Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 20 sep 2014 14:08

Zokrates skrev:Varför är ditt svar inom samma citationsruta Peterk, det är helt väck att skriva så, ge fan i att citera dig
själv ideligen, det blir ju så mycket lättare att se vem som skriver vad om du följer det enkla rådet.
Du kanske tillhör den generationen som satt med två händer upp och ideligen gjorde citationsgesten
med dubbla fingrar, men det är passé nu.
Och på vad sätt skulle du utgöra nån slags auktoritet i sammanhanget...???

PeterK

(...håll dig väck ifrån mig bara...)

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 20 sep 2014 15:50

PeterK skrev:
Pilatus skrev:Jag skrev tidigare ett enkelt exempel på en existenssats: en neutron kan beskrivas som en baryon som består av tre kvarkar. Vetenskapsteorin förutsätter inte att det finns "något annat" för att vi skall kunna fastställa att något finns.

Jo, här framhåller man något som är tillgängligt för beaktan

Ja, det är just det, neutroner upptäcktes redan 1930 av Walther Bothe och Herbert Becker.
PeterK skrev:Varvid föreställningen att "zebror" utgör någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont uteslutande utgör ingenting annat än ren och skär vidskepelse eller m.a.o. s.k. "nys"...

Att zebror skulle utgöra "någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont" skrev jag inte något om. Det skulle inte falla mig in att formulera mig så. Min fråga var mycket enkel och rak. Finns zebror?
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 20 sep 2014 17:01

Pilatus skrev:
PeterK skrev:
Pilatus skrev:Jag skrev tidigare ett enkelt exempel på en existenssats: en neutron kan beskrivas som en baryon som består av tre kvarkar. Vetenskapsteorin förutsätter inte att det finns "något annat" för att vi skall kunna fastställa att något finns.

Jo, här framhåller man något som är tillgängligt för beaktan

Ja, det är just det, neutroner upptäcktes redan 1930 av Walther Bothe och Herbert Becker.
Vilket vederbörande inte kunnat göra, annat än mot bakgrund av de andra upplevelse-fenomen, som upptäckten således blev till...

PeterK skrev:Varvid föreställningen att "zebror" utgör någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont uteslutande utgör ingenting annat än ren och skär vidskepelse eller m.a.o. s.k. "nys"...
Att zebror skulle utgöra "någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont" skrev jag inte något om. Det skulle inte falla mig in att formulera mig så. Min fråga var mycket enkel och rak. Finns zebror?
Som upplevelsefenomen finns "Zebror "— men inte som "Zebror". Allt i sinnevärlden utgör illusioner, dvs, endast såsom något vilket blott synes vara såsom det synes vara... Dvs, det synes blott vara som det upplevs...

I själva verket utgör allt det upplevda/skapade ingenting mindre än en slags perspektivisk version av uppplevaren/skaparen själv...Så svaret är varken "ja" eller "nej" därför att frågan utgår ifrån overkliga premisser... Frågan är alltså inte om något finns samt härvid om "något" utgör "något" eller ej — för det gör det ju. Utan frågan gäller uteslutande vari detta ofrånkomligen befintliga "något" i verkligheten består. Om du frågat »på vad sätt Zebror finns« skulle din fråga vara i fas med verkligheten... (samt därmed i fas med det svar du redan fått).

Menar således PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 20 sep 2014 17:23

PeterK skrev:
Pilatus skrev:Ja, det är just det, neutroner upptäcktes redan 1930 av Walther Bothe och Herbert Becker.

Vilket vederbörande inte kunnat göra, annat än mot bakgrund av de andra upplevelse-fenomen, som upptäckten således blev till...

Vi talar antagligen om olika saker. Jag svarade på fms mening om att "Jo existens kräver något annat existerande för att "påvisas"." Det är knappast nödvändigt att blanda in "något annat" i sammanhanget. En räkmacka kan väl existera och låta sig beskrivas utan att vi måste blanda in all annan bråte som finns? Jag tror att du talar om något helt annat, "upplevelse-fenomen". Kan man bita i ett upplevelsefenomen?
PeterK skrev:Som upplevelsefenomen finns "Zebror "— men inte som "Zebror". Allt i sinnevärlden utgör illusioner, dvs, endast såsom något vilket blott synes vara såsom det synes vara... Dvs, det synes blott vara som det upplevs...

Ja, där skiljer vi oss radikalt åt. Idealismen är sedan hundra år vederlagd!
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 18:51

Pilatus varför inte pröva att förstå enbart det du upplever, din sanning. Om du tex aldrig någonsin tänker på det som inte är det dina sinnen i nuet visar. Dvs uppleva sanningen. Det du inte ser tex hör eller känner ska alltså inte finnas annat än då du "förnimmer, upplever det".
Sedan sa du att tex en löpare defineras av ord..
När du frågar bebisen var är lampan? Behöver inte bebisen se var lampan är då? Eller kan den utifrån din med ord beskrivna lampa räkna ut och avgränsa den i rummet "se den" alltså?
Anta att du ska peka ut var "julgterdiner" är? Vad är detta för föremål?
När du påstår att löpare defineras genom beskrivning med ord.
Ja det betyder väll att man inte behöver visa sådant i rummet utan prata med bebisen om allt som finns i värden och sedan när du har förklarat och beskrivit med ord. Ja då förstår bebisen vad den ser.
Jag menar dock att det är sinnena (observationer, det Sanna) som definerar sanningen. Sedan kan man benämna denna sanning med ord. Dvs först peka på tex lampa, när bebisen ser lampan säger man "lampa". Bebisen förstår själv och definerar lampan med ögonen enligt sin egen sanning. Ordet är vad människor säger när de talar om tex lampan.
"Det var många gatlyktor tända" när någon säger det menar man att man upplevde/såg många lampor.
Detta med språk bygger ju på att det som upplevs defineras av upplevelsen. Den är sann för sinnet definerar genom sig själv. Upplevelsen definerar den egna absoluta sanningen vilken vi lyder automatiskt. Är man förvirrad utgår man inte så medvetet från sina sinnen. Och ja då tror man mycket det är självklart, andra säger osv. Det är vad dina sinnen säger som är definitionerna. Andras ord och deras ordförståelse är olika diffus och speglar en del av deras upplevelser sinnen förnuft. Utgår orden från sinnena är det mer tydliga och tillåter oss att förstå enligt våra sinnen.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 20 sep 2014 19:01

PeterK skrev:
Pilatus skrev:Jag skrev tidigare ett enkelt exempel på en existenssats: en neutron kan beskrivas som en baryon som består av tre kvarkar. Vetenskapsteorin förutsätter inte att det finns "något annat" för att vi skall kunna fastställa att något finns.

Jo, här framhåller man något som är tillgängligt för beaktan

Ja, det är just det, neutroner upptäcktes redan 1930 av Walther Bothe och Herbert Becker.
Vilket vederbörande inte kunnat göra, annat än mot bakgrund av de andra upplevelse-fenomen, som upptäckten således blev till...

PeterK skrev:Varvid föreställningen att "zebror" utgör någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont uteslutande utgör ingenting annat än ren och skär vidskepelse eller m.a.o. s.k. "nys"...
Att zebror skulle utgöra "någonting bortom det levande väsendets upplevelsehorisont" skrev jag inte något om. Det skulle inte falla mig in att formulera mig så. Min fråga var mycket enkel och rak. Finns zebror?[/quote]
Som upplevelsefenomen finns "Zebror "— men inte som "Zebror". Allt i sinnevärlden utgör illusioner, dvs, endast såsom något vilket blott synes vara såsom det synes vara... Dvs, det synes blott vara som det upplevs...

I själva verket utgör allt det upplevda/skapade ingenting mindre än en slags perspektivisk version av uppplevaren/skaparen själv...Så svaret är varken "ja" eller "nej" därför att frågan utgår ifrån overkliga premisser... Frågan är alltså inte om något finns samt härvid om "något" utgör "något" eller ej — för det gör det ju. Utan frågan gäller uteslutande vari detta ofrånkomligen befintliga "något" i verkligheten består. Om du frågat »på vad sätt Zebror finns« skulle din fråga vara i fas med verkligheten... (samt därmed i fas med det svar du redan fått).

Menar således PeterK


Det PeterK beskriver förefaller väl överensstämma med nedanstående citat, hämtade från mitt koncept.
PeterK beskriver förnimmelsen som en ”illusion”, en uppfattning jag alltså delar till fullo.
Nu hör det till bilden att jag under mer än ett års tid förgäves försökt få gehör för denna uppfattning.
Orsaken är att flertalet verkar ha mycket svårt att tänka sig något annat än vår verklighet, och här har jag
tyvärr inte så mycket mer att bidra med, utan det är upp till var och en att försöka vara kreativ.
Inget av det vi avhandlar är lätt, och serveras inte på silverfat, utan kräver viss tankemöda.
Om jag får provocera lite, så lutar det m a o åt att ni inte ansträngt er tillräckligt för att förstå budskapet
i det PeterK skriver.

Citat,

Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.

Vår, via ”jaget”, förnimbara verklighet och dess ”rum” kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet. Enligt Delta-konceptet besitter
universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer,
som är överordnad vår verklighet. Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller
utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet,
med dess punktreferensrelaterade regelverk, där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra ”transformerade”
strukturer, där transformeringen involverar vår egen interna ”egenstruktur”.
Det vi förnimmer är således en ”egengenererad” transformerad ”verklighet” och/eller ”illusion”.
Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad.

En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är att medvetandet
är en illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”,
i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom ”sin egen referens”.
Den subjektiva obalans, inkl referens, i G, nyckelkoden ger upphov till, utgör grund för vår verklighet.
Svaren på ovanstående frågor blir härigenom en funktion av det våra sinnen inte förnimmer, därav
benämningen substitut, vilket är likvärdigt med ”nyckelkodens” maskeringsfunktion.

Den subjektiva obalansen ger upphov till varierande strukturella skalfaktorvariationer i G, ur sinnets
perspektiv. Dessa obalanser kompenseras via ”balanssubstitut”. Fenomenet tid är alltså ett exempel
på sådant substitut. I förlängningen medför detta att vi ”atomer” inkl vårt medvetande, är involverade
i genererandet av fenomenet tid. Detta förtydligas längre fram i uppsatsen.

Det går inte att hävda att universum innefattar överordnade strukturer, med andra avvikande referenser,
som skiljer sig från vårt medvetandes referenser, om vi inte samtidigt anger vad begreppet EXISTERA avser.
Här inledningsvis nöjer vi oss med att definiera existens som en strukturell differens/ avvikelse/obalans av något slag.
Det medför att det vi förnimmer rimligen är en avvikelse mellan medvetandets/sinnets egenstruktur
och något ännu odefinierat därutöver. Vår verklighet förutsätter m a o medvetandets egenstruktur.
EXISTENS blir med detta synsätt en form av växelverkan.
Personligen är jag av uppfattningen att medvetandets egenstruktur innefattar en dynamik som saknar vår
verklighets referenser och referensramar. Begrundas detta, inses att medvetandet innefattar komplexa beroenden,
som utelämnas i vår syn på medvetandet och universum.

Det tenderar till att bli något filosofiskt, men tyvärr verkar den absoluta sanningen, enligt konceptets förmenande,
och sätt att se på problemet, vara något som ej existerar i det atomära perspektivet.

Min förhoppning är därför att ni, bäste läsare, efter att ha läst detta kapitel förstår att beskrivningen av universum,
inte går att förverkliga via de atomära fenomen vi t ex benämner tid och kraft.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför goda skäl
till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."

http://www.youtube.com/watch?v=4OqBAGjzNIs
http://www.youtube.com/watch?v=rpxXlhTP8os
http://www.youtube.com/watch?v=-GD-5mRyaJw

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 19:06

Zokrates i vissa samanhang när man talar om sådant som vi gör så använder jag citationstecken för att understryka att dessa ord måste sannolikt förstås lite annorlunda då de inte då används i sådana meningar att deras normala betydelse skulle leda bort en aning från vad man ville säga/förklara.
Till viss del är ju våra ord och ordförståelsen begränsad då man ska ut i det okända. Sådant som man kanske inte tänkt tidigare.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 19:18

Hej illusion det finns många begränsningar. Ondskan/makten är förnuftets motsatta kraft och bekämpas med intolerans av den som inte förstår men anser sig veta. Denne ser minimalt av andra och enbart felen. På så sätt fokuseras den förnuftige på dessa problem.
Detta är en gräns. Min fru håller tillbaka mig och jag försöker få henne att vidga gränserna.
Dock så vet man ju inte varför man ska vidga gränserna. När man har vandrat över så vet man! Kärleken är en kraft som leder till att man vill till den som begränsar sig. Man gör det för att kärleken är stark.
När man förstår att man kämpat för att hålla sig inom gränserna (dvs mot normalitet) ja då kan man värdera detta högt(kärlekens negativa krafter). Då är den slut. Dock (jag är nästan säker) behöver man inte dö som prästen sa."tills döden skiljer er åt" man kan finna annat som sätter gränserna.
Våra egna gränser är förnuftet och detta begränsas av tex kärleken, mänskligheten men den gränsen som begränsar allt förnuft tillslut är naturen/ordningarna/naturlagarna/Gud. Det oändliga förnuftet.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 20 sep 2014 19:38

förstår mig själv skrev:Detta med språk bygger ju på att det som upplevs defineras av upplevelsen.

Så du förstår inte vad som menas med dikväveoxid utan att ha upplevt gasen?
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 19:45

Allt som vi upplever är viktigt för oss. Allt har mening. Denna sanning utesluter slumpen. Ser man tydligt och kan avgränsa flera "strukturer" så ser man mer i nuet. Man kan se tex det andra inte är medvetna om. Det är viktigt att när man ser något den andre "gör, "tycks känna" så är det viktigt att förstå att detta kan vara en sann tolkning "upplevelse" men den andre "sov, märkte inte det" man kan förstå det man ser(förnimmer upplever), men om du tex såg att han log, skrattade och kände det. Ja om det är din sanning så kan det tänkas att han/hon inte var medveten om detta. Kan vara bra att veta det går inte att få den andre att förstå det den inte "upplevt" att den såg, hörde, kände. Detta ska vi aldrig påtvinga den andre "dvs vår sanning" dock vet vi att vår sanning är absolut sann och ska vara så för oss. Vi kan endast genom förnuftet visa andra och göra något till sanning! Är det något gott går det. Det vill naturen. Vi vet ju att leva, uppleva är rätt och att leva är rätt och att förnuftet ökar.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 20 sep 2014 19:50

förstår mig själv skrev:Allt som vi upplever är viktigt för oss.

Men du svarade inte på frågan: kan du förstå vad som menas med dikväveoxid utan att ha upplevt gasen?
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 19:54

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Detta med språk bygger ju på att det som upplevs defineras av upplevelsen.

Så du förstår inte vad som menas med dikväveoxid utan att ha upplevt gasen?

Jodå men inte klart utan från något annat. Visst förstår man ord, meningar läror men det är ju utifrån något annat som är utifrån något osv. Visst tänker man och föreställer man sig något när ögat upplever bokstäver i en bok. Dock kan man inte språket så säger orden inget. Det beror av hur man förstått något annat. Dvs referenserna.
Du förstår inte innan utan från det du förstår om något annat.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 20 sep 2014 20:15

förstår mig själv skrev:Jodå men inte klart utan från något annat.

Krånglar du inte till det nu? Om du skall lära dig vad handens nerver heter på latin och förstå hur de är placerade, så behöver du inte samtidigt ta hänsyn till att världen även består av en massa annan bråte. Får du in en patient med en handskada kan det vara bra att känna till var medianusnerven är placerad och vilken del av handen som kan påverkas vid en sådan skada.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 20:34

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Jodå men inte klart utan från något annat.

Krånglar du inte till det nu? Om du skall lära dig vad handens nerver heter på latin och förstå hur de är placerade, så behöver du inte samtidigt ta hänsyn till att världen även består av en massa annan bråte. Får du in en patient med en handskada kan det vara bra att känna till var medianusnerven är placerad och vilken del av handen som kan påverkas vid en sådan skada.

Jo självklart men nu var det grunderna det handlade om lika fel som det vore för mig att fundera på dem när handskadan kommer lika fel är det av dig att dra in sådant ovesäntligt när grunderna analyseras. Det är ju att vilja få stopp och styra vad man ska förstå.
Jag påstår(vilket du nog inte håller med om) att vi följer Vårat förnuft, det rätta för oss. Och ser man grunderna tydligare så får förnuftet klarare/sannare information att använda.
Detta sker automatiskt så det behöver vi inte tänka på utan vi kommer på grund av detta ordna handskadan bättre och snabbare. Sunda sinnen ger sunt förnuft.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2014 22:26

Hej jag tänker på att vi är kvar i psolipsismen.(både illusion och Peter K) Vi vet även att något vi upplever måste defineras av något annat av samma art/dimension. När det gäller ögat vet vi att ögats sanning är vår sanning. Det vi inte kan se finns självklart inte, vi måste ju hålla oss till det vi vet är sannt. Ögat är än så länge det bi "ser".
Jaget finns naturligtvis inte kanske sen men inte ännu.
Vi har upplevelser. Med ögat kan vi se/uppleva. När vi vänder ryggen mot något så försvinner detta i rummet. Hur ska vi se jaget? Vi ser oss i spegeln och ser oss ganska bra! Vidare går det att märka att vi kan se avgränsade av spegeln genom "jaget". Vad är en "uppleva bild som definerar hur vi "ser ut". Hur vet vi att det finns en spegel bakom. Vi ser ju en "yta"
Hur ska vi kunna bekräfta detta?
Vidare kan vi kanske fundera på att "uppleva ljud". Det "öronen hör/registrerar". Även detta är ju en absolut sanning. Eftersom vi lyder öronen våra egna.
Vad är referensen? Skulle vi höra samma ljud vore det ju konstant och några samband eller registreringar/indata eller upplevelser av öronen skulle vi ju i så fall inte kunna ha!
Jag har märkt att i vissa situationer (när det vi upplever i övrigt medger alltså) att jag har ett ständigt pip i öronen. När jag märkte detta så blev jag lite orolig. Öronpip/sus "tinnitus" är ju en "sjukdom" som en del patienter lider av, kan förstöra livet. På samma sätt som då vi sitter och vi känner "tryck" från tex stolen. Ja när vi upplever detta alltså och inget annat är tinnitusen en örats registrering som kommer till medvetande/upplevelse. Kan ju säga att jag använder min huvudteori mer och mer på alla patienter som lider av en "upplevelse". Jag menar att vi upplever ju "en sak i taget". När någon lider av en upplevelse förenat med lidande. Så är ju detta dels lidande i sig men även ett "livsresultat" dvs en värdering.
Det blir ett "problem" för patienten. Egenvärdet/lidandet som ju är ett resultat(mening, styrande) kommer alltså att styra våra upplevelser och tankar(huvudteorin anger ju även vad som är meningen styrande) och när man upplever något ont (tex smärta, ångest,tinnitus osv) så gör nästan alla på samma sätt. Man vill få bort detta onda, förinta, dvs ta bort lidandet. Då kommer "upplevelsen" av tankar som är teorier om hur/vad man ska göra för att bli av med detta lidande. Detta är alltså att styras av det onda, styras av problem. Om tex som en kompis nyligen fått massa klagomål från grannen och värden om att man stör spelar musik högt på natten eller stör nattetid. Ja ett hot om vräkning "om det upprepas/fortsätter. Ja då kommer denne inte kunna må bra om dennes vänner pratar normalt. Den får ångest och börjar oroa sig "upplevelsen" av det elände som kan ske, ångest. Sedan kan han reagera med "upplevelsen arg" då kanske inte gästerna riktigt kan förstå dels lidandet på rätt sätt för vännen men även hur högt man bedömer att den "lättstörde" grannen ovan kommer höra(minsta ljud nerifrån lär skapa onda tankar och lidande för denne.
Ja sidospår. Dock det sätt som fungerar är inte bekämpa "problemen" dvs finna sätt att ta bort/minska "problemen" är att finna goda ideer som inte har med tex smärtan, tinnitusen (lidandet) att göra utan att finna goda ideer om något helt annat som leder till "upplevelser" av goda känslor. Så att säga flytta "fokuset" på upplevelserna "lidande och problem. Ersätta det onda med det goda. Problemen ger även senare till "åtgärder tankar förenade med lidande. Och det går alltså att fylla på med sådant som vi mår bra av. Då försvinner lidandena ofta tillslut inte för att man löste problemet utan att man lät det goda bli mer medvetet "upplevt" och därmed förinta det onda.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster