Illusionen skrev:Algotezza skrev:Upplevelser kan bara beskrivas och förstås i relation till en upplevare, dennes förmåga att uppleva något och det något vars energikombinationer reagerar med upplevelseförmågans energikombinationer och genererar själva upplevelsen, av t.e.x "min fysiska kropp omgiven av en fysisk värld". Upplevelsen är alltså en spegling i ett medvetande av en viss energireaktion eller möte mellan de egna och omvärldens energikombinationer.
Ändrar vi på upplevelseförmågornas energikombinationer ändras upplevelsen i samma mån. T.ex. om synförmågan utgör en sådan energikombination att man kan uppleva polariserat ljus eller infrarött. Upplevelsen kommer då att ändras. Om vi ändrar på omvärldens energikombinationer, dvs. tar oss till en annan plats eller fokuserar på något annat, kommer upplevelsen att förändras.
Men även om vi lever i en analog värld och har analoga upplevelseorgan kommer vi utifrån erfarenhet, kunskaper, minnen att tolka annorlunda. En upplevelse är aldrig ren och otolkad. Vi tolkar omedelbart.
Ovanpå detta kan läggas vår värderingsförmåga, omdömesförmåga, som handlar i hög grad om vår relation till det vi upplever.
1. Vi anser oss via ”medvetandet” existera.
Utifrån det vi tror/uppfattar oss vara (= vår existens inkl medvetande) försöker vi förstå vad vi är.
Via det ”medvetandet” får oss att tro skapar vi oss modeller om hur ”verkligheten” skenbart är beskaffad och fungerar.
Verkligheten förutsätter alltså medvetande, som i sin tur förutsätter medvetenhet.
2.Om det förhåller sig så som jag hävdat, att medvetandet har en referens av något slag, som placerar
det egna jaget i centrum, inses att även denna referens är en konsekvens av vår existens, och därför inte enbart kan
hänföras till vår verklighet.
3.Vår verklighet i sin helhet är därför i någon bemärkelse en illusion.
4.Förstår man detta kan man förundras över hur många i sitt övermod tror sig kunna finna den yttersta sanningen.
Citatet, ”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”, är en perfekt sammanfattning av ovanstående.
Jag vill inte gå så långt att jag hävdar att ateister är trångsynta, men de borde visa lite mer ödmjukhet inför
det universum de uppenbart inte förstår och behärskar.
/ Illusionen
1. Ser ut som en variant på Descartes "Jag tänker, alltså finns jag", där tänkande kan tolkas som medvetande och att detta får oss att dra den omedelbara slutsatsen att vi finns. Ju lägre grad av tänkande/medvetenhet desto lägre medvetenhet om den egna existensen?
2. Är jaget som fast punkt en konstruktion av medvetandet eller är det jaget som fast punkt som bygger upp sitt medvetande genom sinnesrapporter, d.v.s. i sinnenas möte med en omvärld?
3. Illusion - verkligt är begrepp som kompletterar och förutsätter varandra. Vi ger något etiketten illusion genom att relatera detta till något man anser vara verkligt. Om allt är illusion och det inte finns något verkligt, förlorar ordet illusion sin mening.
4. Filosofi bygger på antagandet att världen går att i någon mån förklara och begripa. Menar man att detta är omöjligt ägnar man sig inte längre åt filosofi utan åt mystik, alltså religion. Det kan man också göra,men mystik är inte filosofi. I o f s kan man kalla det filosofi att kunna förklara och förstå varför världen är omöjlig att förstå.
