J R Auk skrev:nuddle skrev:20% av folket i Sverige äger 80% av kapitalet... det är ungefärlig KORREKT gissning, så 20% av kapitalet omfördelas bland de resterande 80% av folket
Har för mig att den senaste egendomsrapporten som gjordes av staten angav att 60% ägs av 1%, och 30% ägs av 9% och sen får de 90 resterande procenten dela på 10%.
Att det skulle förändrats till en bredare fördelning sen 1995 då rapporten gjordes verkar inte troligt, snarare är det nog tvärt om.
Socialfascisterna i Sverige har gjort ett bra jobb under sina 100 år vid makten.
http://www.scb.se/statistik/HE/HE0104/formrapport.pdf
+1
Enda alternativet jag sett i fråga om ekonomi är EAP
Verkligen? Den europeiska falangen av den globala LaRouche-rörelsen ...? Du kan inte ha läst om deras historia. Jag klipper lite från
länken: "Under 1980-talet hade partiet också en tydligt kulturkonservativ prägel. EAP kontrollerade den 1979 grundade
Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling Stones, Alice Cooper och Ebba Grön".
Fasaner på stan ... Mer från
Wikipedia: "The LaRouche movement has attracted devoted followers and developed some specific and elaborate policy initiatives, but has also been referred to variously as Marxist, fascist, anti-Semitic, a political cult, a personality cult, and a criminal enterprise."
Politik skyler bara över och har ingen reell makt.
Var menar du att den lagstiftande makten sitter om inte i Riksdagen och Sagerska palatset? Vad gör alla lobbyister där i så fall?
freddemalte skrev:Min fråga var vilket parti som bäst skulle uppnå en sådan värld om man strikt ser på deras politiska agenda.
Och jag förklarade hur och på vilket sätt frågan är hopplöst missriktad.
För det första förutsätter ett svar att jag skulle acceptera utilitarismen som utgångspunkt för mina val. Det gör jag inte och jag känner inte till någon annan människa som gör det heller. Du lär finna fler isbjörnar på Antarktis.
För det andra verkar du inte förstå att ett politiskt parti är en koalition av medborgarrörelser, intressegrupper, föreningar osv. som genom interna strider kompromissar fram ett gemensamt program; detta gör att det ibland finns fler förgreningar inom än mellan partier.
Slutligen är demokratin inte avsedd för ett slutgiltigt och utopiskt statsskick där dess lagstiftande representanter --
apparatjiki -- svarar mot abstrakta principer enligt komplexa ideologier.