Skyline skrev:Jag tänkte såhär: Att om man är helt nöjd med allt i sitt liv och känner fullständig frid så har man total lycka. Men man kan även vara lycklig fastän det är saker man skulle velat ha. hm..
kan man vara fullständigt nöjd, även ifall man saknar ngt? det tvivlar jag på, däremot tror jag ju på lycka även vid avsaknad av önskvärda ting. lyckan är alltså, för mig, inte skiljd från ”nöjdheten”, men jag sätter inte likhetstecken mellan dem… detta beror förmodligen på att vi definierar orden lite olika, men jag fattar ändå vad du menar!
Wintran skrev:Jag håller med Skyline om att lycka är man upplever sig nöjd, relativt till hur man mått innan, vilket uppstår när ett eller flera av alla ens känslomässiga behov är tillfredsställda. Vi kan alltså känna oss lyckliga även när inte alla behov är tillfredsställda, även fast vi kanske skulle bli lyckligare ifall så vore fallet.
håller med om att lyckan är relativt hur vi har mått innan. tror att vi måste varit med om lite skit för att kunna uppskatta en förbättrad tillvaro.
amy skrev:Jaga svansen som kallas lycka, tills du blir sjuk och trött så kanske du kan In-se, och kanske även dö skrattandes, att du inte behöver söka Lyckan för att du är Svansen.
alla rätt till amy! man ska inte jaga lyckan, då kanske man aldrig hittar den. bättre att uppskatta det lilla i vardagen, hitta sina smultronstunder… då kanske lyckan börjar leta efter oss istället.
Avantgardet skrev:Sen kan man fråga sig vad "lyckan" har för biverkningar, är den eftersträvansvärd - och har den då ett intrinsikalt värde eller ett instrumentellt?
vill vi inte ha lyckan för lyckans skull? eller är det bara vår kärlek till livet som följer som vi jagar?