(c) KYREUS skrev:Vad händer ifall man skulle möta GUD konkret och till 100%; 100% procent på så sätt att hela Den Helige skulle fullt ut komma i konkret kommunikation, med en förgänglig människa här och nu?
Som vid kremering; det förgängliga skalet skulle "brinna bort"; men och nu kommer skillnaden i min tolkning mot din:
vi skulle inte övergå i >>> INTIGHETENS ande<<<<< (: din term).
Nej, som bibeln tydligt beskriver kan en människa som ber om det få återuppstå i ny skepnad. Samma människa, samma identitet - ny skepnad.
Påsk-evangeliet med andra ord.
(kristen) KYREUS
Jag skrev, att människan vid "en bokstavlig sprängning" (jag menar då en faktisk sprängning av ens fysiska kropp) skulle övergå i andlig form, om inte annat så i "intighetens ande" (i den mån man ej tror på en postmortal andlig i existens). Men menar man att det finns en andlig existens efter döden, blir man väl på ena eller andra sättet ett med denna postmortala andliga verklighet, förmodligen med bibehållen mental identitet och individualitet.
Jag var dock mer inne på att ett "ohöljt möte" med Gud som är "sig själv" till hundra procent, skulle spränga en i så måtto att även den sjäslliga individualiteten helt skulle "lösas upp". Alltså, det skulle inte längre handla om samma människa, inte samma identitet - denna vore upplöst, till-intet-gjord. Utan kvar vore bara rätt och slätt Gud. Identiteten/individualiteten hos människan vore helt upplöst. Därför möter Gud oss, av omtanke med oss, för det mesta bara i en form som är väl anpassad till vår ofullkomlighetsgrad och som vi blir inspirerade av, ej förgjorda av.
Så tänkte jag mig det hela.
Jesus, definierad såsom mer fullkomlig än gemene man/kvinna, förmådde naturligtvis möta en mer "ohöljd Gud" än vad vi förmår.
A