Vad är människan

[Marksa]

En hel människa är en massa molekyler, tillsammans med en roll i den mänskliga världen.

Molekyler+roll=hel människa? Vem har rolllistan? är alla roller giltiga. Även de som förgör i den mänskliga världen?
Har den enskilda människans förmåga att känna sig uppskattad av sin omgivning i sin roll ingen betydelse för din definition av "hel" människa?

En person lever ute i skogen utan någon kontakt med andra människor skulle antagligen inte räknas som så mänsklig, när han får kontakt med andra människor får han en roll. Då blir han en människa. En gris som upptäcks i skogen får inte en mänsklig roll. En apa kan få en nästan mänsklig roll. En död person har inte en mänsklig roll längre. En hjärndöd person har ibland en nästan mänsklig roll. Om andra världskriget hade gått på ett annat sätt hade judar typ inte varit människor.

Vem är det som räknar in människan. menar du att det är lite som det klassiska filosofiska exemplet om trädet som faller. Men om ingen människa ser eller hör det så hände det inte? Så den ensamma människan finns inte!
Han som är i skogen kanske är den största tänkaren av alla och i sin ensamhet har han funnit svaret på frågan.....? Han om någon är då kanske den mest fullkomliga människan, jag säger inte att det är så, men varför inte.
Angående andra världskriget: Att demonisera och avmänskliga sina yttre eller inre fiender är ett grepp som alltid används när man vill gå ut i krig. Nu var det även så att nazisterna behövde en innre fiende för att samla folket. detta med öderstigra konskvenser.

Mänsklighet är inte ett absolut begrepp, det är en definitionsfråga. Människor runtomkring avgör vem som är människa. Vi kan givetvis bestämma oss för en officiell definition av människa, men den kan ändras.

Du hade ju en absolut definition i början, eller skiljer du här på en människa och mänsklighet och dess beståndsdelar.

[Erik Thurin]

Vem är det som räknar in människan. menar du att det är lite som det klassiska filosofiska exemplet om trädet som faller. Men om ingen människa ser eller hör det så hände det inte? Så den ensamma människan finns inte!
Han som är i skogen kanske är den största tänkaren av alla och i sin ensamhet har han funnit svaret på frågan.....? Han om någon är då kanske den mest fullkomliga människan, jag säger inte att det är så, men varför inte.
Angående andra världskriget: Att demonisera och avmänskliga sina yttre eller inre fiender är ett grepp som alltid används när man vill gå ut i krig. Nu var det även så att nazisterna behövde en innre fiende för att samla folket. detta med öderstigra konskvenser.

Jag menar att det är just som den klassiska filosofiska frågan. "Låter det om ett träd faller i skogen när ingen är där?" Det är också en definitionsfråga. Om man med låter menar att ljudvågor skapas så ja, då låter det. Om man med låter menar att någon som kan berätta det uppfattar ljudet så nej, då låter det inte. Just eftersom låter betyder två olika saker blir det en "paradox". Lite som en ordvits.

Vad jag menar är att om alla bestämde sig för att någon inte är en människa så skulle han/hon inte vara det. Precis som att om alla bestämde sig för att "låter" enbart betyder att ljudvågor alstras så låter det fallande trädet alltid (förutsatt att det inte faller i vakuum eller någonting annat flummigt typ). Det är bara ett ord.

Jag tror inte man kan komma fram till någon sanning om hur vi bör behandla folk genom att försöka att på något vattentätt objektivt sett avgöra vem som är människa och vem som inte är det. Vi borde sätta vår definition där den fungerar bäst ( maximerar lyckan ).

[Rising]

Rising. Jag kan inte annat än att hålla med om ditt resonemang i stort ovan. Men detta sista stycke ger mig lite huvudbry dock. Och som en följdfråga för tydlighetens skull.
Vad är det som skulle driva oss att se det som vårat ansvar att överföra den goda kulturen från det ene lägret till det andra. Är det endast samhällsnyttan i det egoistiska perpektivet, att om dom andra har det bra så får jag det oxå bra. eller ligger något annan djupare mänsklig egenskap i detta.

Först: Förlåt att jag är sen att svara.

Sedan: Ja. Det ligger djupare inom (många av) oss att sträva efter att andra ska ha det bra. Jag vill mena att det hör till vår natur, på samma sätt som att vi får förhöjt blodtryck av att se rödfärgade ytor. Det är inte så att vi via en rationell och logisk process kommer fram till att det vore bra att hjälpa andra människor (för att vi på så vis skulle kunna få fördelar själva) - utan den sköna känslan av att ha agerat omsorgsfullt kommer till oss direktpaketerad ihop med våra sinnesförnimmelser. Det är en ofrånkomlig del av hur vi görs medvetna om vår omvärld.

Däremot tror jag att vi människor har fått denna instinkt helt enkelt för att det gynnat oss som art betraktat.

[SportFilosofen]

Vad är en hel människa?

En hel människa är dels en människa som uppfyller förmågan till rörelse. Varje form av beteende är i grunden inget annat än rörelse.

En hel människa måste också kunna ta in världen runt omkring i sitt sinne. En hel människa är öppen för omvärlden. Men en hel människa kan också förstå och använda sig av kunskapen och för att göra detta måste hon sluta sig och bli introspektiv för ett tag. En hel människa kan alltså välja öppenhet eller slutenhet efter situation. Hon kan omsätta sina erfarenhet i beteende / rörelse.

Detta är nog min definition.

Det är viktigt att påpeka att i begreppet en hel människa värderas inte människans värde. Inte i min definition i alla fall.

[Erik Thurin]

Det ligger djupare inom (många av) oss att sträva efter att andra ska ha det bra. Jag vill mena att det hör till vår natur, på samma sätt som att vi får förhöjt blodtryck av att se rödfärgade ytor. Det är inte så att vi via en rationell och logisk process kommer fram till att det vore bra att hjälpa andra människor (för att vi på så vis skulle kunna få fördelar själva) - utan den sköna känslan av att ha agerat omsorgsfullt kommer till oss direktpaketerad ihop med våra sinnesförnimmelser. Det är en ofrånkomlig del av hur vi görs medvetna om vår omvärld.

Däremot tror jag att vi människor har fått denna instinkt helt enkelt för att det gynnat oss som art betraktat.

Jag läste att våra vetenskapsmän hittat spegelneuroner, som aktiveras när man ser någon annan göra någonting. När någon annan utsätts för någonting pinsamt känner man liknande känslor själv, när någon annan tar upp en isbit från marken kan man förstå hur det skulle kännas om man själv gjorde det. Det är i högsta grad nedärvt via det naturliga urvalet.

Att vara elak mot någon bör till viss del göra en själv illa till mods. Och tvärtom.

Känslan av att ha agerat omsorgsfullt beror också på vem det är. Om någon gör illa ens barn känner man andra känslor än om någon gör illa en person man hatar. Även detta är i högsta grad nedärvt.

[asper]

xxx

Hej SpFi.

Jag säjer ordet "autism" och frågar hur du förhåller dej till det, med utgångspunkt i dina tankar nedan.

Vad är en hel människa?

En hel människa är dels en människa som uppfyller förmågan till rörelse. Varje form av beteende är i grunden inget annat än rörelse.

En hel människa måste också kunna ta in världen runt omkring i sitt sinne. En hel människa är öppen för omvärlden. Men en hel människa kan också förstå och använda sig av kunskapen och för att göra detta måste hon sluta sig och bli introspektiv för ett tag. En hel människa kan alltså välja öppenhet eller slutenhet efter situation. Hon kan omsätta sina erfarenhet i beteende / rörelse.

Detta är nog min definition.

Det är viktigt att påpeka att i begreppet en hel människa värderas inte människans värde. Inte i min definition i alla fall.

mvh
asp

[Plecto]

Människor är människor, och allt mittemellan...

[Marksa]

Vem är det som räknar in människan. menar du att det är lite som det klassiska filosofiska exemplet om trädet som faller. Men om ingen människa ser eller hör det så hände det inte? Så den ensamma människan finns inte!
Han som är i skogen kanske är den största tänkaren av alla och i sin ensamhet har han funnit svaret på frågan.....? Han om någon är då kanske den mest fullkomliga människan, jag säger inte att det är så, men varför inte.
Angående andra världskriget: Att demonisera och avmänskliga sina yttre eller inre fiender är ett grepp som alltid används när man vill gå ut i krig. Nu var det även så att nazisterna behövde en innre fiende för att samla folket. detta med öderstigra konskvenser.

Jag menar att det är just som den klassiska filosofiska frågan. "Låter det om ett träd faller i skogen när ingen är där?" Det är också en definitionsfråga. Om man med låter menar att ljudvågor skapas så ja, då låter det. Om man med låter menar att någon som kan berätta det uppfattar ljudet så nej, då låter det inte. Just eftersom låter betyder två olika saker blir det en "paradox". Lite som en ordvits.
Vad jag menar är att om alla bestämde sig för att någon inte är en människa så skulle han/hon inte vara det. Precis som att om alla bestämde sig för att "låter" enbart betyder att ljudvågor alstras så låter det fallande trädet alltid (förutsatt att det inte faller i vakuum eller någonting annat flummigt typ). Det är bara ett ord.

Så människans konstitution har nu inget att göra med molekyler och roll Även om jag inte delade definition där. Så verkar detta försök att reducera människan till dialektik och den starkastes rätt änn mer avlägsen. Jag må tala om idealitet men hellre det än de stakastes sökande av den maximerade lyckan

Jag tror inte man kan komma fram till någon sanning om hur vi bör behandla folk genom att försöka att på något vattentätt objektivt sett avgöra vem som är människa och vem som inte är det. Vi borde sätta vår definition där den fungerar bäst ( maximerar lyckan ).

Tack för att du påminner mig om att det finns människor som har denna filosofi som sin ledstjärna.

[SportFilosofen]

"Hej SpFi.

Jag säjer ordet "autism" och frågar hur du förhåller dej till det, med utgångspunkt i dina tankar nedan"

SVAR: Utifrån den definitionen är inte en  autist en hel människa. Autister kan inte styra sina sinnen till att bli fungerande och interagerande med sin miljö och vardag. Min definition är en funktionsdefinition. Sedan kan man alltid diskutera kravspecifikationen på funktion. I den normativa värld vi lever i kan inte autister sägas fungera särskilt bra.

[Erik Thurin]

Ok såhär då:

Människan är en art. Artgränser är godtyckliga. Man skulle kunna bestämma att varje individ som har ett eget genom är en egen art. Man skulle också kunna bestämma att de flesta levande organismer tillhör samma art. Därför skulle man kunna säga att bara en person är en människa, eller att alla levande organismer är människor. Det är godtyckligt, och beror på hur vi definerar människa. Människa är ett ord, och beroende på vad vi lägger in i ordet kommer olika många organismer innefattas av det.

När man ska definera detta ord använder folk nog framförallt två tillvägagångssätt.

Det första: När man försöker definera vad människa är så tänker man efter varje förslag efter, vad skulle en sådan definition betyda? Vilka skulle innefattas? Var skulle gränserna gå? Det förslag som innefattar så många som möjligt av de man vill ska innefattas, och så få som möjligt av de man inte vill ska innefattas, det förslaget är det man tycker är den bästa definitionen på en människa. Ungefär så har antagligen svenska staten typ gått till väga.

Det andra: När man ska bestämma vad en människa är utgår man från någon princip och härleder sin definition från den. Till exempel har krista i USA dödat abortläkare för att de anser att det är mord, eftersom de tycker att foster är människor.


Människa är ett paraplybegrepp. Hur vi ska definera det är en etisk fråga.



Och, vad skulle vara ett exempel på en situation där du tycker att utilitarismen ger dålig moralisk vägledning?

[Marksa]

Människa är ett paraplybegrepp. Hur vi ska definera det är en etisk fråga.

Vilket du med all tydlighet har visat. Du har även visat att definitionen kan vara i princip vad som hellst och ges av vem som hellst och att denna definition kan ändras när som hellst.

Definitioner du nämmt alt. antytt:

Molkyler med roll=Människa. Du vill inte svara på följdfrågan om roller
Totalitär stats definition gäller=Människa
"alla" bestämmer=Människa. (min fråga Vilka är alla?)
Ensam i skogen=Inte människa, även här ignorerade du en för mig viktig följdfråga.
Husfluga på väggen=Människa, Parably begreppsförrvirring. Är det inte lättare att i den rent biologist delen avgränsa människan till det däggdjur som vid givna "normala" betingelser kan föröka sig med någon annan människa av ett annat kön. Du förstår vad ag menar eller hur.
Den lyckliga människan kan jag inte argumentera om, förutom i konceptet att om han är lycklig då han har sett till att han har arbetskraft som består av icke människa slavar som han själv har defienerat så. Förvillande lika människor i allt vad inteligens och själsliv gäller. Men deras hudfärg faller inte inom ramen för den lycklikes definition.

Vad jag nog mest vänder mig emot i de av dig framlagda ultitaristikt färgade utalanden är detta "vi" i ovan nämda citat, och vad konsekvenserna det kan ha för de som inte i egen kraft kan rättfärdiggöra sig.

[Erik Thurin]

Människa är ett paraplybegrepp. Hur vi ska definera det är en etisk fråga.

Vilket du med all tydlighet har visat. Du har även visat att definitionen kan vara i princip vad som hellst och ges av vem som hellst och att denna definition kan ändras när som hellst.

Definitioner du nämmt alt. antytt:

Molkyler med roll=Människa. Du vill inte svara på följdfrågan om roller
Totalitär stats definition gäller=Människa
"alla" bestämmer=Människa. (min fråga Vilka är alla?)
Ensam i skogen=Inte människa, även här ignorerade du en för mig viktig följdfråga.
Husfluga på väggen=Människa, Parably begreppsförrvirring. Är det inte lättare att i den rent biologist delen avgränsa människan till det däggdjur som vid givna "normala" betingelser kan föröka sig med någon annan människa av ett annat kön. Du förstår vad ag menar eller hur.
Den lyckliga människan kan jag inte argumentera om, förutom i konceptet att om han är lycklig då han har sett till att han har arbetskraft som består av icke människa slavar som han själv har defienerat så. Förvillande lika människor i allt vad inteligens och själsliv gäller. Men deras hudfärg faller inte inom ramen för den lycklikes definition.

Vad jag nog mest vänder mig emot i de av dig framlagda ultitaristikt färgade utalanden är detta "vi" i ovan nämda citat, och vad konsekvenserna det kan ha för de som inte i egen kraft kan rättfärdiggöra sig.

Tror nog mina tidigare förslag var mer eller mindre misslyckade försök att formulera mitt senare, så vi kan lämna dem hän  :P

Det jag ville säga var helt enkelt att människa är ett paraplybegrepp och att frågan om vad som är en människa är en etisk fråga.

Du vänder dig mot "vi". Om inte "vi" undrar jag typ vem?

Jag undrar också vad som skulle vara ett exempel på en situation där du tycker att utilitarismen ger dålig moralisk vägledning.

[Justin Case]

Alltså:

Vad är definitionen på en hel människa.

Rubriken på ämnet är "Vad är människan" och sedan frågar du "vad är en hel människa". Det är två olika frågor.

Frågan "Vad är människan" är kanske biologers domäner.
Frågan "Vad är en hel människa" är kanske psykologers domäner.

Vad som är en hel människa? Ja, motsatsen till en trasig människa. Vad är då en trasig människa? En människa som inte fungerar som den ska. Hur ska då en människa fungera? Föreställningar om hur en människa ska fungera finns det många. Människan har enligt min mening fungerat bättre och bättre genom historien. I framtiden kommer vi nog att fungera ännu bättre, förutsatt att vi ser till att finnas till i framtiden. Vi är alltså inte hela än, någon av oss. Inte om man menar perfekt. Vi kan alltid bli bättre i framtiden, hur bra vi än är i den stund man frågar.

Mitt svar på frågan "vad är en hel människa" är:
en vision!
Hon finns inte och kommer aldrig att finnas, men vi bör sträva efter att bli henne! På det sättet kommer vi så nära det målet som möjligt så snart som möjligt!

[Justin Case]

Om polariteterna lycka och lidande spelar ut varandra, vad är det då för mening med att vi fortsätter diskutera? Vad är det då för mening med att bry sig om någonting överhuvudtaget? Då får man ju ett lika lyckligt (eller olyckligt) liv oavsett vad man väljer att göra i sitt liv. Då kan man ju lika gärna lägga sig ned och bara ligga ned resten av sitt liv. Varför gör du inte det, om du nu tror att lycka och lidande alltid automatiskt går på ett ut? Vad strävar vi efter med att diskutera? Om jag skulle tro att polariteterna lycka och lidande spelar ut varandra, skulle jag anse att den främsta anledningen till att sträva någonstans vore att försöka BRYTA det eventuella spela-ut-varandra-sambandet mellan lycka och lidande, och faktiskt göra så att vi får MER lycka än lidande. Det vore i så fall det enda rationella skälet för oss att alls fortsätta leva. Om mitt liv alltid automatiskt innehåller lika mycket lidande som lycka, vad har jag då för anledning att leva? Ingen! Dock går det inte att utesluta att man faktiskt KAN skapa mer lycka än lidande. Det räcker med att det finns en chans att det är möjligt, hur liten den än chansen är, så är det rationellt att ta den, och satsa järnet på den. Något annat, hur mycket stöd det än har av buddhism eller något annat, är inte värt att satsa på, så länge det inte tillför något ökat lyckoöverskott jämfört med alla andra livsstrategier.

[Justin Case]

MÅLEt...ett  förändrat  förbättrat världstillstånd  är den  viktigaste frågan att ställa..och  svaret  för  min egen  del är..  

NJUT av livet ..STÄLL Dig  under  Kärlekens och  Solidaritetens  CREDO.  Gör UPPROR mot alla samhällens ÖVERHETER  och  deras UTSUGANDE  system. Delta i .. kom in i REVOLUTIONEN mot ..ALLT förtryck!

Det är naturligtvis lockande att tänka sig att ett njutande av livet är det bästa sättet att förbättra världen. Men tänk om världen just nu råkar innehålla sådana hot mot mänsklighetens överlevnad att den kräver att vi tills vidare försakar njutning för att få njuta desto mer längre fram istället, när vi undanröjt de hoten? Att alltid njuta genast så fort man kan är nog inte den optimala livsstrategin för att få maximalt njutning sammantaget över tid.