Ja, men teorier/handlingsprinciper ska ju stämma i alla möjliga scenarier. Om utilitarismen inte stämmer i alla scenarier är den inte korrekt, utan i så fall är det en annan princip som är den rätta. Därför finns det en poäng med dessa bisarra tankeexempel.
Det håller jag med om. Jag menade inte att det var fel av dig att ta ett sånt exempel. Jag menade bara att förklara att den chockerande klangen i "Makterna vill att barn ska torteras av miljoner sadister" inte beror på att jag är den dåre jag verkar vara när jag säger nåt sånt, eller på att utilitarism skulle vara något man inte borde tillämpa fullt ut, utan att det beror på att scenariot var så makabert. För att inte nån skulle missförstå. Det är nämligen min erfarenhet att människor alltför ofta tänker i melodramatiska kvällstidningsrubriker snarare än i logiska tankar.
Det finns ju en tillvänjningseffekt i folks tänkande. Om nån glesbygdsbo levat i 60 år och aldrig träffat någon annan människa förutom bilar som spanar för att göra inbrott, kommer han antagligen att förvärva uppfattningen "alla utbölingar är skumt folk". Tyvärr glorifieras erfarenhet och ålder eftersom det anses utstråla pondus, men det kan med ett negativt istället för positivt laddat ord även kallas "insnöande". Det går att dra för stora växlar på erfarenhet (även om erfarenhet, logiskt tillämpad, förstås alltid är en fördel).
Vanliga människor har aldrig upplevt att det kan vara något positivt med att t.ex. mörda eller som i det aktuella exemplet att tortera barn, och därför känns det rätt att upphöja detta till en dogm att man aldrig får göra dito. MEN, dogmer är aldrig rätt.
Visst, det är det. Men vilka skäl har du för att tro att utilitarismen är korrekt, och att alla preferenser är lika mycket värda?
Vad som är "korrekt" beror på hur du väljer att värdera. Utilitarismen verkar vettigast eftersom den enligt vad jag kan bedöma är mest logisk, och när jag tänker vill jag vara så effektiv som möjligt, så därför väljer jag ett kraftfullt verktyg, och logik tycker jag verkar vara det kraftfullaste tankesättet.
Du talar om att alla preferenser är lika mycket "värda". För vem? Det beror ju på vem det är som "värderar". Om vi för en stund talar POLITIK så borde staten värdera allas värderingar lika högt ja. Då skapas ett rättssystem där inte vissa grupper förfördelas. Här och nu kanske det inte verkar vara nån fara att gynna politiskt korrekta grupper. Men betänk då att vilken grupp som är politisk korrekt varierar med modet. I Tyskland var det lika "rätt" att gynna fosterlandet och sparka ut "parasiterna", som det är idag att gynna de stackars homosexuella/kvinnor/handikappade och sparka ut pedofiler och lågprisarbetskraft. Man får en säkrare situation om man är tolerant och då måste alla livsstilar ha samma existensberättigande även om de förefaller äckliga. (Då menar jag INTE att man får begå brott mot andra människor med hänvisning till att det är ens livsstil, utan jag menar att man ska få göra vad man vill sålänge man inte inskränker någon annans frihet)
Vi har en stark tro om att vissa preferenser (t ex sadistiska preferenser) är mindre värda än andra preferenser. Denna tro kan vi visserligen vara beredda att ge upp, som varje annan tro, men endast om vi ges starka skäl till att göra det.
Sadism upplevs som osympatiskt; det gör jag också.
Men om man fördjupar sig i de mekanismer som skapar sadistiska preferenser så slutar man kanske tänka så. Sadistiska preferenser är inte alltid något som sadisten själv bestämt sig för att ha (även om det sadister emellan, t.ex. på communityn www.darkside.se, tyvärr odlas en "psykologer, sluta analysera oss!"-mentalitet) utan som uppstått av vissa orsaker och som förhoppningsvis kan kanaliseras på oskadliga sätt.
Det finns inget syfte att generellt nedvärdera sadistiska preferenser. Däremot kan man förstås vara vaksam och misstänksam och undersöka vad de kan ha för konsekvenser i det aktuella fallet. Borde en sadist arbeta som dörrvakt? Däremot finns det ett syfte att hedra sadisters insikt som sig själva som varandes sadister. Genom självanalys och moraliskt filosoferande kan deras drifter kanaliseras på mer konstruktiva sätt än det klassiska "göra dumheter på fyllan när hämningarna släpper". En sadist kan mycket väl arbeta som dörrvakt under förutsättning att han har en genomtänkt moral som får honom att agera ansvarsfullt oavsett om det skulle klia i fingrarna emellanåt.
Och det handlar om värderingar i slutänden.