David H skrev:När jag skulle söka filosofikurs på universitetet fick jag höra att valen var antingen teoretisk filosofi eller praktisk filosofi, och att ett annat ord för praktisk filosofi är värdefilosofi. Jag resonerade då som så att om praktisk filosofi är värdefilosofi, måste det ju innebära att teoretisk filosofi är värdelös filosofi! Således blev valet enkelt, jag valde praktisk filosofi. Och det är något jag är benägen att stå fast vid, filosofi utan värde är inte värd namnet.
David H skrev:Och då en sak som har slagit mig; de mest typiska representanterna för positiva värden i så kallade filosofiska diskussioner är 1) liv, och 2) pengar. Typiska dilemman handlar om att antingen rädda liv, eller att få pengar. Man förutsätter då alltså att liv och pengar är positiva värden.
Men kan vi vara säkra på att liv och pengar verkligen är positiva värden?
Som jag ser på värdets natur så är det alltså något vi skapar. Det är en kreativ artefakt.
När vi säger att ett "värde är x" så betyder det "jag väljer att skapa x"/"jag väljer x".
När vi kommunicerar om saker använder vi de vanligaste orden för det vi vill säga och menar och vi säger inte "jag väljer hälsa" utan "hälsa är viktigt". Men det enda man kan mena, värdemässigt, är att "jag väljer hälsa före ohälsa".
Vi kan välja att rädda liv eller att skaffa pengar och det kan finnas en motsättning mellan dem eftersom vi kan tycka så och välja dessa saker. Om vi inte kunnat tycka olika om dem eller välja mellan dem hade vi inte kunnat "skapa värde".
Pengar är en specifik typ av sak vi skapat där vi väljer att använda dem som betalningsmedel. Funktionen är då att vi kan "dela med oss av värde" eftersom vi är överens om att det är användbart att göra så.
Så liv och pengar "har värde" när vi "väljer att skapa dem framför annat". De finns för att vi väljer dem och vi väljer dem för att vi uppfattar dem och att de påverkar annat vi ger värde.
David H skrev:Jag kommer ihåg en gång att jag fick besök av en person som satte sig vid min bokhylla, tog fram mitt filosofilexikon och frågade om jag kände till om en filosofisk teori som säger att livet är en pendel mellan lidande och att vara uttråkad. Jag sa att jag inte kände till detta..och hon slog då igen boken och började glatt och bekymmerslöst bläddra bland mina andra böcker... Men om vi för en stund bromsar där: Hur vore det om livet inte har ett positivt värde? Vad skulle det få för implikationer? Är det inte likt resonemang som t ex finns inom buddhistisk tradition också?
Som jag ser det så är vi psykologiskt "tvingade att formulera värden". Som jag har beskrivit tidigare anser jag att vi har två sätt att förhålla oss till erfarenheten vi har och de fungerar som en karta och en kompass. Kartan hanterar "är"/fakta och kompassen bör/värde.
Dessa förmågor kommer med medvetandet, känslor, föreställningar och valmöjligheter.
All erfarenhet vi har är fylld med +/- och vi kan inte plocka bort detta. Hjärnan kräver av oss att svara på två filosofiska frågor: "Var är jag?" och "Var skall jag?". Hur ser världen ut? Vad är viktigt för mig?
Angående livets värde så skulle jag definiera godhet som intentionerna att handla som om liv har positivt värde och ondska som om liv har negativt. Med positivt får vi beteenden som att värna om hälsa och med negativt skadar vi liv för att det bör skadas. Ren ondska är inte vanligt annat än i fiktion men det är en skala där man för godhet oftast väljer att stödja liv och sällan att skada det eller vice versa.
Inom Buddhismen bör man värdera allt som lever och allt som är medvetet för att det har en Buddhanatur.
Existensens natur innehåller Buddhanatur så man bör sätta värde på allt som existerar och välja Buddhanaturen skulle vi kunna säga.
Du kanske tänker på tanken att existera innefattar lidande? Dukkha?
Det är FÖR att existensen innehåller Dukkha vi bör värdera den. Egentligen är taken att våra handlingar ÄR det som skapar Dukkha och Sukha, lidande och livsglädje, och att det är DÄRFÖR dem har värde.
