Avantgardet skrev:Jag vet inte om lidandet eller frihetsberövandet är att betrakta som djävligast här. Lidande i sig har jag inget emot, och lycka ser jag heller inte som odelat gott (om vi visste vad dessa skulle vara - jag har ju tidigare, i denna samma tråd, lagt fram tesen att det skulle röra sig om omdömen, du har negligerat att ta ställning till det påståendet och det vore kul om du gjorde det). Lidande är det kol i vilket diamanter bildas, för att låna en tanke av Nietzsche att klä i egna ord. Som jag sa är utilitarismen att betrakta som en samtida skolastisk kulturyttring, inget annat. Det är ett gäng som sitter och räknar på saker som de inte ens vet vad är. Vilket är hur jag förstår den aktivitet du beskriver. Det här med "vetenskapens bästa teorier", vet jag inte hur jag ska ta. Dessa värderingar du smyger in, det blir så mycket retorik av det hela. Det sätter bara käppar i hjulen på en intressant diskussion.
Du kan ju göra omdömen utan att blanda in känslor, så känslor och omdömen verkar ej något vi kan sätta likhetstecken mellan. Sen finns det givetvis någon form av koppling där.
Att du inte har något emot lidande i sig själv beror mest på att du förmodligen aldrig upplevt det i tillräckligt hög grad. Det finns gott om personer som levt mer kronisk smärta under långa perioder och de brukar vara av en annan åsikt. Tandvärk brukar räcka för de flesta.
Det är lite som med färger, vi har inte riktigt koll på hur det fungerar, det är svårt att beskriva och förklara, vi är i mörkret kring hur hjärnan fungerar osv gällande detta. Ändå kan vi använda konceptet på ett meningsfullt sätt och bruka det i praktiken för att göra diverse beräkningar. Du missar målet genom att inta en absolutistisk position, allt eller inget. I princip ingenting vi resonerar kring fungerar på det sättet. Som sagt innan, läs lite sannolikhetslära, den öppnar upp många nya områden som du kan börja ta dig an. Din lekmanna syn på vetenskap skulle må väldigt bra av det iaf.
