Jag vet bara att jag tipsat dig, bestämt, om att läsa Sartres "Äcklet", eftersom jag tror det skulle vara medicin för dig, och som du behöver. Själv skulle jag ha önskat att någon satte Strindbergs "Inferno" i händerna på mig när jag var psykotisk, hade hjälpt en djävla massa, och gärna fler verk i samma stil. Anledningen till att jag föreslår dig "Äcklet", istället för "psykoslitteratur" (som just Strindbergs "inferno"), är för att den behandlar några centrala filosofiska problem som jag ofta tycker mig skönja i dina texter att du också brottas med.
Det här med Riffaterre, är mest för ditt skrivandes skull, inte att du skulle skriva fel eller slarvigt på så sätt - tvärtom tycker jag att du skriver riktigt bra och korrekt övervägande delen av det du skrivit nu på senaste, riktigt bra och korrekt svenska -, utan det Riffaterre gör är att tillhandahålla ett slags "nyckel" till läsning av symbolik i språket, och har fått mycket beröm för den metod han utvecklat. Har själv endast läst en kort text av honom i en antologi, och han finns med på nåt hörn, men är inte inne i huvudfåran av vad jag ägnar mig åt just nu. Jag tänkte mest att han skulle passa dig, och skulle ge dig många nyttiga funderingar kring just hur du använder vissa specifika ord, symboliskt övermättade ibland, för att beteckna vissa saker som du avser, och vad detta har för konsekvenser för den läsande - som mest troligt aldrig läst Riffaterre, så klart. Lite om vad du kan förvänta dig av en läsare, om du vill att den skall förstå dig.
Så, det var ytliga ting. Nu till annat. Jag har aldrig varit inlagd på psyk. Alla gånger jag varit psykotisk har jag varit ute i det fria. Inte direkt nån som skulle ha kunnat lägga in mig heller, eftersom jag inte gör så djävla mycket väsen av mig egentligen. Dessutom grubblar jag mer än jag babblar, så det behöver inte bli uppenbart för min omgivning heller. Men en del av mina vänner har varit intagna, och de flesta har väl vid ett eller annat tillfälle käkat nån form av neuroleptika (så även jag, och jag gör det aldrig mer). Neuroleptika är ju helt poänglöst. Bättre då med nåt sjysst lugnande, eller nåt man mår bra på. Fast det där med självmedicinerandet anser man ju omoraliskt av nåt skäl, skyll inte på mig.
Jag menar dock fortfarande att du är helvetes självcentrerad. Du gör ju inget annat än talar om dig själv, eller sporadiskt dyker nån familjemedlem upp, och en återkommande tematik som bakgrund är astrologin. Om du aldrig fått vara ensam så förstår jag, och du har också min sympati. Varför flyttar du inte hemifrån? Men det är tydligt att du sluter dig inne i dig själv, för att dra dig undan din omgivning. Du gör detta både i tankar och i praktiken. I praktiken synns det i de långa, långa, textmassor du efterlämnar, och i tankarna så märker man det på ditt sätt att alltid referera till dig själv. Du undrar varför du ska tänka på svältande barn i Afrika? Frågan kan vändas, vilket jag också gör och på allvar menar, varför bör du tänka på dig själv? Mycket kommer säkert att hända framöver på denna punkt. Själv är jag djävligt trött på mig själv, även om jag är mitt eget bästa sällskap. Och det är helt okej att vara lite ambivalent där. Poängen är likväl att "varför inte bedriva nåt mer angeläget projekt än att tala uteslutande om sig själv?". Det är som att du exkluderar alla andra, som att ingen är nånting värd överhuvudtaget, inte ens värd att uppmärksamma. Det är som att du har konstnärens vilja och ambition men inte konstnärens blick. Jag tror man missar halva konsten, nej egentligen hela konsten, om man inte fokuserar på just blicken. Du är konstnär i vad du uppmärksammar, inte i vad du säger. Konsten är inget som kommer inifrån dig, utan finns där ute i världen. Den uppstår i mötet, i blicken. Den kan aldrig komma uteslutande från den egna personen. Om du har någon sådan strävan vill säga...
Hemligheten om sk. SADISM
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Jag menar dock fortfarande att du är helvetes självcentrerad. Du gör ju inget annat än talar om dig själv, eller sporadiskt dyker nån familjemedlem upp, och en återkommande tematik som bakgrund är astrologin. Om du aldrig fått vara ensam så förstår jag, och du har också min sympati. Varför flyttar du inte hemifrån? Men det är tydligt att du sluter dig inne i dig själv, för att dra dig undan din omgivning. Du gör detta både i tankar och i praktiken. I praktiken synns det i de långa, långa, textmassor du efterlämnar, och i tankarna så märker man det på ditt sätt att alltid referera till dig själv. Du undrar varför du ska tänka på svältande barn i Afrika? Frågan kan vändas, vilket jag också gör och på allvar menar, varför bör du tänka på dig själv? Mycket kommer säkert att hända framöver på denna punkt. Själv är jag djävligt trött på mig själv, även om jag är mitt eget bästa sällskap. Och det är helt okej att vara lite ambivalent där. Poängen är likväl att "varför inte bedriva nåt mer angeläget projekt än att tala uteslutande om sig själv?". Det är som att du exkluderar alla andra, som att ingen är nånting värd överhuvudtaget, inte ens värd att uppmärksamma. Det är som att du har konstnärens vilja och ambition men inte konstnärens blick. Jag tror man missar halva konsten, nej egentligen hela konsten, om man inte fokuserar på just blicken. Du är konstnär i vad du uppmärksammar, inte i vad du säger. Konsten är inget som kommer inifrån dig, utan finns där ute i världen. Den uppstår i mötet, i blicken. Den kan aldrig komma uteslutande från den egna personen. Om du har någon sådan strävan vill säga...
(Tack för rekomendationen, jag minns "Äcklet" och tänkte kolla upp det.)
Jag hade uppnått den där konfrontationen -alltså ett sökande till de egna riktiga tankarna, förståelsen och förlåtelsen av mig själv; att min mentala bur, ständiga censurerande av det pågående, är den dömmandekonstruktion som projicerats på mig genom min uppväxt, och kalkylerat ut självprojektionen istället för att "godkänna" den; vilket lett till en öken av problem. Jag sysslade med vad vi kan kalla för "zenbuddhism" på balkongen några nätter och förstod syntesen till mitt undermedvetna och började förstå drömmarna, och kunde sendan börja "plocka upp informationen", genom det eghne beslutandet för att allting kan ändras hela tiden.. Krävde visst mått av "isolering". Fördjupade starkt min förståelse för den kristna sanningen, och förstid behovet av den riktiga/genuina inre auktoriteten.
Jag har alltid massa människor i huvudet, och det är genuint privat, närmasty alturistiskt, och inte i trådar av direkt "oro"/tvång eller liknande -även om jag fortfarande, just nu tvingas återgå, till min vana till automatik i min öppenhet för alla..
Konsten är inget som kommer inifrån dig, utan finns där ute i världen. Den uppstår i mötet, i blicken.
Förstår precis det här, och kände djupt hur jag ville bjuda in mig själv till Gud: för att låta sinnena minnas de riktiga linjerna i det vakna tillvaron. Planerade att låna lite pengar och låsa in mina privata antackningar och lite andra kläder, och åka ner till et ställe och försöka förstå naturen och testa min moral på mig själv, vilket inte borde vara svårt -utan ett INTENSIVT behov.
Men DRAMAT är överväldigande; DET är mitt själv; som "upptar" MIG; från min sanna natur -och skapar filtret, den gamla-nya. Mitt ständiga PROBLEM, som jag söker "svaret" på.. och isolerar mig i annat "arbete" för att jag känner mig uppgiven. Varje gång jag tror jag hittat den KREATIVA FÖRFINADE MÖJLIGEHETEN, så slits jag abrupt bort från linjen igen, och tvingas ner i något slags "perfekt uppgivande", i genuina komplexa trådar.. Börjar som sagt bli "skuldmedveten" nu.. och känner mig försiktig i relation till andra, vilka relationer jag brutalistiskt trängt mig in i, utan motiv, sökandes efter det..
Började instinktivt känna en kontakt med "Faders-Gud" här (se tidigare inlägg om Saturnus, bl.a) -dagen efter att min far brusat upp i patetiska känslor för att jag skulle gå hemifrån en tid. Kände samtididigt hur detta var min "utvägs sanna naturs val" och riktiga väg/behov..
Det här med den VERKLIGT VERKLIGA "faderskontakten", mitt inre privata dolda behov -och mina sanna känslor, det är egentligen en inre relation till tidens historia; i "hjärnan" -det är ett SAMTAL MED SIG SJÄLV; där man återgår till sitt SAMVETE och healar/renar sig i en KONTEMPLATION; vilket "reser verkligheten", och frigör individen från negativa influenser/illusioner.
Detta enkla MÖTE med mig själv, är det jag FÖRSUMMAR något oerhört. Min egen inre RELATION till LIVET; den KONKRETA sanningen om RÄTTVISAN; den heliga anden och det GENUINT PERSONLIGA.
Jag är verkligien inte "mötande" mitt SJÄLV, alls... Jag är "ute och bildar mig på scenen", och stöter mina rädslor fram och tillbaka mot varandra.
Det känns verkligt dåligt att medicinen blockerat den ytterst känsliga tankestruktur jag behövt.
Men jag lär mig andra genuina saker; en dragning till UPPLEVELSEN: och jag vill bort från det TEKNISKA, vilket är "min synd"; jag tar kontroll över mig själv; trots alturism/förståelse, och skapar territorium av lidandekomplex i hypnotiska virvelrörelser; inom distansens missuppfattning om sig själv.
Behöver verkliga relationer; och mitt ytterst låga självvärde är mest en illusion; en brist på kontakt med konsten. Trots det är det STRUKTURER jag ÄLSKAR; men det är naivt att vända på det och "testa livet".. Jag är "smart" och därför "köper" jag inte b-andlighet och sådana "sällskap".. utan BEHÖVER lidandet... och vill inte bli störd, utan en DEL av ER.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nej, du har rätt i mycket av det du säger (fast nu säger jag istället bestämt: LÄS HERBERT MARCUSE!). Men du inser väl fortfarande att du uteslutande går och psykoanalyserar dig själv? Jag vet att du begriper det, och jag ser ju att du kan grundlinjerna i din Freud också (varför, sammantaget med det jag påpekar om din självcentrering, jag säger att du skall läsa Herbert Marcuse), men varför tillämpar du psykoanalysen uteslutande på dig själv. Visst, en Freudians bästa försökspatient är han eller hon själv, men fortfarande så tycker jag att ett så slipat analyserande borde tala om saker som engagerar oss på andra plan, det moraliska inte minst. Det gäller att också förbättra världen. Det är i själva verket självaste Sokrates som, i kampen om Athens ungdom, gav all kommande vetenskap sitt raison d'être i just detta att fostra den uppväxande generationen till något bättre.
Ett annat sätt att poängtera samma sak kan göras genom att gå den andra vägen som man vandrar genom insikten att varje människa är del av ett samhälle, och samhället är alltid en del i varje människa. Man kan inte betrakta sig själv som ett isolat - även om skälet finns till en sådan önskan, i synnerhet om man aldrig fått vara själv. Så jag säger fortfarande, lyft blicken, för på samma gång som du psykoanalyserar dig själv så här kontinuerligt, så till den grad att den utgör själva ditt vara, så är det ju på ett performativt plan som om du var fast i en narcissistisk hypokondriloop. Och det här säger jag ju enbart för konversationens skull. Och av samma skäl säger jag också att jag nog kan tycka att medicinen har haft en viss positiv inverkan på dig. Det du kallar "ytterst känsliga tankestruktur[er]", som du säger dig ha behövt, kan jag faktiskt till och från tolka som rena rappakaljan. Faktiskt upplever jag dig mer sansad nu. Bara något vagt. Kan vara inbillning. (De andra boktipsen står kvar, men nu anser jag att du behöver Marcuse för att lyfta blicken mot samhället, med hjälp av Freud, och följa upp den tråd han visar på där - "Eros och civilisationen", och jag tjuvläser den faktiskt själv just nu). Eller är det dumt av mig att söka pracka på dig en föreställning om att det är mer riktigt att tala om orättvisorna i världen? Jag vet inte hur jag ska tänka mig dig. Liksom är det här kärnfamiljens mörka baksida, eller vad? Vad är det jag läser med andra ord?
Vad säger du förresten, vad är det? En oxe med månen i fiskarna?
Ett annat sätt att poängtera samma sak kan göras genom att gå den andra vägen som man vandrar genom insikten att varje människa är del av ett samhälle, och samhället är alltid en del i varje människa. Man kan inte betrakta sig själv som ett isolat - även om skälet finns till en sådan önskan, i synnerhet om man aldrig fått vara själv. Så jag säger fortfarande, lyft blicken, för på samma gång som du psykoanalyserar dig själv så här kontinuerligt, så till den grad att den utgör själva ditt vara, så är det ju på ett performativt plan som om du var fast i en narcissistisk hypokondriloop. Och det här säger jag ju enbart för konversationens skull. Och av samma skäl säger jag också att jag nog kan tycka att medicinen har haft en viss positiv inverkan på dig. Det du kallar "ytterst känsliga tankestruktur[er]", som du säger dig ha behövt, kan jag faktiskt till och från tolka som rena rappakaljan. Faktiskt upplever jag dig mer sansad nu. Bara något vagt. Kan vara inbillning. (De andra boktipsen står kvar, men nu anser jag att du behöver Marcuse för att lyfta blicken mot samhället, med hjälp av Freud, och följa upp den tråd han visar på där - "Eros och civilisationen", och jag tjuvläser den faktiskt själv just nu). Eller är det dumt av mig att söka pracka på dig en föreställning om att det är mer riktigt att tala om orättvisorna i världen? Jag vet inte hur jag ska tänka mig dig. Liksom är det här kärnfamiljens mörka baksida, eller vad? Vad är det jag läser med andra ord?
Vad säger du förresten, vad är det? En oxe med månen i fiskarna?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Ingenting jag skriver om i klassiska religiösa termer är något "andra sagt åt mig sedan", det är helt egna begrepp av begrepp som dyker upp i livet.
Jag är strukturerat transcendental, och det finns ingen anledning till att det skulle vara ett fel på min "hjärna" så att säga. Det är bara vår fria vilja som speacear.
Jag vill att mitt ska handla om att sök Gud.
Anledningen till att jag inleder med att markera min INTEGRITET, är för att jag ofta känner att andra tänker censurerande och bortprioriterade funktionstankar om mina "upplevelser"; som icke-adekvata. Att ni helt enkelt inte tror på mig; och därför har jag BEHÖVT integrera mitt "totala holistiska sanningssägande" i ENORMA KONSTNÄRLIGA ANSPRÅK; utanför sig själv -bortom historien, en onanivåldtäkt av sig själv i ett kyligt förhållningsätt -ett moraltvång, och besatt självkritisism, för att "höja sig över" -och detta är en realtionsflykt och "ständig närvaro".
Jag känner mig DÖMD och FELBEHANDLAD hela tiden; och detta syftar på något inom mig i relation till tillvaron och "er" -vilket MIN NUVARANDE ROLL I SAMHÄLLETS SPEL ÄR ETT BEVIS PÅ.
Avantgardet är det vi kallar ...klok. Men han kan inte hantera det rättvist, just därför fixerar han sig vid det.
Det jag gör, liksom många andra, är jag jag "fångar Gud" -och gränsar över tidsperspektiven i min gestaltning från ett HINDER, och Gud "låter mig leka". Detta är SJÄLVBEDRÄGERIET; att inte ha en samhällsroll som inte ifrågasätts, där man lyser upp varandra i en SJÄLVKLARHET, och lämna kritiserandet utanför kritiken och finmejslingen.
Jag är intensivt intresserad av SYFTET.. allting som kreatar kring det vi vidrör omkring oss och inom oss. Jag fokuserar människan djupt. Jag är som "Asperger" fast tvärtom -jag intresserar mig för "allt" och VET vad det är, -tänker på "alla" och "alla andra" i "dig-form", hela tiden -eftersom jag är välmedveten om människans SANNA androgynitet, och ett sabbotage av denna "realtion" skulle leda till djupt trauma.
Andra människor känner samma saker, i mig själv är jag endast DET som ALLA människor HELA TIDEN KÄNNER; jag kommer inte närmaste sanningen i mitt sökande än så. Min INDIVIDUALITET och PERSONLIGHET är de VÄRDERINGAR från min källas känslighet, som inom dramat skapar IDEALET; och detta är den rotade centreringen, sammanhanget och: konsten!
Vi har behoven av behoven; för att "röra oss" och finnas till.
Jag är väldigt "fanatisk" i mig själv, och den "allmänt uppviglande födan" är bristfällig och totalt ointressant för mig. Jag har redan "tillgodosett" mig den -och spyr ut den. Ser allt i "kartor": jag har tidskontroll; DET är KONSTEN, jag "prickar rätt". Jag hoppas ni förstår denna sanning, det är a-kurs.
Vi är FADERN (mentala strukturer) och VILLKORAR "Jesus": som är vår SJÄLVPROJEKTIONs BUDSKAP; som slängs ut med badvattnet. Det FINNS INGEN TID DÄR!
Ang. kulturell alienering: Jag har sedan länge, "sett igenom allting" som anses vara den FÖLJANDE PÅFÖLJDEN; jag kan inte alls respektera "verklighetens" "ritual-initiering" -för den FÖRMEDLAR INTE SANNINGEN! Jag har ingen TID att följa! Det är allt vad det handlar om. Mänskligheten har trixat med sig själv, för att: se sig själv!
Jag tycker fortfarande det kollektiva självmordet är en fin idé, jag känner mig bara så orolig och otrevlig mot mig själv, pga. av min raserade vitalitet. Har ingen att prata med som känner likadant -just nu. Har faktiskt aldrig upplevt att jag kan DELA en specifik uppbyggd KÄNSLA med någon annan eller någon HELHET; och dessa "budskap" är era "behov" av "mig" i vårt "utnyttjande".
Andra människor som har de själsliga integreringsprinsperna "i jorden" finner emotionell TRYGGHET i simpla "makt-spel", och sexuella betingelser inom samhällsritualens utmanande "hand".
Känner mig plötsligt obalanserad nu. Jag fick en medicin, stark Risperdal -jag tvingades svälja, men sa till den dominanta finskan att detta oroar mig, liksaom, genuint, och att hon skulle förstå om vi satt och pratade med varandra, att jag inte är sjuk, och bla bla bla..
Kan jag hjälpa till med något? Jag är ytterst hängiven religionen och personlig ansvarande över mina egna filosofier, och medskapare i vår så kallade relationsaktivitet.
Vi är splittrade.
(Känns inte bra med medicinen som sagt, trodde ej det blev så akut. Ska komma härifrån om några dagar som sagt. Träffade mamma idag, och insåg hennes psyksjukdom -hon HITTAR PÅ en bra story; det är MIN sak.)
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 11:59:
jag lyssnar på dig ist
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 11:59:
vi ses ängelvän
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:37:
om dem blir för jobbiga kan jag komma till dig om du vill och hjälpa dig. prata med dem.
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:37:
om dem får för sig att göra nån jävla skit
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:45:
jag råder dig att sluta prata om astrologi o liknande med personalen på psyket
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:45:
det försämrar tyvärr situationen för dig
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:46:
det är nobelt att göra det du gör
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:46:
jag gillar att du gör så..men det funkar tyvärr inte
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
din jävla mamma ringde idag..babblar om att du ska ta ergenyl o inte sån där skräp du fick i dig.
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
hon ska ringa mig imorn. hon skulle iväg nånstans.
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
jag spelar med henne..tills det inte håller längre
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
är rädd för henne..men tänker alltid på att hon ändå inte kan göra såhär i evigheter
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
snart kommer hon inte kunna göra något längre
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
när du rest dig, när dem stuckit
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:21:
när du var 17 o ville förstå språket..
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:22:
när du skrev saker som matt är ett persiskt ord som betyder död
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
"säg inte att jag ringt för då blir hon vansinnig"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
det känns alltid roligt o otroligt lustigt för alla som är mellanhänder
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
XD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
"du har inte berättat för henne att jag ringt va?"
"nej"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
XD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:37:
"20 koppar kaffe om dan o en tugga mat. vaknade 00 av att det lukta kaffe i köket"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:37:
DITT VAL. när ska dem fatta?
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:40:
säg inte att jag berättat att hon ringde mig..jag vill leka
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:42:
hon tror seriöst att jag håller med henneXD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 17:54:
önskar det var nåt jag kunde göra för att hjälpa dig. jag klättrar nästan på väggar.
Anna Sara säger:
Vadå kaffe?
Anna Sara säger:
HHAHA
Anna Sara säger:
HERREGUD
Anna Sara säger:
JAG DRACK INTE ENS KAFFE
Anna Sara säger:
Du, du måste SPARA DESSA msn-konversationer
Anna Sara säger:
Så jag på mina SUBTILA SÄTT: naturligt får konfrontera henne.
Anna Sara säger:
Får ha datorn till 00:00
Det är mycket värre än n i kan föreställa er. Jag kanske behöver lite hjälp. Antar kanske att ett HOT jag la på henne för ca 10 dagar sen, slog tillbaka på mig, i vår ständiga "hämdrelation". Jag har aldrig i hela mitt liv varit sjuk i huvudet och hållt på med "hämder", sen jag var barn.
Jag började som sagt ATTACKERA; från mitt HJÄRTAS MORAL; mina föräldrars BEFRUKTNINGSDRAMA, innan min mor ringde till det mobila teamet, och jag delgav dem sanningen om hypnosen, det blev bekräftade som "heliga" och fick ändrad hudfärg, och jag såg solen.
Försökte slå sönder huset och fick kontakt med mina VÄRDERINGAR. Detta är det NORMALA; ätnligen var de det! (Jag ville demonstrera brytandet av GRÄNSER; inom "arvsynden".)
Vet ni vad det mobila teamet sa, till pappa -det var han som hade ringt (minns jag nu), och sa beklagande till mig "-Anna Sara, till och med jag ringde nu och kände att JAG behövde NÅGON ATT PRATA MED.. jag känner det.."
Vi försökte reda ut allt. De sa nere i rummet till pappa; "-hon är så asiatisk alltså"..
(?)
Men de fattade ju.. ba "Katharsis..." och tyckte allt var jättestort när jag tog upp alla synkroner (kan ta exempel på DNA-rörelsen, och visa vad jag menar..)
Allting kretsade kring min utvecklade "sexualitet" (vad ska vi kalla det annars?) Kunde påverka dem starkt genom min "hypnos".
Detta är felet, det var inte riktigt GENUINT. Men jag kände mig lite kär i den där LSD-tjejen från min gamla skola. Det var mest någor jag "skapade", eftersom jag under sista månaden förstått hur hon är en människa som delar samma SJÄL som jag; i min upplevelse av att "komma hem" och känner tydligt FÖRLUSTEN och "oskulden" i henne...
Just det ja.. HOTADE öppet mamma, att det skulle kunna ligga LSD i varje mattugga hon åt, och att mina vänner skulle förfölja henne med detta hemligt. Det finns ingen annan chans till själsdöd för hennes del annars, och jag förstod precis hennes behov att BLI AV MED SKULDEN; hon är "blåst" och "tror" på samma gång; och det enda hon försöker "fullfölja" är RITUALEN. Hon har fått tre hjärnskakningar och jag misstänker att hennes ENORMA PERVERSION (förföljelse!) är en ackumulerad dödsönskan, i kombination med minnesstörningen, vilket leder till "munchausen by proxy" i OSYNLIG dualismform.
Fan, vilket tålamod jag har -det dyns inte, för jag är uppe i allt hela tiden, och kan inte nå mitt eget "lugn".. "den inre skogen"..
Jag är strukturerat transcendental, och det finns ingen anledning till att det skulle vara ett fel på min "hjärna" så att säga. Det är bara vår fria vilja som speacear.
Jag vill att mitt ska handla om att sök Gud.
Anledningen till att jag inleder med att markera min INTEGRITET, är för att jag ofta känner att andra tänker censurerande och bortprioriterade funktionstankar om mina "upplevelser"; som icke-adekvata. Att ni helt enkelt inte tror på mig; och därför har jag BEHÖVT integrera mitt "totala holistiska sanningssägande" i ENORMA KONSTNÄRLIGA ANSPRÅK; utanför sig själv -bortom historien, en onanivåldtäkt av sig själv i ett kyligt förhållningsätt -ett moraltvång, och besatt självkritisism, för att "höja sig över" -och detta är en realtionsflykt och "ständig närvaro".
Jag upplever vanligen en ENORM kulturell alienering; eftersom jag har en besatthet att i ALLT jag gör "vara sann", och sätter "sanningen" framför allting annat, där allt tillsist ansammlas. Min medvetenhet gör att alla mina ältande existensiella utläggningar alltid ser ut som kontakannonser, och ses av andra mest som personliga "konstbidrag".
Jag vet tillslut inte någon skillnad mellan flödande reaktioner av excentrisk-sadistisk ironi och naturlagarna. Jag kan gå hur långt som helst, för att desperat försöka återskapa interaktionen mellan självförtroendet och självkänslan; att VETA vem man är -och kunna BEVARA det.
Det som egentligen alltid hindrat mig är min stora PARANOIA. Jag är neurotiskt rädd för andra ska tro att jag privat målar upp mig som en "gudabild" för mig själv, etc. Vilket blockerar min emotionella trygghet, och leder till ett djupt personligt hyckleri (Jupiter i Oxen); eftersom man blivit "för" ärlig för att tillslut bara återstå som lögnen själv.
Jag insåg nyligen att jag låter en stor resurs ligga outnyttjad. Jag menar.. sanningen är sanningen. Jag erkännde för mig själv att jag är kapabel. Det är tydligt att många omogna människor blir rädda för mig för att jag är jordnära och helt enkelt SÄGER SOM DET ÄR; vilket också naturligtvis innebär att man naturligt konfronterar sammanhanget för att FÖRDJUPA DIALOGEN och gå in i livet.
Jag måste alltså balansera "filosofin" med "den brutala sanningen". Jag känner en SANN självkänsla.
Jag känner mig DÖMD och FELBEHANDLAD hela tiden; och detta syftar på något inom mig i relation till tillvaron och "er" -vilket MIN NUVARANDE ROLL I SAMHÄLLETS SPEL ÄR ETT BEVIS PÅ.
Avantgardet är det vi kallar ...klok. Men han kan inte hantera det rättvist, just därför fixerar han sig vid det.
Det jag gör, liksom många andra, är jag jag "fångar Gud" -och gränsar över tidsperspektiven i min gestaltning från ett HINDER, och Gud "låter mig leka". Detta är SJÄLVBEDRÄGERIET; att inte ha en samhällsroll som inte ifrågasätts, där man lyser upp varandra i en SJÄLVKLARHET, och lämna kritiserandet utanför kritiken och finmejslingen.
Jag är intensivt intresserad av SYFTET.. allting som kreatar kring det vi vidrör omkring oss och inom oss. Jag fokuserar människan djupt. Jag är som "Asperger" fast tvärtom -jag intresserar mig för "allt" och VET vad det är, -tänker på "alla" och "alla andra" i "dig-form", hela tiden -eftersom jag är välmedveten om människans SANNA androgynitet, och ett sabbotage av denna "realtion" skulle leda till djupt trauma.
Andra människor känner samma saker, i mig själv är jag endast DET som ALLA människor HELA TIDEN KÄNNER; jag kommer inte närmaste sanningen i mitt sökande än så. Min INDIVIDUALITET och PERSONLIGHET är de VÄRDERINGAR från min källas känslighet, som inom dramat skapar IDEALET; och detta är den rotade centreringen, sammanhanget och: konsten!
Vi har behoven av behoven; för att "röra oss" och finnas till.
Jag är väldigt "fanatisk" i mig själv, och den "allmänt uppviglande födan" är bristfällig och totalt ointressant för mig. Jag har redan "tillgodosett" mig den -och spyr ut den. Ser allt i "kartor": jag har tidskontroll; DET är KONSTEN, jag "prickar rätt". Jag hoppas ni förstår denna sanning, det är a-kurs.
Vi är FADERN (mentala strukturer) och VILLKORAR "Jesus": som är vår SJÄLVPROJEKTIONs BUDSKAP; som slängs ut med badvattnet. Det FINNS INGEN TID DÄR!
Ang. kulturell alienering: Jag har sedan länge, "sett igenom allting" som anses vara den FÖLJANDE PÅFÖLJDEN; jag kan inte alls respektera "verklighetens" "ritual-initiering" -för den FÖRMEDLAR INTE SANNINGEN! Jag har ingen TID att följa! Det är allt vad det handlar om. Mänskligheten har trixat med sig själv, för att: se sig själv!
Jag tycker fortfarande det kollektiva självmordet är en fin idé, jag känner mig bara så orolig och otrevlig mot mig själv, pga. av min raserade vitalitet. Har ingen att prata med som känner likadant -just nu. Har faktiskt aldrig upplevt att jag kan DELA en specifik uppbyggd KÄNSLA med någon annan eller någon HELHET; och dessa "budskap" är era "behov" av "mig" i vårt "utnyttjande".
Andra människor som har de själsliga integreringsprinsperna "i jorden" finner emotionell TRYGGHET i simpla "makt-spel", och sexuella betingelser inom samhällsritualens utmanande "hand".
Känner mig plötsligt obalanserad nu. Jag fick en medicin, stark Risperdal -jag tvingades svälja, men sa till den dominanta finskan att detta oroar mig, liksaom, genuint, och att hon skulle förstå om vi satt och pratade med varandra, att jag inte är sjuk, och bla bla bla..
Kan jag hjälpa till med något? Jag är ytterst hängiven religionen och personlig ansvarande över mina egna filosofier, och medskapare i vår så kallade relationsaktivitet.
Vi är splittrade.
(Känns inte bra med medicinen som sagt, trodde ej det blev så akut. Ska komma härifrån om några dagar som sagt. Träffade mamma idag, och insåg hennes psyksjukdom -hon HITTAR PÅ en bra story; det är MIN sak.)
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 11:59:
jag lyssnar på dig ist
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 11:59:
vi ses ängelvän
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:37:
om dem blir för jobbiga kan jag komma till dig om du vill och hjälpa dig. prata med dem.
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:37:
om dem får för sig att göra nån jävla skit
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:45:
jag råder dig att sluta prata om astrologi o liknande med personalen på psyket
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:45:
det försämrar tyvärr situationen för dig
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:46:
det är nobelt att göra det du gör
Certus/Aptus skickat 2008-07-31 13:46:
jag gillar att du gör så..men det funkar tyvärr inte
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
din jävla mamma ringde idag..babblar om att du ska ta ergenyl o inte sån där skräp du fick i dig.
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
hon ska ringa mig imorn. hon skulle iväg nånstans.
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:15:
jag spelar med henne..tills det inte håller längre
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
är rädd för henne..men tänker alltid på att hon ändå inte kan göra såhär i evigheter
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
snart kommer hon inte kunna göra något längre
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:17:
när du rest dig, när dem stuckit
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:21:
när du var 17 o ville förstå språket..
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:22:
när du skrev saker som matt är ett persiskt ord som betyder död
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
"säg inte att jag ringt för då blir hon vansinnig"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
det känns alltid roligt o otroligt lustigt för alla som är mellanhänder
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
XD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
"du har inte berättat för henne att jag ringt va?"
"nej"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:35:
XD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:37:
"20 koppar kaffe om dan o en tugga mat. vaknade 00 av att det lukta kaffe i köket"
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:37:
DITT VAL. när ska dem fatta?
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:40:
säg inte att jag berättat att hon ringde mig..jag vill leka
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 15:42:
hon tror seriöst att jag håller med henneXD
Certus/Aptus - Fula ankungen skickat 2008-07-31 17:54:
önskar det var nåt jag kunde göra för att hjälpa dig. jag klättrar nästan på väggar.
Anna Sara säger:
Vadå kaffe?
Anna Sara säger:
HHAHA
Anna Sara säger:
HERREGUD
Anna Sara säger:
JAG DRACK INTE ENS KAFFE
Anna Sara säger:
Du, du måste SPARA DESSA msn-konversationer
Anna Sara säger:
Så jag på mina SUBTILA SÄTT: naturligt får konfrontera henne.
Anna Sara säger:
Får ha datorn till 00:00
Det är mycket värre än n i kan föreställa er. Jag kanske behöver lite hjälp. Antar kanske att ett HOT jag la på henne för ca 10 dagar sen, slog tillbaka på mig, i vår ständiga "hämdrelation". Jag har aldrig i hela mitt liv varit sjuk i huvudet och hållt på med "hämder", sen jag var barn.
Jag började som sagt ATTACKERA; från mitt HJÄRTAS MORAL; mina föräldrars BEFRUKTNINGSDRAMA, innan min mor ringde till det mobila teamet, och jag delgav dem sanningen om hypnosen, det blev bekräftade som "heliga" och fick ändrad hudfärg, och jag såg solen.
Försökte slå sönder huset och fick kontakt med mina VÄRDERINGAR. Detta är det NORMALA; ätnligen var de det! (Jag ville demonstrera brytandet av GRÄNSER; inom "arvsynden".)
Vet ni vad det mobila teamet sa, till pappa -det var han som hade ringt (minns jag nu), och sa beklagande till mig "-Anna Sara, till och med jag ringde nu och kände att JAG behövde NÅGON ATT PRATA MED.. jag känner det.."
Vi försökte reda ut allt. De sa nere i rummet till pappa; "-hon är så asiatisk alltså"..
(?)
Men de fattade ju.. ba "Katharsis..." och tyckte allt var jättestort när jag tog upp alla synkroner (kan ta exempel på DNA-rörelsen, och visa vad jag menar..)
Allting kretsade kring min utvecklade "sexualitet" (vad ska vi kalla det annars?) Kunde påverka dem starkt genom min "hypnos".
Detta är felet, det var inte riktigt GENUINT. Men jag kände mig lite kär i den där LSD-tjejen från min gamla skola. Det var mest någor jag "skapade", eftersom jag under sista månaden förstått hur hon är en människa som delar samma SJÄL som jag; i min upplevelse av att "komma hem" och känner tydligt FÖRLUSTEN och "oskulden" i henne...
Just det ja.. HOTADE öppet mamma, att det skulle kunna ligga LSD i varje mattugga hon åt, och att mina vänner skulle förfölja henne med detta hemligt. Det finns ingen annan chans till själsdöd för hennes del annars, och jag förstod precis hennes behov att BLI AV MED SKULDEN; hon är "blåst" och "tror" på samma gång; och det enda hon försöker "fullfölja" är RITUALEN. Hon har fått tre hjärnskakningar och jag misstänker att hennes ENORMA PERVERSION (förföljelse!) är en ackumulerad dödsönskan, i kombination med minnesstörningen, vilket leder till "munchausen by proxy" i OSYNLIG dualismform.
Fan, vilket tålamod jag har -det dyns inte, för jag är uppe i allt hela tiden, och kan inte nå mitt eget "lugn".. "den inre skogen"..
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Först en sak: om du var sådär övertygad som du vill att jag ska tro, då skulle du inte glida ut i såna mystifikationer, i så oklara begrepp. Det man säkert vet, det talar man också på ett sådant sätt om - det är detta som många oärliga människor försöker imitiera, en stil med pondus, vilket Lévi-Strauss också märkte hos en infödingstam när han förde skriften med sig till dem, hur man först anammade denna sociala sida av språket långt innan man förstod att däri förmedlades idéer, alltså i orden/begreppen; du är å andra sidan inte oärlig på detta sätt, du hyser bara för stor tro till vissa idéer, och baserar andra idéer på dessa idéer vilket innebär att du kan komma med påståenden som inte alls förefaller lika självklara för din läsare som för dig själv. Det är inte fullt så genomskinligt och enkelt med de kategorier genom vilka du tolkar och förstår din omgivning. Du får bromsa upp något. Är det inte just detta som gör att man som läsare börjar tvivla på auktoriteten i din berättarröst? Jag tror att det finns en hel del vilja att hålla fast vid föreställningar blott för att de kanske tilltalar dig "rent estetiskt", att du libidinöst laddat dem. Gud är antagligen urtypen för en sådan föreställning. Många vill tro på Gud, blott för att Gud tillåter en mystisk dimension till tillvaron. Stålburen blir inte lika kall och hård, inbillar man sig. Fast jag menar nog att man bara missar allt det sjyssta som redan finns här, genom att stirra sig blind på den kommande njutningen så missar man njutningen av att vara här. Inte nödvändigtvis en hedonism, bara inte självtuktande livsförnekare.
Vad gäller din konkreta livssituation, så omformulerar jag mig: du behöver en vettig hobby, och din morsa med. Själv har jag nog med problem, behöver varken söka upp dem eller skapa dem.
Vad gäller din konkreta livssituation, så omformulerar jag mig: du behöver en vettig hobby, och din morsa med. Själv har jag nog med problem, behöver varken söka upp dem eller skapa dem.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Avantgardet skrev:Nej, du har rätt i mycket av det du säger (fast nu säger jag istället bestämt: LÄS HERBERT MARCUSE!). Men du inser väl fortfarande att du uteslutande går och psykoanalyserar dig själv? Jag vet att du begriper det, och jag ser ju att du kan grundlinjerna i din Freud också (varför, sammantaget med det jag påpekar om din självcentrering, jag säger att du skall läsa Herbert Marcuse), men varför tillämpar du psykoanalysen uteslutande på dig själv. Visst, en Freudians bästa försökspatient är han eller hon själv, men fortfarande så tycker jag att ett så slipat analyserande borde tala om saker som engagerar oss på andra plan, det moraliska inte minst. Det gäller att också förbättra världen. Det är i själva verket självaste Sokrates som, i kampen om Athens ungdom, gav all kommande vetenskap sitt raison d'être i just detta att fostra den uppväxande generationen till något bättre.
Ett annat sätt att poängtera samma sak kan göras genom att gå den andra vägen som man vandrar genom insikten att varje människa är del av ett samhälle, och samhället är alltid en del i varje människa. Man kan inte betrakta sig själv som ett isolat - även om skälet finns till en sådan önskan, i synnerhet om man aldrig fått vara själv. Så jag säger fortfarande, lyft blicken, för på samma gång som du psykoanalyserar dig själv så här kontinuerligt, så till den grad att den utgör själva ditt vara, så är det ju på ett performativt plan som om du var fast i en narcissistisk hypokondriloop. Och det här säger jag ju enbart för konversationens skull. Och av samma skäl säger jag också att jag nog kan tycka att medicinen har haft en viss positiv inverkan på dig. Det du kallar "ytterst känsliga tankestruktur[er]", som du säger dig ha behövt, kan jag faktiskt till och från tolka som rena rappakaljan. Faktiskt upplever jag dig mer sansad nu. Bara något vagt. Kan vara inbillning. (De andra boktipsen står kvar, men nu anser jag att du behöver Marcuse för att lyfta blicken mot samhället, med hjälp av Freud, och följa upp den tråd han visar på där - "Eros och civilisationen", och jag tjuvläser den faktiskt själv just nu). Eller är det dumt av mig att söka pracka på dig en föreställning om att det är mer riktigt att tala om orättvisorna i världen? Jag vet inte hur jag ska tänka mig dig. Liksom är det här kärnfamiljens mörka baksida, eller vad? Vad är det jag läser med andra ord?
Vad säger du förresten, vad är det? En oxe med månen i fiskarna?
Men alla människor är sina delar i samma metafysiska kropp. Läs där jag av en sk. slump slog upp meningen ur Bibeln som formulerar detta. Oroade mig för att ca 90% skulle se det som en bluff; men det var helt genuint. Jag lovar, men tror knappt på det själv. Vem som helst kan ta det som en bekräftelse, för jag är aldrig hemma.
Det är precis detta jag menar.
Medicinen har ingen bra påverkan på mig -bara HÄNDELSEN i relation till känslorna situationen "ser" och utmanar. Hoppas alla förstår sådant; det ser jag som ett moralisk grund. Livet handlar alltid om SYFTET med vad det handlar om, -och neurokemiska förändringar kan behöva vara katalysatorer, osv. Det är en RITUAL; som bestämmer minnet av en specifik död i cirklarna, vilket ger intryck av att "fördjupa". MAN SKADAR SIG SJÄLV! -Planar ut; och ser de "rena tillstånden"; under stenen, när man "korssas" och tvingas "försvara sig"..
Såg inte att du skrivit detta inlägg innan.
Tänkre precis på hur dum i huvudet jag känner mig av stark-Riserdalen. O-genuin; men detta förlöser spår att egensadism i mina konstiga föreställningar om relationuppbyggnaden.
Astrologiarketyperna är var vi finner vår TID (som skapar gemenskapens syfte -bekräftelse); i konsten; vilket leder till kreativiteten.
Samhället är Vattumannens och Stenbockens principer; men snarare att jag nu SÄGER DET; och det är min "rörelse". Horoskopet är en RÖRELSE; som bestämmer HÄNDELSER -saker vi ÄR MED OM. Därför ber jag er att vakna och sluta låtsas; för vi har fastnat i oss själva i relation till "blanka papper" och andra "fragment" utanför oss själva, som personlig identitet. Mänsklighetens evolutionära syfte är ju lite coolare.
Vem är det som liksom jag brukar uttrycka att vi genom tider väljer att MANIFESTERA OSS SJÄLVA i det NAKNA SYSTEMET?
Saken är att vi också har en INRE SUBJEKTIV NATUR; en processerande återgång.
Ps. Fokuseringen av tråden genom "sagan", i din genuina littärerära fördjupning är typiskt för din Oxe/Fisk-kombination; och du kan fundera på det -jag menar det seriöst och manipulerar inte. Försök förstå att jag "kände igen detta" -tidigare; och att det är det vi alla hela tiden gör när vi är ansvarslöst destruktiva. Ds.
Brukar bli "produktiv" när jag "förlorar" (medicinen, osv.) -så tro inget annat, Avantgardet. Jag har haft mycket svårt att föra fram INRE begrepp och STRUKTURERS fördjupade berabeting, vilket är det jag annars bygger "sanningen" på; i mitt sökande efter MÅLET. Detta är en del av detta mitt "problem". Men när jag healar mig och medvetet bebagnar mig av riktlinje, kommer jag genuint kunna få tillbaka mina själsdelar i de former som det var tänkt, där det gynnar mig och inte upplevs förutsägbart. Kan inte "förklara" saker för de i min omgivning lite, deklarerar filosofier YTLIGT och lite dumt, framställer mig som "odjup", för att jag är "jordisk" -i min abstrakta form. Har blivit av med SPÅRENS konturformer, de åt upp mig och flödade ut från alla sidor. Men jag känner inte kaos, och har aldrig gjort -eftersom jag inte låtsas om det; jag vet vad DET HANDLAR OM; och är imum mot psyksjukdom -så länge som jag hålls kemiskt intakt.
En BLOCKERING förföljer mig alltid; och brukar vara i syntes till samhällsförtryck, och GRAV DESULLUSION av AUKTORITETERNAS HANTERING; och detta visar ett "mönster"..
(Satt och kände att "någon" tänkte på "Eros" för några/någon timmar sen -har den i konj till min Måne.)
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Först en sak: om du var sådär övertygad som du vill att jag ska tro, då skulle du inte glida ut i såna mystifikationer, i så oklara begrepp. Det man säkert vet, det talar man också på ett sådant sätt om - det är detta som många oärliga människor försöker imitiera, en stil med pondus
??
Jag imiterar aldrig; endast mina egna utsagor / post/pre-KRITIK på mig själv. Detta är ett: bedrägeri mot mig själv, ja. Byggt på en rädsla för desillusion; hämtat från isoleringen. Jag uttrycker som sagt nästan ingenting jag inte förstått själv. Jag kan KÄNNA en aning av oärlighet ibland, vilket leder till akuta "lösningar"; eftersom jag inte går med på det själv.. Jag fattar inte att jag är REN som fan -jag bar BLIVIT det; och det är min nya "idenitetet" i min ickeidenitet, genom det lidande jag genomgick för två år sen. Men endast denna förflutna kärlek som var jag, kan förena denna renhet i sig själv. Det var som sagt, den inre alkemin som jag uppnådde genom ytterst PRIVAT känslomässig bearbetning för 2 veckor sen.
Utlöstes av att jag förstod en tjejs om min; dealade MATRIX egen NATUR (composite-hortoskop); och den Venus i Oxen i opposition till Pluto (själen.) Detta var labilt och ganska avancerat, jag forcerade fram resultat, utan att agera riktigt rent i tiden.
Det där med "hemmet"; URSPRUNGET och FÖRLUSTEN av det; vad som verkligen hände... vilket nu stod uppenbarat. Avd: tänk -kloning.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Kul_kille_2004
Hitta inlägg skrivna av denna person
19.jun.2008, kl.21:49
Nu är det dags
att du börjar fundera på en fortsättning - för att Neptunus både i födelsehoroskopet och i transit plockar dig i delar.
Inte hållfasta delar och inte delar som går att ta på, utan delar som är än mindre.
Inte sandkorn, inte rök, inte gasform - utan i molekyler.
O gärna mindre än du vill att dom ska vara, för det känns inget vidare att vara utspridd.
Varför du, med din egna vilja har velat uppleva detta?
Beror på att du velat upplösa alla delar av ditt dysfunktionella medvetande för något bättre.
Och med hjälp av Neptunus kan detta ske helt och hållet, för att sedan sammansätta ihop dig själv igen till något bättre.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det här sista var ganska onintressant, känder för privat för att jag skulle vilja läsa det.
I övrigt håller jag fortfarande fast vid vad jag sagt, det är så jag nödvändigt måste tolka dig. Sen är det ju upp till dig att ta det i beaktande eller inte. Vad gäller det specifika system du reser, som innefattar "själ", och "Gud", så menar jag att du är helt ute och cyklar. Samma sak när du talar om "mening" och "syfte". Du talar ju om "mening" med stort m, och "syfte" med stort s. Det finns inga sådana vad jag kan se. Därav problemet. Du deklararer något som sant som jag alls inte kan gå med på. Du försöker slita med mig upp på en viss platå för att bevittna den utsikt du har, men jag ser att om jag kliver upp på den så kommer den smulas sönder av min egen vikt, och att det du ser, och som jag ser här nedifrån, ändå inte är något annat än det som jag ser redan nu och som bara är helt triviala ting. Det är en solförmörkelse, inte armageddon, det är ett stjärnfall, inte någon ängel som rusar över himlavalvet osv. Och jag menar dig, fullt allvarligt, faktiskt svälja vissa saker alltför lätt, och ta för givet att det är genomskinligheter du använder dig av. Du vill bygga för mycket för att ha tid att granska materialet tillräckligt noga. Det är också så jag upplever din "metodologi", du använder begrepp som du känenr förklarar något (med vilka du tror dig ha förstått något), men i denna gest ser jag inte att avklädande av verkligheten, ett kastande av slöjorna som höljer sanningen, utan tvärtom ett påklädande och ett höljande av henne (veritas). Finns ingen opacitet i språket, allra minst i sådana där symboliskt övermättade begrepp som "Gud" och "Jesus" och "Själ" och "Mening" osv. Det är helt visst så att man kan tänka sig världen i dessa termer, och uppleva framsteg med hjälp av dessa, framskridande längs en korridor, eller spegelsal (beroende på högtidligheten i det system man följer), men på så sätt finner man i slutändan bara sig själv högst upp i elfenbenstornet. Det blir som Babylon. Språkförbistringen. Sanning är nåt vi måste komma fram till gemensamt. Dialektiskt. Vi måste enas om propositioner, begrepp, och allt vad det kan vara, för att tillsammans dra slutsatserna. Inte var och en för sig, med sin egen - måhända riktiga i något avseende, men som aldrig kan ta allt i beräkning och därför helt felaktiga i andra avseenden - förklaringsmodell. Nu är detta "gemensamt" redan språket, redan den "kollektiva anden" om man vill kalla den för det. Denna jakt på sanningen äger redan rum, som vi vet. Men folk har i alla tider rusat iväg, och jag är tråkigt nog en sån som känner att jag måste gå och peka på var de gör antaganden som inte håller och som vi andra inte går med på. Jag är måhända lite petig, men gör det av det enda skälet att jag önskar förstå. Vill vi att våra berättelser om världen skall vara sanna i sig själva, eller sanna i förhållande till världen? Denna fråga måste ställas annorlunda, men jag vet likväl att du fattar poängen.
Och visst, där har vi något som ger dig svar på många av dina tidigare frågor, och som ännu skiljer dig från vuxenvärlden. Man måste prioritera. Så är det. Och vad djävligare är är att man också måste kompromissa (usch! eller hur!). Och som jag sagt tidigare så har jag haft med astrologer att göra tidigare, men jag vet dock fortfarande inte hur det fungerar, eller varför. Och det är alltid bara en förklaringsmodell av ett helt otal med andra. Detta sista tål att tänkas på.
I övrigt håller jag fortfarande fast vid vad jag sagt, det är så jag nödvändigt måste tolka dig. Sen är det ju upp till dig att ta det i beaktande eller inte. Vad gäller det specifika system du reser, som innefattar "själ", och "Gud", så menar jag att du är helt ute och cyklar. Samma sak när du talar om "mening" och "syfte". Du talar ju om "mening" med stort m, och "syfte" med stort s. Det finns inga sådana vad jag kan se. Därav problemet. Du deklararer något som sant som jag alls inte kan gå med på. Du försöker slita med mig upp på en viss platå för att bevittna den utsikt du har, men jag ser att om jag kliver upp på den så kommer den smulas sönder av min egen vikt, och att det du ser, och som jag ser här nedifrån, ändå inte är något annat än det som jag ser redan nu och som bara är helt triviala ting. Det är en solförmörkelse, inte armageddon, det är ett stjärnfall, inte någon ängel som rusar över himlavalvet osv. Och jag menar dig, fullt allvarligt, faktiskt svälja vissa saker alltför lätt, och ta för givet att det är genomskinligheter du använder dig av. Du vill bygga för mycket för att ha tid att granska materialet tillräckligt noga. Det är också så jag upplever din "metodologi", du använder begrepp som du känenr förklarar något (med vilka du tror dig ha förstått något), men i denna gest ser jag inte att avklädande av verkligheten, ett kastande av slöjorna som höljer sanningen, utan tvärtom ett påklädande och ett höljande av henne (veritas). Finns ingen opacitet i språket, allra minst i sådana där symboliskt övermättade begrepp som "Gud" och "Jesus" och "Själ" och "Mening" osv. Det är helt visst så att man kan tänka sig världen i dessa termer, och uppleva framsteg med hjälp av dessa, framskridande längs en korridor, eller spegelsal (beroende på högtidligheten i det system man följer), men på så sätt finner man i slutändan bara sig själv högst upp i elfenbenstornet. Det blir som Babylon. Språkförbistringen. Sanning är nåt vi måste komma fram till gemensamt. Dialektiskt. Vi måste enas om propositioner, begrepp, och allt vad det kan vara, för att tillsammans dra slutsatserna. Inte var och en för sig, med sin egen - måhända riktiga i något avseende, men som aldrig kan ta allt i beräkning och därför helt felaktiga i andra avseenden - förklaringsmodell. Nu är detta "gemensamt" redan språket, redan den "kollektiva anden" om man vill kalla den för det. Denna jakt på sanningen äger redan rum, som vi vet. Men folk har i alla tider rusat iväg, och jag är tråkigt nog en sån som känner att jag måste gå och peka på var de gör antaganden som inte håller och som vi andra inte går med på. Jag är måhända lite petig, men gör det av det enda skälet att jag önskar förstå. Vill vi att våra berättelser om världen skall vara sanna i sig själva, eller sanna i förhållande till världen? Denna fråga måste ställas annorlunda, men jag vet likväl att du fattar poängen.
Och visst, där har vi något som ger dig svar på många av dina tidigare frågor, och som ännu skiljer dig från vuxenvärlden. Man måste prioritera. Så är det. Och vad djävligare är är att man också måste kompromissa (usch! eller hur!). Och som jag sagt tidigare så har jag haft med astrologer att göra tidigare, men jag vet dock fortfarande inte hur det fungerar, eller varför. Och det är alltid bara en förklaringsmodell av ett helt otal med andra. Detta sista tål att tänkas på.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Du måste våga inse att vi inte förstår vad du menar. Och det menar jag inte som en slutsats som därför skapar en känsla av nederlag/uppgivenhet hos dig. Jag menar att du som utgångspunkt i din PEDAGOGIK måste erkänna att vi inte förstår.
Du upplever att vi inte förstår ditt budskap, och därför blir du ivrig med pedagogiken. Men det är helt fel sätt. Förhållandet är egentligen det omvända. Det riktiga förhållandet, dvs den riktiga "lagen" om den "pedagogiska propotionen" är detta:
Ju MER du upplever att vi förstår ditt budskap - desto MINDRE lugn och (mer ivrig) kan du tillåta dig själv att vara.
(vilket samtidigt innebär att...)
Ju MINDRE du upplever att vi förstår ditt budskap - desto MER lugn och metodisk måste du bli.
Hänger du med?
Ja men jag upplever förhållanda motsatta, eftersom jag blir lugn av att stå i kris, eftersom man börjar "lytfta sig", och kan röra sig lite hur man vill, efter de existensvillkor man lagt upp -och erfar något kommande. Och detta kan göra mig "naiv", eftersom jag är för "upphöjd" i svären.
Råkade missa ditt inlägg. Kan kanske försöka exempelfiera "misstaget" med "evolutionskraften" senare -det kräver seriositet, eftersom jag aboslut inte vill slösa bort genuiniteten i teorin.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Hälsotillstånd: livet (i relation till döden)
Att vara BEROENDE (i relation) till livets fysiska värden -är "tvånget" och att inte kunna SLITA SIG IFRÅN SIG SJÄLV; det är självrelatering. Det är att identifiera VAR man får makt; för att "känna sig värd något"... och ömsesidigt TVÅNG är en neuros över detta, vilket gör att man INTE FATTAR varför man är "dum i huvudet" (trög och känslig.)
Självkänslaneuros är alltid att UTNYTTJA livets praktik; detta leder till "verkliga problem" -genom/inom, den själsliga alienationen -vilken erkänner "styrkan" när man vet att man inte kan svika eller lura sig själv: och detta är dödslängtan i kombination till det verkligt GENUINA: kärleken som bara ÄR och tillämpar sig; detta kommer före döden och är "godhet" -det är därför människor känner sig "glada" av pengar.
Man bör fråga sig VARFÖR man har detta STÄNDIGA TÅLAMOD; och VEM man TJÄNAR; och där börjar extraheringen av den ACKUMULERADE RELATIONEN till de abstrakta tingen. Det är varaktighet och ens eget MOD: vilket öppnar portarna.
Vi vågar bevisa att vi är lyckliga människor och lika smarta som de smartaste, vi har aldrig velat "vinna" något, eftersom vi alltid var det som vann, och det är något JORDNÄRA -till trots.
Tillslut kan människan återgå till KONSTEN; när man befriats från sin dumhet och öppet alltid erkänner ALLAS LIKA VÄRDE.
Att vara BEROENDE (i relation) till livets fysiska värden -är "tvånget" och att inte kunna SLITA SIG IFRÅN SIG SJÄLV; det är självrelatering. Det är att identifiera VAR man får makt; för att "känna sig värd något"... och ömsesidigt TVÅNG är en neuros över detta, vilket gör att man INTE FATTAR varför man är "dum i huvudet" (trög och känslig.)
Självkänslaneuros är alltid att UTNYTTJA livets praktik; detta leder till "verkliga problem" -genom/inom, den själsliga alienationen -vilken erkänner "styrkan" när man vet att man inte kan svika eller lura sig själv: och detta är dödslängtan i kombination till det verkligt GENUINA: kärleken som bara ÄR och tillämpar sig; detta kommer före döden och är "godhet" -det är därför människor känner sig "glada" av pengar.
Man bör fråga sig VARFÖR man har detta STÄNDIGA TÅLAMOD; och VEM man TJÄNAR; och där börjar extraheringen av den ACKUMULERADE RELATIONEN till de abstrakta tingen. Det är varaktighet och ens eget MOD: vilket öppnar portarna.
Vi vågar bevisa att vi är lyckliga människor och lika smarta som de smartaste, vi har aldrig velat "vinna" något, eftersom vi alltid var det som vann, och det är något JORDNÄRA -till trots.
Tillslut kan människan återgå till KONSTEN; när man befriats från sin dumhet och öppet alltid erkänner ALLAS LIKA VÄRDE.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Oxen TAR TILLBAKA det Skorpionen DÖDAT. Smyckar sig (Venus) med "troféen" (Skorpionen MÅSTE vara DOLD; och slingrar sig i former genom att DELA UT sig själv; utanför sig själv -genom en själslig (död) innebörd...) Och detta ÄR "triumfen".
Tänk nu. Som jag sa. Vad tror ni "sadism" egentligen är?
Svar: Gud.
TILLITEN till LIVETS NATUR; ingenting behöver bevisas -när man slutar leka, och dött tillräckligt historiskt. Man dör utan andra människor; och detta är att se VÄRDET i "någon annan" och det är livets genuinaste/basalaste evolutionära bearbeting, och långsamma befrielse från illusionen om "den fysiska döden", vilket agerat kärlekens ritual -mänsklighetens kämpan; och detta har inte ERKÄNTS ännu!
Svaret ligger i konsten och är öppet; mysteriet kvarstår i sökandet -efter MÄNNISKAN / mänskligheten. Därför ANDAS vi FUTURUM.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster