Algotezza skrev:Fram med din abacus!
Har du annars något att tillföra diskussionen?
A
Främst var det väl tänkt som lite provokation mot alla som nödvändigtvis måste hitta ett svar på allt, men på något plan var det även ett sätt att föra fram en filosofi som jag allt med börjar hålla med om.
När jag var ung och dum (vilket jag iofs fortfarande är, men yngre och dummare kan vi säga) så var jag precis som alla andra tonårsfilosofer. Jag var nödvändigtvis tvungen att ha svar på saker och i och med det så anser man också att det finns ett svar att hitta. Citatet är ett svar på frågan om vilken tolkning av kvantmekaniken Richard Feynman föredrog och när jag hörde det första gången tänkte jag "Vilken idiot! Man måste ju ta reda på de bakomliggande orsakerna och hur det
egentligen ligger till!" (se tråden [url=Gravitonen]http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=2647[/url] för referens till
egentligen). Men med tiden har jag mer och mer börjat inse att det inte alltid finns eller går att ta reda på svar på vissa av de frågor man ställer sig, som exempelvis hur världen (universum) skapades, när detta hände eller hur någonting egentligen är. Jag har mer och mer börjat anamma detta citat och hålla med om att det kanske är rätt väg att gå, för det är det enda vi har att gå på. Spekulationer är trevliga sålänge man också inser att de är spekulationer, men när man börjar svänga sig med spekulationer som om de vore fakta så är man ute på hal is.
Naturen är som den är. Om det beror på Gud, naturlagar, slump, determinism eller fan vet vad spelar ingen roll, för vi kommer troligtvis aldrig att få veta, och varför
behöver vi veta? Det enda vi kan verifiera är
hur naturen fungerar och därför bör vi också nöja oss med det. Evolutionsteorin, "big bang" och Gud (kreationism) är alla bara spekulationer, vissa mer rimliga än andra, och ingen av dessa bör hållas för sann eftersom de är just det, spekulationer.
Summan av kardemumman är att som fakta bör vi bara presentera det vi kan verifiera, dvs
"Shut up and calculate!"