Intelligens är som vi alla vet svårdefinierat. Jag har under en period läst mycket böcker och lärt mig mycket. Men så har jag börjat undra om jag verkligen blivit smartare. Jag har bättre underlag för politiska, ekonomiska, litterära och vetenskapliga disskussioner. Jag har däremot ägnat mindre tid åt TV, musik, bollsport. När jag läste en bok om högra hjärnhalvan insåg jag att min högra hjärnhalva är grovt understimulerad.
Även när man är helt passiv och tittar rakt in i taket tänker och utvecklas man. I meditation kopplas omgivningen bort och ingen information intas. Ändå kan man tänka sig att intelligensen utvecklas. Så vad vi än gör lär vi oss något. Om vi läser en facklitterär bok lär vi oss om det ämnet och förbättrar läshastigheten men om vi ser på TV lär vi oss istället språket på ett naturligt sätt och då speciellt den orala delen.
Om vi ser på det biologiskt är vissa arter mer intelligenta än andra (eller?). Då borde det även finnas individuella skillnader. Dessa skillnader måste ha skapats genom att förfäderna till den smarta individen har tänkt mer intensivt än andra individer och därmed är intelligens genetiskt. Det skulle betyda att vi kan påverka vår intelligens. Eller är det så att de personer som ses som mindre intelligenta har en dold intelligens i form av t.ex. kreativitet?
Hur mycket kan vi egentligen förbättra vår intelligens? Är det inte så att vi mer kan påverka vår intelligens genom att prioritera den kunskap vi anser är viktigast?
Ökad intelligens?
Moderator: Moderatorgruppen
Jag tycker ibland att det kan vara svårt att dra en gräns mellan bildning och intelligens, eftersom själva bildandet får antas utveckla intelligensen (i enlighet med ditt resonemang, Thimmy).
Min storasyster pluggar psykologi och menar att man numera talar mer om begåvning - man gör "begåvningstester" istället för "intelligenstester", som t.ex. kan testa verbal/social begåvning eller matematisk/spatial begåvning. Olika typer av begåvning får antas vara knutna till höger och vänster hjärnhalva i olika stor utsträckning.
I viss utsträckning kan nog olika typer av begåvning vara ärftligt, så att man har ett frö eller en talang som kan utvecklas längre eller snabbare än andras med rätt stimulans. Men det kan vara svårt att visa att det är så. En skicklig violinist vars mor och far är musiker kan ha ärvt begåvningen eller helt enkelt haft en mer musikaliskt uppmuntrande uppväxtmiljö än de flesta.
Egentligen vill jag tro att alla kan lära sig i stort sett vad som helst (inom ramen för sina fysiska begränsningar). Men bara för att man t.ex. lärt sig lösa en partiell differentialekvation behöver inte betyda att man är intelligent. Hur snabbt man kan lösa den, dvs. antal beräkningsoperationer per tid, behöver inte vara det heller. Det betyder bara att man använder en större del av hjärnan (mätar man hjärnaktivitetet hos en jonglör finner man exempelvis att han använder en större del av hjärnan till jonglering än en nybörjare).
Något som ändå måste vara avgörande för intelligensens utveckling är medvetenheten i handlingen. Om du sitter och tittar på TV mest som avslappning kanske det inte ger så mycket. Om du däremot lever dig in i karaktärernas situation så kanske det rentav kan utveckla din empati. Därför skulle jag inte säga att man inte utvecklas intellektuellt vad man än gör - det beror snarare på det mentala fokus du har.
Det är verkligen knivigt att definiera intelligens. Man skulle kanske kunna se det som en medveten förmåga att tillgodose sina behov och klara av avgörande situationer. För människor skulle det kunna innebära hur bra man är på att lösa problem (av de mest skilda slag), övertala andra människor, inskaffa pengar, säkra sina barns uppväxt m.m. Man kan vara mycket bildad, men ändå inte "slug" nog att få det man vill ha... Denna definition knyter dock intelligens till vilja i mycket (kanske orimligt) stor utsträckning.
Min storasyster pluggar psykologi och menar att man numera talar mer om begåvning - man gör "begåvningstester" istället för "intelligenstester", som t.ex. kan testa verbal/social begåvning eller matematisk/spatial begåvning. Olika typer av begåvning får antas vara knutna till höger och vänster hjärnhalva i olika stor utsträckning.
I viss utsträckning kan nog olika typer av begåvning vara ärftligt, så att man har ett frö eller en talang som kan utvecklas längre eller snabbare än andras med rätt stimulans. Men det kan vara svårt att visa att det är så. En skicklig violinist vars mor och far är musiker kan ha ärvt begåvningen eller helt enkelt haft en mer musikaliskt uppmuntrande uppväxtmiljö än de flesta.
Egentligen vill jag tro att alla kan lära sig i stort sett vad som helst (inom ramen för sina fysiska begränsningar). Men bara för att man t.ex. lärt sig lösa en partiell differentialekvation behöver inte betyda att man är intelligent. Hur snabbt man kan lösa den, dvs. antal beräkningsoperationer per tid, behöver inte vara det heller. Det betyder bara att man använder en större del av hjärnan (mätar man hjärnaktivitetet hos en jonglör finner man exempelvis att han använder en större del av hjärnan till jonglering än en nybörjare).
Något som ändå måste vara avgörande för intelligensens utveckling är medvetenheten i handlingen. Om du sitter och tittar på TV mest som avslappning kanske det inte ger så mycket. Om du däremot lever dig in i karaktärernas situation så kanske det rentav kan utveckla din empati. Därför skulle jag inte säga att man inte utvecklas intellektuellt vad man än gör - det beror snarare på det mentala fokus du har.
Det är verkligen knivigt att definiera intelligens. Man skulle kanske kunna se det som en medveten förmåga att tillgodose sina behov och klara av avgörande situationer. För människor skulle det kunna innebära hur bra man är på att lösa problem (av de mest skilda slag), övertala andra människor, inskaffa pengar, säkra sina barns uppväxt m.m. Man kan vara mycket bildad, men ändå inte "slug" nog att få det man vill ha... Denna definition knyter dock intelligens till vilja i mycket (kanske orimligt) stor utsträckning.
-
Thimmy Bågfeldt
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 16 jun 2004 21:17
hovnarr skrev:det beror snarare på det mentala fokus du har.
Det är väldigt svårt att vara skärpt hela tiden. Jag har försökt men till slut finner man sig själv sitta och stirra på en punkt utan att egentligen tänka på någonting. Hjärnan måste dock göra detta av en anledning vilket borde vara att vila. När vi sover t.ex. har vi långt ifrån fokus men det är ändå givande och utvecklande. Så frågan är hur länge man ska låta hjärnan vila för optimala prestationer. Jag är inte så insatt i meditation men det finns säkert andra här som vet mer om hur det fungerar. Då har man väl liten fokus?
Jag skulle säga tvärtom, att man har mycket hög fokus vid meditation. Du kan koncentrera dig så på exempelvis en ljuslåga att alla andra medvetna tankeströmmar avstannar (har dock stora svårigheter med sådan koncentration personligen).
Du kan iakta lågan med ett undersökande fokus och reflektera över hur det kommer sig att små kolpartiklar glöder i en sådan formation som ger upphov till en låga etc, eller så kan du tänka "låga, låga, låga, låga, låga..." (meditativt). Båda är fokuserade, men vi talar om helt olika fokus som får antas utveckla sinnet på olika sätt.
Att vila hjärnan med jämna mellanrum borde vara en förutsättning för ökad intelligens. Denna slutsats drar jag helt enkelt som en analogi av muskeluppbyggad - när du anstränger dig förbränner du massa och när du vilar bygger du upp massa. Det borde fungera likadant med nervceller. Sen hur ofta man ska vila, tja... vila när hjärnan är trött
Om den "stänger av" (vore rätt skönt ibland, upplever sällan det) för att du fokuserar på en vit fläck i taket passar den medvetna delen nog på att vila medan den är understimulerad.
Du kan iakta lågan med ett undersökande fokus och reflektera över hur det kommer sig att små kolpartiklar glöder i en sådan formation som ger upphov till en låga etc, eller så kan du tänka "låga, låga, låga, låga, låga..." (meditativt). Båda är fokuserade, men vi talar om helt olika fokus som får antas utveckla sinnet på olika sätt.
Att vila hjärnan med jämna mellanrum borde vara en förutsättning för ökad intelligens. Denna slutsats drar jag helt enkelt som en analogi av muskeluppbyggad - när du anstränger dig förbränner du massa och när du vilar bygger du upp massa. Det borde fungera likadant med nervceller. Sen hur ofta man ska vila, tja... vila när hjärnan är trött
Om den "stänger av" (vore rätt skönt ibland, upplever sällan det) för att du fokuserar på en vit fläck i taket passar den medvetna delen nog på att vila medan den är understimulerad.
-
Thimmy Bågfeldt
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 16 jun 2004 21:17
Einstein upptäckte relativitetsteorin när han dagdrömde.
Någon som jag inte kommer ihåg namnet på upptäckte att man kan mäta volymen på guld när han satte sig i badkaret och vattnet steg. Stora upptäckter görs alltså när vi tänker lågintensivt eller omedvetet. Är upptäckter genom kreativiteten kanske beroende av att vi har mycket fakta innan vi börjar tänka kreativt?
Om vi säger att X oavbrutet läser facklitterära böcker och insamlar vedertagna fakta som han dock aldrig använder. Ingen mening med det.
Y intar ingen fakta utan sitter endast och dagdrömmer. Kan han då verkligen komma på något bra? Han har ingen inspiration att hämta. Han måste vara tom så att säga.
Det bästa borde vara att göra som Z och både inhämta fakta och tänka kreativt. Men detta är för att skapa och lyckas med så mycket som möjligt. Vad säger att inte X eller Y är mer intelligent eller begåvad?
Jag vet inte om hjärnan byggs upp på samma sätt som muskler. Det är helt skiljda principer men jag är ingen expert och det är möjligt att du har rätt Hovnarr.
När du "vila när hjärnan är trött" kan vi dra jämförelsen med muskeluppbyggnad igen. Där gäller det att aktivera musklerna så nära sin maximala kapacitet som möjligt för att tvinga kroppen att växa. Sedan är det under vilan den växer men om musklerna får vila för länge förtvinar musklerna. Det går inte alltid att känna när musklerna är redo för ny stimulering. De flesta tränar inte styrketräning och känner sig hela tiden trötta nog att aldrig träna (de som är lata). Kanske en paralell kan dras med hjärnan. Det går inte att veta hur lång en optimal vila ska vara.
Allt detta är självklart teori. I praktiken är det ingen som lägger upp ett optimalt schema med 73,23min verbal förmåga följt av 6,21min vila och 180,97min matematik. Jag försöker bara få en ökad förståelse för dessa förhållande. Livet är som sagt till för att levas.
Någon som jag inte kommer ihåg namnet på upptäckte att man kan mäta volymen på guld när han satte sig i badkaret och vattnet steg. Stora upptäckter görs alltså när vi tänker lågintensivt eller omedvetet. Är upptäckter genom kreativiteten kanske beroende av att vi har mycket fakta innan vi börjar tänka kreativt?
Om vi säger att X oavbrutet läser facklitterära böcker och insamlar vedertagna fakta som han dock aldrig använder. Ingen mening med det.
Y intar ingen fakta utan sitter endast och dagdrömmer. Kan han då verkligen komma på något bra? Han har ingen inspiration att hämta. Han måste vara tom så att säga.
Det bästa borde vara att göra som Z och både inhämta fakta och tänka kreativt. Men detta är för att skapa och lyckas med så mycket som möjligt. Vad säger att inte X eller Y är mer intelligent eller begåvad?
Jag vet inte om hjärnan byggs upp på samma sätt som muskler. Det är helt skiljda principer men jag är ingen expert och det är möjligt att du har rätt Hovnarr.
När du "vila när hjärnan är trött" kan vi dra jämförelsen med muskeluppbyggnad igen. Där gäller det att aktivera musklerna så nära sin maximala kapacitet som möjligt för att tvinga kroppen att växa. Sedan är det under vilan den växer men om musklerna får vila för länge förtvinar musklerna. Det går inte alltid att känna när musklerna är redo för ny stimulering. De flesta tränar inte styrketräning och känner sig hela tiden trötta nog att aldrig träna (de som är lata). Kanske en paralell kan dras med hjärnan. Det går inte att veta hur lång en optimal vila ska vara.
Allt detta är självklart teori. I praktiken är det ingen som lägger upp ett optimalt schema med 73,23min verbal förmåga följt av 6,21min vila och 180,97min matematik. Jag försöker bara få en ökad förståelse för dessa förhållande. Livet är som sagt till för att levas.
Tack Thimmy, för att du förtydligade det där med hjärna/muskel-analogin. Det var precis så jag menade, Ice, att om hjärnan först ansträngs och sedan får vila så byggs dess kapacitet upp (kalla det intelligens, begåvning eller vad du vill). Det behöver naturligtvis inte vara så in i minsta detalj, då hjärnan inte är en muskel. Det var mest bara en "bild" för att förklara min personliga erfarenhet. Jag kan ofta tycka att jag inte blir "klokare" när jag är mitt uppe i något, utan snarare i efterhand när jag får tid att reflektera över det. Men om inget händer och man bara sitter och funderar, då har man ju ingen "indata" att bearbeta heller. Sen är människan en helhet såsom Ice poängterar och det är visat att motion, rätt kost och en kärleksfull miljö även utvecklar intellektet.
Einstein kom på relativitetsteorin medan han jobbade på patentverket. Eftersom jag i skrivande stund själv "jobbar" för fullt på en patentbyrå, har jag förståelse för hur kreativiteten kan vilja blomma ut i dagdrömmar m.m. under sådana förhållanden. Att Arkimedes upptäckte sin berömda princip när han låg i badet är dock med all sannolikhet en efterkonstruktion. Det är svårt att fästa någon vikt vid sanningshalten i berättelser som kommer från de gamla grekerna. (Även Newtons äpple i huvudet är nog en idealisering).
Einstein kom på relativitetsteorin medan han jobbade på patentverket. Eftersom jag i skrivande stund själv "jobbar" för fullt på en patentbyrå, har jag förståelse för hur kreativiteten kan vilja blomma ut i dagdrömmar m.m. under sådana förhållanden. Att Arkimedes upptäckte sin berömda princip när han låg i badet är dock med all sannolikhet en efterkonstruktion. Det är svårt att fästa någon vikt vid sanningshalten i berättelser som kommer från de gamla grekerna. (Även Newtons äpple i huvudet är nog en idealisering).
Om man definierar intelligens som förmågan att lösa IQ-test, vilket kanske är lite begränsat, så kan man inte öka intelligensen nämvärt. I alla fall inte enligt en FAQ upplagd av Mensa Sverige. Jag citerar:
"14. Jag har hört att man kan träna upp sin förmåga att lösa IQ-tester. Om det stämmer borde det vara en lätt match att bli medlem för alla, det är ju bara att träna, eller?
SVAR: Det stämmer att vissa kan träna upp förmågan att lösa framförallt verbala IQ-tester, men bara med några procent. Det kan med andra ord löna sig att träna, men det betyder inte att alla kan bli så bra att de får en IQ över 130. Man vet från olika studier att det går att förbättra sin prestation mellan första och andra gången, men knappast mer. Det handlar inte om att man blivit mer begåvad utan att man vänjer sig något vid testsituationen och kan fokusera mer på själva uppgifterna och mindre på testsituationen. Stora amerikanska studier, sk Head Start-programmet, har visat att det genomsnittligt sett inte går att höja sin begåvning nämnvärt."
"14. Jag har hört att man kan träna upp sin förmåga att lösa IQ-tester. Om det stämmer borde det vara en lätt match att bli medlem för alla, det är ju bara att träna, eller?
SVAR: Det stämmer att vissa kan träna upp förmågan att lösa framförallt verbala IQ-tester, men bara med några procent. Det kan med andra ord löna sig att träna, men det betyder inte att alla kan bli så bra att de får en IQ över 130. Man vet från olika studier att det går att förbättra sin prestation mellan första och andra gången, men knappast mer. Det handlar inte om att man blivit mer begåvad utan att man vänjer sig något vid testsituationen och kan fokusera mer på själva uppgifterna och mindre på testsituationen. Stora amerikanska studier, sk Head Start-programmet, har visat att det genomsnittligt sett inte går att höja sin begåvning nämnvärt."
Bah! Jag spottar på dessa studier. Hur har de utförts, vad har de för grund?
Om vi med "förmåga att lösa" menar slutresultatet på testet så går det jättebra att höja det. Lär dig frågorna utantill bara. Låter säkert banalt, men många av de begåvningstest som utarbetas av psykologer är samma som för 10 år sedan, och det är praktiken inte svårt att lista ut vilka som för närvarande används.
Detta beror på att dessa test måste valideras och prövas, stötas och blötas under lång tid. När man sedan har ett fint och bearbetat test så överger man det inte i första taget. Det gäller bara att ta reda på vilket av de tre vanligaste och "bästa" testen arbetsgivaren använder sig av, alternativt "plugga" på alla tre. Det är lätt att klara prov som du sett innan, oavsett vad Mensa säger. Mensa är säkert mycket intelligenta. De är bara inte särskilt smarta ibland.
Om vi med "förmåga att lösa" istället menar att kunna lösa liknande typer av uppgifter blir det onekligen svårare. Vana vid testsituationen spelar in, men jag vill hävda att man även kan lära sig "hur man ska tänka" i de olika situationerna. Om man bara ger en grupp 10 IQ-test och ser om prestationen förbättras efterhand så ser man nog ingen tendens till förbättring. Jfr t.ex. högskoleprovet. Men om man talar om för någon hur man identifierar de olika problemtyperna och vilja lösningstyper som hör till, ja se då går det bättre.
Om vi med "förmåga att lösa" menar slutresultatet på testet så går det jättebra att höja det. Lär dig frågorna utantill bara. Låter säkert banalt, men många av de begåvningstest som utarbetas av psykologer är samma som för 10 år sedan, och det är praktiken inte svårt att lista ut vilka som för närvarande används.
Detta beror på att dessa test måste valideras och prövas, stötas och blötas under lång tid. När man sedan har ett fint och bearbetat test så överger man det inte i första taget. Det gäller bara att ta reda på vilket av de tre vanligaste och "bästa" testen arbetsgivaren använder sig av, alternativt "plugga" på alla tre. Det är lätt att klara prov som du sett innan, oavsett vad Mensa säger. Mensa är säkert mycket intelligenta. De är bara inte särskilt smarta ibland.
Om vi med "förmåga att lösa" istället menar att kunna lösa liknande typer av uppgifter blir det onekligen svårare. Vana vid testsituationen spelar in, men jag vill hävda att man även kan lära sig "hur man ska tänka" i de olika situationerna. Om man bara ger en grupp 10 IQ-test och ser om prestationen förbättras efterhand så ser man nog ingen tendens till förbättring. Jfr t.ex. högskoleprovet. Men om man talar om för någon hur man identifierar de olika problemtyperna och vilja lösningstyper som hör till, ja se då går det bättre.
Skicklighet eller naturresurs?
Funderar lite över begreppet "intelligens" eller snarare "begåvning". Undrar om det inte egentligen är en definitionsfråga. Ofta avser man "naturresurs" av karaktären olja eller så, det vill säga något åtminstone inom överskådlig tid icke-förnyelsebart. I så fall kan den knappast förändras eller påverkas. Det är depån av intelligensresurser som avgör vad som är möjligt att utföra i form av tankeoperationer.
Det som mäts däremot är ju inte depån som sådan utan det man gör när man använder den. Och det är en aktivitet. Skicklighet kan nästan alltid utvecklas. Det är svårt att tala om "tak" även om det rör sig om mikroskopiska förbättringar av kapaciteten.
Jag vet att man brukar anse att moderna IQ-test kompenserat för kulturella skillnader, tex, men det finns åtskilliga andra exempel på att språket som sådant avgör vad som blir möjligt att tänka. I skriftspråkslösa samhällen är abstraktioner meningslösa och ett rent abstrakt och teoretiskt resonemang är totalt nonsens. Svårt att tro att inte det skulle påverka resultatet vad man än säger om allmängiltigheten, och i sådana fall går det förstås att utveckla skickligheten utan att förändra depåstorleken eller karaktären av densamma.
Men om man kan "träna" så att man kan komma in i Mensa är förstås en annan sak.
Det som mäts däremot är ju inte depån som sådan utan det man gör när man använder den. Och det är en aktivitet. Skicklighet kan nästan alltid utvecklas. Det är svårt att tala om "tak" även om det rör sig om mikroskopiska förbättringar av kapaciteten.
Jag vet att man brukar anse att moderna IQ-test kompenserat för kulturella skillnader, tex, men det finns åtskilliga andra exempel på att språket som sådant avgör vad som blir möjligt att tänka. I skriftspråkslösa samhällen är abstraktioner meningslösa och ett rent abstrakt och teoretiskt resonemang är totalt nonsens. Svårt att tro att inte det skulle påverka resultatet vad man än säger om allmängiltigheten, och i sådana fall går det förstås att utveckla skickligheten utan att förändra depåstorleken eller karaktären av densamma.
Men om man kan "träna" så att man kan komma in i Mensa är förstås en annan sak.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Bästa sättet att "komma in i Mensa" är att öva på samma typ av test som används där. Efter ett tag blir man bekvämare och bekvämare och kan slappna av och koncentera sig djupare. Det sägs att detta inte går att öva upp, men det tycker jag är fel. Destå mer man kan focusera på en uppgift destå lättre blir det. Man får betydligt högre poäng om man gör testet i en känsla av flow än om man är stressad och splittrad. Intelligens handlar mer om detta. Om man älskar det man gör så förbättrar man sina resultalt ordentligt. Om man däremot gör test efter test men aldrig utvecklar dessa aspekter så kommer inte resultatet ätt förbättras. Det är i och för sig en så pass knepig situation, så att öva in en flowprocess är nog svårare än när de gäller mer "livsnära" situationer. Att kunna se övergripande mönster och behålla fokuset utan att tappa bort sin tanke går definitivt att öva upp. Om man övar att rita kroki i 5 år så övar man upp ett helhetsseende t.ex. Övar man på att spela schack så lär man sig att sortera tankar och bevara mönster i huvudet. Detta inverkar definitivt på intelligenstest a la Mensa. Att man säger att det inte går att öva upp beror antagligen på att man använt sig av testpersoner som inte har genomgått någon nämnvärd utveckling mellan testen. Ärligt talat så tycker jag det är rent dumt att säga att någon form av intelligens skulle vara statisk.
Från mensasidan
:
Johan
Från mensasidan
:
Är inte den här formen av föreningar en sorts elitism som egentligen inte borde finnas i ett modernt samhälle?
SVAR: En medlem sa annars att vår förening inte är till för någon sorts elit utan utgör snarare en tillflyktsort för oss mentalt avvikande.
Johan
Det finns många definitioner av intelligens.
En defintion av intelligens: Förmågan begripa(förstå, fatta, inse); att förstå och dra nytta från erfarenheter.
Inom Kognitivpsykologi talar man inte om intelligens men om:
Uppmärksamhet, Begreppsbildning, Problemlösning, Kreativitet, Logik, vilka tillsammans skulle kunna ses som intelligens.
Sex typer av intelligens:
Verbal eller lingvistisk (T.S Eliot), Matematisk-logisk (Einstein) , Spatial (Picasso) , Kinestetisk (Marta Graham) , Musikalisk (Stravinsky) , Interpersonell (Gandhi), Intrapersonell (Freud).
Krishnamurti säger nånstans ungefär såhär:
Kunskap är ytlig fakta och vishet är medvetenhet över hur ens egna tankar opererar. och Att intelligens uppstår när hjärnan blir medveten om dess begränsningar: vad den är kapabel och vad det inte är kapabel till.
Själv skulle jag definiera en intelligent person som en självmedveten observant människa som förstår när (inre konflikter) ängslan, rädsla och (yttre konflikter) våld uppstår. Som är levande(dynamisk) och fösöker se helheten, kan kommunicera öppet, direkt, och sprider därför kärlek i alla relationer.
En defintion av intelligens: Förmågan begripa(förstå, fatta, inse); att förstå och dra nytta från erfarenheter.
Inom Kognitivpsykologi talar man inte om intelligens men om:
Uppmärksamhet, Begreppsbildning, Problemlösning, Kreativitet, Logik, vilka tillsammans skulle kunna ses som intelligens.
Sex typer av intelligens:
Verbal eller lingvistisk (T.S Eliot), Matematisk-logisk (Einstein) , Spatial (Picasso) , Kinestetisk (Marta Graham) , Musikalisk (Stravinsky) , Interpersonell (Gandhi), Intrapersonell (Freud).
Krishnamurti säger nånstans ungefär såhär:
Kunskap är ytlig fakta och vishet är medvetenhet över hur ens egna tankar opererar. och Att intelligens uppstår när hjärnan blir medveten om dess begränsningar: vad den är kapabel och vad det inte är kapabel till.
Själv skulle jag definiera en intelligent person som en självmedveten observant människa som förstår när (inre konflikter) ängslan, rädsla och (yttre konflikter) våld uppstår. Som är levande(dynamisk) och fösöker se helheten, kan kommunicera öppet, direkt, och sprider därför kärlek i alla relationer.
-
Marty on mariba
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 24 nov 2004 17:56
Johan Ågren skrev
Ja man kan träna så att man klarar iq test bättre för man blir mindre stressad och mer konsentrerad. Men om du har 100 i iq så är det ju inte bara att träna lite så har man 180 så är det ju inte riktigt. När jag tog mitt första iq test fick jag 126 sedan gjorde jag flera andra och fick ganska snabbt lite högre ungefär mellan 130 och 135 men tog det stopp jag fortsatte väldigt länge efter att ta många iq test men jag fick inte höre än runt 130-135. Så såvärst mycker kan inte jag träna upp i alla fall.
Bästa sättet att "komma in i Mensa" är att öva på samma typ av test som används där. Efter ett tag blir man bekvämare och bekvämare och kan slappna av och koncentera sig djupare. Det sägs att detta inte går att öva upp, men det tycker jag är fel.
Ja man kan träna så att man klarar iq test bättre för man blir mindre stressad och mer konsentrerad. Men om du har 100 i iq så är det ju inte bara att träna lite så har man 180 så är det ju inte riktigt. När jag tog mitt första iq test fick jag 126 sedan gjorde jag flera andra och fick ganska snabbt lite högre ungefär mellan 130 och 135 men tog det stopp jag fortsatte väldigt länge efter att ta många iq test men jag fick inte höre än runt 130-135. Så såvärst mycker kan inte jag träna upp i alla fall.
"We have no education, we have inspiration, if I were educated I would have been a damn fool".
-Bob Marley
-Bob Marley
Har läst en artikel där skribenten skrev att han var jättebra på armbrytning. Detta på grund av att hans farbror hade låtit honom vinna när han var sex år. Skribenten trodde då att farbrorn låtit honom vinna, men farbrorn ljög och sa att han hade gjort sitt bästa. Och sen dess så hade han varit jättebra på armbrytning.
Att tro på sig själv tror jag är avgörande. Även vad gäller intelligens.
Att tro på sig själv tror jag är avgörande. Även vad gäller intelligens.
PopJimmy skrev:Själv skulle jag definiera en intelligent person som en självmedveten observant människa som förstår när (inre konflikter) ängslan, rädsla och (yttre konflikter) våld uppstår. Som är levande(dynamisk) och fösöker se helheten, kan kommunicera öppet, direkt, och sprider därför kärlek i alla relationer.
Din definition ligger långt ifrån de vanligast förekommande. Det verker lite grann som om du försöker göra en så kallad övertalningsdefinition; du definierar om ett begrepp så att det passar dina syften. Du får vara beredd på att folk blir förvirrade när du talar om intelligens på detta sätt.
Vänligen
Camilla
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster