Finns den rätte? & lever vi i en dröm?

[magicadehex]

På din fråga nr 2: Lessen att behöva krångla till det, men jag menar att vi inte med säkerhet kan veta om detta är livet vi lever nu.

Hur kan man ta reda på det? Får vi veta det när vi dör, någon säger till dig " Ja, det var ditt liv du levde, och nu är det slut"?
Jag undrar varför man öht har en tanke om att vi kanske inte lever detta livet just nu, vad är det vi gör här då?
Eller är det bara en filosofisk tankelek utan reel substans?

 

Ling: Det kan vi kanske inte ta reda på. Om vi nu inte lyckas meditera oss över till nirvana och tittar efter hur det ligger till med den saken, men jag vill tro att vi inte heller då kan veta med säkerhet.
Varför jag har en tanke om att detta kanske inte är livet är just för att vi inte vet något med säkerhet. Vi kan bara uppleva (som en klok vän påpekat för mig) men inte med säkerhet veta.
Ponera att det vi kallar vaket tillstånd egentligen är en dröm, vi är desillusionerade och upplever detta "livet" med en sådan intensitet, att vi är alldeles övertygade om att vi lever det verkliga livet nu. Men så plötsligt trillar man av pinnen och upplever där, i det vi kallar efterlivet, en ännu större intensitet av verklighetskänsla och då blir övertygade om att Det är det riktiga livet. Hur kan vi med säkerhet veta att detta är livet och inte en dröm?

[sameritan]

Jag håller med att det är många som kan vara det rätta, och hittar vi den som ger oss kärlek (i all sin mening) tillbaka, alltså den rätta, så struntar vi bokstavligen i de andra, och ser till att denna kärlek växer.
Men det sorgsna som jag märkt hos flera personer i ett förhållande att den ena försöker alltid ta övertaget, makten, tvinga till sig respekten.................  och så fortsätter de leta efter nån annan när det spricker, MEN frågan är: Är du den rätta, det kan hänga på dig att rädda ditt förhållande. Då kanske man ändrar sin syn på hur din andra halva INTE ska vara. Och till sist så är det kärleken som är viktigt här, man ändrar sina vanor och intressen för dennes skull.

[Teapot]

"Den rätta" känns lite för platonsk i mitt tycke. Kärleken är inget som är. Den är inte alltid densamma. Den förändras. Men om man skulle definera  "Den rätta", skulle jag  säga att det är någon som man i alla situationer skulle älska, och bli älskad  utav tillbaka. I ALLA tänkbara situationer och problem, ("oavsett vad som helt") som man kan tänkas möta under hela ens liv. Varför skulle den annars kallas den rätta? För man kan  knappast säga att "den rätta" skulle kunna varit någon man älskad i 40 år, men som man sen skiljdes med. För skiljsmässan (som ett exempel) måste ha berott på att de kände att något inte var rätt mellan dem. Någonting var helt enkelt fel.

Att två människa skulle ha samma egenskaper, värderingar mm, som stämmer helt överens med varandras. Allting är rätt helt enkelt. Känns för mig nästan helt omöjligt. Det är för ogreppbart.

[Zokrates]

Alla förhållanden kräver underhåll, vill man inte arbeta på att få det att fungera så glöm idéer om att det sköter sig självt. Många som inte orkar jobba på sitt förhållanden tror att otrohet löser alla problem, men det innebär bara fler problem osv. Blir de sedan ihop med den nya frälsaren, utan att ha förstått vikten av att lösa saker tillsammans så upprepar de samma fel igen. En gång otrogen, alltid otrogen, stämmer på väldigt många. Så oavsett om man finner den rätta eller ej, så blir den man finner den rätta för tillfället men för alltid sällan utan ansträngning.
Självklart finns det dem som även blir ihop med någon för att slippa vara ensam, men då föredrar jag hellre ensamheten själv.

[Teapot]

Jag håller med att det är många som kan vara det rätta, och hittar vi den som ger oss kärlek (i all sin mening) tillbaka, alltså den rätta, så struntar vi bokstavligen i de andra, och ser till att denna kärlek växer.
Men det sorgsna som jag märkt hos flera personer i ett förhållande att den ena försöker alltid ta övertaget, makten, tvinga till sig respekten.................  och så fortsätter de leta efter nån annan när det spricker, MEN frågan är: Är du den rätta, det kan hänga på dig att rädda ditt förhållande. Då kanske man ändrar sin syn på hur din andra halva INTE ska vara. Och till sist så är det kärleken som är viktigt här, man ändrar sina vanor och intressen för dennes skull.

Hur kan många vara "Den rätta"? "

[sameritan]

Jag håller med att det är många som kan vara det rätta, och hittar vi den som ger oss kärlek (i all sin mening) tillbaka, alltså den rätta, så struntar vi bokstavligen i de andra, och ser till att denna kärlek växer.
Men det sorgsna som jag märkt hos flera personer i ett förhållande att den ena försöker alltid ta övertaget, makten, tvinga till sig respekten.................  och så fortsätter de leta efter nån annan när det spricker, MEN frågan är: Är du den rätta, det kan hänga på dig att rädda ditt förhållande. Då kanske man ändrar sin syn på hur din andra halva INTE ska vara. Och till sist så är det kärleken som är viktigt här, man ändrar sina vanor och intressen för dennes skull.

Hur kan många vara "Den rätta"? "

Jag kommenterade bara det suchanother skrev. Jag menade mer " mer lämpliga" eller de som går att leva med

[magicadehex]

"Den rätta" känns lite för platonsk i mitt tycke. Kärleken är inget som är. Den är inte alltid densamma. Den förändras.

Jag vill med eftertryck citera Shakespeare i sina ord "Kärlek är inte kärlek som förändras när förändring sker"

[suchanother]

Den rätta/rätte är i mångt och mycket en efterhandskonstruktion, tror jag.
Därför tror jag att det vimlar av "den rätta/rätte" i praktiken om man själv är någorlunda normalfuntad och har normala krav; dvs. hon/han ska vara solidarisk, ta hänsyn och kunna kompromissa, ha humor och distans till sej själv, barnasinnet kvar men samtidigt mogen och kunna ta ett vuxenansvar; kreativ, inte fast i fördomar, stå på egna ben, ekonomiskt oberoende, vulgärsocialist (är själv allt detta).
Den fysiska attraktionen spelar också en stor roll, går liksom inte att negligera den annat än på ett banalt intellektuellt plan som inte har med verkligheten att göra.

[Pho-ku]

Intressant frågeställning, jag är helt klart inne på samma linje som suchanother, alltså att det finns ett flertal som kan vara "den rätta" för en.

Tapot, vad menar du med ditt påstående att kärleken inte alltid är densamma? och att kärlek inte är? vad är kärlek om det inte är?

Kärlek är väl en känsla, precis som ångest, eller sorg, et cetera, eller?

Vad som känns rätt för dig, kanske inte känns rätt för mig?

Jag tror att de flesta av oss lever i verkligheten. Jag lever här och nu, inte i någon dröm.