Inläggav Erkki » 28 maj 2013 13:14
Pilatus
Jag vill gärna erkänna att det system jag med mina inlägg kritiserar det system vars reglemente är överdrivet gynnar de som redan har mer än tillräckligt medan de som är fullständigt utan, som inte ens har mat för dagen missgynnas. Rent av är de civiliserade nationernas regelsystem en förutsättning för att det rådande ska bestå till men för de som inte haaft turen att födas på rätt plats av rätta föräldrar. Jag har observerat att en del av medlemmarna på forumet är övertygade att det inte beror på slumpen att universums, och därmed även jordens, vidunderliga, vackra, häpnadsväckande sammansättning är so m den är utan måste ha en annat ursprung åstadkommen av en okänd makt, en gud.
Hur det förhåller sig är inte jag medveten om. Såsom jag brukar hävda så är den totala ovissheten den enda sanningen, vilket medför att därmed är ingen möjlighet kan med total säkerhet uteslutas i sammanhanget.
Personligen tvivlar jag starkt för att det bakom alltet skulle existera en gud. Men enligt det jag ovan anfört är jag inte rustad med säker vetskap därom, liksom ingen annan heller kan vara det.
Universums tillkomst i sig är inget större problem för en enda individ på vår planet. Men somliga har en obeskrivlig benägenhet att ty sig till diverse skapelser, samty tillåter sig till och med sätta igång krig för att hävda sin gudom, vilket är tecken på galenskap. Jag tycker att bör vara fritt för var och en att tro på vilken skapelseberättelse de själva vill. Individer med annan tro ska få ty sig till sin tro i sin tur. Vi bör, med all önskvärd tydlighet tillåta total trosfrihet men protestera varje gång det någonstans trakasseras, förföls, eller till och med avrättas med anledning av vederbörandes tro. Historien är rik på exempel där religionstillhörighet startat krig. Det borde understiga varje individs värdighet att bete sig dylikt.
Isaac Bashevish Singer nämnde någonstans att han ansåg varje enskild individ vara ett slags mystiker, vilket har bara är smått exotiskt, så fort någon börjar pracka sin mysticism på andra har det uppstått en religion.
Detta fenomen tycker jag finner sin grund i mänsklig osäkerhet, i en fruktan. Förvisso är det till synes svårt för de flesta att acceptera att var och en är ansvarar för sina handlingar. Man vill gärna visa en metafysisk orsak, en högre makt som ytterst ansvarar för ens gärningar, vilket jag anser vara otillräckligt som förklaring för de egna handlingarna. Det förhållningssättet är inte värdigt humant beteende.
Människan har stagnerat i sin mentala utveckling någonstans i stenåldern. Stenåldersmentaliteten mäktar inte de krav som måste ställas aktuella ledare. Bättre lösningar måste en individ som anser sig vara civiliserad, somliga hävdar till och med att människan är skapelses krona. Det är ingen knölpåk på axeln som den moderna individen kånkar med sig på sina turneér utan ett antal individer har tillgång till helvetesmaskiner med gigantiskt förstörelsepotential. Jag finner ingen anledning att dessa domedagskonstruktioner ska finnas till. De bör skrotas med omedelbar verkan. Förutom oenighet i tron är resurserna oacceptabelt illa fördelade mellan människorna. Tillrättaläggande måste ske. De flesta oegentligheter som i sin yttersta fas leder till krig har sin upprinnelse i de orättvisa ekonomiska förutsättningarna och som genom diverse protektionistiska regelverk som tjänar till bevarande av de rådande orättvisorna. Att det förhåller sig på nämnda sättet har sina orsaker långt tillbaka i människans historia., vilket hänger samman med förbättrade levnadsförhållande genom att man övergav nomadlivet till förmån för bofast samhällen när väl näringsförsörjningen tryggades med odlande av vete.
Förslagna flockledare insåg givetvis hur fördelaktigt det var för flocken att muta in en bit av moder jord och anse det vara ens eget. Där uppstod begick människaN för första gången en regelvidrig handling i strid mot naturens oskrivna ordning. Vår planet är en allmänning som ingen levande varelse har rätt att privatisera. Vår planet är en allmänning som tillhör all biologisk verksamhet på planeten. Bara för att människan kunde gav ingen rätt att missgyunna någon på allmänningen.
Till dags dato har civilisationerna tillskansat sig allt utom polerna på planeten om än det pågår sondering om uppdelning av nordpolen. Inte nog med att männskan i sina företag har lyckats kommersialisera allt på jorden. Därtil pågår en kommerse om himlakroppar. Hur förbannat förmätet tillåter sig människan att bete sig egentligen? Människans girighet har inget tak.
Hur som helst, för att det ska gå väl måste en individ födas i rätt omgivning och även är det fördelaktigt att råka födas av rätta föräldra. Sen finns det de som definitivt råkar födas på fel ställe av fel föräldrar. Massor av människor går under i svält. För inte så länge sedan dog ett barn i svält var tredje sekund. Jag misstänker att det förhåller sig med stor sanningsenlighet på ett ungefär lika illa idag.
Särskilt europeerna har de senaste århundradena expenerat ett beteende som är avskyvärt. Europeiska länder roffade åt sig allt vad de kunde och hann.Kulmen infann sig kring sekelskiftet innan millenieskiftet. Då var Storbritannien den värsta tuppen som sprätte på dynghögen. Många andra länder i Europa hade lika mycket blod på sina händer och människoliv på sitt samvete utan att det bekymrade dem. Även Sverige ansträngde sig utan större framgång. Kolonierna har frigjort sig till största delen från sina kolonisatöre. Kvar finns dock de fördelar som kolonisationen gav upphov till. Diverse kungaätter, samt adel har roffat åt sig alternativt blivit förlänade delar av moder jord, men för den skull äger de ingen som helst annan rätt än den till sig själv givna. All denna adluiga och kungliga förvärvsverksamhet har tjänstgjort som modell för de handelsmän som skördade rikedomar med sitt köpslående. Såsom överhögheten beter sig gör även uppkomlingarna. Tillika på allt elände tänker menigheten på det sättet som de tillåtits av överhögheten. Samma förhållande gäller aktuellt.
Kommersialismen i en lindrig form har förmodligen alltid förekommit. Men kommersialismen har en benägenhet att växa sig till okontrollerbara proportioner. Kommersialismens mentalitet är förhärskande. Mammon sitter i ensamt majestät på gudatronen för tillfället. Men är lika orättvis och otridsenlig som alla tidigare sätten att reglera människans beteende. Den tjänar enbart privata intressen, aldrig för allmänhetens bästa.
Min åsikt är den att det är ytterst nödvän digt att överge kommersialismen, eller om du hellre vill det kapitalistiska produktionssystemet. Med det systemet tillgodoses blott ringa delar av de människor som befolkar vår planet.
Beaktande den enorma tekniska utvecklingen skulle det inte uppstå några andra svårigheter att tillfredsställa samtliga på vår planet än rent organisatoriska. Även om jag smått är på det klara med att med min otillräckliga förmåga att överhuvudtaget organisera någonting är inte mina farhågor befogade. Den största kapacitetgen finns hos de som aldrig tillåts att delta i utformandet av den verklighet som dessa kommer längst att verka i. Med det avser jag de generationer som fortfarande är på tillväxt, det vill säga alla barn. Som det synes ska de bara finnas till utan de tillåts aktivt delta i annan verksamhet i tillvaron än att de antin gen får hänge sig åt lek eller så blir de korvstoppade med katalogkunskap i skolan. Eftter att barnen hänsynslöst matas med föreställningen om att varje individ måste ha ett lönearbete så att de kan göra rätt för sig. De ställs inför förhållande som inte medger någon möjlighet att de ska kunna leva upp till förväntningarna,
Under hela sin förhållandevis långa tid en tonåring lev har de serverats allt det vuxenvärlden bestämt att de ska ha. Ingen som helst träning i det viktigaste sammanhanget; självständigt tänkande. Utan förmåga att tänka självständigt löser man bara diverse nmatematiska problem och liknande. Undra sen att de finner sig iobehövliga och överflödiga när det som förespeglats dem att de måste göra, att arbeta, inte finns tillgängligt. Hur ska dessa fylla all den tid som blir över när de aldrig tränat i fenomenet att tänka själv. det är självklart att sådant skapar enorma motsättningar. Många tycker att ungarna kräver för mycket beaktande den maateriella fattigdom de möjligen själv hade uoolevt i sin ungdom. Det borde dock vara allom bekant att övning ger färdighet, något som försummas vid fostran som mestadels består att leva upp till ställda krav. Att det sålunda förhållit sig i alla tider är inte tillräckligt argument för att man ska fortsätta med den fostran. Det är hög tid att den mänskliga mentaaliteten tillåts krypa ut ur sina stenålderagrottor där de fortfarande befinner sig. Enda möjliga sättet för det ändamålet uppnås genom att barnen får cvara med och planera sin egen framtid. Det ska inte de vuxna göra eftersom de inte har någon föreställning om hur barnen vill ha sin framtid. Däremot inbillar sig den vuxne veta det men nde gör det inte.
Alltsomoftast förklaarar sig de vuxna sina görande med att förklara att de gör det för barnen. En totalt vilseledande lögn. Det är bara atty se sig omkring i världen med sina konflickter, ständigt pågående jagande efter pengar som är så viktigt att miljön blir förstörd med anledning av denna oavlåtliga jagande. Inbillar sig de vuxna att barnen vill ha det så i sin framtid? Jag tycker vi frågar barnen om det är det de vill.
Överallt, i varenda svensk kiommun klagas det aktuellt om otillräckliga ekonomiska resurser. Det må så vara och säkert är det så, men då är det dags att införa ett bättre system som räcker till för att tuillgodose behoven hos alla individer på jorden. För det ändamålet duger inte kapitalism och kommersialism. Ett faktum som alla borde begripa vid det här laget. likaväl som att vi skenbart tycks ha benat igenom problemen på alla tänkbara sätt. Men som sagt, det är bara skenbart att vi skulle ha gjort det.
Det enda oprövade som återstår består av möjligheten att tillåta barnen delaktighet i planeringen av våra framtida samhällen. Det har aldrig tidigare skett. Låt oss därför göra det omedeklbart. Som de medkännande och oförstörda individer som barnen ändå är kommer de med en förvånansvärd hastighet att rätta till oegentliheterna i vår värld. Det är jag övertygad om och jag är förvissad om att det är det enda rätta.
Du får nnöja dig med det jag hittills har skrivit. Det finns masdsor att yttra om fortfarande.
Men kom inte med ståndpun kter som inte tål en logisk granskning,l ty bdet är med hjälp av logik och rik fantasi som saker och ting kan rättas till. Kom inte och påstå nåt så fjantigt att vi måste acceptera och respektera ägande, ty jag är inte ett litet barn som accepterar det man påstår bara för att det råkar vara så. Jag är ett stort barn som vägrar att bli vuxen och vägrar ta emot en anvisad plats i den fiktiva sociala rangsakalan.
Fortsätter en annan gång om än inom kort.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
