Avantgardet skrev:Definition tack! Vad menar DU med bättre? Hej förresten! Det var längesen sist.
Hej, skrinlade forumfilosoferandet temporärt på grund av julklappsshopping och andra livsnödvändigheter.
Med bättre så menar jag min definition av vad den civilisatoriska utvecklingen bör sträva mot: ett friare och öppnare samhälle som utgör en grundläggande struktur i vilken individen är fri att förverkliga sig själv och sin livsstil. Samhället utgör bara grundfundamentet med välfärd, infrastruktur etc etc som gör detta möjligt. Man låser alltså inte in medborgarna i stora ideologiska system som de skall utgöra kuggarna i. Liberalismen som anti-ideologi således.
Rätta mig om jag har fel men finns ekonomiska system i naturtillstånd?
Naturen i stort är väl ett enda stort äta-eller-ätas. Inom vissa kollektivstiskt funtade djurarter sluter man sig samman i en slags primitiv kommunism. Den (för mig ideala) liberala marknadsekonomin är en väldigt human äta-eller-ätas variant. Förlorarna får dock inte plikta med sina liv och sluta som kadaver åt den starke. Förlorarna får dock nöja sig med sämre materiella förutsättningar och villkor. Man låter inte de som slås ut (eller inte orkar skapa sig ett bättre liv) i konkurrensen dö på gatan, utan tillhandahåller åtminstone de basa livsnödvändiga villkoren för dem. Denna nedlåtande storsinthet får förmodligen vänsterkotteriet på filosofiforum.com att se rött, men jag står fast vid att detta är en bra och funktionell samhällsmodell. Den existerar inte för att trycka ner de svaga i smutsen eller för att exploatera någon.
Men i naturen måste du slita och lägga på en rem för att ha en chans att överleva. I en modern civilisatorisk ekonomi förväntas du åtminstone pytsa ner dina 8 timmar per dag för att få njuta alla civilisations frukter och bekvämligheter. Tycker att det är en schysst deal. Passar det inte kan man bosätta sig i skogen och odla morötter.
Sen så skönjer jag implicit i dessa rader en människosyn som de flesta vetenskaper antog ha gått i graven med Thomas Hobbes, eller senast med Adam Smith - det vill säga den där hedonistiska människan som enbart svarar på belöning eller straff.
Jag har inte en krass människosyn för att jag vill att världen skall vara sådan. Jag bara konstaterar att människan är sig själv närmast. Och att man inte kan bygga ett samhälle på en naiv dröm om att alla sköter sig och drar sitt strå till stacken av ren frivillighet. Det måste finnas incitament, inte i form av tvång (som i en kommandoekonomi) men i form av belöning för din insats i samhällsbyggandet. Det är en betydligt bättre grund för att skapa en känsla av ansvarstagande.
Nu har det ju emellertid visat sig att människan inte alls fungerar på det sättet utan motiveras av en rad andra faktorer
Vilka faktorer motiverar människan som samhällsvarelse förutom driften att se om sig själv och sina närmaste? Det finns personer som utgör undantag, men de är få. Vilket är synd.
Slutligen: vad menar DU med förbättringar?
Det finns inget kollektivt
bättre som gäller för alla. Var och en känner sig själv bäst, därför är det bäst om alla blir sin egen lyckas smed. Det goda livet och vad som är värt att sträva efter bör inte sanktioneras ovanifrån.
Samhället finns till för människorna, istället för tvärtom. Ger dem förutsättningarna att skapa sin egen lycka. Vi kan dock inte lita på att människorna av egen maskin tar hand om varandra och ser efter dem som far illa (här kommer min realism/cynism in). Välfärd, omsorg, miljöhänsyn och allt annat som ser till att denna samhällsmodell inte ruttnar inifrån bör tillgodoses av staten.