övertrumfar visdom sanningen

[xion]

Ifall sanningen är obekväm och gör oss olyckliga, kan det var mer vist att dölja den, eller manipulera den.
,

På kort sikt men inte på lång sikt.

Men om sanningen är alltför "brutal"?
Om sanningen innebär att Gud inte finns?
Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?
Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?
Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?

Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?

[Algotezza]

Ifall sanningen är obekväm och gör oss olyckliga, kan det var mer vist att dölja den, eller manipulera den.
,

På kort sikt men inte på lång sikt.

Men om sanningen är alltför "brutal"?
Om sanningen innebär att Gud inte finns?
Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?
Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?
Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?

Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?

Det du tar upp handlar om värderingar och de kan te sig rimliga eller orimliga betingat av om man håller med eller ej
Det handlar inte om oomkullrunkeliga fakta med sanningsvärde.

Du kan inte via empiri vare sig bevisa eller motbevisa utsagorna du tar upp.

"Sanningen skall göra eder fria."

[xion]

På kort sikt men inte på lång sikt.

Men om sanningen är alltför "brutal"?
Om sanningen innebär att Gud inte finns?
Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?
Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?
Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?

Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?

Det du tar upp handlar om värderingar och de kan te sig rimliga eller orimliga betingat av om man håller med eller ej
Det handlar inte om oomkullrunkeliga fakta med sanningsvärde.

Du kan inte via empiri vare sig bevisa eller motbevisa utsagorna du tar upp.

"Sanningen skall göra eder fria."

Det finns inga belägg för att Gud skulle finnas, och därför måste utgångspunkten vara att det inte finns någon gud.
För att det ska finnas någon övergripande mening med vår tillvaro så krävs det att någon (Gud) ska härbärgera denna mening.
Att livet på Jorden förr eller senare kommer att utplånas bygger på rymdforskning men ingenting i framtiden kan bevisas.
Samma sak gäller för alla "luftslott" som religionerna bygger på. Framtiden är ett oskrivet blad byggt på förhoppningar.
Någon "gudomlig rättvisa" finns det inga belägg för. Naturens ordning tycks inte vara sentimental.

[Algotezza]

Men om sanningen är alltför "brutal"?
Om sanningen innebär att Gud inte finns?
Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?
Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?
Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?

Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?

Det du tar upp handlar om värderingar och de kan te sig rimliga eller orimliga betingat av om man håller med eller ej
Det handlar inte om oomkullrunkeliga fakta med sanningsvärde.

Du kan inte via empiri vare sig bevisa eller motbevisa utsagorna du tar upp.

"Sanningen skall göra eder fria."

Det finns inga belägg för att Gud skulle finnas, och därför måste utgångspunkten vara att det inte finns någon gud.
För att det ska finnas någon övergripande mening med vår tillvaro så krävs det att någon (Gud) ska härbärgera denna mening.
Att livet på Jorden förr eller senare kommer att utplånas bygger på rymdforskning men ingenting i framtiden kan bevisas.
Samma sak gäller för alla "luftslott" som religionerna bygger på. Framtiden är ett oskrivet blad byggt på förhoppningar.
Någon "gudomlig rättvisa" finns det inga belägg för. Naturens ordning tycks inte vara sentimental.

Tror man på Gud finner man gudsbevis menar man. Är man ateist finner man inga sådana bevis.

Det egna livets mening kan man själv upprätthålla utan att tro på Gud. Eller?

Det finns mening i livet men livet i sig är bara något som finns, bortom både mening och meningslöshet. Det är upp till oss själva att ensamma eller tillsammans göra något av det. Eller låta bli.

Det mesta i ens världsbild bygger på antaganden man finner rimliga. Hur vet vi att det finns något utanför det egna medvetandet, den egna upplevda världen?

[Maat]

Här är svaren på följande frågor:

"Men om sanningen är alltför "brutal"?"
- Den är brutal i så mening att mänskligheten byggt en lögn som man lever i och allt måste förkastas - Ditt hus är en sophög och måste därför rivas.

Men sanningen är också att verkligheten - där människorna inte finns - och inte vet någonting... om, den är också mer fantastisk och obegränsad i sina möjligheter än någon människa kan inse.

Det brutala ligger i att självbilden är en lögn - inte i att verkligheten är dyster.

"Om sanningen innebär att Gud inte finns?"
- "Gud" är en mänsklig konstruktion, vad det motsvarar i det verkliga universum bör man överhuvudtaget inte ägna tid åt att grubbla på, då fakta att basera något grubbel på inte är tillgängligt.

Tänk mer på vad du gör själv... Varför vill du ha en gud och vad hade du tänkt dig att han skulle ställa upp med?

Där har du riktlinjer för vad du kan göra själv, men människor vill inte ta ansvar eller förbättra sig själva, de vill kunna bära sig slafsigt åt utan konsekvenser - det är därför de vill ha en gud - en tjänare som kommer in och svänger med trollspöt och städar upp utan att de själva behöver lyfta ett finger och utan att guden klandrar dem för det.

Det där låter bra likt en robot.

Är Gud en historisk dröm om en robot som diskar och städar och bjuder på evig semester utan att det kostar något?


"Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?"
- Det är inte alls sannt, men du måste själv besluta dig för att ta på dig att utföra det uppdrag du fått.
Om du inte aktivt väljer att börja gå på den väg som stakats ut av universum, får din existens ingen mening - valet är ditt.

Men igen, människor är inte vana vid att fatta stora beslut och aktivt göra något.


Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
- Nej det är ingen nyck, utan ett naturligt steg i universums utveckling från komprimerad enkelhet mot allt mer komplexa sofistikerade steg och prestationer, och om livet utplånas så är det en konsekvens av människors aktiva och passiva handlingar och har inget med ett oundvikligt scenario att göra.

"Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?"
- Det saknas för tillfället tillförlitliga tekniska fakta för att kunna uttala sig om sådana ting, men det finns vissa indikationer mot att det kan finnas "något" som har med "Aliens" att göra.

"Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?"
- Nej de är helt skapade av människor och kan därför tas bort på ett ögonblick.

Naturen belönar inte bra handlingar med dåliga resultat - endast människor gör så och så behandlar människor naturen också.

De tackar för naturens gåvor genom att utrota naturen - ganska orättvist.

"Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?"

- Nej, visdom är inte att vara dum.

Men visdom kan inte uppstå utan kunskap, och människorna äger ingen kunskap.
(Det finns massor av kunskaper överallt men människorna är inte intresserade av att studera dem) - Vilket tvingar dem att ersätta kunskapen med fantasifulla påhitt.

[Algotezza]

Här är svaren på följande frågor:

"Men om sanningen är alltför "brutal"?"
- Den är brutal i så mening att mänskligheten byggt en lögn som man lever i och allt måste förkastas - Ditt hus är en sophög och måste därför rivas.

Men sanningen är också att verkligheten - där människorna inte finns - och inte vet någonting... om, den är också mer fantastisk och obegränsad i sina möjligheter än någon människa kan inse.

Det brutala ligger i att självbilden är en lögn - inte i att verkligheten är dyster.

"Om sanningen innebär att Gud inte finns?"
- "Gud" är en mänsklig konstruktion, vad det motsvarar i det verkliga universum bör man överhuvudtaget inte ägna tid åt att grubbla på, då fakta att basera något grubbel på inte är tillgängligt.

Tänk mer på vad du gör själv... Varför vill du ha en gud och vad hade du tänkt dig att han skulle ställa upp med?

Där har du riktlinjer för vad du kan göra själv, men människor vill inte ta ansvar eller förbättra sig själva, de vill kunna bära sig slafsigt åt utan konsekvenser - det är därför de vill ha en gud - en tjänare som kommer in och svänger med trollspöt och städar upp utan att de själva behöver lyfta ett finger och utan att guden klandrar dem för det.

Det där låter bra likt en robot.

Är Gud en historisk dröm om en robot som diskar och städar och bjuder på evig semester utan att det kostar något?


"Om det är sant att våra liv saknar en övergripande mening?"
- Det är inte alls sannt, men du måste själv besluta dig för att ta på dig att utföra det uppdrag du fått.
Om du inte aktivt väljer att börja gå på den väg som stakats ut av universum, får din existens ingen mening - valet är ditt.

Men igen, människor är inte vana vid att fatta stora beslut och aktivt göra något.


Om livet på Jorden bara är en naturens nyck som "snart" kommer att utplånas?
- Nej det är ingen nyck, utan ett naturligt steg i universums utveckling från komprimerad enkelhet mot allt mer komplexa sofistikerade steg och prestationer, och om livet utplånas så är det en konsekvens av människors aktiva och passiva handlingar och har inget med ett oundvikligt scenario att göra.

"Om sanningen är att alla tankar om himmelrike/paradis och reinkarnation bara är önsketänkande och luftslott?"
- Det saknas för tillfället tillförlitliga tekniska fakta för att kunna uttala sig om sådana ting, men det finns vissa indikationer mot att det kan finnas "något" som har med "Aliens" att göra.

"Om alla orättvisor bara är naturens ordning (eller oordning)?"
- Nej de är helt skapade av människor och kan därför tas bort på ett ögonblick.

Naturen belönar inte bra handlingar med dåliga resultat - endast människor gör så och så behandlar människor naturen också.

De tackar för naturens gåvor genom att utrota naturen - ganska orättvist.

"Vore det då inte mera "visdom" att bygga vidare på våra luftslott och och endast försöka göra dom mindre skadliga?"

- Nej, visdom är inte att vara dum.

Men visdom kan inte uppstå utan kunskap, och människorna äger ingen kunskap.
(Det finns massor av kunskaper överallt men människorna är inte intresserade av att studera dem) - Vilket tvingar dem att ersätta kunskapen med fantasifulla påhitt.

Många generaliseringar om dina medmänniskor utan direkt några empiriska bevis och fakta. Du använder den breda penseln för att upphöja dig själv.

[Anders]

Lite svårt med ”fakta” i såna här frågor.

[Algotezza]

Lite svårt med ”fakta” i såna här frågor.

Javisst. Spekulera kan man ju alltid göra...

[Anders]

Lite svårt med ”fakta” i såna här frågor.

Javisst. Spekulera kan man ju alltid göra...

Men vad är fakta i vad visdom är? Rättvisa? Allt det humana, inklusive det gudomliga, finns inga mysiga små ekvationer där. Möjligen neurovetenskap och därtill närbesläktade discipliner. Är filosofi verkligen en vetenskap? Sen, att uttrycka sig tvärsäkert inom vad som kan klassas som humaniora är väl kanske lite vågat.

[Algotezza]

Lite svårt med ”fakta” i såna här frågor.

Javisst. Spekulera kan man ju alltid göra...

Men vad är fakta i vad visdom är? Rättvisa? Allt det humana, inklusive det gudomliga, finns inga mysiga små ekvationer där. Möjligen neurovetenskap och därtill närbesläktade discipliner. Är filosofi verkligen en vetenskap? Sen, att uttrycka sig tvärsäkert inom vad som kan klassas som humaniora är väl kanske lite vågat.

Filosofi blir väl vad vi gör den till. Den är öppen och vi kan fylla den med vad vi vill.

[Vertumnus]

Jag skrev tidigare här om visdom att den tjänar livet, men är det sant? Vi tänker oss ofta att visdom har något med filosofi att göra och förväntar oss av filosofen att han är vis. Så hur är det då, tjänar filosofin livet? Här blir det tydligt att man måste skilja på livsfilosofi och filosofi i allmänhet. Nu problematiseras mitt inledande förslag att visdom tjänar livet. För visst vore det förmätet att hävda om Platon och Sokrates att de saknade vishet.

[Algotezza]

Jag skrev tidigare här om visdom att den tjänar livet, men är det sant? Vi tänker oss ofta att visdom har något med filosofi att göra och förväntar oss av filosofen att han är vis. Så hur är det då, tjänar filosofin livet? Här blir det tydligt att man måste skilja på livsfilosofi och filosofi i allmänhet. Nu problematiseras mitt inledande förslag att visdom tjänar livet. För visst vore det förmätet att hävda om Platon och Sokrates att de saknade vishet.

Filosofi betyder ju att älska vishet. Man kan älska vishet utan att själv vara vis. Ja, men kan se sig själv som okunnig och ändå älska vishet oavsett i vilken form den visar sig. Visast är kanske den som inser sina begränsningar och inser att man är ett barn av sin tid.

[Vertumnus]

Jag skrev tidigare här om visdom att den tjänar livet, men är det sant? Vi tänker oss ofta att visdom har något med filosofi att göra och förväntar oss av filosofen att han är vis. Så hur är det då, tjänar filosofin livet? Här blir det tydligt att man måste skilja på livsfilosofi och filosofi i allmänhet. Nu problematiseras mitt inledande förslag att visdom tjänar livet. För visst vore det förmätet att hävda om Platon och Sokrates att de saknade vishet.

Filosofi betyder ju att älska vishet. Man kan älska vishet utan att själv vara vis. Ja, men kan se sig själv som okunnig och ändå älska vishet oavsett i vilken form den visar sig. Visast är kanske den som inser sina begränsningar och inser att man är ett barn av sin tid.

I gästabudet hör åtrån till livet, den är dess drivkraft, i sin högsta form är åtrån åtrån till vishet och vägen är filosofin. Vi kan inte åtrå det vi har, åtrån betecknar en brist, den initierar en rörelse, en rörelse som avstannar så snart vi uppnår det vi åtrår. Hos Platon innebär den fullkomliga visheten en förening med idévärlden. Filosofin blir på så vis en väg bort från livet.

[Algotezza]

Jag skrev tidigare här om visdom att den tjänar livet, men är det sant? Vi tänker oss ofta att visdom har något med filosofi att göra och förväntar oss av filosofen att han är vis. Så hur är det då, tjänar filosofin livet? Här blir det tydligt att man måste skilja på livsfilosofi och filosofi i allmänhet. Nu problematiseras mitt inledande förslag att visdom tjänar livet. För visst vore det förmätet att hävda om Platon och Sokrates att de saknade vishet.

Filosofi betyder ju att älska vishet. Man kan älska vishet utan att själv vara vis. Ja, men kan se sig själv som okunnig och ändå älska vishet oavsett i vilken form den visar sig. Visast är kanske den som inser sina begränsningar och inser att man är ett barn av sin tid.

I gästabudet hör åtrån till livet, den är dess drivkraft, i sin högsta form är åtrån åtrån till vishet och vägen är filosofin. Vi kan inte åtrå det vi har, åtrån betecknar en brist, den initierar en rörelse, en rörelse som avstannar så snart vi uppnår det vi åtrår. Hos Platon innebär den fullkomliga visheten en förening med idévärlden. Filosofin blir på så vis en väg bort från livet.

Man kan åtrå mer av det man redan har eller åtrå förfining av det man har.

[Vertumnus]

Filosofi betyder ju att älska vishet. Man kan älska vishet utan att själv vara vis. Ja, men kan se sig själv som okunnig och ändå älska vishet oavsett i vilken form den visar sig. Visast är kanske den som inser sina begränsningar och inser att man är ett barn av sin tid.

I gästabudet hör åtrån till livet, den är dess drivkraft, i sin högsta form är åtrån åtrån till vishet och vägen är filosofin. Vi kan inte åtrå det vi har, åtrån betecknar en brist, den initierar en rörelse, en rörelse som avstannar så snart vi uppnår det vi åtrår. Hos Platon innebär den fullkomliga visheten en förening med idévärlden. Filosofin blir på så vis en väg bort från livet.

Man kan åtrå mer av det man redan har eller åtrå förfining av det man har.

Jo, men det visar bara att man inte nått ända fram. Vilket betyder att man ännu inte är mogen att kasta in handskarna.