Allting är omvänt

[Trickster]

Gjorde du det? Det var du som tog upp att det var den kapitalistiska logiken som fick cannabis förbjudet, vilket är ett medvetet beslut av en grupp politiker.

Det var väl inte vad jag skrev? Uttryckligen skrev jag: "Att brasset är olagligt blir fullkomligt begripligt utifrån den kapitalistiska logiken. En effekt av brajrökandet är att man blir lat, och således mindre benägen att ta order - en Smithiansk mardröm." Och: "Brajrökningen är inte produktiv i sig, och dessutom så inverkar den negativt på effektiviteten, vilket gör den "negativ" enligt den kapitalistiska logiken." I ingen av dessa utsagor finner jag att jag skulle ha påstått något annat än att en viss typ av tänkande ser ett visst beteende som problematiskt och därför lagstiftar emot det.

Och lagstiftning är ett medvetet beslut av en grupp politiker. Du skrev inte det direkt, nej, men det behövs inte, eftersom det följer av det gjordes olagligt.

Utifrån något annat perspektiv så har jag svårt att finna skäl till lagstiftningen gentemot brajjet, faktiskt.

Det har jag dock inte sagt något om. Men det skulle ju ha kunnat komma till på rent puritansk grund: "Vi ogillar att folk berusar och roar sig!".

Jo, det spelar väldigt stor roll. För om den ideologi som kapitalismen fostrar inte leder folk till att tycka om produktion för dess egen skull, utan till att njuta av konsumption, så kommer istället möjligheten att få lata sig ses som en konsumption, vilket det görs av ekonomer bl.a. Om den kapitalistiska ideologin ser konsumption som målet, så kommer den att se  denna underbara njutning av att inte göra något som ett mål.

Men motsägs inte det direkt av den faktiska verkligheten? Konsumptionen leder inte till ledighet, åtminstone så har den inte gjort det, utan tycks istället leda till en stegrad konsumption av andra produkter.

Nej, det där är helt irrelevant; det säger inte emot mina påståenden att (1) om det finns en kapitalistsk logik så leder den till "konsumtion är målet med produktion" och (2) att slappa är en konsumtion. Jag säger alltså inte att konsumtion skall leda till ledighet; huruvida det är sant eller inte spelar inte någon roll för mitt argument.

[J R Auk]

Betalade du för haschet? Var hamnade de pengarna?

Har du tankat på shell? Stödjer du exploatering av Afrika? Har du köpt tröjor på H&M? Stödjer du barnarbete? Handlar du möbler på Ikea? Skövlar du regnskogen?


Psssst kom igen. Lite mera substans va!

Jag vet inte riktigt vad du försöker få sagt här så din kritik om substanslöshet känns mest som retoriskt självmål.

Om det är så att du menar att man stöder omoralisk verksamhet vad man än konsumerar kan det ju vara värt att komma ihåg att det ena inte rättfärdigar det andra. Du kanske tror att jag förespråkar någon slags absolut dygd, men i så fall har du missförstått mig. Det är snarare fråga om gradskillnader.

Jag menade snarare på det bisarra i att göra kopplingen från det första till det andra.

När du spenderar dina pengar så gör du det för att erhålla något du vill ha. Pengarna du ger till en annan människa kan användas till vad som helst, den du handlar av, oavsett varor som säljs, kan vara en kriminell, pedofilfilmsproducent, mördare, rasist eller vad annat som kan tänkas ses som dåligt.

Jag menar att det är bara för att ni värdera droger som i någon mån dåligt som ni anser att det är fel att köpa varan för att säljaren kan tänkas göra något dåligt med pengarna.

Det blir alltså, för att det är dåligt så skall man inte köpa det, för att det leder till dåliga konsekvenser att köpa det, och därför är det dåligt.

Varför behöver ens den dåliga effekten av handeln tillskrivas varan om varan anses dålig i sig?

Det här är inte riktigt en argumentation, då det rör själva handeln, och inte varornas legala status. Man skulle snarare efter sanna logik om att se till goda effekter ändra på den legala statusen för att kontrollera handeln.

Så som görs med spel och dobbel, i vissa länder prostitution osv.

Vad skiljer spel och droger åt? Ni vet väl att ett spelberoende ger samma rus, för hjärnan, som amfettaminbruk enligt vissa forskare.

[What Gives?]

När du spenderar dina pengar så gör du det för att erhålla något du vill ha. Pengarna du ger till en annan människa kan användas till vad som helst, den du handlar av, oavsett varor som säljs, kan vara en kriminell, pedofilfilmsproducent, mördare, rasist eller vad annat som kan tänkas ses som dåligt.

Det är ju en otroligt snäv bild av hur medel kan användas, men det är en annan diskussion.

Du argumenterar för likgiltighet här, och om det är så att du menar att ett pengar till ett elände skulle rättfärdiga en generell laissez faire-hållning gentemot vad ens pengar går till kan jag helt enkelt inte hålla med dig. Själv vill jag minimera det som är dåligt.

Jag menar att det är bara för att ni värdera droger som i någon mån dåligt som ni anser att det är fel att köpa varan för att säljaren kan tänkas göra något dåligt med pengarna.

Det blir alltså, för att det är dåligt så skall man inte köpa det, för att det leder till dåliga konsekvenser att köpa det, och därför är det dåligt.

Ja. Jag trodde detta framgick tydligt nog i det jag skrev, men tack för att du utvecklar argumenten åt mig.

Varför behöver ens den dåliga effekten av handeln tillskrivas varan om varan anses dålig i sig?

Såvitt jag kan se är effekterna av handeln och drogerna två vitt skilda aspekter.

Det här är inte riktigt en argumentation, då det rör själva handeln, och inte varornas legala status.

OK.

Man skulle snarare efter sanna logik om att se till goda effekter ändra på den legala statusen för att kontrollera handeln.

Så som görs med spel och dobbel, i vissa länder prostitution osv.

Vad skiljer spel och droger åt? Ni vet väl att ett spelberoende ger samma rus, för hjärnan, som amfettaminbruk enligt vissa forskare.

Jag har lite svårt att förstå ditt sätt att bygga meningar, men om det är så att du förespråkar restriktioner av droger, spel eller prostitution så är vi ju ense.

[Makterna]

Brajrökningen är inte produktiv i sig, och dessutom så inverkar den negativt på effektiviteten, vilket gör den "negativ" enligt den kapitalistiska logiken.

Så skrev jag, och du menar att detta är:

Ännu ett exempel på så kallad "Avantgardet"-logik: "Om X kan tolkas som Xa så måste orsaken vara A, vilket innebär att B kan uteslutas".

Den kapitalistiska logiken brukar man vanligtvis förstå som effektivitetssträvanden, rationalisering, industrialisering m.m. Jag påvisade på vilka sätt "brajjet" inte är förenligt med denna. Hur applicerar du den här "logiken" som du tillskriver mig? Vad är X, Xa, och B, i utsagan? Visa nu!

Jag hävdar: Min kapitalism, den utilitariska nyliberalismen, bygger på tanken att statens uppgift är att maximera det mänskliga välbefinnandet genom strategin att införa frihet, eftersom jag bedömer att frihetliga lagar i slutändan gör att folk mår bättre. Kanske bör hasch legaliseras (är inte helt säker på detta, mer undersökning skulle behöva göras), eftersom hasch leder till att de som nu vill hascha kan göra det, och bli lyckligare än annars. Ingenstans har jag tänkt "höhö, jag vill fan ha en värld där de rikare blir rikare, för jag hatar alla fattiga", eller nåt sånt. Men det verkar ju tydligen som att du tror att det är så som förespråkare av "kapitalism" / nyliberalism tänker. Varför tror du det, kan man undra. Är det för att det är precis så, fast tvärtom, som socialisterna tänker? De tänker "åh, alla fattiga måste bli rikare, det är det som måste vara målet för all politik"? Är det inte så? Och i sin egocentrism tror de därför att kapitalisterna också måste tänka likadant, fast tvärtom då förstås. Deras rationella förmåga, medger inte att de kan tänka objektivt, och inse att andra tänker annorlunda än de själva.
Det är därför du ovan skriver att du tror på att kapitalismen skulle bygga på politikernas förkärlek för effektivitetssträvanden. Det är klart att kapitalismen tycker effektivitet är bra, men bara som ett medel för att folket ska må bra, inte som ett självändamål. De som älskar pengar etc gör det inte för att de gillar den gröna färgen eller lukten av bomullspapper, utan för att pengar kan användas för att skapa saker som är bra. Kapitalister tänker inte så intricit och dogmatiskt som ni irrationella flummare gör.

Om X kan tolkas som Xa så måste orsaken vara A, vilket innebär att B kan uteslutas, betyder alltså:
X = kapitalismen / nyliberalismen
Xa = pengar och effektivitet och andra upplevda attribut
A = värderingspartisk, dogmatisk, intricit förkärlek för Xa
B = utilitarism, åsikten att staten bör maximera människornas sammanlagda välbefinnande

I ovantstående exempel pratar du om en "kapitalistisk logik", dvs du utgår från att kapitalismen, precis som socialismen, skulle bygga på tvång och förbud och moralism och samhällsbyggarambitioner.

Jag trodde det var allmänt vedertaget att kapitalet strävar efter att förmera sig? Tillväxt. Inget konstigt.

Du blandar isåfall ihop "kapitalets intresseorganisationer" (vilka de nu kan vara; Svenskt Näringsliv, SAF, etc?) med kapitalistisk politik. Även om dessa rörelser är detsamma på vänstersidan (LO får pengar från socialdemokraterna, socialdemokraterna har gjort lagar som ökar LO's politiska makt, etc) så måste det inte fördenskull vara detsamma på högersidan. Vissa konservativa högermänniskor kanske tänker så, men du kan inte påstå att all frihetspolitik skulle bygga på förkärlek för företag och rika, bara för att det är på det värderingspartiska sättet på vänstersidan.

Nej, det påstod jag aldrig. Men återigen, är det inte så att man eftersträvar full sysselsättning, eller?

Man eftersträvar inte full sysselsättning. Det är normalt att vara lite ledig mellan anställningarna. Typ 2% arbetslöshet brukar väl anses mer önskvärt än 0% arbetslöshet. När man pratar om att arbetslöshet är ett problem så menar man bara att de arbetslösa måste få pengar från staten. Det är ju där problemet ligger. Vore jag statsminister skulle jag inte ha nåt emot att folk rökte hasch snarare än att jobba i gruvan.

Jag, Makterna, förespråkar "kapitalism", dvs nyliberalism, och förespråkar att människor ska göra precis vad de vill. Om de hellre vill festa och röka braj än att jobba, så ska de absolut göra det. Frihet och lycka är det viktigaste i ett samhälle.

Det är ju intressant att du tycker så, men vad har det med mitt påstående att göra? Varför bemöter du inte istället argumentet och visar vari det brister.

Det måste ju brista eftersom du säger att kapitalismen tycker så, och jag säger att jag som kapitalistsympatisör inte tycker så. Mer motargument än så behövs inte. Det du kör du är "månen är en grön ost"-retorik.

Som det är nu har du bara beskyllt mig för att tillskriva kapitalisterna den kapitalistiska logiken, när jag i själva verket endast pekat på dess förekomst

Vad menar du med "förekomst"? Att nyliberalismen gagnas av att medborgarna är jobb-produktiva? Så är det väl även under en socialistisk regim!

Men de som använder droger är ju vanligtvis fast i ett missbruk. Är man inte "slav" då? Men man behöver inte vara "slav" för att man samarbetar med nån annan: "jag gör detta jobbet, du ger mig den där betalningen". Du ser tydligen samarbete som "slaveri"? Snacka om attitydproblem isåfall.

Här ser vi återigen hur du medvetet feltolkar en utsaga. Vad jag skrev var ju: "
Det är skillnad på att underkasta sig någon annans vilja (dvs. slav), emedan man saknar förutsättningar att livnära sig på annat sätt, och att underkasta sig en strävan som man själv skriver under på (dvs. de egna syftena, vilket innebär något helt annat)."

Har jag då någonstans skrivit något som kan tolkas som att jag betraktar "samarbete som 'slaveri'"? Nej, tvärtom! Det står ju uttrykligen att jag betraktar det att jobba för egna syften (som givetvis kan vara gemensamma med andra) är något annat än slaveri. Att jobba för allmännyttan kan vara en sån sak. Men att jobba för någon annan, utan att själv ställa sig bakom dennes syften och visioner, i utbyte för pengar är att betrakta som "prostitution" - kan man överhuvudtaget kalla det för samarbete? Skall inte samarbete förstås som att man jobbar mot ett gemensamt mål? Ett utbyte av tjänster är väl inte per automatik "samarbete"?

Jo om man har tagit jobbet frivilligt så är det väl samarbete? Till skillnad från värnplikt, samhällstjänst eller straffarbete, vilket däremot skulle kunna kallas "slaveri" (även detta vore dock lite tillspetsat).

Det var ett program i National Geographics nyligen som jag tror hette "World's deadliest drugs", som visade på samband mellan islamistiska krigsherrar och narkotikaproducerande länder (Afghanistan).

Ja, du har ju en förkärlek för ytlig rapportering, förenklade utsagor, och grova generaliseringar, schablonbilder, och skräckpropaganda.

Jaha, så när jag tryckte på "9" på min fjärrkontroll så var det för att jag hade en intricit förkärlek för "ytlig rapportering, förenklade utsagor, och grova generaliseringar, schablonbilder, och skräckpropaganda", inget annat? Och detta vet du hur, för att du är amatörpsykolog eller vad?
Hade jag däremot tagit på mig Lennon-glasögon och gått till biblioteket och lånat den svårmodigaste "Teaterbulletinen" eller "Folket i Bild (revolution)" jag kunde hitta, då hade jag alltså varit en mycket bättre människa med socialismens mått mätt? Det är självklart varför socialismen ogillar objektivitet och "enkla svar" - de förstår själva innerst inne att socialismen är rent larv, men de vill lura sig själva, de vill leva på en lögn.

Du vet det är en dygd att vara källkritisk (inte bara när det går emot de egna värderingarna).

Nej, det är möjligtvis en dygd att vara källskeptisk, men inte att vara kritisk som självändamål. Om man kritiserar och avfärdar allt, hur ska man då veta vad som är rätt? Då blir man ju subjektivist, som du. Och flummar ihop sin egna verklighetsuppfattning. Skeptisk är bra däremot, då avvisar man sånt som verkar osannolikt, samtidigt som man anammar sånt som verkar sannolikt.

Om du istället skulle prova på att läsa lite seriös litteratur istället för att bygga din världsbild på TV och South Park...

Ja oljemålningar och skulpturer är ju mycket "finare" än populära saker enligt socialismens delikatess, fast det medför inte rent logiskt att populär komedi såsom Simpsons eller Team America inte samtidigt kan inhysa superintelligent satir och träffsäkra poänger, trots att den samtidigt varvar med lättköpta poänger för att alla ska hitta nåt i deras smak. Simpsons innehåller fler intelligenta budskap och satiriska poänger per avsnitt än vad hela jävla Louvren gör. Men det fattar väl inte du som enligt vad som framkommit i diskussionen om IQ inte själv verkar ha så hög intelligens, utan som helt enkelt lever efter det gamla rebell-idéalet från 1968.

Nej. Genomgång: Vvad som hände var att What Gives? sa att pengarna slutar hos organiserad brottslighet. Med detta menade han att de i slutändan inte leder till något konstruktivt. Denna poäng tycktes du förstå eftersom du svarade med att replikera att pengarna är "kvar i systemet". Detta bestred jag, de är inte alls kvar i systemet, eftersom väpnade konflikter slutar i kapitalförstöring. Då tyckte du tydligen att du var fyndig genom att säga "då är det väl vapenmarknaden som är problemet". Jag har inte uttalat mig om huruvida vapenmarknaden är ett problem, eller om man kanske snarare ska säga att det är människornas behov av att strida som är problemet. Det enda jag ville säga i det aktuella sammanhanget, var att slå hål på ditt argument att "pengarna från narkotika stannar kvar i systemet", vilket är felaktigt och en ren dumhet du sa i ditt ständigt retoriska syfte.
Istället för att trolla, var rak mot oss och berätta vad du är ute efter. Lurar du inte bara dig själv med alla dina fåniga rationaliseringar? Vet du ens själv vad du tycker och står för, egentligen?

Men du talar likväl om "väpnade konflikter" vilket med nödvändighet implicerar att vapentillverkare erhållit betalningsmedel för sina produkter, vilket innebär att pengarna är inne i systemet ändå.

Tja, det beror på vad du menar med "systemet". Av sammanhanget att döma trodde jag du menade "samhället" (dvs alla människor och företag), men du kanske menar "den vita ekonomin" (vilket endast är en skatteteknisk term)? När islamister köper vapen köper de dem knappast från typ Bofors utan av mellanhänder som inte är registrerade i Sverige eller EU utan snarare i offshoreländer typ västindien, mellanamerika, Dubai eller inte alls, som idkar en verksamhet som inte vore laglig enligt svensk eller europeisk lag. Det är därför tveksamt om det rent semantiskt kan anses vara en del av "systemet".

Poängen med att påvisa detta, var helt enkelt att det finns en sån där vanföreställning som du ger uttryck för här (att den svarta marknaden skulle vara "ett svart hål" och därigenom utgöra ett argument i sig, men så funkar det ju inte).

Nu kan jag inte tala för What Gives?, men jag håller med honom om att det är kapitalförstöring att kriga, samt att konsumera narkotika för att livnära ett beroende, dvs där det härrör i mer lidande (abstinens, ångest, tappad självdisciplin, psykisk hälsa, fysisk hälsa) än glädje (kickarna, energin (gäller endast centralstimulerande) och inspirationen (gäller skapare som behöver hasch för att skapa)). Samhällsekonomiskt är det även destruktivt om det leder till att knarkaren begår olika brott som skadar hans omgivning, t.ex. inbrott, våldsbrott, etc.

I själva verket så ansluter jag mig bara till en idé och det är Rättvisa.

Känner du till att rättvisa, dvs "det moraliskt goda", är olika för olika personer? För en socialistsympatisör är rättvisa jämlikhet. För en frihetssympatisör är rättvisa att slippa bli beskattad eller förtryckt. För en kristen är rättvisa att slippa se bögar på gatorna. För en muslim är rättvisa att allahs vilja ska segra, dvs att spränga alla otrogna. Kan du härleda varför din uppfattning om vad rättvisa och moralisk godhet är, är mer korrekt än andras uppfattning om vad som är moraliskt gott?

[Avantgardet]

Och lagstiftning är ett medvetet beslut av en grupp politiker. Du skrev inte det direkt, nej, men det behövs inte, eftersom det följer av det gjordes olagligt.

Ja? Medvetna politiska beslut förutsätter att de betraktar ett beteende som problematiskt, och inget (jag upprepar: inget) kan ses som problematiskt i sig utan endast i relation till något annat vilket implicerar ett underliggande fundament. Det är detta fundament som jag talade om.

Det har jag dock inte sagt något om. Men det skulle ju ha kunnat komma till på rent puritansk grund: "Vi ogillar att folk berusar och roar sig!".

Att folk berusar sig är inte problematiskt i sig, eller hur, utan endast när det sätt i samband med något annat. Ofta tänker man sig väl att berusning är problematiskt just för att man på något sätt "sänkt sin prestationsnivå", eller? Vilket är exakt den typ av tänkande jag sökt visa på. Man kan ju också fråga sig varför frågan om vin- och spritmonopolet sällan sträcker sig längre än att låta handlarna ta del av denna inkomstkälla, detta med att avkriminalisera hembränning försvinner som ur diskussionen - inte lönsamt.

Nej, det där är helt irrelevant; det säger inte emot mina påståenden att (1) om det finns en kapitalistsk logik så leder den till "konsumtion är målet med produktion" och (2) att slappa är en konsumtion. Jag säger alltså inte att konsumtion skall leda till ledighet; huruvida det är sant eller inte spelar inte någon roll för mitt argument.

Okej, men där håller jag ju inte alls med om. Varför skulle det vara omöjligt att tänka sig andra hänsyn (förslust av produktion) som övertrumfande inom samma kapitalistiska logik? Det verkar mest som ett attribut du godtyckligt tillskriver "kapitalismen" (som ideologi?), och inte någon av de aktivt verkande krafter som vi ser omkring oss och som röjer den kapitalistiska logiken. Du anför att det i sista hand, i slutändan, är konsumption som är målet, men även om vi godtar detta så kvarstår frågan: när då? Det är klart vi måste betrakta sparande som ett reellt ekonomiskt beteende, eller? Ser ekonomerna också makt som en produkt för konsumption?

Jag hävdar: Min kapitalism, den utilitariska nyliberalismen, bygger på tanken att statens uppgift är att maximera det mänskliga välbefinnandet genom strategin att införa frihet, eftersom jag bedömer att frihetliga lagar i slutändan gör att folk mår bättre.

Jag förstår inte, menar du att du är representativ för "kapitalismen" nu? Din personliga ideologi vet jag inte att jag skulle ha uttalat mig om, inte heller ser jag någon relevans i att blanda in den här. Huruvida "frihetliga lagar" (vad nu detta skulle kunna innebära) leder till att folk mår bättre, därom kunna vi endast spekulera. Ett konkret exempel som talar för detta finner vi emellertid i följande:

Kanske bör hasch legaliseras (är inte helt säker på detta, mer undersökning skulle behöva göras), eftersom hasch leder till att de som nu vill hascha kan göra det, och bli lyckligare än annars.

Vad för forskning behövs för att konstatera att någon som likförbannat sysslar med något helst slipper straffpåföljder för sitt beteende? Legalisering leder inte till att folk börjar knarka, även om språkbruket gärna drar åt ett sånt håll - jag föreslår istället att man säger avkriminalisering -, utan leder till att de som redan knarkar slipper straffas för detta. Så det är inte frågan om en "frihetlig lagstiftning" utan en ickelagstiftning, i denna bemärkelse. Och det torde väl inte tas emot med förvåning att om inga lagar inskränker vår behovstillfredsställelse så uppkommer inte den friktion som får oss att känna oss maktlösa, och således missnöjda, med överheten.

Ingenstans har jag tänkt "höhö, jag vill fan ha en värld där de rikare blir rikare, för jag hatar alla fattiga", eller nåt sånt.

Det spelar ingen som helst roll om konsekvenserna blir desamma. Du vet, du har inte på något sätt tolkningsföreträde, inte ens på dina "egna" handlingar och tankar.

Men det verkar ju tydligen som att du tror att det är så som förespråkare av "kapitalism" / nyliberalism tänker.

Än en gång: det spelar ingen som helst roll huruvida detta är en medveten tanke eller inte hos kapitalismen och nyliberalismens förespråkare, utan har att göra med dess konsekvenser. Inför lagen kan man inte skylla på att man inte kände till att det man gjorde var brottsligt, och att med skygglappar söka undvika alla negativa konsekvenser av sin egen framfart på planeten fråntar en inte ansvaret heller. Jag kan inte stå inför rätten och hävda att jag i själva verket inte mördade en viss person, eftersom jag inte hade för avsikt att så göra, jag tänkte egentligen bara slå ihjäl flugan som satt på snoken hans med ett brännbollsträ. Förstår du? Min avsikt är irrelevant för den "objektiva verkligheten", den föregår varje avsikt och menande.

Varför tror du det, kan man undra. Är det för att det är precis så, fast tvärtom, som socialisterna tänker?

Jag vet inte hur socialisterna tänker, men du tycks ju veta, du kanske vill förklara för mig (du som är så digert beläst i socialistiska texter).

Är det inte så? Och i sin egocentrism tror de därför att kapitalisterna också måste tänka likadant, fast tvärtom då förstås. Deras rationella förmåga, medger inte att de kan tänka objektivt, och inse att andra tänker annorlunda än de själva.

Tycker du utomordentligt, formmässigt, exemplifierar den typ av tänkande du talar om. Se vad du gör i det följande:

Det är därför du ovan skriver att du tror på att kapitalismen skulle bygga på politikernas förkärlek för effektivitetssträvanden. Det är klart att kapitalismen tycker effektivitet är bra, men bara som ett medel för att folket ska må bra, inte som ett självändamål. De som älskar pengar etc gör det inte för att de gillar den gröna färgen eller lukten av bomullspapper, utan för att pengar kan användas för att skapa saker som är bra. Kapitalister tänker inte så intricit och dogmatiskt som ni irrationella flummare gör.

Var någonstans har jag talat om politiker? Istället för att läsa vad jag faktiskt skriver så knåpar du ihop en egen liten berättelse om socialisterna, men på vilket sätt är det intressant? Kapitalet har väl inget medvetande att tala om? Lika lite "den osynliga handen". Att kapitalet skulle kunna känna dofter eller se färger begriper inte jag hur det skulle kunna gå till.

Om X kan tolkas som Xa så måste orsaken vara A, vilket innebär att B kan uteslutas, betyder alltså:
X = kapitalismen / nyliberalismen
Xa = pengar och effektivitet och andra upplevda attribut
A = värderingspartisk, dogmatisk, intricit förkärlek för Xa
B = utilitarism, åsikten att staten bör maximera människornas sammanlagda välbefinnande

Var har jag pratat om nyliberalismen? Nyliberalismen kan förstås ses som en i ledet av kapitalets intellektuella manifestationsformer. Vad har utilitarrism med det här att göra? Försök igen! Begriper överhuvudtaget inte hur du läst mig.

Du blandar isåfall ihop "kapitalets intresseorganisationer" (vilka de nu kan vara; Svenskt Näringsliv, SAF, etc?) med kapitalistisk politik. Även om dessa rörelser är detsamma på vänstersidan (LO får pengar från socialdemokraterna, socialdemokraterna har gjort lagar som ökar LO's politiska makt, etc) så måste det inte fördenskull vara detsamma på högersidan. Vissa konservativa högermänniskor kanske tänker så, men du kan inte påstå att all frihetspolitik skulle bygga på förkärlek för företag och rika, bara för att det är på det värderingspartiska sättet på vänstersidan.

Igen! Är du blind? Var någonstans har jag skrivit om politiker, intresseorganisationer, föreningar, enskilda individer, eller vad som helst annat av det slaget? Läs om, och försök att förstå den här gången!

Man eftersträvar inte full sysselsättning. Det är normalt att vara lite ledig mellan anställningarna. Typ 2% arbetslöshet brukar väl anses mer önskvärt än 0% arbetslöshet. När man pratar om att arbetslöshet är ett problem så menar man bara att de arbetslösa måste få pengar från staten. Det är ju där problemet ligger. Vore jag statsminister skulle jag inte ha nåt emot att folk rökte hasch snarare än att jobba i gruvan.

Som sagt. Ekonomernas kalkyler eller politikernas partiprogram m.m. har ingenting med saken att göra, utan vi talar om faktiska tendenser i kulturen som sådan. Det är klart att det finns subversiva krafter, men här bekräftar undantagen regeln.

Det måste ju brista eftersom du säger att kapitalismen tycker så, och jag säger att jag som kapitalistsympatisör inte tycker så. Mer motargument än så behövs inte. Det du kör du är "månen är en grön ost"-retorik.

Var uttryckte jag mig med en ambivalent antropomorf terminologi? Jag talade aldrig om att någon, eller några, skulle ha tyckt någonting. Det har absolut ingenting att göra med vilka medvetna sympatier någon hyser, absolut ingenting, utan det handlar om faktiska beteenden. Förstår du? Det var därför jag i min utsaga behandlade den kapitalistiska logiken som en entitet genom vilken man kunde beskåda något som problematiskt - vilket jag påvisade tydligt -, och inte som att någon individ skulle tycka ditt eller datt. Min utsaga var helt analog med en av slaget: "det ligger i alla dogmers intresse att inte erkänna andra dogmer i paritet med sig själv". Om sen en enskild individ som bekänner sig till en viss dogm skulle göra uttalandet att han eller hon är fullständigt för diversitet och liknande så är det helt och hållet irrelevant och är inget motargument överhuvudtaget.

Vad menar du med "förekomst"? Att nyliberalismen gagnas av att medborgarna är jobb-produktiva? Så är det väl även under en socialistisk regim!

Här har vi ett perfekt exempel på vad jag menar. Eftersom vi (dock lämnar jag här förbehåll) tänker oss "gagnandet" i materialistiska termer - enligt den kapitalistiska logiken - så har vi omärkligt, eftersom vi härigenom gör värdegrunden till en blind fläck, ställt upp kriterier som bara förmår se kapitalistisk framgång som "civilisatorisk" framgång. Det vill säga att vi försummar alla andra värden - det vill säga dem som inte den kapitalistiska logiken förmår räkna med. Vad är det värt att ha kvar naturen i sitt naturliga skick, innan den blivit omvandlad av mänskliga händer?

Jo om man har tagit jobbet frivilligt så är det väl samarbete? Till skillnad från värnplikt, samhällstjänst eller straffarbete, vilket däremot skulle kunna kallas "slaveri" (även detta vore dock lite tillspetsat).

Vad menar du med frivilligt? Att blott gå med på något, och att med passion upplåta sig själv, är för mig vitt skilda ting, är det inte också så för dig? Om du under pistolhot fick valet att antingen suga av mig, eller bli knullad i röven av mig, och du väljer det förra, har du då frivilligt gått med på detta? Kvantitet kan aldrig ersätta kvalitet - återigen en felsyn som härstammar från den kapitalistiska logiken.

Jaha, så när jag tryckte på "9" på min fjärrkontroll så var det för att jag hade en intricit förkärlek för "ytlig rapportering, förenklade utsagor, och grova generaliseringar, schablonbilder, och skräckpropaganda", inget annat? Och detta vet du hur, för att du är amatörpsykolog eller vad?
Hade jag däremot tagit på mig Lennon-glasögon och gått till biblioteket och lånat den svårmodigaste "Teaterbulletinen" eller "Folket i Bild (revolution)" jag kunde hitta, då hade jag alltså varit en mycket bättre människa med socialismens mått mätt? Det är självklart varför socialismen ogillar objektivitet och "enkla svar" - de förstår själva innerst inne att socialismen är rent larv, men de vill lura sig själva, de vill leva på en lögn.

Det är inte bara socialismen som kräver en viss grad av sofistikering i tänkandet, utan i stort sett alla akademiska discipliner, om man vill hänga med i vad som händer. TV är tyvärr inget medium som lämpar sig för djup i rapporteringen, men däremot onbjuder den till diskussioner därikring, ett engagemang vid sidan om så att säga.

Nej, det är möjligtvis en dygd att vara källskeptisk, men inte att vara kritisk som självändamål. Om man kritiserar och avfärdar allt, hur ska man då veta vad som är rätt? Då blir man ju subjektivist, som du. Och flummar ihop sin egna verklighetsuppfattning. Skeptisk är bra däremot, då avvisar man sånt som verkar osannolikt, samtidigt som man anammar sånt som verkar sannolikt.

Det vore ju bra om du för en gångs skulle kunde få rätsida på det du själv säger. Du påstår att jag "flummar ihop" min egen verklighetsuppfattning, och du gör detta påstående på basis av två begrepp. Skepsis och kritik. Olyckligtvis har du förväxlat innehållet i dessa begrepp med varandra. Kritik handlar om att bedöma olika utsagor utifrån något slags standard (sannolikhet till exempel), men skepsis handlar om att betvivla utsagor överhuvudtaget och deras förmåga att alls kunna hålla mening.

Ja oljemålningar och skulpturer är ju mycket "finare" än populära saker enligt socialismens delikatess, fast det medför inte rent logiskt att populär komedi såsom Simpsons eller Team America inte samtidigt kan inhysa superintelligent satir och träffsäkra poänger, trots att den samtidigt varvar med lättköpta poänger för att alla ska hitta nåt i deras smak. Simpsons innehåller fler intelligenta budskap och satiriska poänger per avsnitt än vad hela jävla Louvren gör. Men det fattar väl inte du som enligt vad som framkommit i diskussionen om IQ inte själv verkar ha så hög intelligens, utan som helt enkelt lever efter det gamla rebell-idéalet från 1968.

Nej tyvärr har jag aldrig gjort ett intelligenstest, så förmodligen kan jag därför inte uttala mig om kultur. Att kulturen alltid varit mitt stora intresse, och att det är vad jag studerat och studerar, är väl inte heller meriterande på något sätt. Den som förespråker ett "antiauktoritärt" tänkande vill alltså här påstå att vi skall ta honom som auktoritet på kulturens område för att han, åtminstone enligt egen uppgift, lyckats gissa rätt på några geometriska figurer på ett prov? Är det så?

Rebellidealet från 1968 känner jag alls inte till. Jag levde inte på den tiden, och jag har läst ytterst lite litteratur som behandlar den tiden. Den lilla information jag har om den tidsperioden har jag fått via massmedia, och den sätter jag inte stor tillit till, tyvärr. Hur kommer det sig att du känner dessa "rebellideal" så väl?

Tja, det beror på vad du menar med "systemet". Av sammanhanget att döma trodde jag du menade "samhället" (dvs alla människor och företag), men du kanske menar "den vita ekonomin" (vilket endast är en skatteteknisk term)? När islamister köper vapen köper de dem knappast från typ Bofors utan av mellanhänder som inte är registrerade i Sverige eller EU utan snarare i offshoreländer typ västindien, mellanamerika, Dubai eller inte alls, som idkar en verksamhet som inte vore laglig enligt svensk eller europeisk lag. Det är därför tveksamt om det rent semantiskt kan anses vara en del av "systemet".

Det spelar väl ingen roll hur många mellanhänder du för in i ekvationen, pengarna går likförbannat in i systemet igen. Endera genom Bofors och liknande (som i sista hand likväl tar del av pengarna för de vapen som det producerar), eller via de mellanhänder som du pekar på och som spenderar dem på annat håll.

Nu kan jag inte tala för What Gives?, men jag håller med honom om att det är kapitalförstöring att kriga, samt att konsumera narkotika för att livnära ett beroende, dvs där det härrör i mer lidande (abstinens, ångest, tappad självdisciplin, psykisk hälsa, fysisk hälsa) än glädje (kickarna, energin (gäller endast centralstimulerande) och inspirationen (gäller skapare som behöver hasch för att skapa)). Samhällsekonomiskt är det även destruktivt om det leder till att knarkaren begår olika brott som skadar hans omgivning, t.ex. inbrott, våldsbrott, etc.

Min ångest är en glädjekälla, sug på den du! Varför skulle "energi" vara något positivt? Själv tycker jag inte om centralstimulanter, blir less all hyperaktivitet, förstår inte vad det är för gott i att vara manisk. Finns väl inga objektiva mått för sånt här, eller vill du mena att du är den som avgör om jag är lycklig eller inte? Och varför skulle samhällsekonomin vara överordnad andra samhälleliga världen - som till exempel brajkulturens mer avslappnade attityd, solidaritetstänkande, vänskaplighet m.m. -, som du ser, där smyger sig den kapitalistiska logiken in än en gång.

Känner du till att rättvisa, dvs "det moraliskt goda", är olika för olika personer? För en socialistsympatisör är rättvisa jämlikhet. För en frihetssympatisör är rättvisa att slippa bli beskattad eller förtryckt. För en kristen är rättvisa att slippa se bögar på gatorna. För en muslim är rättvisa att allahs vilja ska segra, dvs att spränga alla otrogna. Kan du härleda varför din uppfattning om vad rättvisa och moralisk godhet är, är mer korrekt än andras uppfattning om vad som är moraliskt gott?

Jag talar inte om någon abstrakt "rättvisa" här som kan tolkas som man vill. Jag talar om materiell rättvisa, vilket är själva grundvalen för att överhuvudtaget kunna tala om frihet - det vill säga en frihet som är värd sitt namn, och som svarar mot reella möjligheter och inte bara är en tänkt abstrakt storhet som endast ett fåtal kan ta del av i verkligheten.

Förresten, skulle du kunna försöka hålla dig kort i dina svar? Jag får lågt blodsocker av sånt här, och eftersom jag lever på soc så måste jag hushålla med min energi. Eller är taktiken att trötta ut en?

[Trickster]

Och lagstiftning är ett medvetet beslut av en grupp politiker. Du skrev inte det direkt, nej, men det behövs inte, eftersom det följer av det gjordes olagligt.

Ja? Medvetna politiska beslut förutsätter att de betraktar ett beteende som problematiskt, och inget (jag upprepar: inget) kan ses som problematiskt i sig utan endast i relation till något annat vilket implicerar ett underliggande fundament. Det är detta fundament som jag talade om.

Och du menade även att detta fundament skulle leda politiker till att förbjuda saker som de trodde gjorde folk lata. Vilket leder till mitt första invändning mot det påståendet: politiker gör inte det med andra saker som gör folk lata/upproriska (eller som politiker tror gör folk lata/upproriska). Jag ville alltså visa att din tes går att användas så som jag gjorde det med den invändningen.

Att folk berusar sig är inte problematiskt i sig, eller hur, utan endast när det sätt i samband med något annat.

För vissa personer är det det: man syndar mot gud eller dylikt.

Okej, men där håller jag ju inte alls med om. Varför skulle det vara omöjligt att tänka sig andra hänsyn (förslust av produktion) som övertrumfande inom samma kapitalistiska logik? Det verkar mest som ett attribut du godtyckligt tillskriver "kapitalismen" (som ideologi?), och inte någon av de aktivt verkande krafter som vi ser omkring oss och som röjer den kapitalistiska logiken.

Det var inte ett godtyckligt påstående - då mitt påstående  styrks av den främste kapitalistgurun Adam Smith (och de flesta nutida ekonomer). Och det är något som folk lever efter när det gäller deras egna liv - jag ser väldigt sällan någon som går och arbetar utan att förvänta sig pengar för att kunna konsumera efteråt. När du kommer med sådana absurda påståenden att den "smithianska kapitalismen" kräver att folk jobbar hela tiden och ser ner på slapphet, så står du väldigt bräcklig mark när du säger att jag är godtycklig i mina påståenden.

Möjligtvis att det kan finnas andra saker inom det kapitalistiska systemet som leder folk till att vörda produktion, men då får du peka ut vad det skulle vara.

Du anför att det i sista hand, i slutändan, är konsumption som är målet, men även om vi godtar detta så kvarstår frågan: när då? Det är klart vi måste betrakta sparande som ett reellt ekonomiskt beteende, eller?

Vad spelar det för roll när konsumtionen sker? Att man konsumerar något i dag eller imorgon gör inte konsumtion mindre till ett mål, och gör inte produktion till ett självändamål.

Ser ekonomerna också makt som en produkt för konsumption?

Kanske som ett beteende som ger en själv njutning, men jag skulle gissa att det ses som något överlag negativt, till skillnad från konsumtion av ledighet.

[Avantgardet]

Vet inte heller att jag ska ha talat om någon "smithiansk kapitalism", däremot alluderade jag till hans antropologi (människan i behov av piska och morot), genom att skriva att den lata människan var en "smithiansk mardröm" (om jag inte missminner mig), men kanske skulle jag ha skrivit att det hade inneburit Smiths våtaste sadistiska snuskfantasi? Trodde att du var nån med bildning, och eftersom det där är allmängods som kastas runt av slentrian (som det där du parafraserade av honom här ovan nånstans) så tänkte jag att du som kunde Smith skulle känna till att hans människosyn betraktas som ganska stenålder inom andra vetenskapsgrenar...

[Trickster]

Trodde att du var nån med bildning, och eftersom det där är allmängods som kastas runt av slentrian (som det där du parafraserade av honom här ovan nånstans) så tänkte jag att du som kunde Smith skulle känna till att hans människosyn betraktas som ganska stenålder inom andra vetenskapsgrenar...

Vilken människosyn skulle det vara? Om du menar att Smith såg människan som någon som bara strävade efter materiell vinning och aktade sig för fysisk plåga (morot och piska), så har du fel.

[Makterna]

Jag hävdar: Min kapitalism, den utilitariska nyliberalismen, bygger på tanken att statens uppgift är att maximera det mänskliga välbefinnandet genom strategin att införa frihet, eftersom jag bedömer att frihetliga lagar i slutändan gör att folk mår bättre.

Jag förstår inte, menar du att du är representativ för "kapitalismen" nu? Din personliga ideologi vet jag inte att jag skulle ha uttalat mig om, inte heller ser jag någon relevans i att blanda in den här.

Ja vad menar du egentligen med "kapitalism"? Jag trodde "kapitalism" syftade på det politiska system som förespråkar ekonomisk frihet. Dvs detsamma som jag kallar nyliberalism. Men "kapitalism" används ju ofta som skällsord och du kanske menade ordet i nån annan innebörd, typ när folk går omkring och är rika och samtidigt osympatiska, i största allmänhet? Eller vad? Skulle "socialism" kanske isåfall syfta på när folk går omkring och är sociala av sig?

Huruvida "frihetliga lagar" (vad nu detta skulle kunna innebära) leder till att folk mår bättre, därom kunna vi endast spekulera.

Ja, det är mycket som man "endast" kan spekulera om. Detta gäller ju samtliga av de vetenskaper som är inexakta till sin natur. Därmed inte sagt annat än att spekulerationerna kan göras på mer eller mindre kvalificerade sätt.

Ett konkret exempel som talar för detta finner vi emellertid i följande:

Kanske bör hasch legaliseras (är inte helt säker på detta, mer undersökning skulle behöva göras), eftersom hasch leder till att de som nu vill hascha kan göra det, och bli lyckligare än annars.

Vad för forskning behövs för att konstatera att någon som likförbannat sysslar med något helst slipper straffpåföljder för sitt beteende?
Legalisering leder inte till att folk börjar knarka, även om språkbruket gärna drar åt ett sånt håll

Men det är klart att brottspåföljder i viss utsträckning avskräcker från det som är brottsligt, och om de nu inte gör det i så värst hög utsträckning, så är brottspåföljderna inte tillräckligt kännbara, och behöver skärpas.
Därmed inte sagt att förbud avskräcker nån som är ordentligt nere i skiten, eller nån som har dålig impulskontroll, eller dylikt. Men det kan vara "tungan på vågen" för nån som funderar över om han ska pröva lite, ett steg som kan utgöra inkörsporten till något som sedan blir till ett riktigt missbruk.

- jag föreslår istället att man säger avkriminalisering -, utan leder till att de som redan knarkar slipper straffas för detta. Så det är inte frågan om en "frihetlig lagstiftning" utan en ickelagstiftning, i denna bemärkelse.

Precis, det frihetliga är ju att ha så lite tvång/förbud som möjligt. Som nyliberal vill jag att politikerna håller sina långa förbudsfingrar så långt borta från individen som möjligt. Endast förbud som verkligen är nödvändiga, typ mot mord/stöld/våldtäkt/misshandel/bedrägeri, bör finnas.

Ingenstans har jag tänkt "höhö, jag vill fan ha en värld där de rikare blir rikare, för jag hatar alla fattiga", eller nåt sånt.

Det spelar ingen som helst roll om konsekvenserna blir desamma. Du vet, du har inte på något sätt tolkningsföreträde, inte ens på dina "egna" handlingar och tankar.

Jag invände bara att det både är irrelevant och dessutom inkorrekt av dig att påstå att min eller nyliberalismens avsikt är att "göra de rika rikare och de fattiga fattigare" eller nån dylik dramaturgisk tolkning. Att det däremot är så med socialismen vet vi ju, men det medför inte att liberalismen tänker likadant fast spegelvänt.

Men det verkar ju tydligen som att du tror att det är så som förespråkare av "kapitalism" / nyliberalism tänker.

Än en gång: det spelar ingen som helst roll huruvida detta är en medveten tanke eller inte hos kapitalismen och nyliberalismens förespråkare, utan har att göra med dess konsekvenser.

Ja precis, men det var ju inte så du sa. Men det är bra om du har ändrat dig.

Visst, kapitalismen gör de rika rikare. Och sjukhus sprider sjukhussjuka. Rock on!

Varför tror du det, kan man undra. Är det för att det är precis så, fast tvärtom, som socialisterna tänker?

Jag vet inte hur socialisterna tänker, men du tycks ju veta, du kanske vill förklara för mig (du som är så digert beläst i socialistiska texter).

Socialistiska texter säger inget om hur socialistväljare av idag tänker. Du låter som om du kommer från Forum för Levande Historia eller nåt.

(Det jag inte svarade på förstod jag inte. Frågan är om det fanns nån poäng att förstå. Misstänker att det är nån sorts dimridå-taktik, att dölja ditt nederlag bakom en storm av ordbajseri)

Vad menar du med "förekomst"? Att nyliberalismen gagnas av att medborgarna är jobb-produktiva? Så är det väl även under en socialistisk regim!

Här har vi ett perfekt exempel på vad jag menar. Eftersom vi (dock lämnar jag här förbehåll) tänker oss "gagnandet" i materialistiska termer - enligt den kapitalistiska logiken - så har vi omärkligt, eftersom vi härigenom gör värdegrunden till en blind fläck, ställt upp kriterier som bara förmår se kapitalistisk framgång som "civilisatorisk" framgång. Det vill säga att vi försummar alla andra värden - det vill säga dem som inte den kapitalistiska logiken förmår räkna med. Vad är det värt att ha kvar naturen i sitt naturliga skick, innan den blivit omvandlad av mänskliga händer?

Ett värde är långsiktigt. Google är ett exempel, det var ursprungligen bara en gratistjänst som helt saknade inkomster, men som ändå värderades till miljarder.
Det finns ett värde för människor även av vildmark. Främst förstås för de människor som besöker vildmarken, men även för de människor som njuter av den utan att besöka den, kanske genom att känna att möjligheten till ett besök där finns. Inte bara nu, utan för många framtida generationer. Så vildmark är inte alls värdelöst enligt den ekonomiska vetenskapen. Nidbilden av marknadsekonomin som ett ställe där judar i hög hatt värderar upp allt med kortsiktiga synsätt, som nån sorts konkursförvaltare, stämmer inte med verkligheten.

Jo om man har tagit jobbet frivilligt så är det väl samarbete? Till skillnad från värnplikt, samhällstjänst eller straffarbete, vilket däremot skulle kunna kallas "slaveri" (även detta vore dock lite tillspetsat).

Vad menar du med frivilligt? Att blott gå med på något, och att med passion upplåta sig själv, är för mig vitt skilda ting, är det inte också så för dig? Om du under pistolhot fick valet att antingen suga av mig, eller bli knullad i röven av mig, och du väljer det förra, har du då frivilligt gått med på detta?

Att hota nån med pistol, och att försöka hjälpa nån som står under pistolhot (eller annat hot) från en tredje part, är avgörande för huruvida handlingen kan kallas slavdrivare. Jag tycker t.ex. inte det är fel att för 60 kr/tim ta hjälp av en fattig person från ett låglöneland om man t.ex. vill renovera hemma, hellre än att göra jobbet själv. Om båda tjänar, är allt utilitariskt gott. Men kalla du det "slaveri", det beskriver mer om ditt behov av att fördöma, än vad som försiggår.

Kvantitet kan aldrig ersätta kvalitet - återigen en felsyn som härstammar från den kapitalistiska logiken.

Vem bestämmer vad "kvalitet" är då? Marx? Moses och hans stentavlor? Han som har längst skägg? Muhammad? Gud?

Jaha, så när jag tryckte på "9" på min fjärrkontroll så var det för att jag hade en intricit förkärlek för "ytlig rapportering, förenklade utsagor, och grova generaliseringar, schablonbilder, och skräckpropaganda", inget annat? Och detta vet du hur, för att du är amatörpsykolog eller vad?
Hade jag däremot tagit på mig Lennon-glasögon och gått till biblioteket och lånat den svårmodigaste "Teaterbulletinen" eller "Folket i Bild (revolution)" jag kunde hitta, då hade jag alltså varit en mycket bättre människa med socialismens mått mätt? Det är självklart varför socialismen ogillar objektivitet och "enkla svar" - de förstår själva innerst inne att socialismen är rent larv, men de vill lura sig själva, de vill leva på en lögn.

Det är inte bara socialismen som kräver en viss grad av sofistikering i tänkandet, utan i stort sett alla akademiska discipliner, om man vill hänga med i vad som händer.

"Sofistikering", som du kallar det, är bara en spin-off från seriös vetenskaplighet. Självklart drar vetenskapen till sig hangarounds, vore väl konstigt annars. De studerar pseudovetenskaper såsom "genusforskning" eller "idéhistoria" för att få del av den vetenskapliga auran. De börjar prata på P2-dialekt, skaffar Lennon-glasögon, aktiverar sig i frågor som råkar vara hippa för dagen, ena dagen är det trädkrameri, andra dagen protester mot atomsopor, tredje dagen är det pride-festivalen. Sen när allt blåst över och man blickar tillbaks på alltihop, så måste de erkänna att de hade fel, men de mumlar nåt om att "vi ville iallafall väl". Och det är ju det som är socialismen i ett nötskal. Att goda avsikter ska ge intellektualisterna en vacker aura. För något konstruktivt ställer de ju på det hela taget inte till med i världen, tvärtom.
(Observera att jag separerar mellan intellektualismen som livsstil och image, och genuint intelligenta och/eller kunniga människor såsom forskare, experter, etc)

TV är tyvärr inget medium som lämpar sig för djup i rapporteringen, men däremot onbjuder den till diskussioner därikring, ett engagemang vid sidan om så att säga.

Ja, så varför skulle bilden av att Al Quaeda har samröre med heroinproduktionen vara falsk, bara för att den visats av National Geographics? Hade du trott det bättre om du läst det på Thorsten Flincks blogg?

Ja oljemålningar och skulpturer är ju mycket "finare" än populära saker enligt socialismens delikatess, fast det medför inte rent logiskt att populär komedi såsom Simpsons eller Team America inte samtidigt kan inhysa superintelligent satir och träffsäkra poänger, trots att den samtidigt varvar med lättköpta poänger för att alla ska hitta nåt i deras smak. Simpsons innehåller fler intelligenta budskap och satiriska poänger per avsnitt än vad hela jävla Louvren gör. Men det fattar väl inte du som enligt vad som framkommit i diskussionen om IQ inte själv verkar ha så hög intelligens, utan som helt enkelt lever efter det gamla rebell-idéalet från 1968.

Nej tyvärr har jag aldrig gjort ett intelligenstest, så förmodligen kan jag därför inte uttala mig om kultur. Att kulturen alltid varit mitt stora intresse, och att det är vad jag studerat och studerar, är väl inte heller meriterande på något sätt. Den som förespråker ett "antiauktoritärt" tänkande vill alltså här påstå att vi skall ta honom som auktoritet på kulturens område för att han, åtminstone enligt egen uppgift, lyckats gissa rätt på några geometriska figurer på ett prov? Är det så?

Jag pratade inte om kulturhistoria nu. Kulturhistoria är du säkert duktig på, det förflutna och dess idéer verkar ju intressera dig stort. Nä, jag pratade om kultur som psykologiskt fenomen. Det lär man sig knappast på kulturhögskolan, lika lite som att kyrkan lär ut nånting om människans psykologiska behov av ritualer, auktoriteter och underkastelse. Eller att staten skulle erbjuda nån kurs i antikonformism.

Rebellidealet från 1968 känner jag alls inte till. Jag levde inte på den tiden, och jag har läst ytterst lite litteratur som behandlar den tiden. Den lilla information jag har om den tidsperioden har jag fått via massmedia, och den sätter jag inte stor tillit till, tyvärr. Hur kommer det sig att du känner dessa "rebellideal" så väl?

Det är ju glorifieringen av "rebellen" som kom i samband med Woodstock-festivalen 1968, som skapade hela hippie-rörelsen, gröna vågen, miljörörelsen, och idag kallas det tydligen "humanism" - de har fått egna dagliga "annonser" i dagstidningarna ("kultursektionen" kallas det), de har till och med fått kontroll över nyhetsmedia via journalisthögskolan, som i Göteborg såklart är strategiskt placerad i Haga, i historien en arbetarstatsdel, för att man ska känna historiens vingslag.
Titta på valfri film från 50-talet, då var alla käcka och glada. Men till slut blev det för mycket. Man kan tröttna även på trevlighet. Folk sökte efter nya trender, och då kom James Dean och filmen Easy Rider. Tjejerna blev som tokiga, äntligen anlände den farlige mannen som de kunde dyrka. Redan Elvis luckrade upp det småtrevliga genom att vara busigt sexig, vilket störde de strängt kristna, och detta faktum skapade en lockelse i att vara rebell. Detta matchade också idéalet i andra världskulturer, läs islam, som folk började få mer kontakt med - där uppror och rebellism är glorifierat.

Tja, det beror på vad du menar med "systemet". Av sammanhanget att döma trodde jag du menade "samhället" (dvs alla människor och företag), men du kanske menar "den vita ekonomin" (vilket endast är en skatteteknisk term)? När islamister köper vapen köper de dem knappast från typ Bofors utan av mellanhänder som inte är registrerade i Sverige eller EU utan snarare i offshoreländer typ västindien, mellanamerika, Dubai eller inte alls, som idkar en verksamhet som inte vore laglig enligt svensk eller europeisk lag. Det är därför tveksamt om det rent semantiskt kan anses vara en del av "systemet".

Det spelar väl ingen roll hur många mellanhänder du för in i ekvationen, pengarna går likförbannat in i systemet igen. Endera genom Bofors och liknande (som i sista hand likväl tar del av pengarna för de vapen som det producerar), eller via de mellanhänder som du pekar på och som spenderar dem på annat håll.

Pengarna går inte in i systemet om de förstörs. Exempel på kapitalförstörande verksamheter: kriga mot rivaliserande grupper, tända cigarrer med dollarsedlar, etc. Det går alltså inte att resonera att "knark omsätter pengar, och allt som omsätter pengar är automatiskt 'okej' bara för att pengarna 'går in i systemet i slutändan'". Det är bara en fjantig rationalisering. (Observera att jag heller inte sa motsatsen)

Nu kan jag inte tala för What Gives?, men jag håller med honom om att det är kapitalförstöring att kriga, samt att konsumera narkotika för att livnära ett beroende, dvs där det härrör i mer lidande (abstinens, ångest, tappad självdisciplin, psykisk hälsa, fysisk hälsa) än glädje (kickarna, energin (gäller endast centralstimulerande) och inspirationen (gäller skapare som behöver hasch för att skapa)). Samhällsekonomiskt är det även destruktivt om det leder till att knarkaren begår olika brott som skadar hans omgivning, t.ex. inbrott, våldsbrott, etc.

Min ångest är en glädjekälla, sug på den du!

Rationalisering. Självemotsägelse.

Varför skulle "energi" vara något positivt?

Om man vill få saker gjort, så är det väl det. Därmed inte sagt att det passar alla. Är man neurotisk eller maniskt lagd passar väl sedativa droger bättre.

Själv tycker jag inte om centralstimulanter, blir less all hyperaktivitet, förstår inte vad det är för gott i att vara manisk. Finns väl inga objektiva mått för sånt här, eller vill du mena att du är den som avgör om jag är lycklig eller inte?

Lycka består av två delar - kickar och självförverkligande. Varje del har en positiv och en negativ del. Ångest är den negativa "kicken". Skam är det negativa "självförverkligandet". Människans belöningscentra är det som styr oss. Människor kan jobba 8 timmar per dag bara för att några år senare kunna bosätta sig i en lite finare lägenhet. Så stark är människans vilja och ambition! Men lika stor glädje som denna finare lägenhet ger under säg 5 år (när man tröttnat på den), lika stor glädje kan kanske knark för ett par tusen spänn ge. Så effektivt är knark. Bra va! Men problemet då? Jo, när man har knark i sitt liv så finns det ju ingen anledning att leva vanligt igen. Varför bry sig om nånting? Så under förutsättning att man har pengar och självdisciplin att förse sig själv med en jämn och stadig dos i resten av sitt liv, så tycker jag man ska köra på. Men problemet är ju att knarkare inte har det. Verkligheten visar att knarkare mestadels har ångest och avtändning. Deras kropp blir dessutom utbränd efter några år så de känner inget av kickarna längre. Då får man bara hoppas, för deras egna skull, att de klarar av att avsluta sitt egna liv, för någon njutning finns ju inte kvar längre, deras liv har tappat allt värde. Endast ångest återstår.

Och varför skulle samhällsekonomin vara överordnad andra samhälleliga världen - som till exempel brajkulturens mer avslappnade attityd, solidaritetstänkande, vänskaplighet m.m. -, som du ser, där smyger sig den kapitalistiska logiken in än en gång.

Du är ju lika värderingspartisk som en präst.
Som värderingsneutral säger jag återigen - alla bör göra vad de vill. Jag är inte som en socialistdiktator som vill tvinga alla att leva som han själv vill. Om diktatorn personligen ogillar knark så ska det minsann vara förbjudet, men i ditt fall älskar du tydligen knark så därför ska brajen införas på den politiska agendan?

Känner du till att rättvisa, dvs "det moraliskt goda", är olika för olika personer? För en socialistsympatisör är rättvisa jämlikhet. För en frihetssympatisör är rättvisa att slippa bli beskattad eller förtryckt. För en kristen är rättvisa att slippa se bögar på gatorna. För en muslim är rättvisa att allahs vilja ska segra, dvs att spränga alla otrogna. Kan du härleda varför din uppfattning om vad rättvisa och moralisk godhet är, är mer korrekt än andras uppfattning om vad som är moraliskt gott?

Jag talar inte om någon abstrakt "rättvisa" här som kan tolkas som man vill. Jag talar om materiell rättvisa, vilket är själva grundvalen för att överhuvudtaget kunna tala om frihet - det vill säga en frihet som är värd sitt namn, och som svarar mot reella möjligheter och inte bara är en tänkt abstrakt storhet som endast ett fåtal kan ta del av i verkligheten.

Ordbajseri. Bevisa vetenskapligt varför det du kallar "materiell rättvisa" måste vara jämlikhet snarare än att var och en får behålla det den själv framställt. Menar du verkligen att din socialistiska moral skulle vara objektivt rätt jämfört med andra moraler? Jag vill minnas att du tidigare skrev att du hade ambitioner om att vara objektiv.

Förresten, skulle du kunna försöka hålla dig kort i dina svar? Jag får lågt blodsocker av sånt här, och eftersom jag lever på soc så måste jag hushålla med min energi. Eller är taktiken att trötta ut en?

Detsamma. Jag försöker skriva så kort det går. Jag föreslår vidare att nya sidospår tas i särskilda trådar. (Tips: Protein håller blodsockret jämnt, be soc om att få pengar till bönor, linser e dyl)

[Avantgardet]

"Blah, blah, blah, blah, blah..." Kommer det aldrig nåt vettigt ur dig, Makterna? Vad har det här forumet för intresse av dina åsikter? Att klaga på humanister gör du nog på fel ställe, filosofi är en humanvetenskap som du vet. Vad gör du då här?


Trickster,

Vilken människosyn skulle det vara? Om du menar att Smith såg människan som någon som bara strävade efter materiell vinning och aktade sig för fysisk plåga (morot och piska), så har du fel.

Visst, jag erkänner att det var/är en schablonbild som i mycket behöver nyanseras och revideras, dock ser jag inte nödvändigheten av detta i det uttalande jag gjorde ovan, vars syfte ingalunda var att göra en djupdykning i Adam Smith, utan snarare tala om ett fenomen som framträder genom att anlägga ett visst perspektiv. Men, absolut, det är en något missvisande bild, även om det finns en hel del som också talar för den. Onyanserad är den helt oavsett.

[Trickster]

Vilken människosyn skulle det vara? Om du menar att Smith såg människan som någon som bara strävade efter materiell vinning och aktade sig för fysisk plåga (morot och piska), så har du fel.

Visst, jag erkänner att det var/är en schablonbild som i mycket behöver nyanseras och revideras,...

Och kan du samtidigt komma på vilka andra samhällsvetenskaper som anser hans människobild vara "stenålders", eller var det också något som behöver "nyanseras"? Jag frågar eftersom vad jag fått läsa om Smith, så skall han inte bara ha varit en av grundarna till nationalekonomi, utan även till sociologi och socialpsykologi - och då främst för hans "Theory of Moral Sentiments".

[Avantgardet]

Jag syftade främst på psykologin och pedagogiken, sociologin och antropologin. Att Smith skulle vara nåt slags grundare av de där vetenskapsgrenarna är nonsens. "Theory of Moral Sentiments" var inte någon nämnvärd framgång, kanske främst för att han på dessa områden överskuggades av bekantskapen David Hume. Om du söker grundare av sociologin och socialpsykologin så söker du Marx. Marx läste ju Smith, men han var ju inte direkt färgad av denne.

[Trickster]

Jag syftade främst på psykologin och pedagogiken, sociologin och antropologin.

Och hur menar de att Smiths människosyn är stenålders?

Att Smith skulle vara nåt slags grundare av de där vetenskapsgrenarna är nonsens.

Möjligtvis att grundare är ett för starkt ord, men något slags föregångare var han. Iaf om man ska tro den här professorn i sociologi: "Adam Smith is the forgotten forebear of contemporary sociology."

[Avantgardet]

Inte bara "för starkt" utan direkt felaktigt. Sociologin är ju direkt oförenlig med den typ av individualism som Adam Smith grundade sig på - vilket är en del av det direkt "stenåldersaktiga" i hans tänkande kring människan -, därför kan man snarare påstå att Adam Smith (i relation till sociologin) utgör dess motsats.

Eller så här formulerar sig wikipedia:

Sociologi är en vetenskaplig disciplin där samhället samt sociala beteenden, grupper och relationer studeras. En annan definition är att sociologi är studiet av människan som social och kulturell varelse.

Och vidare:

Sociologin växte fram som en reaktion på upplysningstidens individualism, förnuftstro, idéer om samhällsfördraget och naturrätt, idéer som företräddes av John Locke och Immanuel Kant.

Och slutligen:

Till de sociologiska banbrytarna hör Herbert Spencer, Émile Durkheim, Ferdinand Tönnies, Vilfredo Pareto, Max Weber, och Karl Marx.

Man skulle rent av kunna drista sig till att säga att sociologi är ett slags tillämpad marxism, om man begrundar vad det är sociologerna sysslar med alltså.

[Trickster]

Inte bara "för starkt" utan direkt felaktigt. Sociologin är ju direkt oförenlig med den typ av individualism som Adam Smith grundade sig på - vilket är en del av det direkt "stenåldersaktiga" i hans tänkande kring människan -, därför kan man snarare påstå att Adam Smith (i relation till sociologin) utgör dess motsats.

Eller så här formulerar sig wikipedia:

Sociologi är en vetenskaplig disciplin där samhället samt sociala beteenden, grupper och relationer studeras. En annan definition är att sociologi är studiet av människan som social och kulturell varelse.

Att det där skulle visa att Smith står i motsatts till sociologi är bara nonsens. Det förutsätter att Smith aldrig skulle ha skrivit något om sociala institutioner (som hur seder påverkar  vår syn på skönhet), eller att han skulle ha förnekat att de skulle ha funnits - vilket är falskt, eftersom han skrev om det. EDIT: Det förutsätter också att en studie över ekonomin och dess påverkan på individerna (vilket han skrev om i WoN) inte är en studie över samhället. Det verkar istället vara som så att du har en felaktig bild av vad Smith skrivit om.