Inläggav Sceptisk » 05 dec 2007 19:49
Det är just det Miles, jag ser inte valfrihet som en given gällande helt transparent och förståbar princip, utan ett mysterium. Något att ständigt kontemplera. Dessutom är människan inte en varelse som kan skapa något i reell bemärkelse. Att skapa är processen att från icke-existens få något till existens. Människan behöver hela tiden någonting existerande för att åstadkomma någonting. Däremot liknar människans kreativitet ett skapande, men den förutsätter ändå att det man hämtar inspiration från och det man projicerar sin inspiration på redan existerar på något sätt. Konstnären behöver sin färg, sitt stafli och sina penslar. Musikern sitt instrument. Författaren sin penna och tänkaren sin hjärna. Kreativitet är något utöver sig självt.
Du måste ha redan ha metall, gummi, trä, glas, sten, osv för att bygga ett hus eller en bil eller något annat. Det är detta som är skillnaden mellan människa och Gud och även människans dilemma. Vi kan förutsätta att Gud skapar världen och galaxer och djuren och människan och allt annat ex-nihil, ur ingenting, ur det obegränsade tas det begränsade.
Det existerande har alltid begränsningar. Det handlar om skillnaden mellan oändlighet och existens. Men eftersom allt levande kommer från Gud så finns det också kvalitéer även i det begränsade som är Gudomliga. (såsom t ex skönhet, liv, t o m "död" materia). Därför talar vi om "skapande" även fast att vi är människor. Men vårt skapande är begränsat till det som redan existerar. Vår kreativitet eller förmåga att skapa är en spegelbild av Gud men är inte Gud. Jag tänker mig det hela i bilden av ett träd som suger upp vatten och näring ur jorden och suger i sig solstrålar från himlen. Trädet är levande tack vare dessa saker utöver sig självt, och det känner direkt igen dom, reagerar på dom, men trädet är i sig varken jord eller solstrålar.
Ungefär som att ordet är en spegelbild av hur du tänker, men är inte dina tankar. Ord är i relation till författaren begränsade, precis som skapelsen är i relation till skaparen begränsad.
Vi befinner oss alltså i ett existentiellt dilemma där vi inte kan förklara egentligen någonting alls. Vi kan få viss insikt i vår fria vilja men vi kan aldrig förklara eller förstå den. Om man tror att man redan gör det är man dogmatiker. Oavsett om man säger sig tro på fri vilja eller om man är kompatibilist eller determinist eller säger sig "vara" något annat.