Idag har många svårt att gå förbi ett skyltfönster utan att spegla sig själva och rätta till håret. Vi har ofta minst två speglar i vårt hem. Vi speglar oss väldigt mycket, och vi gör det i stället för att spegla oss i varandra. Jagidentiteten är väldigt fixerad vid den egna kroppen, i stället för att se sig själv speglas i andra människors reaktioner på vårt beteende. Visst måste det ha varit bättre förut när vi på sin höjd med förundran anade vårt eget anletsdrag i ett stilla vatten. Jag tror speglarna har en stor betydelse för hur vi idag relaterar till våra medmänniskor; och hur vi sätter gränser framför våra medmänniskor. Detta ständiga uppförstorande av ett "jag" som skulle finnas innanför vårt speglade ansikte. Detta jag som upplöses när man blir djupt förälskad och ser sig själv i sin älskades ansikte. Den frihet man känner efter en vecka ute i skogen, när man glömmer, och chocken att komma hem och se tovorna, flottet och lorten.
/Johan
Betydelsen av speglarnas mångfald.
Moderator: Moderatorgruppen
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Om speglar...
Frågan "vill du se en apa?" följd av överräckandet av en handspegel och ett avslutande fniss, då mottageren plötsligen visar sig vara fel slags människa att kalla för en apa och släpper ut djävulen...
En kamera är en slags spegel den också...
Vi har i alla fall tur med att vi inte är genomskinliga,
eller att det skulla evigt mörkt, men mullvadar klarar sig bra, deras ögon har ingen funktion...
Uppfinna en spegel för mullvadar...
Hur förklarar man en spegel för den som är född blind?
Jo, kanske som ett slags värme-mönster-avtrycks-platta.
Varför återspeglas ens avbild i en sprucken spegel i varje bit för sig?
Frågan "vill du se en apa?" följd av överräckandet av en handspegel och ett avslutande fniss, då mottageren plötsligen visar sig vara fel slags människa att kalla för en apa och släpper ut djävulen...
En kamera är en slags spegel den också...
Vi har i alla fall tur med att vi inte är genomskinliga,
eller att det skulla evigt mörkt, men mullvadar klarar sig bra, deras ögon har ingen funktion...
Uppfinna en spegel för mullvadar...
Hur förklarar man en spegel för den som är född blind?
Jo, kanske som ett slags värme-mönster-avtrycks-platta.
Varför återspeglas ens avbild i en sprucken spegel i varje bit för sig?
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag måste säga att speglar, och känslan av en verklig relation till spegelbilden var något som det tog lång tid att vänja sig vid.
Jag tror att det var ända upp i mina övre tonår som jag fortfarande hemföll åt en känsla av overklighet inför att en spegelbild skulle vara jag.
Antar att själva frågan om vad "jag" är har förankrats mera i mig nu. Spegelbilden gör inte längre anspråk på att vara jag, utan nöjer sig med att apa efter det som jag vet är kroppens spel i ljusets reflektion.
Det är intressant hur mycket en spegel också tjänar till att likrikta oss, skapa dessa anala trender som vi ser idag. Där variation måste legitimeras med ideologi, och känslan av, det estetiska sinnet, får stå undan.
Tänk på maskeraddräkter med paljetter och symboler målade över sig, eller invävda i sin form. Hur främmande är inte de i en situation där "maskeraden" inte är överenskommen eller anad?
Jag tror att spegel, som du uppmärksammar, mycket väl kan vara skälet till att vi allt mer söker äga saker och hänga dem på oss snarare än att vara personer med dessa symboler som attribut.
Men är inte det även det stadium ett barn går genom?
Lekar leks och härmar situationer vars egentliga innebörd inte står att finna i leken. Konstiga ord och meningar som inte innehåller trevlig konversation kan återges som det trevligaste kafferep.
På samma sätt så hänger barnen de vuxnas symboler kring sig för att bli de vuxna. De ser inte att föremålen har ett bruk, ett syfte, och att det är att den vuxne behöver bruka dem som gör att denne bär med sig dessa symboler (brett använt här, kan tänkas vara paraply eller käpp). De tror att föremål gör personen. En verktyg för arbetsutövning gör arbetaren snarare än att arbetaren gör verktyget för arbetsutövningen.
På så sätt så är barnet sina don och gör inte distinktionen mellan sig själv och den rollen som bärs och föremål och symboler runt sig.
När sedan barnet växer och identifierar föremålet som något separat från symbolvärdet så slutar charaden att fungera. En kaptensmössa kan inte göra någon till kapten längre, utan för det behövs utövandet av kaptensrollen. Det krävs mer för rekvisitan.
Och jag tror att det är här som mycket stannar upp.
Istället för att identifiera målet med en roll som separat från rollen så görs inte den distinktionen. Att bli något, påbörja en yrkesutövning eller bli medlem av en sammanslutning, kommer att stanna vid ett härmande av andra.
Symbolerna hängs nu inte för att vi skall vara våra roller utan för att markera att vi är vår roll. Men symbolerna är inte främst där för målet med rollen längre.
Här kanske det inte är bra att exemplifiera med yrkesroller som jag gjort tidigare, utan jag tycker det kan vara lämpligt att se det i relation till tex våra roller som aktörer i socialt samspel för vårat privatliv.
Allt för många bär det som anses vackert, inte för att den själv har identifierat det vackra, utan för att den har identifierat att andra identifierar det som vackert. Och här går det fel. När ett sådant beteende är förestående så börjar den sociala interaktionen skapa chimärer.
Vi gör förutsägelser om värdet av symboler, det vill säga vilket värde andra ger symbolen. Och när någon identifierar något som värderat positivt av någon annan så följer det inte att denne vet varför det antas positivt. Det kan i det mer absurda fallen tänkas att en person identifierar något som värderat positivt hos någon, och denne någon värderar det positivt för att denne tror sig ha identifierat att den förste skattar det positivt.
Vi översätter andra i termer av lager med attribut snarare än en odelbar helhet, och när vi så gör så kan vi genom fragmentationen överta värde från andra genom att "stjäla" deras attribut.
Se på politiker hur de leker med ord, hur de tar varandras "moraler" och bollar fram och tillbaka som om de var inbegripna i en squashmatch. Hur främmande är inte moral som något man är i sådana lägen. Inriktningen ligger på att folk har, och det de har kan man ta ifrån dem. (till skillnad från den som är något, då enkel stöld inte fungerar utan ett omformande måste till)
Jag tror att det var ända upp i mina övre tonår som jag fortfarande hemföll åt en känsla av overklighet inför att en spegelbild skulle vara jag.
Antar att själva frågan om vad "jag" är har förankrats mera i mig nu. Spegelbilden gör inte längre anspråk på att vara jag, utan nöjer sig med att apa efter det som jag vet är kroppens spel i ljusets reflektion.
Det är intressant hur mycket en spegel också tjänar till att likrikta oss, skapa dessa anala trender som vi ser idag. Där variation måste legitimeras med ideologi, och känslan av, det estetiska sinnet, får stå undan.
Tänk på maskeraddräkter med paljetter och symboler målade över sig, eller invävda i sin form. Hur främmande är inte de i en situation där "maskeraden" inte är överenskommen eller anad?
Jag tror att spegel, som du uppmärksammar, mycket väl kan vara skälet till att vi allt mer söker äga saker och hänga dem på oss snarare än att vara personer med dessa symboler som attribut.
Men är inte det även det stadium ett barn går genom?
Lekar leks och härmar situationer vars egentliga innebörd inte står att finna i leken. Konstiga ord och meningar som inte innehåller trevlig konversation kan återges som det trevligaste kafferep.
På samma sätt så hänger barnen de vuxnas symboler kring sig för att bli de vuxna. De ser inte att föremålen har ett bruk, ett syfte, och att det är att den vuxne behöver bruka dem som gör att denne bär med sig dessa symboler (brett använt här, kan tänkas vara paraply eller käpp). De tror att föremål gör personen. En verktyg för arbetsutövning gör arbetaren snarare än att arbetaren gör verktyget för arbetsutövningen.
På så sätt så är barnet sina don och gör inte distinktionen mellan sig själv och den rollen som bärs och föremål och symboler runt sig.
När sedan barnet växer och identifierar föremålet som något separat från symbolvärdet så slutar charaden att fungera. En kaptensmössa kan inte göra någon till kapten längre, utan för det behövs utövandet av kaptensrollen. Det krävs mer för rekvisitan.
Och jag tror att det är här som mycket stannar upp.
Istället för att identifiera målet med en roll som separat från rollen så görs inte den distinktionen. Att bli något, påbörja en yrkesutövning eller bli medlem av en sammanslutning, kommer att stanna vid ett härmande av andra.
Symbolerna hängs nu inte för att vi skall vara våra roller utan för att markera att vi är vår roll. Men symbolerna är inte främst där för målet med rollen längre.
Här kanske det inte är bra att exemplifiera med yrkesroller som jag gjort tidigare, utan jag tycker det kan vara lämpligt att se det i relation till tex våra roller som aktörer i socialt samspel för vårat privatliv.
Allt för många bär det som anses vackert, inte för att den själv har identifierat det vackra, utan för att den har identifierat att andra identifierar det som vackert. Och här går det fel. När ett sådant beteende är förestående så börjar den sociala interaktionen skapa chimärer.
Vi gör förutsägelser om värdet av symboler, det vill säga vilket värde andra ger symbolen. Och när någon identifierar något som värderat positivt av någon annan så följer det inte att denne vet varför det antas positivt. Det kan i det mer absurda fallen tänkas att en person identifierar något som värderat positivt hos någon, och denne någon värderar det positivt för att denne tror sig ha identifierat att den förste skattar det positivt.
Vi översätter andra i termer av lager med attribut snarare än en odelbar helhet, och när vi så gör så kan vi genom fragmentationen överta värde från andra genom att "stjäla" deras attribut.
Se på politiker hur de leker med ord, hur de tar varandras "moraler" och bollar fram och tillbaka som om de var inbegripna i en squashmatch. Hur främmande är inte moral som något man är i sådana lägen. Inriktningen ligger på att folk har, och det de har kan man ta ifrån dem. (till skillnad från den som är något, då enkel stöld inte fungerar utan ett omformande måste till)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag vill gärna relatera det du tar upp med ämnet för Fromms bok, Att ha eller att vara.
Jag tycker att han där tar upp mycket bra poänger med hur vi språkligt har kommit att förtingsliga beskrivningar av oss och vår situation.
Jag tänker att spegeln gör just detta.
Säger oss att det vi är, är allt vi har. Vi definierar oss från bilden av oss. Och inte känslan av oss.
Jag tycker att han där tar upp mycket bra poänger med hur vi språkligt har kommit att förtingsliga beskrivningar av oss och vår situation.
Jag tänker att spegeln gör just detta.
Säger oss att det vi är, är allt vi har. Vi definierar oss från bilden av oss. Och inte känslan av oss.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Fotnot: Georg Lukacs säger att fabeln mer eller mindre gjort sitt utträde, i och med naturalismen och beskrivningen istället för berättandet, och att den genuint mänskliga dimensionen (vårt uppfattande av skeenden som meningsfulla) på så sätt försvinner ut i periferin. Kvar återstår ett uppräknande av objekt och deras objektiva relationer till varandra.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
På Framtidsmuseet i Borlänge hade de förut (de kanske har det än) en "rättvänd" spegel, dvs. om man lyfter vänster arm så lyfts vänster arm i spegeln istället för höger som i en vanlig spegel. Jag måste säga att det var en märklig upplevelse. Dessutom är man ju van att ha som utseendemässig självbild den bild som man ser i spegeln, men ytterst få människor har exakta, symmetriska drag och det var lite underligt att uppleva. (Skogsälvan ska förresten dra till skogs i helgen, tälta, rufsa till håret. Det är så jag ser mig själv bäst; genom ensamhet och sedan har jag lättare för att se andra, se mig själv i andra. Håll tummarna för att det inte regnar i helgen, va 
)
)Det blir 25 grader i några dagar till.
(förrutom där det är skog, regn varje dag där.
Ifall jag skulle ha fel, var noga med att inte starta skogsbränder)
En gång glömde jag att det hängde en spegel på en av mina väggar,
och blev rejält skrämt när jag passerade den,
liksom såg ur ögonvinklarna en rörelse...
Det sägs att hundar, apor & delfiner förstår att det är en avbild av de själva i spegeln, vet inte säkert hur det är med katter & människor, människor tycker förmodligen olika saker vid olika tidpunkter.
Att göra en bild av ett objekt, och sen tro att bilden är ett eget objekt...
(förrutom där det är skog, regn varje dag där.
Ifall jag skulle ha fel, var noga med att inte starta skogsbränder)
En gång glömde jag att det hängde en spegel på en av mina väggar,
och blev rejält skrämt när jag passerade den,
liksom såg ur ögonvinklarna en rörelse...
Det sägs att hundar, apor & delfiner förstår att det är en avbild av de själva i spegeln, vet inte säkert hur det är med katter & människor, människor tycker förmodligen olika saker vid olika tidpunkter.
Att göra en bild av ett objekt, och sen tro att bilden är ett eget objekt...
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Ojdå, regn eller skogsbränder... Näää, vägrar lyssna på Jörgens pessimism, måste smitta honom med min optimism. Vad säger du, Jörgen - vill du haka på och tälta ett par dagar nu i sommar ? Det tar trots allt en halv evighet för mig att starta eld fast jag borde kunna det vid det här laget. Forumträff i skåneskogen, lite bira, grillning, någon kan säkert spela gitarr och så kan jag visa er alla mina guldgruvor med kantareller Jag tar förstås med vovven, så hundrädda kanske ska avstå. Jag är nämnligen rädd för vildsvinen.
? Det tar trots allt en halv evighet för mig att starta eld fast jag borde kunna det vid det här laget. Forumträff i skåneskogen, lite bira, grillning, någon kan säkert spela gitarr och så kan jag visa er alla mina guldgruvor med kantareller Jag tar förstås med vovven, så hundrädda kanske ska avstå. Jag är nämnligen rädd för vildsvinen.-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
- du är ju minst lika skruvad som mig så det skulle nog vara trevligt. Jag skulle gärna se dig. Och jag vill gärna bli sedd som jag är; utan smink och i enkla kläder. Och som sagt... jag är rädd för vildsvinen, så det är trevligt med sällskap. Dessutom är det snudd på omöjligt att bli ovän med mig.-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster