Kants kingdom of ends!

[J R Auk]

Är det ologiskt att vilja bli plågad som barn?

Självmotsägande är väl det som Kant brukar sig av?

[Erik Thurin]

Om han tänkte sig att det är självmotsägelser vi vill undvika så betyder det ordet ju inte bara ologiska paradoxer, utan också typ att man säger emot sig själv. Då kan han ju hävda att eftersom jag inte vill bli plågad så kan jag inte vilja att mitt barn blir plågat. Men om jag vill bli plågad? Vem bestämmer vad man vill om det inte är en själv? Är det vad alla vill som spelar roll då? Är det att gemene man inte skulle vilja bli plågad som spelar roll? Måste man då alltså ta hänsyn till vad alla vill, och är inte det preferensutilitarism?

Kant förespråkade om jag förstått honom rätt rationalismen, det rena logiska tänkandet, logiken. Men det finns ingen logisk paradox i att tortera sitt barn. Det är möjligt att jag har missförstått kant. Men jag hade uppfattningen att han rättfärdigade sin etik helt och hållet med att allt annat är ologiskt.

[Nils-Erik Forsberg]

Auk frågar

Varför använder inte egoismen förståelseförmågan naturligt? Är egoism mångtydigt?

Vad är egot resp egoism?
Avsikten är att prata om detta så att var och en direkt kan kolla erfarenhetsmässigt.

Verkligheten ser olika ut för dig och mig. Mångfalden fenomen. Det som uppkommer och dör ut. Det du som jag lägger på minnet (programmering), den mentala inställningen, minnesladdningen, egot, betingningen, vanan, blir således olika för dig och mig. Den mentala personlighetsutvecklingen blir olika och det är trevligt med personlighet och olika vanor.

Men om om man som människovarelse, som har tanke- och språkförmåga (förståelseförmåga) vilket är lika för dig och mig, tänker att egot, det olika, minnesladdningen, är vår resp identitet så beter vi oss egoistiskt, jävigt, partiskt, betingat reflexmässigt, med personlighetsutveckling därefter. Var och en försvarar sitt, sin bild, sin vision, sin egendom. Det man vant sig vid. Ord står mot ord, dvs motsägande, tvetydigt, konflikterande, mångtydig. Part står mot part. Det slags tänkande och språkbruk känns inte bra eftersom det gör ont när man slåss med ord som handling. Vi missförstår. "Vad menar man egentligen?"

Det kategoriskt alternativa sättet att tänka utgår ifrån att vi som parter och människor faktiskt är varandras likar med olika personlighetsutveckling och att vi som parter tillhör helheten, vår identitet, och bedriver personlighetsutvecklingen därefter. Då bedrivs personlighetsutvecklingen sammanhangsenligt och inte sammanhangslöst varvid våra olika egon inte blir konflikterande men ej heller likriktade enligt ett regelverk. Vi utvecklar fria egon. Vi förstår.

Parterna och helheten behöver varandra. Part kan logiskt tänkt inte finnas utan helhet. Inte heller kan helhet finnas utan parter där ingen part saknas. Förnuftigt tänkande känns bra. Känsla och förnuft hör ihop.

Tänk kritiskt efter vad för någonting du i grund och botten erfar och kolla sedan med andra. Gå inte blint på vad andra säger.

NEF

[Nils-Erik Forsberg]

Thurin påstår/frågar

Vem bestämmer vad man vill om det inte är en själv?

Kan du bestämma dig för något utan omgivningen?

Klart att man kan strunta i att det är omöjligt om man vill låtsas men då blir det jobbigt som sjutton. Vem har inte prövat det?

NEF

[J R Auk]

Auk frågar

Varför använder inte egoismen förståelseförmågan naturligt? Är egoism mångtydigt?

Vad är egot resp egoism?
Avsikten är att prata om detta så att var och en direkt kan kolla erfarenhetsmässigt.

Verkligheten ser olika ut för dig och mig. Mångfalden fenomen. Det som uppkommer och dör ut. Det du som jag lägger på minnet (programmering), den mentala inställningen, minnesladdningen, egot, betingningen, vanan, blir således olika för dig och mig. Den mentala personlighetsutvecklingen blir olika och det är trevligt med personlighet och olika vanor.

Men om om man som människovarelse, som har tanke- och språkförmåga (förståelseförmåga) vilket är lika för dig och mig, tänker att egot, det olika, minnesladdningen, är vår resp identitet så beter vi oss egoistiskt, jävigt, partiskt, betingat reflexmässigt, med personlighetsutveckling därefter. Var och en försvarar sitt, sin bild, sin vision, sin egendom. Det man vant sig vid. Ord står mot ord, dvs motsägande, tvetydigt, konflikterande, mångtydig. Part står mot part. Det slags tänkande och språkbruk känns inte bra eftersom det gör ont när man slåss med ord som handling. Vi missförstår. "Vad menar man egentligen?"

Det kategoriskt alternativa sättet att tänka utgår ifrån att vi som parter och människor faktiskt är varandras likar med olika personlighetsutveckling och att vi som parter tillhör helheten, vår identitet, och bedriver personlighetsutvecklingen därefter. Då bedrivs personlighetsutvecklingen sammanhangsenligt och inte sammanhangslöst varvid våra olika egon inte blir konflikterande men ej heller likriktade enligt ett regelverk. Vi utvecklar fria egon. Vi förstår.

Parterna och helheten behöver varandra. Part kan logiskt tänkt inte finnas utan helhet. Inte heller kan helhet finnas utan parter där ingen part saknas. Förnuftigt tänkande känns bra. Känsla och förnuft hör ihop.

Tänk kritiskt efter vad för någonting du i grund och botten erfar och kolla sedan med andra. Gå inte blint på vad andra säger.

NEF

Jag kan hålla med om att det vore oförnuftigt att tänka egoistiskt, men jag kan inte hålla med om att det vore ologiskt. Jag tror att våra definitioner skiljer sig lite i avseende "logiskt".

För som du säger, vi behöver omgivningen, och den sätter gränserna för vad som är logiskt eller inte. Det verkar som att du drar det till ett idylliskt förhållande och säger att egoismen skulle förstöra det förhållandet. Men i verkligheten så är det inte så idylliskt, och jag tror inte vi kan komma undan det personliga valet, fördömandet, värderandet, inför våra normativa utsagor om egoism.

För övrigt visst rymmer begreppen "egot" och "egoism" mer för dig än det som presenterats ovan?

[Erik Thurin]

Auk frågar

Varför använder inte egoismen förståelseförmågan naturligt? Är egoism mångtydigt?

Vad är egot resp egoism?
Avsikten är att prata om detta så att var och en direkt kan kolla erfarenhetsmässigt.

Verkligheten ser olika ut för dig och mig. Mångfalden fenomen. Det som uppkommer och dör ut. Det du som jag lägger på minnet (programmering), den mentala inställningen, minnesladdningen, egot, betingningen, vanan, blir således olika för dig och mig. Den mentala personlighetsutvecklingen blir olika och det är trevligt med personlighet och olika vanor.

Men om om man som människovarelse, som har tanke- och språkförmåga (förståelseförmåga) vilket är lika för dig och mig, tänker att egot, det olika, minnesladdningen, är vår resp identitet så beter vi oss egoistiskt, jävigt, partiskt, betingat reflexmässigt, med personlighetsutveckling därefter. Var och en försvarar sitt, sin bild, sin vision, sin egendom. Det man vant sig vid. Ord står mot ord, dvs motsägande, tvetydigt, konflikterande, mångtydig. Part står mot part. Det slags tänkande och språkbruk känns inte bra eftersom det gör ont när man slåss med ord som handling. Vi missförstår. "Vad menar man egentligen?"

Det kategoriskt alternativa sättet att tänka utgår ifrån att vi som parter och människor faktiskt är varandras likar med olika personlighetsutveckling och att vi som parter tillhör helheten, vår identitet, och bedriver personlighetsutvecklingen därefter. Då bedrivs personlighetsutvecklingen sammanhangsenligt och inte sammanhangslöst varvid våra olika egon inte blir konflikterande men ej heller likriktade enligt ett regelverk. Vi utvecklar fria egon. Vi förstår.

Parterna och helheten behöver varandra. Part kan logiskt tänkt inte finnas utan helhet. Inte heller kan helhet finnas utan parter där ingen part saknas. Förnuftigt tänkande känns bra. Känsla och förnuft hör ihop.

Tänk kritiskt efter vad för någonting du i grund och botten erfar och kolla sedan med andra. Gå inte blint på vad andra säger.

NEF

Jag kan hålla med om att det vore oförnuftigt att tänka egoistiskt, men jag kan inte hålla med om att det vore ologiskt. Jag tror att våra definitioner skiljer sig lite i avseende "logiskt".

För som du säger, vi behöver omgivningen, och den sätter gränserna för vad som är logiskt eller inte. Det verkar som att du drar det till ett idylliskt förhållande och säger att egoismen skulle förstöra det förhållandet. Men i verkligheten så är det inte så idylliskt, och jag tror inte vi kan komma undan det personliga valet, fördömandet, värderandet, inför våra normativa utsagor om egoism.

För övrigt visst rymmer begreppen "egot" och "egoism" mer för dig än det som presenterats ovan?

Jag håller nog med RAUK. Det är inte ologiskt att tänka egoistiskt. Det finns ingen logisk motsägelse i att tänka egoistiskt. Precis som det inte finns någon logiskt motsägelse i att rosa flygande noshörningar lägger jätteägg på månen.

Att "det kategoriskt alternativa sättet att tänka" står i logisk motsägelse mot egoism är en sak. Men att egoismen står i logisk motsägelse mot sig själv är en annan.

Jag har hört att egoismen i vissa fall kan vara självmotsägande, dvs att om alla utgick från regeln att man bara skall göra det som är bäst för en själv, så skulle alla få det sämre överlag. Var det det som åsyftades?



Jag tror också att förnuftigt tänkande känns bra. Det känns dåligt när saker är ologiska, precis som man kan störa sig på musik som går i otakt, eller på ett stökigt rum. Det känns bra när saker får sammanhang och när man inser kopplingar.

[Nils-Erik Forsberg]

Auk konstaterar

Jag kan hålla med om att det vore oförnuftigt att tänka egoistiskt, men jag kan inte hålla med om att det vore ologiskt. Jag tror att våra definitioner skiljer sig lite i avseende "logiskt".

Ja våra definitioner betr innebörden i ordet logik är ömsesidigt uteslutande varandra och det är bra att du påpekar det.

Logiskt tänkande och språkande innebär för mig att tänka och samtala verklighetsenligt, helhetsenligt, sanningsenligt och därmed mentalt känna att det stämmer. Hjärnorganismen (förståelseförmågan) är ju en del av helheten (logos) och har att användas (tänka, samtala) därefter. Hjärnorganismen har som del samma grundegenskap som helheten.  Sådan är begripligen 'lagen' i ursprunglig mening. Jag vördar den.

Därför säger jag igen (som i mitt startinlägg "Livet kan man lita på") att jag använder hjärnorganismen utgående ifrån det begripliga faktum att jag som människovarelse med förståelseförmåga finns, känner och gör oundvikligen tillsammans med omgivningen som finns runt omkring mig oavsett hur det sammanhanget som helhet ser ut för tillfälet. Känsla och behov hänförs således logiskt tänkt till helheten.

Den substantiella (någonting) helheten, verkligheten jag ingår i och tillhör är begripligen logisk i opartisk (icke partisk, icke jävig, icke egoistisk) betydelse.

Vem kan trovärdigt påstå att den definitionen på logik skulle vara motsägelsefull? Vem kan trovärdigt påstå att t.ex. produktionen av resursen luft vi andas gratis och som räcker till alla på heltid är ologisk, partisk, egoistisk?

Vad gäller kunskaplig logik eller kronologik (kausalitet, process, skeende) är att den aktivitet som helheten bedriver är avsiktlig för att helheten och alla dess delar, dvs vi delar som medagerar i helhetens aktivitet, ska känna att behov ömsesidigt tillfredställs. Man kan dock inte veta allt varför kunskaplig logik är sannolik och relativ (kanske kanske inte)

Men utgår man ifrån skeendet så blir tänkandet mekaniskt och kvantifierat  , dvs icke substantiell utan skenbar i oräkneligt antal varianter. Verkligheten tycks sannolik men aldrig riktigt sann. Var och en människa kämpar för sitt under hotet att bli fråntagen den illusion den antar att den lever för.man känner sig aldrig riktigt säker. Egoism är ett brott mot 'lagen' (logos)

Parmenides förtår detta i motats till Herkleitos och Platon framhåller fader Parmenides som den logiskt tänkande. Kant uppmärksammar inte den saken.

NEF

[J R Auk]

Skall jag tolka det du säger som en uppmaning till att inte abstrahera ut "jaget" från helheten, för att detta fråntar oss en del av den essens vi är, eller snarare finner oss i?

Din definition av logisk verkar vara den som jag har av rationell, även om jag sällan får tillfälle att använda min definition då många andra har anspråk på begreppet.

Jag ser det nämligen inte som ett tillstånd som vi är i, eller kommer till, att vara rationell. Jag ser det rationella som ett system för förståelse. Precis som vi kan göra logisk förståelse och ologisk förståelse, eller icke rationell förståelse.

Jag tror även att "rationell" betecknar det som är naturligt för människan. Det vill säga det är först när rationella förklaringar fallerar som vi tyr oss till andra sorters förklaringar. Så för mig så är "rationell" en kategorisering av den sorts process jag använder för min förståelse. Och jag tror inte heller att det är ett val jag har att välja hur jag skall nå förståelse. Det vill säga jag kommer göra rationella bedömningar först och främst och sedan fortsätta till de mera lösa föreståelsesystem som jag har tillgång till.

Verkar det som jag har förstått dig rätt NEF? Jag har lite svårt för ditt språk, inte för att det är oklart egentligen, utan mer för att det skiljer sig så mycket från det språk som brukar möta en. Därav min fråga om vilket ditt "modersmål" var förut, vilket jag hoppas inte gav dig skäl att ta illa upp, det var blott en undran.

Erik Thurin, snyggt jobbat