Nu är det även bevisat....

[Algotezza]

Hejsan!

Algotezzan funderar:

"...vad skulle det realistiska, möjligt genomförbara alternativet ha varit till denna utveckling?..."

I alla tider har vanligt folk försökt skapa former av demokrati - vilket även är alternativet till den utveckling som istället kom. De förvägrades detta av dem som sedan slaktade dem i miljarder! Svårare är det inte!  :wink:

Fler frågor:

"...Och om vi ser framåt: hur skall vi utveckla civilisationen i mer human riktning? Vad har du för program?..."

Bigj gör en insats genom att visa på vad det bestående samhällssystemet har pysslat med. Tillsammans med andra hoppas bigj på att vi med tiden kan avföra kapitalismen från dagordningen. Först därefter kan ett bättre samhälle byggas!
Min egen "variant" av ett bättre samhälle rymmer bl.a ekonomisk demokrati och en kraftig reducering av sådant som försämrar vår miljö!
Hur vi utvecklar oss själva är väl inte heller svårt - bry dig om din medmänniska, särskilt den fattige! Samtidigt som man tar alla tillfällen i akt att psyka den rike!  :wink:

Slutligen källorna till mina siffror om de olika systemens offer. Notera att man här bör tillämpa en tolerans upp/ner på cirka 20 procent för 1800-talet, och 10-15 procent för 1900-talet för de siffror jag presenterat.

Källor som jag bygger på:

Jämlikhet – Alex Callinicos, England 2000 (2002)
Ras, Nation, Klass – Etienne Balibar & Immanuel Wallerstein, Paris 1997 (2002)
Världens miljöhistoria – J. Donald Hughes, 2001 (sv. övers. 2005)
Inside Africa, - John Gunther, Great Britain, 1955
Bairoch, Paul & Levy-Leboyer, Maurice. /Red) Disparities in Economic Development Since the Industrial Revolution, London, 1981.
Bairoch, Paul. Journal of Economic History 11, 1982.
Bayle, C & Kolff, D, Two Colonial Empire, Dordrecht, 1986.
Bhatia, B. Famines in India 1850-1945, Bombay, 1963.
Bose, Sugata. (red.) Credit, Markets and the Agrarian Economy of Colonial India. (Lenders and Debtors: Punjab Countryside, 1880-1940. Bhattacharya, Neeladri). Dehli 1994.
Bethall, Leslie (red). The Cambridge History of Latin America, band 5 1870-1930, Cambridge 1986
Bloomgaard, Colombijn & Henley. Paper Landscapes; Exploration in the Environtal History of Indonesia, Leiden, 1997.
Bevoise, Ken de. Agents of Apocalypse: Epidemic Disease in the Colonial Philippines, New Jersey, 1995.
Broomhall, Marshall. The Chinese Empire; A General and Missionary Survey, London, 1907.
Choksey, R. Economic Life in the Bombay Gujarat 1800-1939, Bombay 1968.
Crawford, J A. Report on the Famine in the Bombay Presidency 1899-1902, band 1, 1903.
Crawford, J A, Report on the Famine in the Hyderabad Assigned Districts in the Years 1899 and 1900, Nagpur, 1901.
Cecco, Marcello de. The International Gold Standard: Money and Empire, New York, 1984.
Davis, Mike. Svält och Kolonialism, London, 2001 (översättn till svenska, 2003).
Davis, Kingsley. Population of India and Pakistan, Princeton, New Jersey, 1951.
Digby, William. Prosperous British India; A Revelation from Official Records, London 1901.
Digby, William. The Famine Campaign in Southern India 1876-1878, band 1 och 2, London, 1905.
Dutt, Romesh. Economic History of India, volume II, London 1904 (Faximil 1969)
Feuerwerker, Albert. The Chinese Economy, 1870-1949, Ann Arbor, Michigan, 1955.
Gandhi, Mahatma. The Collected Works of Mahatma Gandhi, band 83, (discussion with Woodrow Wyatt, nr 473, 13 April 1946), Ahmedabad 1981.
Haber, Stephen (red). How Latin America Fell Behind, Stanford, California 1997. (Leff, Nathaniel. Economic Development in Brazil 1822-1923).
Harpers Weekley, 1900. Sid. 350. Dödsoffer från svältes Indien, 46 miljoner, 1877,1897,1899-1900.
Huang, Philip. The Peasant Economy and Social Change in North China, Stanford, California, 1985.
Hyndman, H M. The Bankruptcy of India, London, 1888.
Landers, David. Nationernas välstånd och fattigdom (översättn. K G Fredriksson 2000).
Linn, B. Guardians of Empire; The US Army and the Pacific, North Carolina, 1997.
Washbrook David, Modern Asia Studies, 28:1,
Habib Irfan, Modern Asia Studies, 19:3, 1985,
Mote, F. W. Imperial China, 900-1800, Cambridge, Massachusetts.
Morris, Donald. The Washington of Spears, London, 1966.
Maharatna, Arap. The Demography of Famine, Delhi 1996.
Nichols, Francis.Through Hidden Shensi, New York, 1902.
Oliver, R & Sanderson, G. The Cambridge History of Africa, band 6. (Shula Marks: Southern Africa 1867-1886)
Pomeranz, Kenneth. The Making of a Hinterland: State, Society, and Economy in Inland North China, 1853-1937, Berkley, 1993.
Polanyi, Karl. The Great Transformation, Boston 1944.
Population and Development Review 24:4, 1998, John Caldwell.
        11:4, 1985, Watkins & Menken.
Reader, John. Africa: A Biography of the Continent, New York, 1998.
Reyna, Stephen (red). The Political Economy of African Famine (Hearts of Darkness, Michael Watts), New York, 1991.
Singh, Navteg. A Study of Famines in the Nineteenth Century British Punjab 1858-1901, New Delhi, 1996.
Scottish Geographical Magazine 16, 1899.
Tichelman, Fritjof. The Social Evolution of Indonesia, Haag, 1980.
Will, P E. Bureaucracy and Famine in Eighteenth Century China, Stanford, California, USA, 1990.
Wong, John W. Deadly Dreams: Opium and the Arrow War 1856-1858, Cambridge, 1998.
The World Since 1500 av L. S. Stavrianos, 1975.
A Comprehensive History of India, vol.Xl, K. K. Datta & V. A. Narain, 1985.
A Population Geography, Huw R. Jones 1981.
History of Population Theories, J. Overbeek, 1974.
The Economic History of India, Faximil från 1904, Volume ll, Romesh Dutt, C.I.E. 1969.
Inequality Reexamined, Amartya Sen, 1992.
The political economy of hunger, volume ll. Jean Dréze & Amartya Sen, 1990.
Social Conflict and Political Unrest in Bengal 1875-1927. Rajat Kanta Ray, 1984.
Situating Indian History, S. Bhattacharya & R. Thapar, 1986.
The Cambridge Economic History of India 2, 1757-1970. D. Kumar (och M. Desai), 1983.
Indirect Rule In India, Residents and the Residency System 1764-1858, M.H. Fisher, 1991.
Theories of Famine, Stephen Devereux, 1993.
Alderson, M. International Morality Statistics. 1981.
Aletheia M.D, The Rationalist´s Manual (Fruits of Christianism), 1897
Andersson Bertil - Göteborgs Historia, del 1. 1996
Anderson, Perry – Övergångar från antiken till feodalismen, 1974
Anderson, Perry - Den absoluta statens utveckling. 1980
Ascádi & Nemeskéri – History of Human Life Span and Mortality. 1970
Blom, William - CIA & USA:s verkliga utrikespolitik. 1998
Braudel, Fernand - Kapitalismens dynamik. 1988
Braudel, Fernand -  Marknadens spel. 1986
Crook, Nigel. Principles of Population and Development, Oxford University Press, 1997
Chung, T. - Triton and dragon. 1986
Chomsky, Noam - Man kan inte mörda historien. 1995.
Chandrasekhar S. – Asia´s Population Problems, London. 1967.
Cribb, Robert – The Late Colonial State in Indonesia, Political and Economic Foundation of the Netherlands Indies 1880-1942. 1995.
Cipolla, Carlo M, Before the Industrial Revolution: European Society and Economy, 1000-1700. 1993
Cipolla, Carlo M, The Monetary Policy of Fourteenth-Century Florence, 1982
Datta & Narain - A Comprehensive History of India, vol.Xl. 1985
Basil Davidson, Afrikas moderna historia, 1979
Davidson, Basil - Afrikas historia. 1980.
Davidson, Basil - En kontinents historia, 1984
Debrunner H. - Witchcraft in Ghana. 1961
Dillard, Dudley - Västeuropas och Förenta Staternas ekonomiska historia. 1980
Eskilsson, Lena & Bergenheim, Åsa - Förnuft, fruktbarhet, förälskelse. 1995
Forsman, Per - Det kluvna samhället. 1995.
Ferro, Marc m.fl - Kolonialismen svarta bok, Paris, 2003. (Översättning, 2005)
French, Marilyn, Bortom makten, om kvinnor, män och moral, 1987
Galeano Eduardo, Latinamerikas öppna ådror, 1979.
Gurevitj, Aaron, Kapitalismens uppkomst i Västeuropa, 1979
Gurevitj, Aaron, Den svårfångade individen, 1995
Gorz, André - Farväl till proletariatet. 1982
Green, L.G. - Old Africas last secrets. 1961
Harrison, Dick - I skuggan av Cathay, 1999
Helling, Stig - Rusets riddare, 1993
Hirsch, Fred - Tillväxtens sociala gränser. 1978
Hunt, Edwin S och Murray, James M, Företagande och handel i det medeltida Europa, USA, 2001
Kalff. S – De slavernij in Oost-Indië, 1920.
Keyfitz & Flieger - World population growth and aging. 1990
Kryzanek, Michael J. - US Latin Americans Relations. 1996
Lefebre,G. - 1789 - franska revolutionens bakgrund och orsaker,1982.
Liber förlag - Arbetslöshetens historia. 1980
McNeill, W.H. - Farsoterna i historien 1984
Miller, H. & Alley R. - Västerlandets imperialism i Kina under 400 år. 1973
Maisse, R.K. - Peter den store. 1986
Multatuli, Max Havelaar, Nederländska handelsbolagets kaffeauktioner, 1860, (Faksimil 1979)
Månsson, Per - Moderna samhällsteorier. 1998
Rystad, Göran - Europeiskt 1600-tal. 1977
Ross, John. A. - International Encyclopedia of Population (L-Z). 1982
Stavrianos, L.S. - The World Since 1500. 1975
Thomas, Keith - Människan och naturen. 1988
Vincent, Benjamin - Haydn´s Dictionary of dates. 1910
Watts, Sheldon - Västeuropas sociala historia 1450-1720. 1987
Weber, Max - Den protestantiska etiken och kapitalismens anda. 1934
Wilson, C. - The Dictionary of Demography. 1985
Crook, Nigel, Principles of Population and Development, Oxford University Press 1997
Schofield, Reher and Bideau - The decline of Mortality in Europe, Clarendon Press, Oxford 1991.
Marvin Harris & Eric B. Ross - Death, sex, and fertility, Columbia University Press 1987.
Money, J W B – Java or How to Manage a Colony, Singapore, Oxford University Press, 1985
Post D. John – Food Shortage, Climatic Variability, and Epidemic Disease in Preindustrial Europe,
Cornell University Press, Ithaca and London, 1985.
Blayo, Yves – “Mouvement naturel de la population francaise de 1740 à 1829”, Population 30, special no. November 1975, sid. 15-64.
Rebaudo, Danièle – “Le Mouvement annuel de la population francaise rurale de 1670 à 1740”, Population 34, maj-juni 1979, sid. 590-597.
Adelman, Jeremy. (Editor) Colonial Legacies. Routledge. New York and London. 1999.
Alba, Victor. Politics and the Labor Movement in Latin America. Stanford University Press, USA 1968.
Bergquist, Charles W. Coffee And Conflict In Colombia 1886-1910. USA. 1978.
Beaujeu-Garnier, J. Geography of Population. Sorbonne, University of Paris 1. Frankrike. 1966.
Bethell, Leslie(Editor). The Cambridge History of Latin America. Volume IV,V och VII. Cambridge University Press. UK. 1986 och 1990.
Burns, Bradford E. Latin America - A Concise Interpretive History. University of California. USA. 1986.
Burns, Bradford E. Latin America - Conflict and Creation. University of California. USA. 1993.
Burton, Richard D. Afro Creole. Cornell University Press. Ithaca and London, UK och USA. 1997.
Bemis Flagg, Samuel. A Diplomatic History Of The United States, Fourth Edition. Holt, Rinehart and Winston, New York, USA. 1960.
Challener, Richard D. Admirals, Generals, and American Foreign Policy 1898-1914. Princeton University Press, USA 1973.
Chang, Jung, Vilda svanar, 1991
Chang, Jung & Holliday, Jon, Mao, den sanna historien, 2005
Crawley, Eduardo. Dictators never die. London, UK 1979.
Carr, Raymond. Puerto Rico, a colonial experiment. New York University Press, USA. 1984.
Chesnais, Jean-Claude. The Demographic Transition, Oxford University Press. UK. 1992
Chomsky, Aviva. West Indian Workers And The United Fruit Company In Costa Rica 1870-1940. Louisiana State University Press. 1996.
Clausner, Marlin D. Rural Santo Domingo. Temple University Press, Philadelphia. USA. 1973.
Clegern, Wayne M. British Honduras, Colonial Dead End. Louisiana State University Press. USA. 1967.
Cook S.F & Borah W. Essays in Population History, University of California Press –
The population of central Mexico in 1548, Ibero-Americana:43, 1960.
The Indian population of central Mexico 1531-1610, Ibero-Americana:44, 1960.
Volume one, Mexico and the Caribbean, 1971.
Volume two, Mexico and the Caribbean, 1974.
Volume three, Mexico and California, 1979.
Desai, Sar. Southeast Asia, Past and Present. Westview Press Inc. University of California, Los Angeles. 1989.
Dyan, Joan. Haïti, History, and the Gods. University Of California Press. USA. 1995.
Durham, William. Scarsity and Survival in Central America. Stanford University Press. Cal. USA. 1979.
Etwell, Judith. Venezuela, A Century of Change. C. Hurst & Company, London. 1984.
Euraque, Darío A. Reinterpreting The Banana Republic. The University of North Carolina Press. USA.1996.
Fox-Genovese & Genovese. Fruits of Merchant Capital. Oxford University Press, New York. USA 1983.
Gabrielson, Kim. Folkmord - inget nytt i historien. Kunskapsföretaget. Uppsala. 1999.
Graber, D. A. Crisis Diplomacy. The Center For the Study of American Foreign Policy. The University of Chicago, USA. 1959.
Graham, Terence. The ”Interests of Civilization”?: Reaction in the United States Against the ”Seizure” of the Panamá Canal Zone, 1903-1904. Historiska Institutionen, Lunds Universitet, 1983.
Glass, D V &  Revelle, R. Population and Social Change, The Camelot Press Ltd, 1972. (Se även D. Herlihys artikel om Toscana i samma bok och hans uppskattningar dödstalen under pestepidemierna i Florens 1427-1430).
Grandin, Greg. The Blood of Guatemala. Duke University Press. Durham & London. UK. 2000.
Goodman, Louis W. (Editor) Political Parties And Democracy In Central America. Westview Press. USA.1992.
Guillaume P. & Poussou J-P. Démographie Historique, Paris. 1970.
Gould, Jeffrey L. To Die in This Way. Duke University Press. Durham & London. UK. 1998.
Higman B.W. Slave Population And Economy In Jamaica 1807-1834. Cambridge University Press.UK 1976.
Handler J. S. & Lange F. W. Plantation Slavery in Barbados. Harvard University Press, Mass. USA, 1978.
Harris, Marvin (with Eric B. Ross), Death, Sex and Fertility, Columbia University Press 1987.
Hoetink, H. The Dominican People 1850-1900. John Hopkins University Press, UK och USA, 1982.
Hamnett, Brian R. Roots of Insurgency, Mexican regions 1750-1824. Cambridge University Press, UK.1986
Hirsch, Fred. Tillväxtens sociala gränser. Wahlström & Widstrand. Stockholm 1978.
Hollingsworth T.H. Historical Demography,The sources of history limited, London & Southampton,1969
Jones, Huw R. A Population Geography. Harper & Row, Publishers, Inc. New York, USA. 1981
Karlsson, Svante. Amerikas Bakgård - om USA:s utrikespolitik i Karibien. Nerenius & Santérus Förlag. 1996.
Knight, Franklin W. The Caribbean. Oxford University Press, New York, USA 1990.
Kryzanek, Michael J. US Latin American Relations (3:e upplagan) Library of Congress, USA 1996.
Lafeber, Walter. Inevitable Revolutions - The USA in Central America. UK och USA, 1984
Lake, David A. Power, Protection and Free Trade. Cornell University Press. Ithaca & London. USA-UK 1988.
Langley, Lester D. The United States and the Caribbean 1900-1970. University of Georgia Press, USA. 1980
Levine, Daniel H. Conflict and Political Change in Venezuela. Princeton University Press. USA. 1973.
Lindahl, Göran G. Lagen och Svärdet, maktkamp i Latinamerika. Natur och Kultur. 1989.
Livi-Bacci, Massimo. A Concise History of World Population. 1989 (Eng. översätt. Mass. USA 1992.)
Langley & Schoonover, The Banana Men. The University Press of Kentucky, USA 1995.
Loveman, Brian. The Constitution of Tyranny, Regimes of Exeption in Spanish America. University of Pittsburgh Press, USA 1993.
Lowenthal, Abraham,F. Exporting Democracy. The John Hopkins University Press, USA & UK. 1991.
McBeth, B.S. Juan Vicente Gomez and the Oil Companies in Venezuela, 1908-1935. Cambridge University Press. Cambridge, UK. 1983.
McCreery, David. Rural Guatemala 1760-1940. Stanford University Press. California, USA. 1994.
Murray David R. Odious commerce. Cambridge University Press, England, 1980.
Munro, Dana, G. Intervention and Dollar Diplomacy in the Caribbean 1900-1921. Princeton University Press, New Jersey, USA 1964.
Marichal, Carlos, A Century of Debt Crises in Latin America, Princeton University Press, N. J. USA. 1989.
Nicholls, David. From Dessalines to Duvalier. Cambridge University Press, UK och USA, 1979.
Newman, Lucile F.(Editor). Hunger in History. Brown University, UK. 1990.
Noble, David W. The end of American History. University of Minnesota Press, Minneapolis, USA. 1985.
O´Brien, Thomas F. The Revolutionary Mission. Cambridge University Press, New York, USA 1996.
Oquist, Paul. Violence, Conflict, and Politics in Colombia. Academic Press. USA & UK. 1980.
Parshotam, Mehra , A Dictionary of Modern Indian History 1707-1947, Delhi, 1987.
Pérez, Louis A. Cuba Between Empires 1878-1902. University of Pittsburgh Press. USA. 1983.
Pérez, Louis A. Between Reform and Revolution. Oxford University Press. UK och USA. 1988.
Post, Ken. Arise Ye Starvelings. Internationaal Instituut Voor Sociale Studiën. Holland, USA och UK. 1978.
Quale, Robina G. Families in Context, A World History of Populations. Greenwood Press. USA och UK. 1992.
Rotberg & Rabb. (Editor) Hunger and History. Cambridge University Press. UK. 1983.
Rummel, Rudolph J. Statics of Genoside. Lit Verlag, Münster. Tyskland. 1998.
Schlosser, Eric, Snabbmatslandet, 2003.
Simons, Geoff. Cuba, From Conquistador to Castro. St. Martin´s Press. USA. 1996.
Smith, Joseph. Illusions of  Conflict, Anglo-American Diplomacy Toward Latin America, 1865-1895. Pittsburgh
Sorokin, Pitirim, - Social and Cultural Dynamics, (Volume 3)1937-1941, 1962
University Press. USA 1979.
Stamm, Ann. Afrikas förkoloniala historia, 1998.
Thord-Gray, Ivar. Gringo bland rebeller. Albert Bonniers Boktryckeri. 1961
Willigan & Lynch. Sources and Methods of Historical Demography. Academic Press. UK & USA. 1982.
Wortman, Miles L. Government and Society in Central America 1680-1840. Columbia University Press,
New York, USA, 1982.
Woodward, Ralph L. Central America, a nation divided. Oxford University Press, Oxford och New York, 1985.
Wright, Ronald. Stolen Continents. Houghton Mifflin Company, Boston/New York. USA. 1992.
Wirtén, Per. Populisterna - En berättelse från folkens århundrade. Nordstedts, 2000.
Wilson, James. Jorden skall gråta. Great Britain, 1998 (svensk översättning 2001).
Zunz, Oliver. Making America Corporate, 1870-1920. The University of Chicago Press, USA, 1990.
Zinn, Howard. Det amerikanska folkets historia. 1995.

Källor om demografi och folkmord från nätet:

John Landers – Historical epidemiology and the structural analysis of mortality (Health Transition Review, Vol. 2 Supplementary issue 1992) All Souls College, Oxford OXI 4AL, UK  

http://scholar.google.com/scholar?q=Lan ... i=scholart

http://books.google.com/books?hl=sv&lr= ... ty#PPP1,M1  

Matthew White:

http://users.erols.com/mwhite28/warstat8.htm
   
The Rationalist´s Manual, Fruits of Christianism,.av Aletheia, 1897:

http://www.infidels.org/library/histori ... anual.html

Trevlig Midsommar önskar er.....
bigj

bigj/jbig har av allt att döma akademiska ambitioner, så jag undrar därför vilken funktion den digra källförteckningen ovan citerat har, eftersom den till största delen inte avspeglas i några fotnoter i dina texter. Det är praxis när man skriver akademiska papers och uppsatser att källförteckningen speglar fotnoterna och att man inte tar med en mängd källor som man inte uttnyttjar via fotnoter, vilka är till för att ge belägg åt det man påstår, så att var och en kan gå till källorna för påståedena för att därmed kunna konstatatera om skribenten nyttjat källorna på ett rimligt sätt enligt gängse praxis eller gjort en egen dåligt motiverad personlig tolkning av dem. Detta lär jag även ut till mina elever på gymnasiet när de gör sina ProjektArbeten.

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Hejsan!

Siffror över samhällsrelaterade dödsoffer är naturligtvis vanskliga ju längre bakåt i historien man går. Men bort till början av 1800-talet har man en halvhyfsad koll. 1900-talets siffror är desto säkrare.

Vietnamkrigets offer anses idag av de flesta seriösa forskare ligga kring 8-10 miljoner offer. Men här bör man vara medveten om att Vietnam redan under den sista franska tiden, 1944-1953 drabbades av åtminstone 3 miljoner offer, flertalet under en svält åren 1944-1945 då fransmännen och japanerna styrde kolonierna tillsammans.
Men med de fyra miljonerna av USA giftbesprutade och idag misbildade människorna, inräknade som offer tog den amerikanska närvaron i Vietnam omkring 6-7 miljoner offer, plus 4 miljoner missbildade, åren 1956-1975. Till dessa offer kommer 1,5 miljoner laoters och kambodjaners offer mellan 1947 och 1975.

Algotezzan frågar:

"...Frågan kvarstår dock varför människor skapar orättfärdiga och onda politiksa och ekonomiska system åt sig. Vad beror det på? Löser vi alla mänsklighetens problem genom att lagstifta och på så sätt skapa, som vi hoppas, goda, humana system åt oss? Löser vi alla problem genom införande av demokrati? Eller finns förklaringen till "världens tillstånd" på ett annat plan än att "de ekonomiska och politiska systemen är onda"?..."

Bigj svarar:
Mer av humanism, bort helt och hållet med kapitalismen, skadestånd från väst till forna kolonier, mer demokrati och ordentlig skolgång är viktiga faktorer för att skapa ett bättre system. Men utöver det bör vi ju alla fundera på hur vi kan draga vårt strå till stacken genom att köpa mindre prylar, åka kollektivt, bli fadder till ett barn, osv osv....men inte minst försöka förändra vårt tänkande åt ett håll där vår egoism tonas ned till förmån för en mer tolererande syn på medmänniskorna och en vilja till ökat samarbete.

Allt detta behöver alls inte innebära att vi drar ned på välfärden, men vi riktar in den åt ett annat håll. Och dessutom finns ju den mänskliga nyfikenheten kvar som en garant för nya steg till något ännu bättre - men utan allt för stora avtryck i naturen liksom en immunitet mot ett nytt kulturellt mörker av liknande slag som kapitalismen och liberalismen erbjöd oss!  :wink:

MVH
bigj

På vilket sätt kan en eliminering av kapitalism och liberalism samt införande av humanism demokrati garantera en lyckligare värld mer empiriskt sett och ej "per definition", så att säga?

Jag föreställer mig i stället att om vi tar de ljusa/goda sidorna hos alla -ismer och smälter samman dessa till en övergripande ideologi, att vi då kan skapa en hållbar politisk väg mot framtiden. De flesta -ismer har goda sidor, fast jag har dock personligen svårt att se nazismens, rasismens och fascismens ljusa/goda sidor... liksom jag har svårt att se den "nakna" kapitalismens goda sidor

Så här skrev jag för en tid sedan på ett annat forum (för Martinus Tredje Testamente), angåede Martinus tal om framtidens idoologi som "kosmisk eller äkta kommunism":
---

Jag menar att den framtida "äkta kommunismen" ju måste bygga på människors verkliga erfarenheter av hur olika -ismer fungerat (alltså av både deras ljusa och deras mörka sidor) och inte bara på Tredje Testamentets (TT) utopiska vision, grundad i Martinus' intuition. Om mänskligheten haft erfarenhet av olika typer av ideologier är det väl naturligt att denna erfarenhet ligger till grund för framtidens politik, såväl som Martinus eget "recept" för detta framtida mänskligt-humana samhälle. Annars vore ju erfarenheten av andra ideologier eller system helt ovidkommande och meningslös.

Den "äkta kommunismen" skiljer sig ju rätt rejält från den hittills förverkligade realkommunismen, som ju bygger på att makt är rätt, samt på våld och gruppegoism, medan den äkta" varan bygger på nästakärlek och att rätt är makt, men sedan handlar ju båda om ett slags egendomsgemenskap.

Om vi nu skall se på olika -ismer och deras mission som erfarenhetsskapare för mänskligheten, är ju "den nakna" kapitalismen det mest tydliga avskräckande exemplet, en "ideologi" eller ett system som bygger framförallt  på jordmänsklig girighet, egoism och att "betala mer för ett mindre värde" (profit-idén), som ju kosmiskt sett, alltså på lång sikt,  är helt förkastlig.

Av liberalismen kan människan lära vikten av frihet - främst andlig sådan, tankefrihet - och i förlängningen verbal sådan och handlingsfrihet. Men av liberalismens kapitalistiska sida kvarstår blott det avskräckande exemplet.

Av konservatismen kan vi t.ex. lära oss lite av dess betoning av utvecklingen som en kontinuerlig process, men av dess kapitalistiska sida finns bara det avskräckande exemplet kvar.

Av kommunism/socialism lär vi vikten av egendomsgemenskap och att samhället bör äga alla materiella tillgångar, samt betoning av rättvisan och allas lika värde. Av dess våldsinriktning kvarstår blott det avskräckande exemplet.

Någon "äkta kapitalism" som skulle vara kosmiskt äkta och därmed långsiktgit hållbar är, som jag ser det,  en logisk motsägelse, då dess grund ju främst är egoism och girighet, åtminstone i dess "nakna" eller renodlade form. Däremot skulle man kunna tala om "äkta liberalism" och "äkta konservatism" om man skalar bort allt som här till "den gamla ordningen", såsom vi ju brukar göra när vi talar om "äkta kommunism".
---

Läs mer  i Martinus' Livets Bog på nätet:

http://www.livetsbog.com/sok.asp

Sök  på "kommunism" och "demokrati" och få ett antal olika textställen att läsa!

MVH

Algotezza

[Jbig]

Hejsan!

Jepp, fotnoter äro viktiga, men dem har vi ej med här eftersom detta knappast äro att jämföra med en gymnasieskola eller ett "akademiskt" ställe - detta är en debattsajt och algotezzan efterfrågade vart våra källor är , och det är dem vi här har framlagt! Om det ej faller till belåtenhet är det inget att göra åt, vem bryr sig! Men skönt är ändå att känna hur missmodiga sverigedemokrater och libertinister är när de överväldigas av vårt kunnande.  :D

Å andra sidan kan man säga att alla de framlagda alstren inte är direkt anknytna till våra siffror om just de olika systemens dödstal ute i världen. Dessa källor äro långt färre, och några av dem finns ju att beskåda på nätet. Utöver detta så ligger det i sakens natur att av de fåtaliga siffror som finns angående problematiken med mortaliteten i tredje världen, plocka fram ett sannolikt mönster. Som de flesta, hoppas vi, förstår är det alltså långt ifrån några exakta siffror som presenteras, men vi har även påtalat att tillföra en tolerans upp/ned med 10-20 procent för varje siffra som är beskrivandes tiden före 1950.

Denna är nog lite väl vågad av algotezzan ändå:

"....Detta lär jag även ut till mina elever på gymnasiet när de gör sina ProjektArbeten....."

Skulle knappast tro att en person som vet så lite om saker och ting, är en lärare! Allra helst som han även ansett att andras åsikter borde förbjudas här på sajten!  :arrow:  :)

Men av min inlaga om Indien, där källorna ju är färre, kan man ju följa det hele och då ser man vidden av ondskan som det brittiska imperiet påtvingade det dåtida "Indien".

Britterna skapade en politik som innebar att man tvingade alla stater och områden som införlivats i kompaniets maktsfär att beskatta ytterligare utökning av kompaniets domvärjo. På så sätt tvingades indierna betala för sin egen ockupation. Inte nog med det, britterna gjorde också alla de erövrade områdena klara för total privat exploatering från brittiska privata företags sida. Ostindiska kompaniet hade gått från ett handelsdrivande kompani under merkantila förutsättningar till att bli en militär och diplomatisk aktör, till att bli en skatteindrivande makt som beredde vägen för de framväxande privata och kapitalistiska initiativen i Indien. Det var en utveckling som kunde ses redan under 1780-1790-talen. Nästa steg skulle bli att kompaniet blev en renodlad territorial kolonialmakt. Under hela denna tid var kompaniet hotat av ekonomiska svårigheter, vilket berodde på att dess tjänstemän inte var sena att stjäla även från sin arbetsgivare. Detta underlättades inte minst av att det tog 16 månader för ett meddelande att nå London från Calcutta och sedan tillbaks igen. Senare, med ångtrafiken gick det på halva tiden, och med telegrafen gick det på bara några dagar – men då var kompaniet inte med längre.  

De brittiska tjänstemännen som fanns i kompaniet var alla lågt betalda, och de tvingades till att syssla med affärer bredvid. Det var en verksamhet som accepterades av kompaniets ägare, ja, den var en förutsättning för de koloniala vinsterna till ägarna. Då fick inte löner ta en för stod del av vinsten. Det räckte med de växande militära utgifterna, år 1790 uppgick kompaniets armé, vilken till 95 procent bestod av infödda, och där alla överordnade var britter, till 115 000 man. År 1810 hade den ökat till 155 000 man. Detta behövdes för britternas främsta mål med kompaniet i Indien – att genom skattesystem och ”affärer” försöka få ut mesta avkastning. Det var en politik som jämsides med att kratta manegen för de brittiska privata företagarna i Indien gick ut på att suga ut indierna så mycket som möjligt. Efterhand som åren gick blev det en angelägenhet för den brittiska staten. I början var alltså inte penetreringen av Indien att gynna området som en råvarukälla och marknad för brittiska varor, det kom först senare. Först under 1820-talet började industrialisterna i Manchester och på andra håll att den indiska textilindustrin borde bekämpas och därmed få bort en konkurrent samtidigt som en enorm marknad för brittiska textilvaror kunde skapas i Indien. Denna tankegång fanns dock knappast med från början när britterna skaffade sig små enklaver längs de indiska kusterna under 1700-talets första halva. Då ville man ha snabba vinster utan större omkostnader.

Britterna var inte många i Indien. Ostindiska kompaniet hade under 1780-1790-talen i genomsnitt cirka 400 brittiska anställda per år. Under dem fanns tusentals indiska medhjälpare och s.k. collectors, dessa skulle stå för den direkta skatteindrivningen, men snart arrenderade de ut den till andra indier, i deras tjänst. Detta medförde att överuttagen ökade eftersom alla ville berika sig på bondebefolkningens arbete. Redan 1772 ville Warren Hastings omskapa detta till att ha brittiska collectors som drev in skatten. Men dess var trots det beroende av tolkar och underhuggare på det lokala planet, och därmed fortsatte överuttagen.

Mot slutet av 1820-talet fanns i hela det brittiska Indien 35 000 vita brittiska soldater, 3500 tjänstemän och endast 2000 emigranter från England. Indien var förvisso ingen koloni dit man flyttade, klimatet ansågs alltför olämpligt för européer. Man kunde visserligen göra stora penningvinster i Indien, men de hade man bara nytta av om man slapp undan med livet i behåll. Sjukdomar var ett gissel för britterna under större delen av den koloniala epoken. Först under 1920-talet blev det lättare att bo där, åtminstone vad gäller sjukdomarna. Då fanns effektiva preparat mot de flesta tropiska sjukdomar, om än inte alla.

Zamindar-systemet utnyttjades successivt under britternas styre i Indien, men lagen från 1793 - ”The Permanent Settlement” - anses utgöra en vattendelare och startpunkt för en mer systematisk administrativ exploatering av Indien. När engelsmännen fann zamindarerna, fann de också några som kunde driva in och ansvara för skatteindrivningen. Nu fixerades både jordens värde och äganderätten. Zamindarerna blev därmed jordägare med absoluta och självständiga rättigheter till jorden, trots att jorden brukades av bönder vilka hade en slags förfoganderätt över de oftast kollektivt ägda jordarna. Sålunda gjordes i praktiken miljoner och åter miljoner indier jordlösa och tvingades in i ett system de varken ville ha eller som passade in i deras kultur.

Britterna införde även sin syn på de inhemska folken, inte minst var det frågan om rasism. Detta var ju en tid då slavhandeln var som intensivast. Indierna gjordes inte till slavar, men förhållandena var inte långt därifrån på sina håll. Britternas rasism syftade emellertid i Indien mer till att skilja på de styrande och de styrda. Det skulle ske genom att man höll ”raserna” åtskilda. Det var den vita rasen, alltså i praktiken britterna, som skulle styra – och indierna som skulle lyda och styras. Detta genomsyrade britternas främsta institution i Indien – det Ostindiska kompaniet. Man ville bara ha vita på de ledande posterna. Inte ens ”halvblod” dög längre – eller ”half-breed” som det hette på engelska under denna tid. Barn till britter som hade indiska kvinnor sågs inte med blida ögon av de högste styrande i kompaniet – trots att det var extremt vanligt bland de brittiska tjänstemännen. De ville ha pålitliga vita på alla poster. År 1791 infördes en förordning som uteslöt alla ”half-breed” från att inneha poster i Ostindiska kompaniet.

Mer kan komma......

MVH
bigj

[Jbig]

Hejsan!

Algotezzan skriver följande:

"...Jag föreställer mig i stället att om vi tar de ljusa/goda sidorna hos alla -ismer och smälter samman dessa till en övergripande ideologi, att vi då kan skapa en hållbar politisk väg mot framtiden..."

Tja, det kan även jag köpa, inga problem - bara vi som sagt var plockar bort de dåliga och unkna bären i desse -ismer!  :D

MVH
bigj

[Algotezza]

Hejsan!

Jepp, fotnoter äro viktiga, men dem har vi ej med här eftersom detta knappast äro att jämföra med en gymnasieskola eller ett "akademiskt" ställe - detta är en debattsajt och algotezzan efterfrågade vart våra källor är , och det är dem vi här har framlagt! Om det ej faller till belåtenhet är det inget att göra åt, vem bryr sig! Men skönt är ändå att känna hur missmodiga sverigedemokrater och libertinister är när de överväldigas av vårt kunnande.  :D

Ja, du har framlagt dina källor. Men då jag inte har möjlighet att genomläsa dem alla, vore jag tacksam över mer exakta hänvisningar till var du hämtat dina uppgifter. Att bara framlägga en massa källor rakt av är väl inte särskilt konstruktivt. Men visst, du tystar ju dem som krävt källor och inget annat.

På vad grundar du för övrigt dessa anklagelser ang. att jag skulle vara Sverigedemokrat och libertinst på?

Denna är nog lite väl vågad av algotezzan ändå:

"....Detta lär jag även ut till mina elever på gymnasiet när de gör sina ProjektArbeten....."

Skulle knappast tro att en person som vet så lite om saker och ting, är en lärare! Allra helst som han även ansett att andras åsikter borde förbjudas här på sajten!  :arrow:  :)

Hemskt ledsen, jbig, men det spelar inte så stor roll vad du tror i detta fall om mitt arbete resp. duglighet i detta ämbete. Det ändrar inte på fakta/ verkligheten.

Nu tar du för övrigt upp din gamla anklagelse igen. Kan du lägga in en länk dit?

Annars, varför fortsätta tjata?

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Hejsan!

Algotezzan skriver följande:

"...Jag föreställer mig i stället att om vi tar de ljusa/goda sidorna hos alla -ismer och smälter samman dessa till en övergripande ideologi, att vi då kan skapa en hållbar politisk väg mot framtiden..."

Tja, det kan även jag köpa, inga problem - bara vi som sagt var plockar bort de dåliga och unkna bären i desse -ismer!  :D

MVH
bigj

Frågan är då om vi kunna komma överens om vilka de ruttna bären i fruktkorgen äro. Därom hava nog olika personer skiftande åsikter, betingat av perspektiv, betingat av egna erfarenheter! Förmodligen skulle ett rensningsförfarande i nuläget blott leda till nya stridgheter.

Vad sant är och vad som håller in i framtiden, må just denna framtid utvisa.

MVH

Algotezza

[Benjie]

Nä självklart inte Algotezza så kan vi inte sia om  framtiden.
Men icke desto mindre gäller det för oss levande i denna tid att ta ett "verkligt " steg för framtiden.

B

[Benjie]

Och aprospos jbs förklaring av den brittiska kolonialismen av Indien
så ser jag motståndet som fick britterna att lämna Indien som det viktigaste.
Ingen Ghandi  alltså, men väl knivar gevär och  granater!
B

[Jbig]

Hejsan!

Det intressanta med den brittiska ockupationen av den indiska subkontinenten är att vi kan dra ganska många paralleller med det vi idag kallar globaliseringen!

Ryotwari och andra former av ödeläggelser av Indien

Ryotwari-systemet var framför allt förhärskande i södra Indien. Först kom det till Madrasområdet. Det infördes under 1780-talet i de delar som brittiska ostindiska kompaniet hade lagt under sig! Det gick ut på att man krävde hälften av allt som producerades skulle tillfalla kompaniet genom mellanhänder. Då menade man verkligen hälften, vilket innebar att man inte tog hänsyn till vad brukarna själva hade kvar. Brukarna hade ju ofta även avgifter till sina forna överordnade som krävde räntor. Det medförde i praktiken att de inte hade nog för sitt eget uppehälle kvar att leva på. Ja, man krävde helt enkelt att få ut mer än vad ett område och dess brukare kunde producera.

Arkitekterna bakom Ryotwari var de två kompanidirektörerna kapten Read och Thomas Munro. Efter som ryotwari inte kunde efterlevas då det var alltför tyranniskt och djävulskt ändrades det efter ett tjugotal år. År 1807 skulle avgifterna ”bara” omfatta en tredjedel av det som producerades av brukarna. Något som övriga chefer inom ostindiska kompaniet starkt motsatte sig, man ville få ut mer från provinsen. Inte bara direktionen i Calcutta var kritisk mot eftergifterna. I England krävde aktieägarna i kompaniet att Madras skulle dela ut en miljon pund sterling i avkastning - per år. I praktiken erhöll brukarna inga lättnader i Madrasområdet. Mellan åren 1808 och 1818 gjordes bysamfälligheternas mer kollektivt ägda jord privat, vilket därmed krossade bystrukturerna i området.

Thomas Munro blev så småningom guvernör i Madras (1820-1827) och hann med att tvinga igenom ryotwari i hela den provins han kom att styra över. En tredjedel av skördarna och det som bönderna producerade var egentligen ingen förbättring mot tidigare, eftersom också detta bråktal gjorde brukarna utfattiga. Ryotwari-systemet fungerade så att avgifterna fixerades till en penningsumma, oavsett den aktuella prisnivån. Samtidigt som uppgörelserna inte gick genom byäldsten eller byrådet utan direkt mellan brukare och kompaniets agenter. Genom att undvika de traditionella ledarna utan direktförhandla med var och en kunde kompaniets indrivare lägga mer press på den enskilde. Dessa agenter drev också in avgifterna till kompaniet. Agenterna var själva underbetalda vilket skapade förutsättningar för en omfattande korruption. Deras ofta grymma agerande gentemot bönderna ökade på misären i byarna. När Sir Thomas Munro avled, hade hans fyrtioåriga verksamhet och inflytande i Indien skapat åtskilliga problem i Bengalen. Hans politik i Madras-regionen var dock utan jämförelse det värsta i hela Indien under den tiden. Sällan hade man sett ett så utpräglat förtryck och en sådan fattigdom som under Munros styre - det fanns inga paralleller någonstans i Indien.

Det fanns även andra, liknande system som britterna använde sig utav för att pressa ur bondbefolkningen deras produktion. De gick under skilda namn, ett av de mest omänskliga var alltså ryotwari-systemet. År 1852, femton år efter det att ryotwari-systemet infördes i Bombayområdet, vittnade Sir George Clerk inför House of Lords i London. Han hade kurage nog att inför lorderna meddela att varhelst ryotwari-systemet introducerades, svepte den bort de kollektiva bysystemen för ägande liksom de medelstora och små jordägarna. Resultatet blev en jordlös befolkning av fattighjon och ren misär. Människorna hade tvingats in i ett kapitalistiskt produktionssätt och en penningekonomi! En skatteindrivare skriver i ett brev till sin chef redan år 1828 följande:

Brukarna är mer i händerna på köpmännen än ni är beredd att höra… Jordbrukaren är för fattig för att producera något utöver regeringens avgifter. Uppkommer det några oförutsedda kostnader, t.ex. förlust av boskap eller liknande, är det omöjligt att ersätta detta utan att ta av ryotwari-avgiften.  

Vilket innebar att de snart var i händerna på ockrare därför att de tvingades låna till avgiften nästa år. När en sådan process väl startade blev brukaren snart av med sin jord, därefter fick de svälta eller ta anställning hos någon bara för en bit mat om dagen. Så skapades fattigdomen i Madrasområdet i början av 1800-talet - av britterna.

De indiska brukarna blev under det brittiska styret av med omkring hälften av sin produktion från sina odlingar. Dessutom tvingades de göra dagsverken åt sina lokala jordherrar samt även till dem erlägga avgifter. Sammantaget innebar det att Indiens bönder, så fort de hamnade under brittiskt styre, började beträda en ganska osäker väg vad gällde möjligheterna att få ihop medel till livets nödtorft. För den stora massan av Indiens mestadels agrara befolkning betydde det brittiska inflytandet att deras liv successivt förändrades, frågan är på vilket sätt? De många avgifterna som britterna införde började med tiden slå igenom bland byarnas befolkningar. Inte minst blev deras innehav av odlingsbar jord osäkrare än förr, samtidigt som britternas kostnader för administration och förvaltning i slutändan drabbade massorna på den indiska landsbygden. De ständiga underskotten i budgetarna, liksom lånen och låneräntorna, togs i sista hand ut av den stora massan av bönder och hantverkare runt om i Indien.

Att vara ockuperade av britterna var en dålig affär för indierna. Hur dålig den verkligen var går upp för oss om vi går tillbaks till 1700-talet och den första halvan av 1800-talet. Den s.k. ”Permanent Settlement” som infördes av britterna i Bengalen år 1793 var en påtvingad uppgörelse med de jordherrar som lydde under britterna. Jordherrarna, och de zamindarer som också gjordes till jordägare av britterna, tvingades att erlägga 90 procent av de räntor de själva tog ut från de brukare och bönder som odlade den mark som nu plötsligt blev privatägd. Det var ett avbräck som jordherrarna snabbt överförde på sina brukare. På så sätt ökade bördorna snabbt för brukarna i form av jordräntor och avgifter till jordherrarna och indirekt till britterna i det Ostindiska kompaniet. När östra Nordindien successivt erövrade under 1810-1820-talen infördes liknande uppgörelser även där. Här blev räntesatsen något lägre, 83 procent, vilket blev något av en lag år 1822. År 1833 sänktes räntan till 75 och på sina håll till 66 procent. Avigsidorna påkallade de styrandes uppmärksamhet. Trots dessa enormt höga avgifter fick man bara in cirka hälften. Brukarna orkade helt enkelt inte med mer, systemet fick med tiden motsatt verkan när jordar även började överges av brukarna.

Det var ett djävulskt system britterna påtvingade iniderna, och det skulle bli värre, extremt mycket värre för indierna.....

Vi återkommer snart.....

MVH
bigj

[Benjie]

och  bigj

kan Du tänka dig att skriva med en radlängd att den inte blir så lång att man tvingas dra i en bottenlist för att kunna  läsa varje mening till slutet?

Det är i det närmaste omöjligt att läsa på det sättet.


Benjie

[Jbig]

Hejsan!

Det är väl inga långa stycken Benjie.

Det är ju inte bara en dans på rosor att lära sig, något får man göra själv också, nämligen att läsa det hele. Du kan ej förvänta dig att de stekta sparvarna flyger rakt i gapet på dig, eller hur?  :D

Men jag skall försöka hålla mig till fyra stycken åt gången framöver!  8)

Tvånget att odla för export

De indiska bönderna försåg bokstavligt de brittiska matborden med bröd medan deras egna hushåll knappt fick någon mat alls. Den enorma efterfrågan och ökningen ledde till hamstring av vete och annat hos dem som kunde lägga undan. Svälten följde även den hyllade indigo-boomen i Bihar. Här knöts en motvillig bondebefolkning med våld till världsmarknaden genom det s.k. ”assamiwar-systemet” som genomfördes med tvång från britternas sida. Britterna skapade ett plantagesystem styrt av inhemska chefer och snart även ägare. Plantageägarna var hatade i hela östra Indien för att de höll sig med små privata arméer som tvingade motsträviga bönder att odla indigo under 1830-talet och framöver. Under 1840-1850-talen blev förhållandena gradvis värre för bönderna. År 1866 hade bönderna i de torkdrabbade och risodlande områdena i Bihar organiserat en gemensam front mot ägarna av indigoplantagerna som de beskyllde för att tränga undan husbehovsjordbruket. Jordar som förr hade producerat livsmedel för husbehov var nu uppodlade med indigo.

Även opiumodlingen, som spred sig under 1810-1820-talen, ledde till att folk blev fattigare eftersom all vinst som odlaren kunde göra sögs upp av ”khatadarerna”, köpmännen, som köpte upp vallmoskörden för regeringens räkning. Opiumets vinster understeg sällan 100 procent på insatt kapital.
Bönder inom andra exportsektorer såsom jordnötter, oljefrön och tobak kunde berätta liknande historier. Även om en del bönder på sina håll, främst inom juteodlingen och i en del risdistrikt kunde göra mindre vinster på sin exportodling innebar avsaluodlingen, inte minst i de torra områdena, drabbades de allra flesta av en minskad trygghet i livsmedelsförsörjningen.  

Situationen var den samma för många grödor som var ämnade åt hemmamarknaden. Det inhemska råsockret gur, var lönsamt att odla, men ändå satt odlarna i de östra delarna av Förenade provinserna i en årstidsfälla – sammanfallande krav på arbetskraft och skatter.
Något som tvingade dem att inteckna sina skördar, och eventuella vinster, hos handelsmän och rika bönder som också var handlare. I stället för att leda till kapitalackumulation av överskottet gjorde odlingen av sockerrör att det nätt och jämt var möjligt för bönderna att klara sin existens från ett år till ett annat.
 
Under 1830-1840-talen lyckades klädimporten från England både slå ut den indiska textilindustrin, och dels skapa en enorm marknad för brittiska, främst Lancashires, textilfabrikanter några årtionden senare. Allt detta tillsammans gjorde stora delar av den indiska befolkningen alltmer sårbar, och därmed mottaglig för sjukdomar, svält och undernäring - eller kort sagt, den blev allt fattigare. Inte minst som även klyftorna i det indiska samhället började växa allt snabbare takt från 1800-talets första år.

En jämförelse mellan de olika avsalugrödornas införande, nymodigheter i avgiftssystemen, exempelvis penningbetalning istället för naturabetalning samt nya livsmedel i Indien, och utbrotten av svältepidemier och sjukdomar är intressant att följa. Efter den svåra svälten åren 1769-1770, som krävde omkring 10 miljoner offer i Bengalen, skulle svälten återkomma allt oftare i de områden som togs över av britterna.  
Åren 1781-1783 drabbade svälten Madras och nordvästra Indien. I Madrasområdet förekom svälten samtidigt som nya avsalugrödor infördes i området - av britterna. Dessutom orsakades problemen år 1781 av krigshandlingar som också fördärvade skördarna. I nordvästra Indien var det också krigshandlingar som ledde till brända skördar och efterkommande svält i flera områden. År 1787 drabbades Deccan av svält orsakad av främst gräshoppor som åt upp grödan. Åren 1790-1792 drabbades ungefär samma områden åter av torka. Även Bombay, Gujarat, Orissa och Hyderabad hemsöktes. Kvinnor och barn sägs ha sålts av sina desperata makar och fäder och massor av djur dog.

Åren 1799-1807 drabbades åter nordvästra Indien, Bombay och centrala Indien av svält. Samtidigt hade en lågkonjunktur drabbat den indiska exporten till Europa p.g.a. Napoleonkrigen. Åren 1812-1813 hemsöktes Bombay, Madras, Agra och Kutch-området av svält, gräshoppor, pestepidemier samt torka. Boskapen i Gujarat dog i massor. En lågkonjunktur som skapade arbetslöshet och misär i de områden som sysslade med avsalugrödor såsom indigo, socker, opium, bomull och annat som var beroende av exporten. Opiumet hade, som tidigare nämnts, seglat fram som en av de två - tillsammans med råbomullen - varusorter som verkligen attraherade den kinesiska marknaden under de svåra år i början av 1780-talet då britternas tillgång på spanska silverpengar - vilka man förr växlade till sig och betalade med i Kina - var minimal. Ostindiska kompaniet såg därmed till att all odling och försäljning gick genom kompaniets försorg. Opiehandeln fortsatte att öka och snart blandade sig andra indiska intressenter utanför kompaniets kontroll i verksamheten.
I Malwa, ute på Deccan, började man odla opium och konkurrera med Bengalen och Ostindiska kompaniet. Under 1800-talets första årtionden ökade konkurrensen från de självständiga intressenterna och kompaniet beslöt sig för att ta upp kampen med konkurrenterna. Därmed lades stora arealer med odlingsbar mark under opiumproduktion i Bengalen, Bihar och Orissa. Något som innebar att marken för produktion av livsmedel till befolkningen minskade eller bedrevs på sämre jordar. Under 1820-talet utökades odlingarna kraftigt i Bengalen samtidigt som konkurrenterna slogs ut. Mellan åren 1828 och 1839 ökade produktionen med 122 procent i Bengalen - till priset av kanske 15 miljoner för tidigt döda människor, främst utslagna och krossade bönder, deras barn och fruar.

Vi ser likheterna med exempelvis Haïti för några månader sedan, en påtvingad, kapitalistisk, avsaluodling som leder till hungersnöd så fort något oförutsett händer. Samma sak i dagens Mexiko, Indien, Egypten, Indonesien och andra ställen där exportodlade grödor nu leder till extrem svält - samma sak var det i dåtidens Indien. Orsaken i bägge fallen - kapitalismen!  :wink:

MVH
big

[Algotezza]

Nä självklart inte Algotezza så kan vi inte sia om  framtiden.
Men icke desto mindre gäller det för oss levande i denna tid att ta ett "verkligt " steg för framtiden.

B

Men först när vi har den framtid bakom oss som vi anar nu, vet vi om det var just ett steg mot framtiden. Många bakåtsträvare talar vitt och brett om framtiden.

Om framtiden vet vi att vi ingenting vet, som någon sagt.

MVH

Algotezza

[Jbig]

Hejsan!

At sia om framtiden är svårt, men att börja planera för den idag är samtidigt att leva i nuet!
(Kinesisk filosof vid namn bigj yttrade detta en gång)  :lol:

MVH
bigj

[Algotezza]

Hejsan!

At sia om framtiden är svårt, men att börja planera för den idag är samtidigt att leva i nuet!
(Kinesisk filosof vid namn bigj yttrade detta en gång)  :lol:

MVH
bigj

Det är oundvikligt. Svårt att planera för det förflutna.  :lol:

MVH

AlGhoti

[Jbig]

Hejsan!

Nu går vi vidar i att försöka förstå framtiden med hjälp av historien!  :wink:

Kapitalism och marknad tar över i Indien

Under första halvan av 1800-talet förde britterna in nya växter som skulle odlas för export och även försörja Storbritannien med sådant som inte kunde växa i det brittiska klimatet. En sådan växt, som redan fanns i Indien, var bomullen. Från Amerika infördes frön av en amerikansk bomullstyp som också trivdes i Indien. Tidigare hade den indiska bomullsproduktionen försörjt hela subkontinenten med kläde. Ända till 1820-talet då britterna började motarbeta både odling och framför allt tillverkning av kläde. Det gick så lång att man slutligen förbjöd indisk export från först Bengalen 1836, sedan från Bombay 1838 och slutligen Madras 1844. Därmed slog man ut den indiska produktionen och framförallt tillverkningen under en trettioårsperiod från cirka 1830 till 1860. Med alla de konsekvenser det medförde för arbetare och småföretagare. Istället tvingades zamindarer och andra, ofta f.d. bomullsodlare, att arbeta för en exportinriktad produktion. En process som de brittiska textiltillverkarna låg bakom, särskilt de i Manchester, eftersom de då fick tillgång till en jättemarknad för sina egna produkter. Samtidigt som råvarorna producerades i Indien, fraktades till England där de förädlades till hel- och halvfabrikat - och sedan fraktades tillbaks till Indien och såldes. Med god förtjänst för Manchester-företagarna, och en väg till underutveckling för indierna.

Fram till cirka 1825 behärskades den indiska manufakturindustrin av en rad mindre företagare som närmast kan beskrivas som familjeföretag - även om det naturligtvis fanns undantag i form av större enheter. Tack vare mångfalden av manufakturister spreds vinsterna från verksamheten åt många olika håll. I stort sett räckte inkomsterna till att hålla liv i producenterna och deras familjer. Någon större kapitalackumulation var det knappast frågan om. En viss beskattning av verksamheten förekom, bl.a. av vävarna. Dessa hade sedan länge erlagt en skatt till statsmakten kallad ”chaukidari”. Även andra producenter inom textiltillverkningen erlade skatter, exempelvis salpetermanufakturerna. Hantverkarna i Madras tvingades att betala den bland dessa allmänt hatade ”muhtarfa”, en skatt på hantverksproduktionen. Utöver dessa skatter fanns det tjänsteskatter, såsom t.ex. färjeskatten för färjor och liknande avgifter vid vägar och broar som påminner om de medeltida avgifterna i Europa. Emellertid erhöll statsmakten, fram till 1700-talet Moguldynastin, sina största inkomster från jordbruket - mellan 60 och 67,5 procent av dess inkomster kom från denna agrara sektor. Under den brittiska tiden från mitten av 1700-talet till omkring 1850 erhölls mellan 50 och 60 procent av inkomsterna från jordskatterna inom agrarsektorn.

Opiumproduktionen ökade markant efter år 1800 och detta gynnade särskilt de intressenter i främst Bengalen och Orissa liksom Ostindiska kompaniet som hade monopol på exporten. Beskattningen av opiumet var relativt låg, för att gynna de europeiska intressena så långt möjligt. Däremot sköt skatten på salt i höjden under 1800-talets första halva då importen från västerlandet tenderade att öka. Inte minst sedan britterna övertagit de gamla saltmonopolen från de infödda härskarna. Under 1810-1820-talen ökades saltavgifterna successivt vilket snart blev impopulärt bland indierna. Saltskatterna drabbade även de förr så framgångsrika köpmännen i Bengalen. Åren 1857-1858 låg inkomsterna från saltskatten kring 3,2 miljoner pund sterling - eller omkring 10 procent av britternas samlade intäkter i Indien. Andra inkomstkällor som främst drabbade indierna var tullavgifterna på alla varor som kom över haven, vanligen låg dessa tullavgifter på mellan 2½ och 7½ procent av varornas värde.
Brittiska varor slapp dessa avgifter från år 1815, medan all export som gick med brittiska eller indiska skepp belades med en utförseltull på cirka 2½ procent. Något som i hög grad missgynnade den indiska exporten samtidigt som den brittiska importen gynnades. Britterna styrde handeln på ett sätt som gynnade dem själva medan indierna ständigt missgynnades. Inte nog med det, väl framme i England belades indiska varor med ytterligare tullavgifter. Exempelvis så belades den indiska bomullen med en införselavgift på mellan 32½ och 67½ procent.
Utöver dessa avgifter belades övriga europeiska och nordamerikanska varor som fördes in i Indien liksom utförseln av varor med skeppsavgifter, silkesavgifter med flera avgifter uppgående till mellan 2½ och 7½ procent av varornas värde. Mot slutet av 1840-talet mildrades avgifterna för europeiska och amerikanska varor och handeln blev friare. Ännu åren 1857-1858 inbringade de då reducerade tullavgifterna cirka 2,1 miljoner pund sterling till britternas förvaltning i Indien.

I Bengalen hade zamindarerna av britterna redan under 1700-talets slutskede erhållit rätt att ta upp avgifter på vin, sprit och andra droger (främst opium). Vid 1800-talets början började britterna uppmärksamma de vinster som utbredningen av denna verksamhet förde med sig. Snart försökte britterna lägga under sig också dessa inkomstkällor genom införandet av nya avgifter, t.ex. för destillering av sprit liksom på försäljningen av alkohol och droger. Den första avgiften på alkoholframställningen kom år 1813, vilken med tiden följdes av åtskilliga andra liknande avgifter.
Under 1800-talet infördes en mängd olika avgifter av britterna med syfte att bekosta och berika den engelska personalen i Indien, liksom att dra in medel till den brittiska kronan. Några tankar om att föra en socialt inriktad politik med hänseende på rusdryckernas och drogernas skadeverkningar fanns knappast. I själva verket gick en mycket ringa del av skatteintäkterna till någon som helst social verksamhet av typen sjukvård, vägunderhåll, utbildning, förbättrade sanitära förhållanden eller liknande. Mellan åren 1814 och 1829 tjänade britterna omkring 300 miljoner pund sterling i Indien. Bengalen stod för cirka 62½ procent av inkomsterna under dessa år. Storbritannien berikades av dessa inkomster medan den indiska subkontinentens invånare drevs ner i fattigdom och misär.

Nu vet vi mer om hur tredje världen gjordes fattig...tack vare kapitalism och liberalism......

MVH
bigj