Rätt obehagligt med jaget.

[Conocimiento]

Jag äro ny här på forumet, och hoppas att jag kan komma med något vettigt i framtiden. Mina mycket förkortade penséer:

Jag finner det ibland smått obehagligt, att alla är ett Jag. I man-mot-man-sporter måste oftast någon förlora – ett Jag måste vara den svage. Ett Jag med mål och drömmar; med känslor och förnuft. Detsamma gäller krig: massor av Jag kämpar för sina liv – de ena Jagen mot de andra Jagen. En del Jag dör, andra icke.

Jag har ingen lust att skriva mer nu eller komma med frågeställningar... (Ja, jag skrev ju "mycket förkortade penséer".) Jag vill bara att alla Jag, då syftar jag på de som vi här på forumet nog skulle klassa som okunniga eller orättrådiga, verkligen skall försöka att sätta sig ner och verkligen tänka vad denne håller på med. Varför gör han/hon så. VARFÖR? Äsch, larvigt allt blev. Hoppas ni förstår er på mig, vad jag ville ha sagt, även om jag ej använde mig av svåra filosofiska termer och dylikt. Om man tänker att alla är ett Jag, bliver det bara så otillfredsställande, i specifika situationer.

/Conocimiento

[BengtGurka]

Inledning: Man ska aldrig slänga sig med för mycket svåra filosofiska termer för det är bara att försöka komma bort från ämnet (läs: Konsten att argumentera av Thomas Anderberg)

I alla fall...

Jaget har en upp och en ner sida. För det första har jag efter ett halvår som lärarstudent upptäckt hur skolorna behandlar olika individers olika jag. Och på det påståendet är svaret: inte alls. De lärare som idag finns ute i skolorna är helt och hållet inställda på den kollektiva gruppen. Det är dåligt.

Sen finns det något som skolorna BORDE (läs allt av David Hume ) göra nämligen att se till individers egna Jag. För om inte det individuella Jaget får utvecklas blir Jaget inte en bra medlem i kollektivet.

Nersidan av det hela är det som styr världen just nu. Egot. Alla tror att Jag vet bäst. Jag är den som har informationen som ska rädda världen Jag är betydelsefull utan Jag går världen under. Man kan se det så att alla Jag är mot varandra men så är icke fallet.

Jag skulle vilja påstå att eftersom allas Jag bidrar till kollektivet så är det fortfarande en uppfattning om kollektivet i vilken alla Jag ingår. En del Jag dör...absolut, men samtidigt dör även en del av kollektivet. Upptäck detta till exempel i en skolklass när saker och ting helt kastas på ända när en enda person försvinner från klassen, är sjuk, byter klass eller (gud förbjude) dör. Vid den sistnämnda så förstörs hela kollektivet men gör kollektivet starkare.

...usch va jag babblar. Vad jag i alla fall ville komma fram till är att vi alltid måste sträva mot individens (dvs Jaget) egna möjligheter och se till att vi löser dess problem innan vi kan forma det perfekta kollektiv som samhället bygger på. Det perfekta kollektivet är oeuppnåligt men det är en strävan efter jämlikhet och solidaritet som gäller.

[Christian B]

Du behöver inte bry dig om Jaget. Utöver det rent fysiska så kan Jaget betraktas som ett oskrivet blad som fylls med memer. Memerna är de som egentligen styr världen och människorna används som bärare och exekverare.

Memteorins största problem är att avgränsa vad som finns i människan a priori (om något), men som synsätt ger den en möjlighet att vända upp och ned på många begrepp.

[Demodog]

Vem ligger bakom denna memteori och var kan mitt Jag läsa mer om saken?

[Dendralin]

Jaget...
Ett begrepp som ställer till oreda.

Var drar man gränsen för jaget?
VAr går gränsen mellan jaget och kroppen?
Vad är "bara" kemiska impulser och vad är jagets beslut?
Är det någon skillnad på kemiska impulser och jagets beslut?
Vad är jaget?

Är jaget det vi ännu inte kan förklara med vetenskapen?
Om det är så är jaget mycket mindre nu, för psykologin/biologin har förklarat instinkter/känslor som kemiska reaktioner inte som jagets beslut.
Är kemiska impulser jaget?
Är jaget kemisla impulser?

Om så är fallet har varje fysisk lag/kemisk reaktion ett jag...

Är varje kemisk reaktion ett jag?
Eller är HELA Universum ETT JAG?

Orsak och verkan flyter genom oss, det omger oss. Vi är inte de här enkla varelserna av kött & blod vi är en del av allt...

Låt inte förnuftet snöa in på instinktivt/känslomässigt tänkande för det existerar endast för att DU skall överleva och fortplanta dig.
Tänk inte i termer
Tänk inte i dualiteter
Tänk inte efter principer
Tänk på det som är säkert, Nuet...

Medvetandet då?
Är det bortom allt tvivel säkert att det medvetandet egentligen finns?
var är du när du sover dröm löst?
Du är icke existent...
Utan några som helst drivkrafter...
Du bara är
utan att vilja
utan att känna
och utan att tänka

"Paradiset är där man har allt man behöver...
Att vara icke existent är att inte behöva något...
Skillnaden är att icke existens är mkt mkt mkt enklare att uppnå"

Ni behöver inte svara på alla frågor

[J R Auk]

Jag föreslår att JAG får stå för personens samlade delar. Medvetandet, kroppen m.m

Sen skulle jag vilja ha en uppdelning av psyket i egot och medvetandet.

Egot som får stå för kroppens psykologiska mekanismer, och medvetandet, som får stå för just vad det anger: medvetenheten och den fria viljan (resonemanget kring orsak).

Exempel
Egot uppmärksammar hormoner signalsubstanser m.m och framkallar den psykiska bilden av sinnestillstånden som följer av dessa kropens reaktioner. Dvs ilska, svartsjuka m.m

Medvetandet kan då träda in och medvetandegöra oss om detta förhållande mellan ego och kropp och därigenom förkasta uttrycket av dessa psykiska sinnestillstånd. Dvs ta ett djupt andetag och försök igen, istället för att uppleva den irrationella ilskan.

Det tycker JAG

[Dendralin]

I min världsbild finns inte jag som ett begrepp jag ser mig själv som en del av det som Universum består av. Mina instinkter känslor är det perfekta instrumenten för att "lura" medvetandet att det finns. Tyvärr har jag inte de språkliga kunskaperna för att ge en rättvis förklaring av mitt synsätt.

Den Sanning som kan bli uttryckt i ord
är inte den eviga sanningen
för ord är lika operfekta som människor.

[J R Auk]

Visst är det nog så Dendralin, jag har tänkt mycket i liknande banor.
Men jag är också övertygad om att medvetenhet kräver en distansering och personifiering för att kunna resoneras kring.
Är jag medveten?
Vad är jag medveten om?
Kan mitt medvetande påverka?
Egot uppstår för att medvetandet ska kunna referera till subjekten.

Eller kan vi tänka utan språk?

[Camilla]

Uttycket mem myntades av Richard Dawkins i boken The Selfish Gene.

Jag har själv läst den och tyckte den var mycket fascinerande. Det var dock när jag var betydligt yngre. Jag vet inte vad jag skulle ge boken för omdöme om jag läste den idag.