teoretikern skrev:Jbig skrev:Hejsan!
Hej.
Vad gör att en regering
devalverar?
Varför höjdes räntorna redan hösten 1990? För skojs skull?
Hur kommer det sig att 145 000 konkurser svepte över Sverige 1991?
Ser vi till hur många D-mark en tysk behövde för att växla till sig svenska produkter, ser det ut så här:
1976: 78
1977: 79
1978: 73
1979: 77
1980: 89
1981: 100
1982: 95
1983: 89
1984: 100
1985: 105
1986: 96
1987: 94
1988: 101
1989: 109
1990: 114
1991: 124
1992: 130
Men för att det skall vara relevant måste vi väl även ta hänsyn till prisbilden i Tyskland. För du menar att priserna gick upp i Sverige, så att även om den tyska valutan stärktes mot den svenska så blev det inte för dem billigare.
Men då bortser du väl från deras inflation? Även om den är lägre än den svenska under samma tid så kommer den till att pressa upp det tyska jämförelsepriset, vilket avgör om det är "rationellt" alltså billigare, för tysken att handla i Sverige än hemma.
För kolla här:
1976 betalar en tysk 78 dmark för en svensk produkt och 1992 betalar han 130 dmark.
Jag antar att Tyskland hade 2% inflation per år under hela perioden, alltså för exemplets skull.
Då kostar en vara hemma i Tyskland 100 dmark år 1976 medan den 1978 kostar 102. Och 1979 kostar den 104,04; och sen 106,12; 108,24; 110,40; 112,61; 114,86 osv. Tills den år 1992 kostar 134,56 dmark.
Så har det då blivit dyrare för tysken att handla hemma också?
Eller skall man inte räkna så? Om inte, varför inte då?
Märk att det här var ett exempel som utgick från en 2% höjning av priserna per år. Jag tror inte att de har haft det. Men om man då ser till höjningen för de svenska varorna för tysken så har de blivit 52 dmark dyrare. Och för tyska produkter under samma period så har de rimligen blivit 34 dmark dyrare.
Inte så stor skillnad va?
Fast jag kanske tänker fel här. Har ju ingen bildning i (mytologi?) ekonomi!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno