Din RÄDSLA för religion?

[* KYREUS *]

Det är synnerligen fascinerande att läsa de otaliga spekulationerna om religionens väsen, här på sajten. Ifall man skulle sammanfatta de olika kritiska trådarna tycks RÄDSLA var en röd tråd. Rädsla för religion. Så ok! - vi tar steget fullt ut och frågar:

       Frågan för dagen: Vad skrämmer dig mest i en religion?


                 (c) KYREUS


     /ps själv är jag mest rädd för att jag INTE är rädd
           för religioner; skrämd på så sätt
              att jag kanske är sk god-trogen??, ds/

[Anders H]

För min del: Utövarna. Åtminstone de som inte längre ser sin religion som religion, utan som ett fundament som måste impelenteras i samhället. Det finns nämligen en tröskel mellan de som är religiösa och de som tror sig vara det, fast det egentligen handlar om att bekämpa kunskap till förmån för en pseudovärld.

När Siewet Öholm skapar "Värdekanalen" och www.genesis.nu driver budskapet att naturkunskap kommer från uppenbarelser, hur är man funtad om man inte är rädd?

För min del är jag inte rädd för en person per automatik bara för att han är jude, musslim, hindu, kristen eller någon annan religion. Men en person som är hjärntvättad får gärna vara ateist, den skrämmer mig ändå.

[hovnarr]

Det är synnerligen fascinerande att läsa de otaliga spekulationerna om religionens väsen, här på sajten. Ifall man skulle sammanfatta de olika kritiska trådarna tycks RÄDSLA var en röd tråd.

Det håller jag med dig om, och vilket utmärkt ämne för en tråd!

Det jag är rädd för inom religionen är nog samma sak som jag fruktar inom vetenskapen, eller inom traditioner överhuvudtaget. Ena dagen är fruktar jag att det finns för lite källkritik och vilja att ifrågasätta, och andra dagen att det finns för mycket kritik och vilja att ifrågasätta. Det slår mig att det är inte mängden eller avsaknaden av kritik och frågor som stör mig, utan motiven bakom.

Varför vill man ifrågasätta trossatser? Varför vill man inte göra det? Svaren på de frågorna kan dölja de ädlaste motiv, och de mest omoraliska motiv. Jag är rädd att vi fastnar i revirpinkande där om man ifrågasätter eller inte blir mer kännetecknande än varför man gör det. Så får det inte bli.

Heder åt dem som vågar ifrågasätta och heder åt dem som vågar låta bli. Härlig är den uppfattning, vare sig den är religiös, vetenskaplig eller något annat, som består granskning med bägge ögon och utan skygglappar. Vis och empatisk är den som ser lika mycket till de sanningar som Frågan uppenbarar, som till de lögner den raserar.

[Algotezza]

Det är synnerligen fascinerande att läsa de otaliga spekulationerna om religionens väsen, här på sajten. Ifall man skulle sammanfatta de olika kritiska trådarna tycks RÄDSLA var en röd tråd. Rädsla för religion. Så ok! - vi tar steget fullt ut och frågar:

       Frågan för dagen: Vad skrämmer dig mest i en religion?


                 (c) KYREUS


     /ps själv är jag mest rädd för att jag INTE är rädd
           för religioner; skrämd på så sätt
              att jag kanske är sk god-trogen??, ds/

Religion som sådan skrämmer mig inte - den innehåller ofta intressanta tankar, paradoxalt, mystifierande och symboliskt uttryckta. Vad som kan skrämma mig är vissa uttolkare (långt ifrån alla), som "talar/handlar i Guds namn" och/eller "blir kränkta å Guds vägnar" och utifrån denna självpåtagna position som "Guds språkrör", kan utföra diverse vidrigheter i Guds namn, allt från pedofili till att utmåla "fienden" (av skiftande slag) som avskum, cancer i samhällskroppen, "Guds fiender" som måste förintas, oskadliggöras.

Dessa uttolkare har skapat en bild av Gud som är en uppförstoring av deras egna egenskaper. Sådan hund, sådan herre.

A

[archaxe]

Dogmatiken, om där finns någon. Men det är inte skrämmande enbart i religiösa sammanhang utan varhelst det tar sig uttryck. Kanske har jag någon vanföreställning om att religionen är lite extra hemsökt av detta fenomen. Just på den här punkten är jag måhända lite dogmatisk, och det avskyr jag. Ibland skulle jag vilja omfamna dogmatiken med öppna armar.

[Rafael]

Jag känner mig inte mindre bekväm bland religiösa än vad jag gör bland ickereligiösa, bäst mår jag bland de som är lite bådeoch; sämst mår jag bland tråkmånsar som inte går att diskutera alls med. Vilken roll har media i vår rädsla? Tänker knutby, mellanöstern m.m. Är inte den rädslan åtminstone delvis befogad? Känns som att mycket jävligt hänt och fortfarande händer i religioners namn, så vad kan man utläsa av detta? Är det så att religion som sådan inte grundar sig på förnuftet varför det är lättare att få igenom minst sagt underliga beslut i religionens namn?.

[* KYREUS *]

Måste säga att jag själv har svårt att se AKUTA FAROR i religionerna ........... obs! fokus nu......i sig.
Alltså i mina ögon är knappast religionerna - i sig - de stora hoten.
Nej, hoten ligger nog i hur människor MISSBRUKAR religionerna, tex för egoistiska syften.
Ett av de värsta missbruken är nog hur religioner får gå andra intressens ärenden, tänkar här och nu på ett mycket vanligt missbruk - även i våra tider - hur religioner används för politiska syften!

       Tilläggsfråga: kan du SPECIFICERA något konkret
                           inslag i någon religion
                           - som är skrämmande, I  SIG?!

                              (c) KYREUS

[Rafael]

de antropofaga elementen i kristendomen hä hä, fast vin och bröd är ju gott

[Algotezza]

Måste säga att jag själv har svårt att se AKUTA FAROR i religionerna ........... obs! fokus nu......i sig.
Alltså i mina ögon är knappast religionerna - i sig - de stora hoten.
Nej, hoten ligger nog i hur människor MISSBRUKAR religionerna, tex för egoistiska syften.
Ett av de värsta missbruken är nog hur religioner får gå andra intressens ärenden, tänkar här och nu på ett mycket vanligt missbruk - även i våra tider - hur religioner används för politiska syften!

       Tilläggsfråga: kan du SPECIFICERA något konkret
                           inslag i någon religion
                           - som är skrämmande, I  SIG?!

                              (c) KYREUS

När man i kärlekens namn praktiserar motsatsen - det är i sig skrämmande. Det är bara att se sig om i världen idag för att finna konkreta exempel.

Är Bushs och hans kumpaners krigande ett exempel på kärlek till Gud och människor?

Är självmordsbombarnas och vissa islamisters terrorverksamhet ett tecken på kärlek till Gud och människor?

Är manlig och kvinnlig könsstympning ett tecken på kärlek till Gud och människor?

Kan det vara ett tecken på kärlek till Gud och människor att i Guds och kärlekens namn plåga, lemlästa och mörda sina medmänniskor?

Så allt vad människor gör i Guds och kärlekens namn som i praktiken är ett uttryck för motsatsen, djävulsmedvetande och hat, skrämmer mig. Denna falskhet, dubbelmoral, som inte alltid är "omedveten och oskyldig". Åtminstone delvis, om än inte fullt ut, "vet de vad de gör".

Ibland är det svårt att säga "herre, förlåt dem, för de vet inte vad de gör"...I varje fall kan jag inte göra detta å andras vägnar.

A

[Anders H]

Måste säga att jag själv har svårt att se AKUTA FAROR i religionerna ........... obs! fokus nu......i sig.
Alltså i mina ögon är knappast religionerna - i sig - de stora hoten.
Nej, hoten ligger nog i hur människor MISSBRUKAR religionerna, tex för egoistiska syften.
Ett av de värsta missbruken är nog hur religioner får gå andra intressens ärenden, tänkar här och nu på ett mycket vanligt missbruk - även i våra tider - hur religioner används för politiska syften!

       Tilläggsfråga: kan du SPECIFICERA något konkret
                           inslag i någon religion
                           - som är skrämmande, I  SIG?!

                              (c) KYREUS

Jag tycker att du gör ungefär samma tolkning som jag. Men skillnaden mellan oss är antagligen att jag direkt drar öronen åt mig när det handlar om religion. Oklahoma-bombaren är ett bra exempel. Det var ett dåd av en religiös man, inte en religion, som sprängde bomben.

Vad specifikt är skrämmande i just kristendomen? Känns som en sekundär fråga, men eftersom du frågar, så kan jag kanske nämna synen på söndagsarbete, homosexualitet, och kvinnosynen. Vissa människor menar att detta (utom just homosexualitet) ska tolkas bildligt, och inte bokstavigt. Andra menar att även synen på homosexualitet kan tolkas bildligt, och att det är helt ok att vara homo. Då är jag inte längre rädd.

Siewert Öholm skrämmer mig, däremot. Men igen, han är en sjuk fanatiker, inte en religion.

[Rising]

En väldigt bra tråd, måste jag säga.

Jag tror att jag har en rädsla som skiljer sig lite åt från många andra. Min aversion mot religiösa är nog av ungefär samma slag som urtidsfiskens aversion mot Ichtyostegan.

(Nu hade förmodligen inte urtidsfisken särskilt avancerade känslor, min ni förstår analogin va? Urtidsfisken simmar omkring i det sköna, varma vattnet, och njuter av livet. Det finns gott om vatten att simma i, och allt är underbart. Plötsligt passerar en ful Ichtyostega honom. Han tänker "jösses, vilken ful en. Klumpiga fenutväxter. De påminde nästan om sådana där ben som jag läst så mycket om i Science Fiction-berättelser där allt vatten försvinner och alla fiskar måste ta sig upp på land på något vis. De är så fantasifulla, de där berättelserna, som om någon skulle tro på att vattnet någon gång skulle försvinna. Varför skulle det det? Ingen vill ju det, vatten är ju skönt...

Amenvafan, här kommer ju en annan Ichtyostega. Nä, två stycken är det till och med... Vad är nu det här? Är det någon trend som jag missat? Det kan väl inte finnas någon poäng med de där fenutväxterna, det går ju mycket snabbare och bättre att simma med riktiga fenor, sådana som jag har...

Amen, lägg av! Ännu en Ichtyostega! Planerar de något, måntro? Jag tyckte faktiskt det såg ut som om den här tog väldigt stora inandningar. Det kan väl inte vara så att de håller på och slukar allt vatten i vår sjö för att spruta ut det någon annanstans? Nä, varför misstänker jag det; ha ha, jag är ju helt paranoid. Men ändå... jag skulle kunna förstå ett sådant drag; ty de är ju verkligen underlägsna mig i den här världen så länge som det finns mer att hämta i vattnet än på land, men om förhållandena vore de omvända... Förresten, det behöver ju inte vara så att alla Ichtyostegor är med i komplotten. En liten kärna med bittra galningar som vill omforma världen för att bättre passa deras naturliga förutsättningar, det räcker, alla andra Ichtyostegor kommer vara den hävarm med vilken galningarna får tillräckligt inflytande för att realisera sina planer, ty antal är makt...

Åh, fy helvete. En Ichtyostega till. What's going on, here? Vattnet känns grundare än det brukar förresten, och solen gassar... Det här känns inte bra, alltså..."

---

Öh, har jag några läsare kvar? Nähä, öh...

Vad jag menade var iaf att jag anser att irrationella människor är underlägsna rationella människor i ett tryggt, stabilt och ordnat samhälle som det vi lever i idag. Men irrationella människor är å andra sidan överlägsna rationella människor i kaotiska och otrygga tider.

Jag, som rationell människa, har alltså många fördelar i dagens samhälle, men jag skulle komma att behöva förlita mig på irrationella människor om vår värld plötsligt blev otrygg eller kaotisk. När jag läser att religionen brer ut sig så ser jag det som ett tecken på att världen håller på att bli otryggare och mer kaotisk. Att den håller på att utvecklas till en värld där jag kommer drabbas av problem.

[Dktr_Faustus]

Dom flesta här har skrivit att man räds dom fanatiska utövarna och fundamentalisterna. Jag likaså och så, har vi vipps tvättat bort allt det onda från kristendomen? Men vad är inte kristendomen om det som står i biblen och påstår inte dessa fanatisker och fundamentalister att dom grundar sina värdernigar och handlingar i biblens skrifter?

Visst det är tolkningar och visst det är ofta egna biblar med egna översättningar. Men jag är rädd för dom delar i kristendomen och biblen som ger möjlighet att tolkas till något destruktivt och hatiskt för jag vet att människor är oansvariga och en hel del är irrationella som det tidigare har nämnts. Sen kan man fråga om inte kaos ofta kan vara skapat av irrationella människor?

[Algotezza]

Dom flesta här har skrivit att man räds dom fanatiska utövarna och fundamentalisterna. Jag likaså och så, har vi vipps tvättat bort allt det onda från kristendomen? Men vad är inte kristendomen om det som står i biblen och påstår inte dessa fanatisker och fundamentalister att dom grundar sina värdernigar och handlingar i biblens skrifter?

Visst det är tolkningar och visst det är ofta egna biblar med egna översättningar. Men jag är rädd för dom delar i kristendomen och biblen som ger möjlighet att tolkas till något destruktivt och hatiskt för jag vet att människor är oansvariga och en hel del är irrationella som det tidigare har nämnts. Sen kan man fråga om inte kaos ofta kan vara skapat av irrationella människor?

Man känner trädet på dess frukter. Trädet = t.ex. kristendomen. Frukterna - vissa fanatiska utövare. Väcker dessa ens rädsla pga deras beteende och åsikter, har de väl hämtat inspiration till detta någonstans ifrån, t.ex. via Bibelläsning. Det står mycket grymt i Bibeln om hur man skall "behandla Guds fiender". Liksom i andra religiösa urkunder. De är ofta fulla med blodiga våldsuttryck och hot om eviga straff. Då kan man alltid slinka billigt undan genom att hävda att det är symboliskt uttryckt. Hur vet man det - och hur vet man att det alltid varit symboliskt? Att de som ägnat sig  homosexuellt samlag skall stenas enligt Moselagen är kanske också symboliskt? Symbolisk stening?

Så, jag är inte rädd för religion - bara de uttryck den kan ta sig i form av religiösa urkunder och fanatiska anhängare... Religionen som idé är möjligtvis OK.

A

[Benjie]

En väldigt bra tråd, måste jag säga.

Jag tror att jag har en rädsla som skiljer sig lite åt från många andra. Min aversion mot religiösa är nog av ungefär samma slag som urtidsfiskens aversion mot Ichtyostegan.

(Nu hade förmodligen inte urtidsfisken särskilt avancerade känslor, min ni förstår analogin va? Urtidsfisken simmar omkring i det sköna, varma vattnet, och njuter av livet. Det finns gott om vatten att simma i, och allt är underbart. Plötsligt passerar en ful Ichtyostega honom. Han tänker "jösses, vilken ful en. Klumpiga fenutväxter. De påminde nästan om sådana där ben som jag läst så mycket om i Science Fiction-berättelser där allt vatten försvinner och alla fiskar måste ta sig upp på land på något vis. De är så fantasifulla, de där berättelserna, som om någon skulle tro på att vattnet någon gång skulle försvinna. Varför skulle det det? Ingen vill ju det, vatten är ju skönt...




Amenvafan, här kommer ju en annan Ichtyostega. Nä, två stycken är det till och med... Vad är nu det här? Är det någon trend som jag missat? Det kan väl inte finnas någon poäng med de där fenutväxterna, det går ju mycket snabbare och bättre att simma med riktiga fenor, sådana som jag har...

Amen, lägg av! Ännu en Ichtyostega! Planerar de något, måntro? Jag tyckte faktiskt det såg ut som om den här tog väldigt stora inandningar. Det kan väl inte vara så att de håller på och slukar allt vatten i vår sjö för att spruta ut det någon annanstans? Nä, varför misstänker jag det; ha ha, jag är ju helt paranoid. Men ändå... jag skulle kunna förstå ett sådant drag; ty de är ju verkligen underlägsna mig i den här världen så länge som det finns mer att hämta i vattnet än på land, men om förhållandena vore de omvända... Förresten, det behöver ju inte vara så att alla Ichtyostegor är med i komplotten. En liten kärna med bittra galningar som vill omforma världen för att bättre passa deras naturliga förutsättningar, det räcker, alla andra Ichtyostegor kommer vara den hävarm med vilken galningarna får tillräckligt inflytande för att realisera sina planer, ty antal är makt...

Åh, fy helvete. En Ichtyostega till. What's going on, here? Vattnet känns grundare än det brukar förresten, och solen gassar... Det här känns inte bra, alltså..."

---

Öh, har jag några läsare kvar? Nähä, öh...

Vad jag menade var iaf att jag anser att irrationella människor är underlägsna rationella människor i ett tryggt, stabilt och ordnat samhälle som det vi lever i idag. Men irrationella människor är å andra sidan överlägsna rationella människor i kaotiska och otrygga tider.

Jag, som rationell människa, har alltså många fördelar i dagens samhälle, men jag skulle komma att behöva förlita mig på irrationella människor om vår värld plötsligt blev otrygg eller kaotisk. När jag läser att religionen brer ut sig så ser jag det som ett tecken på att världen håller på att bli otryggare och mer kaotisk. Att den håller på att utvecklas till en värld där jag kommer drabbas av problem.

Jag är beredd att stödja Dig , som varelse av samma snitt!....bara det att jag inte är här för att göra det skönt för Dig ...men egentligen är jag inte här för att sjunga ..eller nåt annat....jag  är här för att  Döda Dig!!

BENJIE/ och det är ett hårt skämt! ( tillägger att det är ett skämt om naturens allvar om att en artfrände  inte bör slå mot sin egen art. B )

[Kiifen]

Fy fan vad urballat. Religion har ingenting med att vara rationell eller irrationell att göra. Religionen är alltid väldigt rationell, utifran sina egna premisser sa är den ett mästerligt och felfritt bygge. Det är helt enklelt perfekt. Men eftersom de religioner jag kritiserar alltid bygger pa konflikt sa är det därifran allting som man sedan tycker är irrationellt kommer ifran.
Religionerna jag kritiserar bygger pa konflikt mellan djävul och gud, människan mot världen, människan mot sig själv.

Jag är inte rätt för gudstro, jag är rädd för fascism. Men hittils har ingen pa det här forumet fattat vad jag försökt säga pa grund av att alla verkar vara helt upptagna med sina egna konflikter.