Hej PH!
Artikeln du rekommenderar innehåller till att börja med en del logiska fel. Jag kan rada upp dem om du vill men jag finner det tills vidare onödigt eftersom de är så uppenbara att var och en som läser texten noggrannt kan se dem. Istället tänker jag kritisera artikeln på ett ideologiskt plan.
Något jag finner viktigt att påpeka är att författaren talar om "riktiga män" och "riktiga kvinnor". Han själv påstår sig vara "manligare än många män". Hur kan man vara manligare än en man?
Författaren tycks ansluta sig till någon sorts särartstänkande. Dock inte ett grundat på biologisk determinism utan på platonism. En människa med kuk tycks enligt honom bli en man först om han liknar den ideala mannen i idévärlden.
Författarens av konservativ ideologi inpyrda syn på män och kvinnor för mig att dra öronen åt mig. Jag kanske har fel men jag är rädd att det författaren menar med jämställdhet är att kvinnan skall stå vid spisen och steka köttbullar medan mannen i huset sitter vid ritbordet och skisserar maskindetaljer.
Vänligen
Camilla
Feminism
Moderator: Moderatorgruppen
PH - Ang. Artikeln
Jag tillhör de uppenbart få som tycker artikeln gav mig något, samtidigt tycker jag den är precis lika felaktig som Camilla skriver men jag är inte splittrad för jag skiljer här på retoriken och syftet med beskrivningen.
Vidare tycker jag det är förkastligt att ignorera någons åsikter på ett så dömande vis.
Artikelns författare känner uppenbarligen något som han med den här artikeln försöker beskriva och oavsett om artikeln innehåller sakliga fel och oavsett vem (du eller jag) anser oss förstå feminismen och jämställdhetsproblematiken bättre så är det fortfarande hans känslor och syn på saken. Om man sedan faktiskt tror honom när han förklarar att många män känner just detta och att många män inte bara håller med honom utan delar den ganska svaga ideologiska uppfattningen så är slutsatsen att det är ett problem att män uppfattar det så. Det är ett hinder i kampen för jämställdhet att män uppfattar det så. Personligen tror jag att detta kan vara en av de grundläggande orsakerna till existensen av feminismens motståndare och varför måste man alltid vara så polemiskt avfärdande som feminist?
Hur overklig artikeln än må verka så bevisar er avfärdning av hans åsikter just hans poäng.
Som jag tidigare skrev så kan jag aldrig själv anse mig vara feminist mest på grund av benämningens spridda innebörd. För mig innebär jämställdhet så mycket mer än lika löner, det är delvis en fråga om acceptans och att alla förtjänar att bli hörda och tagna på allvar.
I grund och botten är det väl det som ska kallas för demokrati?
Icke-biologiska könsroller kan inte effektivt brytas genom kvotering, lagstiftning eller förbud. Den måste brytas av starka män och kvinnor som går emot ideal och sätter nya. Starka män och kvinnor för mig, är inte hatiska och uttrycker sig till mer än sin egen politiska grupp. En förebild måste också kunna lyssna på andra och visa förståelse för andras motiv och känslor. Det är en kommunikationsfråga.
Vidare tycker jag det är förkastligt att ignorera någons åsikter på ett så dömande vis.
Artikelns författare känner uppenbarligen något som han med den här artikeln försöker beskriva och oavsett om artikeln innehåller sakliga fel och oavsett vem (du eller jag) anser oss förstå feminismen och jämställdhetsproblematiken bättre så är det fortfarande hans känslor och syn på saken. Om man sedan faktiskt tror honom när han förklarar att många män känner just detta och att många män inte bara håller med honom utan delar den ganska svaga ideologiska uppfattningen så är slutsatsen att det är ett problem att män uppfattar det så. Det är ett hinder i kampen för jämställdhet att män uppfattar det så. Personligen tror jag att detta kan vara en av de grundläggande orsakerna till existensen av feminismens motståndare och varför måste man alltid vara så polemiskt avfärdande som feminist?
Hur overklig artikeln än må verka så bevisar er avfärdning av hans åsikter just hans poäng.
Som jag tidigare skrev så kan jag aldrig själv anse mig vara feminist mest på grund av benämningens spridda innebörd. För mig innebär jämställdhet så mycket mer än lika löner, det är delvis en fråga om acceptans och att alla förtjänar att bli hörda och tagna på allvar.
I grund och botten är det väl det som ska kallas för demokrati?
Icke-biologiska könsroller kan inte effektivt brytas genom kvotering, lagstiftning eller förbud. Den måste brytas av starka män och kvinnor som går emot ideal och sätter nya. Starka män och kvinnor för mig, är inte hatiska och uttrycker sig till mer än sin egen politiska grupp. En förebild måste också kunna lyssna på andra och visa förståelse för andras motiv och känslor. Det är en kommunikationsfråga.
Vidare tycker jag det är förkastligt att ignorera någons åsikter på ett så dömande vis.
Detta citat är väl också ganska "dömande". Jag ser dessutom inget fel i att döma ut dåliga artiklar.
Artikelns författare känner uppenbarligen något som han med den här artikeln försöker beskriva och oavsett om artikeln innehåller sakliga fel och oavsett vem (du eller jag) anser oss förstå feminismen och jämställdhetsproblematiken bättre så är det fortfarande hans känslor och syn på saken.
Visst, det är hans känslor och syn på saken. Det är klart det är. Vad är poängen med det? Måste man "respektera" människors "känslor och syn på saken" oavsett vilka de är? Detta är i min mening dåliga åsikter, framförda på ett dåligt sätt. Jag behöver inte "respektera" dem.
Sen har det inte framförts något specifikt argument här på forumet, och därför nöjde jag mig med att avfärda artikeln ganska svepande. Men om någon vill lägga fram ett specifikt argument i dessa frågor är jag villig att behandla detta.
Icke-biologiska könsroller kan inte effektivt brytas genom kvotering, lagstiftning eller förbud.
Vad har du för argument för detta? Jag tror att lagstiftning har påverkat det sociala livet på en rad områden i det förflutna. Varför skulle det inte kunna göras i framtiden?
En förebild måste också kunna lyssna på andra och visa förståelse för andras motiv och känslor.
Det beror på vad du menar med "förståelse". Givetvis är det alltid en fördel om man känner till så mycket som möjligt av världen, eller "förstår" så mycket som möjligt av världen, när man ska fatta beslut. Om man ska fatta beslut som rör människor är det bra om man förstår hur människorna tänker. Denna betydelse av "förstår" skiljer sig inte från betydelsen i "jag förstår ett matematiskt bevis" eller "jag förstår varför andra världskriget bröt ut, nu när läraren förklarat för mig". Den är så att säga rent deskriptiv.
I en annan betydelse är "förstå" normativt. Att "förstå" någon betyder att man visar en viss grad av acceptans för dennes värderingar eller tankesätt. Något i stil med att "respektera". Själv är jag inte så förtjust i detta uttryckssätt, då det ofta ser "neutralt" eller rent deskriptivt ut, men i själva verket är förtäckt normativt. Detta leder till missförstånd och till att människor övertygas utan att det finns rationella skäl till det.
I denna betydelse bör man inte alltid visa förståelse för andras motiv och känslor. Man bör inte "respektera" en nazists motiv och känslor. Möjligen kan man finna vissa förmildrande omständigheter till att en person har dem, t ex att denne utsatts för våld från vissa grupper eller är väldigt ung. Men jag har svårt att se att man ska visa respekt för A Hitlers motiv och känslor. Det finns helt enkelt dåliga motiv och känslor, och dessa bör inte respekteras.
Stefan skrev:Detta citat är väl också ganska "dömande". Jag ser dessutom inget fel i att döma ut dåliga artiklar.
Jag förstår inte på vilket sätt jag dömer ditt perspektiv på saken genom att förklara att jag tycker det är förkastligt att döma ut andras åsikter. Kan du utveckla?
Stefan skrev:Visst, det är hans känslor och syn på saken. Det är klart det är. Vad är poängen med det? Måste man "respektera" människors "känslor och syn på saken" oavsett vilka de är? Detta är i min mening dåliga åsikter, framförda på ett dåligt sätt. Jag behöver inte "respektera" dem.
Poängen är att problematiken i författarens artikel existerar och han är inte ensam om den synen på jämställdet och feminism och om man väljer att ignorera (som du absolut kan om du vill och därmed behöver du inte respektera någons åsikt alls) och avfärda så går det utmärkt men det föder nya motsättningar.
Jag påstår inte att någon måste respektera något, däremot tror jag att det är den enda vägen att gå emot konkreta lösningar. Förståelse för varandra. Man kan kanske vidga sina uppfattningar lite genom att lyssna på andra istället för att bara blint tro att sina egna åsikter alltid är rätt. Att utläsa av dina inlägg är det du som står för vad som är rätt och egentligen har väl knappast jag något att tillägga som ens kan intressera dig?
Stefan skrev:Sen har det inte framförts något specifikt argument här på forumet, och därför nöjde jag mig med att avfärda artikeln ganska svepande. Men om någon vill lägga fram ett specifikt argument i dessa frågor är jag villig att behandla detta.
Du behandlar frågan väldigt analytiskt utan att se till vad som egentligen var min poäng. Jag tror att vägen till jämställdhet grundar sig i förståelse för varandra, jag letar inte efter argument som stämmer i artikeln, jag läste för att få en inblick i författarens perspektiv och försöka sätta mig in i hans tankegångar. På så sätt behöver jag inte enbart slänga hans tycke i papperskorgen utan kan på ett positivt sätt bilda min uppfattning om varför han känner som han gör. Om vi åtgärdar det som författaren upplever som orättvisor så att han inte längre känner på det viset har vi vunnit ännu en allierad i kampen mot samhällets orättvisor. En röst för den partipolitiske, en vän för mig.
Stefan skrev:Vad har du för argument för detta? Jag tror att lagstiftning har påverkat det sociala livet på en rad områden i det förflutna. Varför skulle det inte kunna göras i framtiden?
Absolut. Det har du rätt i. Det har påverkat det sociala livet förut men jag är övertygad om att det alltid leder till samma mentalitet och jag är säker på att det är den typen av fenomen vi ser idag. Våldtäkter ökar och hustrumisshandel är mer eller mindre vanligt i det feministiska Sverige. Jämställdhet är inte att lyssna på en sida av krav på bekostnaden av en annan. Därför är jag för jämställdhet men inte feminism.
Stefan skrev:Det beror på vad du menar med "förståelse". Givetvis är det alltid en fördel om man känner till så mycket som möjligt av världen, eller "förstår" så mycket som möjligt av världen, när man ska fatta beslut. Om man ska fatta beslut som rör människor är det bra om man förstår hur människorna tänker. Denna betydelse av "förstår" skiljer sig inte från betydelsen i "jag förstår ett matematiskt bevis" eller "jag förstår varför andra världskriget bröt ut, nu när läraren förklarat för mig". Den är så att säga rent deskriptiv.
I en annan betydelse är "förstå" normativt. Att "förstå" någon betyder att man visar en viss grad av acceptans för dennes värderingar eller tankesätt. Något i stil med att "respektera". Själv är jag inte så förtjust i detta uttryckssätt, då det ofta ser "neutralt" eller rent deskriptivt ut, men i själva verket är förtäckt normativt. Detta leder till missförstånd och till att människor övertygas utan att det finns rationella skäl till det.
I denna betydelse bör man inte alltid visa förståelse för andras motiv och känslor. Man bör inte "respektera" en nazists motiv och känslor. Möjligen kan man finna vissa förmildrande omständigheter till att en person har dem, t ex att denne utsatts för våld från vissa grupper eller är väldigt ung. Men jag har svårt att se att man ska visa respekt för A Hitlers motiv och känslor. Det finns helt enkelt dåliga motiv och känslor, och dessa bör inte respekteras.
Begreppet respekt är i allra högsta grad diffust och kanske inte allt för passande i sammanhanget. Med risk för upprepning använder jag mig hellre av ordet förståelse och det jag menar med det är att jag förväntar mig att du försöker sätta dig in i vad jag tänker när jag kommunicerar med dig även om du tycker jag är dum i huvudet. På det sättet kan du ändå lära dig om vad jag tycker och tillsammans förändrar vi varandra till något som förhoppninsvis är bättre. Detta är visserligen ett filosofiskt sidospår som jag ursäktar mig för.
Nazister, stalinister och rasister är också människor. Personligen tror jag inte på ondska för jag är inte religiös och jag har en mer analytisk samhällsbild av det som vi uppfattar som ondska idag. En människas handlingar beror ju av miljö och genetik. Tror du att nazister och rasister föds onda Stefan?
Man kan lära sig mycket av varandra och varandras eerfarenheter, använd det och bli inte bara en bättre människa utan en bättre förebild för andra. Kommunicera!
Debatten kom in på hur man bör diskutera istället för feminism, egentligen. Intressant! Mina synpunkter... Till att börja med:
Ett hypotetiskt uttalande (dvs. inte kategoriskt) som ger uttryck för nordqs känslor snarare än hur något är i själva verket. Men är detta egentligen inte ett likadant uttalande:
Strängt taget är detta ingen giltig sats på svenska. Det saknas både subjekt och predikat, så vi kan inte säkert veta om det är hypotetiskt eller kategoriskt. Men jag förutsätter att det ovanstående är en satsförkortning för "Jag tycker att artikeln är smörja, både...". I så fall är både nordqs och Stefans uttalande av precis samma typ. Sammanfattningsvis: A säger "jag tycker att det är fel att P". B säger "jag tycker att det är fel att tycka att det är fel att P, men jag tycker inte att P".
Mer förståelse, analys eller respekt än så behöver man inte blanda in som jag ser det. Men det skulle givetvis vara en logisk kullerbytta att <i>tycka</i> att det är fel att tycka, på samma sätt som det skulle vara en kullerbytta att säga att en artikel <i>är</i> skräp (som ett kategoriskt, deskriptivt uttalande). Men det tror jag alla här är medvetna om.
nordq: Upplever du det frustrerande i de fall då du inte når förståelse? Om jag bara skulle tycka att det var skoj att förgripa sig på små pojkar t.ex. och det inte fanns något mer att förstå med det, hur skulle du förhålla dig?
Själv förhåller jag mig ganska tveksam till om jag uppnått förståelse eller ej. Jag har nämligen upptäckt att detta med att jag tror att någon är dum i huvet hänger samman att jag tror att jag förstått vad den personen pratar om. Om jag inte gör mig några sådana föreställningar slipper jag samtidigt tro att någon är dum i huvet. Om förståelsen är omöjlig behöver jag inte döma och inte heller respektera. Det är bara ljud, alltsammans, inklusive det jag själv säger. Meningen är lös, om man nu måste gå omkring och tilldela den. Sen kan naturligtvis ljud väcka tankar och känslor, men det blir inte så många normativa begrepp inblandade (förståelse, respekt, heder, moral... borden - helt enkelt).
nordq skrev:Vidare tycker jag det är förkastligt att ignorera någons åsikter på ett så dömande vis.
Ett hypotetiskt uttalande (dvs. inte kategoriskt) som ger uttryck för nordqs känslor snarare än hur något är i själva verket. Men är detta egentligen inte ett likadant uttalande:
Stefan skrev:Smörja, både innehålls- och stilmässigt.
Strängt taget är detta ingen giltig sats på svenska. Det saknas både subjekt och predikat, så vi kan inte säkert veta om det är hypotetiskt eller kategoriskt. Men jag förutsätter att det ovanstående är en satsförkortning för "Jag tycker att artikeln är smörja, både...". I så fall är både nordqs och Stefans uttalande av precis samma typ. Sammanfattningsvis: A säger "jag tycker att det är fel att P". B säger "jag tycker att det är fel att tycka att det är fel att P, men jag tycker inte att P".
Mer förståelse, analys eller respekt än så behöver man inte blanda in som jag ser det. Men det skulle givetvis vara en logisk kullerbytta att <i>tycka</i> att det är fel att tycka, på samma sätt som det skulle vara en kullerbytta att säga att en artikel <i>är</i> skräp (som ett kategoriskt, deskriptivt uttalande). Men det tror jag alla här är medvetna om.
nordq: Upplever du det frustrerande i de fall då du inte når förståelse? Om jag bara skulle tycka att det var skoj att förgripa sig på små pojkar t.ex. och det inte fanns något mer att förstå med det, hur skulle du förhålla dig?
Själv förhåller jag mig ganska tveksam till om jag uppnått förståelse eller ej. Jag har nämligen upptäckt att detta med att jag tror att någon är dum i huvet hänger samman att jag tror att jag förstått vad den personen pratar om. Om jag inte gör mig några sådana föreställningar slipper jag samtidigt tro att någon är dum i huvet. Om förståelsen är omöjlig behöver jag inte döma och inte heller respektera. Det är bara ljud, alltsammans, inklusive det jag själv säger. Meningen är lös, om man nu måste gå omkring och tilldela den. Sen kan naturligtvis ljud väcka tankar och känslor, men det blir inte så många normativa begrepp inblandade (förståelse, respekt, heder, moral... borden - helt enkelt).
Camilla du får gärna rada upp några logiska fel. Bara en fråga, hur kan du hitta logiska fel när någon presenterar sin åsikt? Är ett logiskt fel när man inte tycker som du gör?
Jag länkande in denna krönika för att jag tycker den är lite annorlunda.
Stafan, det får då stå för dig.
Hovnarr, jag förlorade hela 2 sekunder när jag läste ditt inlägg, 2 sekunder jag aldrig får tillbaka..
Det är skillnad på att vara man och att bete sig manligt. Förresten, vad tycker ni menas med jämnställdhet? När alla poster delas lika mellan vardera kön eller när det delas efter kompetens och individ?
Kan inte hålla med mera.
Så du jämför honom nu med nazister?
Men för att återgå till ämnet. Jag anser att precis om med kommunismen behövs det ett nytt namn för feminismen.
http://www.antifeminist.nu
"Antifeministiska Samfundet- för jämnställdhet, emot feminismen!"
Visste ni att 40% av alla män har någon gång fått stryk av sin sambo?
Jag länkande in denna krönika för att jag tycker den är lite annorlunda.
Stafan, det får då stå för dig.
Hovnarr, jag förlorade hela 2 sekunder när jag läste ditt inlägg, 2 sekunder jag aldrig får tillbaka..
Författaren tycks ansluta sig till någon sorts särartstänkande. Dock inte ett grundat på biologisk determinism utan på platonism. En människa med kuk tycks enligt honom bli en man först om han liknar den ideala mannen i idévärlden.
Det är skillnad på att vara man och att bete sig manligt. Förresten, vad tycker ni menas med jämnställdhet? När alla poster delas lika mellan vardera kön eller när det delas efter kompetens och individ?
Som jag tidigare skrev så kan jag aldrig själv anse mig vara feminist mest på grund av benämningens spridda innebörd. För mig innebär jämställdhet så mycket mer än lika löner, det är delvis en fråga om acceptans och att alla förtjänar att bli hörda och tagna på allvar.
I grund och botten är det väl det som ska kallas för demokrati?
Kan inte hålla med mera.
I denna betydelse bör man inte alltid visa förståelse för andras motiv och känslor. Man bör inte "respektera" en nazists motiv och känslor. Möjligen kan man finna vissa förmildrande omständigheter till att en person har dem, t ex att denne utsatts för våld från vissa grupper eller är väldigt ung. Men jag har svårt att se att man ska visa respekt för A Hitlers motiv och känslor. Det finns helt enkelt dåliga motiv och känslor, och dessa bör inte respekteras.
Så du jämför honom nu med nazister?
Men för att återgå till ämnet. Jag anser att precis om med kommunismen behövs det ett nytt namn för feminismen.
http://www.antifeminist.nu
"Antifeministiska Samfundet- för jämnställdhet, emot feminismen!"
Visste ni att 40% av alla män har någon gång fått stryk av sin sambo?
Cogito ergo sum
hovnarr skrev:Debatten kom in på hur man bör diskutera istället för feminism, egentligen. Intressant! Mina synpunkter... Till att börja med:nordq skrev:Vidare tycker jag det är förkastligt att ignorera någons åsikter på ett så dömande vis.
Ett hypotetiskt uttalande (dvs. inte kategoriskt) som ger uttryck för nordqs känslor snarare än hur något är i själva verket. Men är detta egentligen inte ett likadant uttalande:Stefan skrev:Smörja, både innehålls- och stilmässigt.
Strängt taget är detta ingen giltig sats på svenska. Det saknas både subjekt och predikat, så vi kan inte säkert veta om det är hypotetiskt eller kategoriskt. Men jag förutsätter att det ovanstående är en satsförkortning för "Jag tycker att artikeln är smörja, både...". I så fall är både nordqs och Stefans uttalande av precis samma typ. Sammanfattningsvis: A säger "jag tycker att det är fel att P". B säger "jag tycker att det är fel att tycka att det är fel att P, men jag tycker inte att P".
Mer förståelse, analys eller respekt än så behöver man inte blanda in som jag ser det. Men det skulle givetvis vara en logisk kullerbytta att <i>tycka</i> att det är fel att tycka, på samma sätt som det skulle vara en kullerbytta att säga att en artikel <i>är</i> skräp (som ett kategoriskt, deskriptivt uttalande). Men det tror jag alla här är medvetna om.
nordq: Upplever du det frustrerande i de fall då du inte når förståelse? Om jag bara skulle tycka att det var skoj att förgripa sig på små pojkar t.ex. och det inte fanns något mer att förstå med det, hur skulle du förhålla dig?
Själv förhåller jag mig ganska tveksam till om jag uppnått förståelse eller ej. Jag har nämligen upptäckt att detta med att jag tror att någon är dum i huvet hänger samman att jag tror att jag förstått vad den personen pratar om. Om jag inte gör mig några sådana föreställningar slipper jag samtidigt tro att någon är dum i huvet. Om förståelsen är omöjlig behöver jag inte döma och inte heller respektera. Det är bara ljud, alltsammans, inklusive det jag själv säger. Meningen är lös, om man nu måste gå omkring och tilldela den. Sen kan naturligtvis ljud väcka tankar och känslor, men det blir inte så många normativa begrepp inblandade (förståelse, respekt, heder, moral... borden - helt enkelt).
Ett enkelt meningsbyggnadsfel kan i så många fall bli grunden till missförstånd men i detta fall tolkade jag det som ett presenterat faktum snarare än ett känslouttryck. Mitt intresse ligger inte i språkdiskussionen eller retoriken.
Precis som du skriver hovnarr, det blir lite av en rundgång men mitt stående perspektiv utgår ifrån kommunikation och det är tydligen (ironiskt nog) där vi är splittrade. Förkastligt var ett fruktansvärt dåligt ordval, och även om jag tror att min mening framgick så väljer jag gärna om mina ord.
Jag tror inte att man skapar jämställdhet genom att ignorera individuella åsikter och perspektiv. Jämställdhet tror jag kan uppnås(åtminstone snabbare och effektivare) genom effektiv kommunikation, inte bara mellan könen utan också mellan individer. Kommunikation är tyvärr ett väldigt vagt begrepp men som jag skrev tidigare handlar det för mig, i det här sammanhanget, om att lära sig lyssna på andra människor och försöka anta ett så objektivt perspektiv som möjligt. På så sätt kan man lära sig av varandra och om man förstår varandra bättre så "respekterar" man varandra. Om jag respekterar någon så misshandlar jag inte denne och inte heller våldtar jag. Undantag finns naturligtvis när det gäller psykiskt sjuka människor och kanske i något mer tillfällen som jag kan ha utelämnat.
Angående din ponerade pedofili hovnarr:
Du frågar om jag upplever det frustrerande i de fall då jag inte når förståelse?
och om
"[..] t.ex. och det inte fanns något mer att förstå med det, hur skulle du förhålla dig?"
Mina svar är i enlighet med min tro på miljö och genetik. Det finns alltid "något mer att förstå" och det finns alltid saker som får oss att agera på olika sätt. Det är väldigt lätt att bara falla in i avsky och hat men det är styrka att hålla sig utanför det. Om vi kunde lära oss mer om grundläggande orsaker till pedofili (som du valde som exempel) så kan vi hjälpa de innan de förgriper sig och lära oss förstå de bakomliggande orsakerna istället för att bara låsa in dem och slänga bort nyckeln.
Visst kan man hävda att alla pedofiler inte är psykiskt sjuka men det är en definitionsfråga. Vad innebär det att vara sjuk?
Det anses inte friskt i vårt västerländska samhälle att vara pedofili och det finns psykologiska orsaker bakom även de mest elementära tingen i din och min tillvaro som skulle gå att ändra på om vi blev "botade" eller hjärntvättade. Om det imorgon ansågs vara en psykisk sjukdom att sitta framför datorn och skriva inlägg på olika forum skulle både du och jag eventuellt kunna få hjälp av folk som förstår varför vi gör det - folk som oss. Hjärntvätt är således också en definitionsfråga. Jag tror inte det går att bota pedofiler från sina egna tankar och sin mentala historia som gör dem till den de är men jag tror att man kan lära dem att kontrollera sina begär och fantasier genom att enkelt tala med dem.
Nu har jag verkligen stigit ifrån huvudämnet men jag kände att det var nödvändigt.
Ok. Här kommer en uppräkning av några tvivelaktigheter i den diskuterade artikeln.
Mycket lätt att motbevisa. Det är bara att finna en man som begått ofog och sedan inte erkänner sitt brott, ber om ursäkt och tar sitt straff. Ett exempel kan vara Usama bin Laden. Ett annat kan vara Radovan Karadzic. Om dessa skulle visa sig vara oskyldiga till det de anklagas för kan man säkert komma på någon annan.
Vad har göran Persson med förslaget om mansskatt eller skuldbeläggning av män att göra?
"Feminismen" är inte en medveten människa som kan hata män eller misshandla dem fysiskt.
Absurt att påstå att kvinnor som svartmålar män i barns närhet är värre än de som misshandlar barn fysiskt.
Det är nog väldigt olika hos de misshandlande männen. Vissa tror nog faktiskt att de gör något bra genom att "uppfostra" sin kvinna.
Det är fel att påstå att en analys är osann bara för att alla inte håller med om den.
Det kanske största misstaget i artikeln är att författaren gör generaliseringar om alla feminister i hela världen utifrån några få feminister han stötte på som barn plus Schyman och några andra. Han vill själv inte bli skuldbelagd för vissa mäns våld mot kvinnor men skuldbelägger själv alla feminister för det han utsattes för.
Du får gärna förlara mer ingående hur man kan bete sig mer manligt än en man.
Det senare.
Vad är det som är så bra med den hemsidan tycker du? De flesta artiklarna där tycks vara skrivna av människor med mycket liten kunskap om feminismen. Detta gäller till och med "Antifeministiska samfundets manifest", som jag förväntade mig skulle vara ett av de mest genomtänkta och representativa dokumenten på hemsidan.
Vänligen
Camilla
En man vet vad han har gjort och står för det. När han har gjort fel erkänner han detta och ber om ursäkt, tar sitt straff.
Mycket lätt att motbevisa. Det är bara att finna en man som begått ofog och sedan inte erkänner sitt brott, ber om ursäkt och tar sitt straff. Ett exempel kan vara Usama bin Laden. Ett annat kan vara Radovan Karadzic. Om dessa skulle visa sig vara oskyldiga till det de anklagas för kan man säkert komma på någon annan.
Felet ligger istället hos:
...
- Göran Persson, som kallar sig feminist.
Vad har göran Persson med förslaget om mansskatt eller skuldbeläggning av män att göra?
Feminismen misshandlade mig psykiskt genom att i min närhet... om och om igen hata män.
"Feminismen" är inte en medveten människa som kan hata män eller misshandla dem fysiskt.
Femismen är inte ett dugg bättre än de män som misshandlar kvinnor, de är snarare sämre
Absurt att påstå att kvinnor som svartmålar män i barns närhet är värre än de som misshandlar barn fysiskt.
för en man som misshandlar sin fru vet oftast innerst inne, fastän han inte vågar möta smärtan, att han gör fel.
Det är nog väldigt olika hos de misshandlande männen. Vissa tror nog faktiskt att de gör något bra genom att "uppfostra" sin kvinna.
Den analys som säger att vi lever i ett patriarkat, att kvinnan är förtryckt etcetera är ju en kvinnodominerad analys, det är en grupp av kvinnor som har beskrivit världen så, den är alltså inte jämställd. Den är helt enkelt bara sann ur ett feministiskt perspektiv inte ur ett jämställt perspektiv.
Det är fel att påstå att en analys är osann bara för att alla inte håller med om den.
Det kanske största misstaget i artikeln är att författaren gör generaliseringar om alla feminister i hela världen utifrån några få feminister han stötte på som barn plus Schyman och några andra. Han vill själv inte bli skuldbelagd för vissa mäns våld mot kvinnor men skuldbelägger själv alla feminister för det han utsattes för.
PH skrev:Det är skillnad på att vara man och att bete sig manligt.
Du får gärna förlara mer ingående hur man kan bete sig mer manligt än en man.
Förresten, vad tycker ni menas med jämnställdhet? När alla poster delas lika mellan vardera kön eller när det delas efter kompetens och individ?
Det senare.
http://www.antifeminist.nu
"Antifeministiska Samfundet- för jämnställdhet, emot feminismen!"
Vad är det som är så bra med den hemsidan tycker du? De flesta artiklarna där tycks vara skrivna av människor med mycket liten kunskap om feminismen. Detta gäller till och med "Antifeministiska samfundets manifest", som jag förväntade mig skulle vara ett av de mest genomtänkta och representativa dokumenten på hemsidan.
Vänligen
Camilla
Camilla skrev:Ok. Här kommer en uppräkning av några tvivelaktigheter i den diskuterade artikeln.
[..]
Vad är det som är så bra med den hemsidan tycker du? De flesta artiklarna där tycks vara skrivna av människor med mycket liten kunskap om feminismen. Detta gäller till och med "Antifeministiska samfundets manifest", som jag förväntade mig skulle vara ett av de mest genomtänkta och representativa dokumenten på hemsidan.
Vänligen
Camilla
Frågan som jag ställer mig är inte om du kan hitta fel utan om du bör göra det?
Varför är det nödvändigt att avfärda honom och inte försöka sätta sig in i hur han tänker och ur en objektiv synpunkt försöka förstå varför?
(Jag tycker) Värderingarna är helt sjuka när man inte ens kan lyssna på någon annan för att avbryta och jaga sakfel för att man tycker att man själv har så onaturligt rätt om preciiiiis allt. En hög näsföring tröttar lätt ut omgivningen.
Ett enkelt meningsbyggnadsfel
Nej, det var inte ett meningsbyggnadsfel. Snarare en förkortad sats, som när man säger "ketchup!" istället för "ge mig ketchupen".
Så du jämför honom nu med nazister?
Nej. Jag försökte visa att tesen "man ska alltid visa 'förståelse' för människors känslor och motiv" är felaktig. För att visa det räcker det med ett motexempel (en all-sats är falsk om det finns ett motexempel), och jag ville ta ett exempel som de flesta skulle gå med på. Då tog jag Hitler. Detta torde varit uppenbart.
Visste ni att 40% av alla män har någon gång fått stryk av sin sambo?
Hur definieras "stryk" här, varifrån kommer uppgifterna, och hur många kvinnor har med detta sätt att räkna fått "stryk" av sin män?
F ö tycker jag att man alltid ska hänvisa till någon form av källa när man kommer med kontroversiella uppgifter av det här slaget. Att bara säga att "Visste ni att 40% av alla män har någon gång fått stryk av sin sambo?", utan att redovisa att detta alls inte är ett okontroversiellt och självklart faktum, är oärlig debatteknik.
Stafan, det får då stå för dig.
Vad då "stå för mig"? Klart att det "står för mig". Vad tillför denna sats överhuvudtaget?
Hej nordq!
Du tycks ha en balanserad syn på detta med jämställdhet.
Bra att du försöker föra upp diskussionen om den aktuella artikeln på en högre nivå. Dina inlägg fick mig att komma ihåg att jag i tråden "Mansskatt" varnat för att om enskilda feminister framför orättvisa förslag så leder det till att feminismen i sig diskrediteras.
Artikelförfattaren tycks ha skrivit sin artikel som en reaktion på Schymans med fleras förslag. Min varning tycks alltså ha varit befogad. Fast det kan ju å andra sidan visa sig att debatten kring förslaget på lång sikt leder till övervägande positiva konsekvenser. Vem vet?
Vänligen
Camilla
Du tycks ha en balanserad syn på detta med jämställdhet.
Bra att du försöker föra upp diskussionen om den aktuella artikeln på en högre nivå. Dina inlägg fick mig att komma ihåg att jag i tråden "Mansskatt" varnat för att om enskilda feminister framför orättvisa förslag så leder det till att feminismen i sig diskrediteras.
Artikelförfattaren tycks ha skrivit sin artikel som en reaktion på Schymans med fleras förslag. Min varning tycks alltså ha varit befogad. Fast det kan ju å andra sidan visa sig att debatten kring förslaget på lång sikt leder till övervägande positiva konsekvenser. Vem vet?
Vänligen
Camilla
Värderingarna är helt sjuka när man inte ens kan lyssna på någon annan för att avbryta och jaga sakfel för att man tycker att man själv har så onaturligt rätt om preciiiiis allt.
Det är klart att det är intressant om man kan hitta viktiga sakfel i en argumenterande artikel. Det här är väl t ex ett intressant och viktigt sakfel:
Citat:
En man vet vad han har gjort och står för det. När han har gjort fel erkänner han detta och ber om ursäkt, tar sitt straff.
Mycket lätt att motbevisa. Det är bara att finna en man som begått ofog och sedan inte erkänner sitt brott, ber om ursäkt och tar sitt straff. Ett exempel kan vara Usama bin Laden. Ett annat kan vara Radovan Karadzic. Om dessa skulle visa sig vara oskyldiga till det de anklagas för kan man säkert komma på någon annan.
Eller tycker du att detta inte är intressant och viktigt att påpeka?
Kritiskt tänkande medför att man förkastar vissa synpunkter. Jag har svårt att se att det skulle ligga något negativt i det. Snarare är det kritiskt tänkande som leder oss framåt här i världen. Men din uppfattning verkar snarast vara att kritiskt tänkande är "hög näsföring". Om detta inte är din uppfattning, på vilket sätt skulle avfärdandet av ovanstående citat från artikeln vara ett utslag av "hög näsföring"?
Inga källor, men lite påståenden från källor jag glömt:
Det är tre gånger vanligare att kvinnan avslutar förhållandet än mannen.
Det är vanligare att kvinnor är otrogna.
Det är fullt lagligt för en kvinna att lura en man att tro att ett barn är hans och få honom att försörja barnet. Sedan kan hon avslöja sin lögn och få bort honom från de barn han trodde var hans utan att han kan kräva igen några pengar.
Kvinnor styr familjerna, vinner fler diskussioner osv på grund av sin maktfördel i hemmet.
Familjeliv och nära relationer är en viktigare del av alla människors liv än yrkeslivet.
Kontenta: kvinnan har mest makt och feminismen strävar efter att ytterliggare förstärka den obalansen.
Det är tre gånger vanligare att kvinnan avslutar förhållandet än mannen.
Det är vanligare att kvinnor är otrogna.
Det är fullt lagligt för en kvinna att lura en man att tro att ett barn är hans och få honom att försörja barnet. Sedan kan hon avslöja sin lögn och få bort honom från de barn han trodde var hans utan att han kan kräva igen några pengar.
Kvinnor styr familjerna, vinner fler diskussioner osv på grund av sin maktfördel i hemmet.
Familjeliv och nära relationer är en viktigare del av alla människors liv än yrkeslivet.
Kontenta: kvinnan har mest makt och feminismen strävar efter att ytterliggare förstärka den obalansen.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster