PeterK skrev:Pilatus skrev:Jag skrev tidigare ett enkelt exempel på en existenssats: en neutron kan beskrivas som en baryon som består av tre kvarkar. Vetenskapsteorin förutsätter inte att det finns "något annat" för att vi skall kunna fastställa att något finns.
Jo, här framhåller man något som är tillgängligt för beaktan
Ja, det är just det, neutroner upptäcktes redan 1930 av Walther Bothe och Herbert Becker.
Vilket vederbörande inte kunnat göra, annat än mot bakgrund av de andra upplevelse-fenomen, som upptäckten således blev till...
PeterK skrev:Varvid föreställningen att "zebror" utgör någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont uteslutande utgör ingenting annat än ren och skär vidskepelse eller m.a.o. s.k. "nys"...
Att zebror skulle utgöra "någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont" skrev jag inte något om. Det skulle inte falla mig in att formulera mig så. Min fråga var mycket enkel och rak. Finns zebror?[/quote]
Som upplevelsefenomen finns "Zebror "— men inte som "Zebror". Allt i sinnevärlden utgör illusioner, dvs, endast såsom något vilket blott synes vara såsom det synes vara... Dvs, det synes blott vara som det upplevs...
I själva verket utgör allt det upplevda/skapade ingenting mindre än en slags perspektivisk version av uppplevaren/skaparen själv...Så svaret är varken "ja" eller "nej" därför att frågan utgår ifrån overkliga premisser... Frågan är alltså inte om något finns samt härvid om "något" utgör "något" eller ej — för det gör det ju. Utan frågan gäller uteslutande vari detta ofrånkomligen befintliga "något" i verkligheten består. Om du frågat »på vad sätt Zebror finns« skulle din fråga vara i fas med verkligheten... (samt därmed i fas med det svar du redan fått).
Menar således PeterK
Det PeterK beskriver förefaller väl överensstämma med nedanstående citat, hämtade från mitt koncept.
PeterK beskriver förnimmelsen som en ”illusion”, en uppfattning jag alltså delar till fullo.
Nu hör det till bilden att jag under mer än ett års tid förgäves försökt få gehör för denna uppfattning.
Orsaken är att flertalet verkar ha mycket svårt att tänka sig något annat än vår verklighet, och här har jag
tyvärr inte så mycket mer att bidra med, utan det är upp till var och en att försöka vara kreativ.
Inget av det vi avhandlar är lätt, och serveras inte på silverfat, utan kräver viss tankemöda.
Om jag får provocera lite, så lutar det m a o åt att ni inte ansträngt er tillräckligt för att förstå budskapet
i det PeterK skriver.
Citat,
Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.
Vår, via ”jaget”, förnimbara verklighet och dess ”rum” kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet. Enligt Delta-konceptet besitter
universum minst en
överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer,
som är överordnad vår verklighet. Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller
utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet,
med dess punktreferensrelaterade regelverk, där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra ”transformerade”
strukturer, där transformeringen involverar vår egen interna ”egenstruktur”.
Det vi förnimmer är således en ”egengenererad” transformerad ”verklighet” och/eller ”illusion”. Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad.
En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är att medvetandet
är en
illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”,
i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom ”sin egen referens”.
Den subjektiva obalans, inkl referens, i G, nyckelkoden ger upphov till, utgör grund för vår verklighet.
Svaren på ovanstående frågor blir härigenom en funktion av det våra sinnen inte förnimmer, därav
benämningen substitut, vilket är likvärdigt med ”nyckelkodens” maskeringsfunktion.
Den subjektiva obalansen ger upphov till varierande strukturella skalfaktorvariationer i G, ur sinnets
perspektiv. Dessa obalanser kompenseras via ”balanssubstitut”. Fenomenet tid är alltså ett exempel
på sådant substitut. I förlängningen medför detta att vi ”atomer” inkl vårt medvetande, är involverade
i genererandet av fenomenet tid. Detta förtydligas längre fram i uppsatsen.
Det går inte att hävda att universum innefattar överordnade strukturer, med andra avvikande referenser,
som skiljer sig från vårt medvetandes referenser, om vi inte samtidigt anger vad begreppet EXISTERA avser.
Här inledningsvis nöjer vi oss med att definiera existens som en strukturell differens/ avvikelse/obalans av något slag.
Det medför att det vi förnimmer rimligen är en avvikelse mellan medvetandets/sinnets egenstruktur
och något ännu odefinierat därutöver. Vår verklighet förutsätter m a o medvetandets egenstruktur.
EXISTENS blir med detta synsätt en form av växelverkan.
Personligen är jag av uppfattningen att medvetandets egenstruktur innefattar en dynamik som saknar vår
verklighets referenser och referensramar. Begrundas detta, inses att medvetandet innefattar komplexa beroenden,
som utelämnas i vår syn på medvetandet och universum.
Det tenderar till att bli något filosofiskt, men
tyvärr verkar den absoluta sanningen, enligt konceptets förmenande,
och sätt att se på problemet, vara något som ej existerar i det atomära perspektivet.Min förhoppning är därför att ni, bäste läsare, efter att ha läst detta kapitel förstår att beskrivningen av universum,
inte går att förverkliga via de atomära fenomen vi t ex benämner tid och kraft.
När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför goda skäl
till att förhålla sig något skeptisk.
"Doubt is the origin of wisdom."http://www.youtube.com/watch?v=4OqBAGjzNIshttp://www.youtube.com/watch?v=rpxXlhTP8oshttp://www.youtube.com/watch?v=-GD-5mRyaJw/ Illusionen