Varför är ni religiösa?

[Calvino]

...hur kommer det sig? Vilken filosofisk/existensiell/personlig grundval har ni för er tro? Logiska bevis Anselm av Canterbury-style? En känsla av förundran inför tillvaron? Ett Kierkegaardskt språng över en existentiell avgrund? Personlig mystisk upplevelse?

Bara nyfiken.

Kalle, ateist

[JemyM]

När jag trodde så var det för att bibeln var det enda jag lärt mig. Jag hade alltså inget annat att utgå ifrån i mitt tänkande.

[Calvino]

Det var ju ett synnerligen ointressant svar

Jag inser att anledningen till att jag postade den här tråden var att jag hoppades få svar från folk som inte är vanemässigt troende för att de indoktrinerats i en tro av uppfostran, och jag hoppades att den typen av människor skulle gå att hitta på ett filosofiforum. Så nu tog jag bort "gammal vana" från mina alternativ i ursprungsinlägget.

/Kalle

[Advocate]

Nu är jag ju inte religiös på så sätt att jag utövar någon specifik religion. Jag är inskriven i kyrkan men det skulle aldrig falla mig in att gå dit.

Jag skulle kalla mig för en "troende agnostiker". Troende på något högre där ute, som blandar sig i världen och mitt liv är jag främst som följd av mer eller mindre påtagliga personliga upplevelser, men också i mindre grad för att det generellt sätt aldrig har varit så jätte svårt för mig att tänka mig att det är lite grann på det sättet. Familjen var aldrig religiös, men vi fantiserade ofta om skapare eller högre väsen och morsan tyckte om bibeln, kanske är det lite på den vägen också. Morsan hade för övrigt liknande upplevelser som mig, efter vad jag har förstått.

Jag skulle nog leva likadant som jag lever ifall jag inte trodde, så min visshet om att det finns något där ute som ser mig, får främst till följd att jag känner mig lite mindre utsatt ibland. Inte skonad från hemskheter, gusselov, det har jag nog lärt mig den hårda vägen, men en känsla av en viss trygghet.

[Johan Ågren]

Jag har heller inte varit troende med inriktning på någon specifik religion, men jag har varit passionerat övertygad och uppfylld med hur saker faktiskt förhåller sig. Jag närde sedan denna övertygelse på ett vårdslöst sätt; samlade "bevis" som stärkte min övertygelse. I mitt fall kan man kanske kalla det "personliga mystiska upplevelser". Idag har jag fortfarande nytta av mina erfarenheter, och jag ser mig som ganska neutral, även om en benhård fysikalist/materialist skulle se mig som en flummare.

Kallar mig ateist, men är fortfarande övertygad av att det som erfar i oss kvarstår efter det som vi utifrån vårt perspektiv kallar döden.

Jag ger även "troendet" lite mer spelrum än vad en klassisk materialist/fysikalist skulle göra. Det finns relevans i erfarenheterna som en troende har, men så tror jag även på relevansen i psykoser. En "psykos" kan dock inte appliceras på en annan psykos (som vår kollektivt sammanhållna värld.)

Behovet av någon skapare/övervakare har jag inte. Att en skapare skulle behövas för att förklara existensen leder bara till frågan vem som skapade skaparen ETC. Jag behöver heller inte något större än livet för att ge livet mening, då även detta större skulle kräva något större ETC, och man skulle aldrig greppa helhetsstrukturen, och om man gjorde det skulle saker kännas lika trivialt som det begränsade liv man redan kände. Behöver heller ingen "tröstare" annat än de funktioner jag gått miste om i livet och söker. Något sådant går inte att finna annat än som en försoning med sitt eget liv.

Men likt förbaskat upphör inte kausaliteten i informationen när man dör. Det går inte att sopa något under mattan. Livet utgår från en sammansatt grund vi inte till fullo greppar, precis som vi inte förstår de sammanhang som till synes ligger öppna för oss i livet.

Insidan vänds ut, trot om du vill.  :)

Sedan har jag min rationella sida som bättre kan argumentera för idealism än materialism/fysikalism. Så jag baserar mig inte enbart på subjektiv empiri.

/Johan

[JemyM]

Det var ju ett synnerligen ointressant svar

Det tror du bara, för du har inte upptäckt djupet i denna upplysande sanning!

Seriöst. Människor som börjar tro i vuxen ålder har i regel aldrig funderat på det här med religion och så en dag fick de ett bra erbjudande. Någon med höga kunskaper blir aldrig troende.

[Johan Ågren]

Läs här hur Saul Kripke ser på det hela: http://goinside.com/01/2/kripke.html

[Platon]

Det var ju ett synnerligen ointressant svar

Jag tycker Jemys svar i högsta grad var intressant.  :? Jag kan tala ur erfarenhet eftersom jag var kristen de 18 första åren av mitt liv. Jag växte upp med söndagsskola, gudstjänster och barnbibel. Det jag fick lära mig blev min tro. Det blev helt naturligt att tro på Gud, Jesus och den helige anden.

Men anledningen till att jag behöll min tro i äldre dar var tryggheten om att få ett bättre liv efter detta, någon att gå till när man behövde prata och någon att gå till när man var i nöd av hjälp. Ibland löste sig problemen och jag såg det som Guds verk och jag behöll därför min tro. En annan anledning till att jag fortsatte tro på Gud var att jag hade svårt att tro annat med tanke på den fantastiska värld vi faktiskt lever i.

Läs gärna min senaste tråd om varför jag lämnade den kristna tron.  

Mvh

Platon

[A]

Calvino, du verkar alldeles för upptagen med att hålla alla koncepten i ordning för att kunna höra något som viskar på sidan om.

[amy]

De flesta i Sverige är ateister så jag vill vara en Teist för att balansera Yin och Yang krafterna. Om jag pratar med väldigt religiösa personer så kan det hända att jag är en Ateist.

Jag var en ateist förut, jag tyckte att vetenskapen hade mycket bättre svar än religioner och jag tyckte att religionernas skapelseberättelser var löljliga. Men när jag började TÄNKA SJÄLV började jag förstå religioner och nu tycker jag att deras skapelseberättelser stämmer bättre än vetenskapens.

När jag trodde på vetenskapen så var det för att det var det enda jag lärt mig. Jag hade alltså inget annat att utgå ifrån i mitt tänkande. "Vetenskap" handlar om att förstå den yttre världen, andlighet handlar om att förstå den inre.

Jag förstår ateister men... jag väljer att favoritisera... ge förståelse till... de religiösa. De är så roliga: http://www.youtube.com/watch?v=Y4yBvvGi_2A

[Åkes granne]

Ja..


Men samtidigt är vetenskapen en religion. Fråga till dig Amy, du verkar ha en bra föreställningsförmåga: Hur ska vi bära oss åt för att totalt förena vetenskapen/naturen med andligheten? Och "vad" är detta?

[JemyM]

Ja..
Men samtidigt är vetenskapen en religion. Fråga till dig Amy, du verkar ha en bra föreställningsförmåga: Hur ska vi bära oss åt för att totalt förena vetenskapen/naturen med andligheten? Och "vad" är detta?

http://www.youtube.com/watch?v=jJOpDLjpSYI
http://www.youtube.com/watch?v=p86BPM1GV8M

Jag tycker inte religioner är andliga alls, dom försöker bara lägga monopol på den mänskligaste av alla känslor och hindra dem från att nå de största och djupaste upplevelserna.

"How is it that hardly any major religion has looked at science and concluded, 'This is better than we thought! The Universe is much bigger than our prophets said, grander, more subtle, more elegant'? Instead they say, 'No, no, no! My god is a little god, and I want him to stay that way.' A religion, old or new, that stressed the magnificence of the Universe as revealed by modern science might be able to draw forth reserves of reverence and awe hardly tapped by the conventional faiths. Sooner or later, such a religion will emerge." - Carl Sagan

"I am a deeply religious unbeliever"
- Albert Einstein

[Advocate]

Behöver heller ingen "tröstare" annat än de funktioner jag gått miste om i livet och söker. Något sådant går inte att finna annat än som en försoning med sitt eget liv.

Med "tröstare" skulle inte jag avse något annat än något som i grunden är bra för mig själv, verkar främjande för mitt liv.

Det vore fånigt ifall man fritt kunde be om små mirakel, helt efter eget omdöme. I den bemärkelsen behöver jag heller ingen tröstare, men jag tackar och tar emot om det finns en tröst och om det är så att jag behöver den. Så osårbart är inte mitt liv att jag kan vara likgiltig till något sådant.

[Erik Thurin]

Jag tänker bli religiös när jag blir gammal

När alla dör ifrån en och livet suger och man ändå inte har något att förlora kan man lika gärna tro att det kommer bli bättre sen.

Men så ska jag välja nån grym religion, typ den klassiska egyptiska kanske. Skulle va fett å ha en 20 m hög pyramid ute på landsbygden typ med min sarkofag i

[JemyM]

När alla dör ifrån en och livet suger och man ändå inte har något att förlora kan man lika gärna tro att det kommer bli bättre sen.

Att tro är inget man bestämmer sig för. Det är en slutsats. Om du redan vet att t.ex. bibeln är en myt så kan man inte magiskt glömma bort sina kunskaper och börja tro.