SigurdV skrev:Visst! Det är helt fel att låta känslorna styra! Det är ju hennes känslor som leder henne fel här i livet. Inte hennes förstånd. Det är oförmöget att förstå situationen för att känslorna är för starka. Var det inte du som menade att känslor bör följas därför att det alltid är rätt?förstår mig själv skrev:.
Hade en patient idag vars man hade dött nyligen och hon skyllde det på behandlande läkare. Detta ändrade ju inte det faktum att han var död och att hon led av detta. Istället för att ta itu med sin sorg (som nu lett till en svår depression) var hon till stor del inriktad på att hata/hämnas på läkaren som hon (felaktigt) ansåg bära skulden till makens död. Ja inte så att läkaren aktivt hade mördat men att denne genom att prestera i hennes ögon bättre skulle han kunna förhindra dödsfallet. Istället borde hon förstått att det elände och smärtor,sorg,trötthet ångest som hon kände berodde på det faktum att den människa som betytt mycket för henne (fått henne att må bra) inte längre existerade. Verkligheten läker sådana sår inte alltid helt, om man följer förnuftet hanterar man sådana händelser bättre. I värsta fall förvärrar man situationen genom att hämnas/göra någon illa. Att tex ge sig på någon som vill lindra/bota andra är en "synd" det leder bara till olycka och elände.
Snarare är det brist på förnuft(information). I och med att hon lägger över skulden till hennes olycka på någon annan kommer olyckan bli ännnu värre för henne. Känslor är bla värderingar anger vad som är rätt och fel. Det som känns bra är rätt. Det som känns dåligt är fel. Här värderas omedvetet makens betydelse för patienten i form av olika negativa känslor. Förstår man att det är detta man lider av så förändras fokus på att hantera den nya verkligheten som uppstått och man kommer över sorgen snabbare. Känslorna styr ju men förnuftet funderar ut hur målet ska uppnås. Att tro att det onda försvinner/att man blir lycklig genom att hämnas göra ont är ju fel sätt.

