Humanism vs Existensialism
Moderator: Moderatorgruppen
Humanism vs Existensialism
Jag har fått en uppgift i skolan att försöka ty mig till en livsåskådning och jag har haft problem!! Men så ögnade jag igenom mina papper och såg orden "vitt papper" under rubriken Existensialism. Det tilltalade mig. Att människan är fri och att människan måste göra val och gör man inte ett val utan bara följer strömmen kan det bli förödande. Det är precis så jag känner...men så slog jag ett öga på Humanismen där alla människor har lika egenvärde vilket oxå tilltalade mig. Jag måste till på tisdag komma på vad jag tycker känns mest rätt...sen har jag samma fråga på en hemtenta om ett tag och måste då verkligen ta ställning...så jag undrar om någon här som vet en del om existensialism resp humanism skulle vilja uttala sig om saken så att jag får en annan människas syn på det hela och kanske därefter kan välja.
-
Conocimiento
- Inlägg: 71
- Blev medlem: 24 jul 2004 19:10
Notera att det heter existentialism, och inte existensialism.
• Existensfilosofi (existentialism):
Beteckningen existensfilosofi täcker flera olika, inbördes ofta motstridande positioner. Den bör därför uppfattas i en bred, förhållandevis obestämd betydelse: Gemensamt för de olika existensfilosofierna är för det första, att de frågar efter det som grundläggande karakteriserar människans sätt att vara. Detta karakteristiska anges genom betoning av begreppet existens. Dels är existensen, som specifikt mänsklig existens, på avgörande sätt skild från andra former av vara. Dels tar existentialismen utgångspunkt i den mänskliga existensen som faktisk, konkret eller levd existens. Detta hänger för det andra samman med det gemensamma svar de olika existensfilosoferna ger, nämligen att den mänskliga existensen är en frihet i en situation (världen). Existentialismen präglas av denna dubbla betoning, av å ena sidan människans frihet, å andra sidan att hon är satt i en situation. Att den mänskliga existensen är frihet betuder att den inte är något blott föreliggande eller givet. Som existerande förhåller sig människan till sig själv, till sina möjligheter, till världen.
• Humanism:
1. Humanism betecknar för det första en lära som sätter människans bildning som mål. Människan skall bildas — bilda sig själv — för att helt och fullt bli människa. Till grund för bildningskravet ligger således en ideal bestämning av vad det innebär att vara människa. Det finns tre former av humanism i denna betydelse: renässansh, nyh och klassiska-idealitiska nyh.
2. I andra hand betecknar humanismen en lära om människans »förverkligande som människa genom frigörelse«. Denna humanism tar sin utgångspunkt i människans alienation. Den får där med karaktären av kritik, nämligen av de bestående, omänskliga förhållandena. Denna kritiska humanism betraktar människan som ett historiskt väsen. Det som hon blir, blir hon först genom det som hon själv gör. Och hon blir sig själv särskilt genom arbetet. Idealt sett är arbetet människans förverkligande och formande av sina möjligheter. Denna humanism utarbetades först och främst hos den unga Marx.
3. I tredje hand vill humanismen generellt beteckna en lära eller hållning, som tillskriver människan värde i sig själv. Den tar människan eller det mänskliga som utgångspunkt eller mål. Men mänskligheten kan förstås på vitt skilda sätt. Man kan t.ex. tala om en religiös humanism, som hävdar att människan först är verklig människa i förhållandet till en instans som når utöver människan själv (en transcendens).
Mvh
Conocimiento
• Existensfilosofi (existentialism):
Beteckningen existensfilosofi täcker flera olika, inbördes ofta motstridande positioner. Den bör därför uppfattas i en bred, förhållandevis obestämd betydelse: Gemensamt för de olika existensfilosofierna är för det första, att de frågar efter det som grundläggande karakteriserar människans sätt att vara. Detta karakteristiska anges genom betoning av begreppet existens. Dels är existensen, som specifikt mänsklig existens, på avgörande sätt skild från andra former av vara. Dels tar existentialismen utgångspunkt i den mänskliga existensen som faktisk, konkret eller levd existens. Detta hänger för det andra samman med det gemensamma svar de olika existensfilosoferna ger, nämligen att den mänskliga existensen är en frihet i en situation (världen). Existentialismen präglas av denna dubbla betoning, av å ena sidan människans frihet, å andra sidan att hon är satt i en situation. Att den mänskliga existensen är frihet betuder att den inte är något blott föreliggande eller givet. Som existerande förhåller sig människan till sig själv, till sina möjligheter, till världen.
• Humanism:
1. Humanism betecknar för det första en lära som sätter människans bildning som mål. Människan skall bildas — bilda sig själv — för att helt och fullt bli människa. Till grund för bildningskravet ligger således en ideal bestämning av vad det innebär att vara människa. Det finns tre former av humanism i denna betydelse: renässansh, nyh och klassiska-idealitiska nyh.
2. I andra hand betecknar humanismen en lära om människans »förverkligande som människa genom frigörelse«. Denna humanism tar sin utgångspunkt i människans alienation. Den får där med karaktären av kritik, nämligen av de bestående, omänskliga förhållandena. Denna kritiska humanism betraktar människan som ett historiskt väsen. Det som hon blir, blir hon först genom det som hon själv gör. Och hon blir sig själv särskilt genom arbetet. Idealt sett är arbetet människans förverkligande och formande av sina möjligheter. Denna humanism utarbetades först och främst hos den unga Marx.
3. I tredje hand vill humanismen generellt beteckna en lära eller hållning, som tillskriver människan värde i sig själv. Den tar människan eller det mänskliga som utgångspunkt eller mål. Men mänskligheten kan förstås på vitt skilda sätt. Man kan t.ex. tala om en religiös humanism, som hävdar att människan först är verklig människa i förhållandet till en instans som når utöver människan själv (en transcendens).
Mvh
Conocimiento
Om du är intresserad kan du läsa "existentialisment äran humanism" av JP Sartre. En liten bok/pocket som är trevlig och lätt att läsa, du kan hitta den på biblioteket.
En tom bok som hon själv fyller i.
Existensen föregår essensen skulle jag själv föredra. Dvs att människan skapar själv allt det hon är från början.
Kan man säga att existentialismen säger att man föds som en tom bok?
En tom bok som hon själv fyller i.
Existensen föregår essensen skulle jag själv föredra. Dvs att människan skapar själv allt det hon är från början.
->madwoman
Jag är nybörjade också
"Existensen föregår essensen" Med det menar man att människan föds in i världen och först sedan får sin definition. Att människan inte är något förutbestämt, som tex olika verktyg som skapas för ett ändamål. Hon skapar sig till vad hon vill, människan är fri att välja hur och vad hon blir - essensen.
Jag kan försökan förtydliga mig om du inte förstod allt, men
du förstår sekert vad jag menar om du läser första ~20 sidorna av Sartres bok.
Jag är nybörjade också
"Existensen föregår essensen" Med det menar man att människan föds in i världen och först sedan får sin definition. Att människan inte är något förutbestämt, som tex olika verktyg som skapas för ett ändamål. Hon skapar sig till vad hon vill, människan är fri att välja hur och vad hon blir - essensen.
Jag kan försökan förtydliga mig om du inte förstod allt, men
du förstår sekert vad jag menar om du läser första ~20 sidorna av Sartres bok.
faktiskt tycker jag att denna sida sammanfattar fint, om ni inte orkar er ut.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Existentialism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Existentialism
MADwoMAN skrev:Hovnarr - jag måste säga att den lät som om den tilltalade mig mest men jag kan bara välja mellan ekosofi, existentialism, marxism och humanism men ska helt klart läsa in mig på pyrrhonismen! Tackar!
Det gläder en hovnarrs hjärta att höra. Här har du pyrrhonismtråd på detta forum att börja med:
http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=375
Tänkte faktiskt komplettera den nu i korthet utifrån vad jag diskuterade med laotzu under vårt senaste möte.
-
grubblandes
- Inlägg: 8
- Blev medlem: 12 jul 2004 02:15
- Kontakt:
Existentialismen menar väll även på att jag måste välja själv som människa? Och att be folk om råd är självbedrägeri.. Att när du inte litar på dig själv och din egen vilja så ska du inte behöva titta i en bilbel eller något för att hitta vad du borde tycka eller känna eller vad som hellst..
Men existentialismen kan vara väldigt religör också har jag för mig..?
Men existentialismen kan vara väldigt religör också har jag för mig..?
Existentialismen ( Sartre) säger att du är tvingad att välja. Du kan alltså inte välja att inte välja för då har du ju valt. Något som till och med en pyrrhonist är tvingad att göra i hans förhållningsätt oavsett om det är sant eller inte ( retas lite med hovnarr ).
Du blir vad du tvingas välja.
Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt. (-kierkegaard ).
).
Du blir vad du tvingas välja.
Livet kan bara förstås bakåt men måste levas framåt. (-kierkegaard ).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster