Varför jämlikhet bara där det gynnar kvinnan?

[teoretikern]

text

Det raderades en hel del i denna tråd, men jag återupptar något som har med ämnet att göra. I denna tråd nämns tanken att kvinnornas lägre inkomster i jämförelse med männens är orättvisa.  Det ska råda milimeterrättvisa oavsett ålder eller yrke. Enligt rättviseförespråkarna ska kvinnorna kunna lyftas till en bättre position inte genom att de skapar något själva utan genom att män frivilligt eller med tvång ska hålla tillbaka sina anspråk. Liknande krav framförs i omfördelningsdebatten, att arbetare ska inte tillförsäkra sig högre inkomster genom att bilda egna, jämlika och jämställda  företag och konkurrera ut de privatkapitalistiska, utan genom beskattning. Man ska på ett mycket direkt sätt försämra för dem med bättre inkomster. Man kan då kvotera uteliggare i och med att de flesta uteliggare är män, genom att kasta ut fler kvinnor på gatan. Vi ska även ha i åtanke att de allra flesta som skadas allvarligt eller dödas i arbetsplatsolyckor är män. Man kan utefter den rättvisefilosofi som gäller i området beskattning således se till att kvinnor får osäkrare arbetsplatser, man kan t ex sparka skyddsombuden, för det är ju trots allt legitimt att försämra för någon annan i syfte att nå rättvisa och jämställdhet.


Sådana här diskussioner är Anarki, stat och utopi smockfull av och det är därför den är en rekommenderad, helt suverän bok.





Har du läst filosofi? Själva upplägget på inlägget är ganska likt Nozicks. I ett annat inlägg undrade jag om rättvisetänkandet skulle kunna överföras till området sex. Och det verkar som att det synnerligen går. Vi tänker oss att egenföretagare Lars af Stephensson ger sin son 100 000 kronor. Lars avsäger sig rätten att att besluta om dessa 100 000 utan ger istället sin son rätten att förfoga över dem pengarna. Detta uppskattas inte av somlig vänster. Helst ska inga pengar alls överföras mellan fader och son, men om så sker ska beloppet röra sig om högst en hundralapp. All summa över denna har inte sonen rätt till, utan statskassan. en tredje part har rätt till denna frivilliga överföring mellan två andra parter.

Om Lina och Ponus träffar varandra för en kväll och aldrig mer, ger Lina Pontus rätten till sin kropp. Och tvärtom. Har då en tredje part rätt till den överföringen?

[J R Auk]

Jag håller med dig Teoretiker vad det gäller människors handlande. Alltså, det är något sjukligt över att kräva jämlikhet inför sex, olycksfrekvens osv.

Men vad det gäller pengar så är det en annan sak. Eller det hade inte varit något som helst problem om jordens yta och resurser var så stora att alla hade en bit natur där de kunde bedriva en verksamhet vars produkt kunde bytas mot pengar.

Men som det är nu är det inte så. Och varför skall vi acceptera en fördelning av jorden och dess resurser som uppstod innan vi ens var födda?

Du antar ju redan i viss mån en jämlikhetsteori, eller rättviseteori, när du anger att någon har rätt att behålla det den tagit från naturen. Alltså du vill ju ge alla den rätten genom att göra alla jämlika rättvisan att få äga. Så varför är den jämlikheten, eller rättvisan rätt?

Och om du säger att de förtjänar det för att de har satsat tid och energi för att förskansa sig de resurser de håller så får du förklara varför den som satsar tid och energi på att slå ner någon och ta de resurser som naturen håller i människans ägo inte har rätt till dem.

Personligen är jag emot beskattning av samma skäl som Nozik, alltså att det är att betrakta som slaveri, och skulle betraktas så om man skriver om det till att vara tvångsarbete X antal timmar, istället för tvång att överlämna förtjänsten av X antal timmars arbete.

Sen har vi kollektiva utgifter vilka måste sörjas för på något sätt vilket komplicerar det hela.

Om nu inte rättvisa är något vi bör ta hänsyn till, varför bör vi då ta hänsyn till andra rättigheter som rätten till liv, att inte bli skadad osv? Vad gör de rättigheterna speciella? De antas väl för att de anses vara något som alla är angelägna om? Alltså att det är en form av kollektiv rätt, som individen åtnjuter. Är det inte som Mill bla säger att vi all form av handel är en social angelägenhet, en kollektiv angelägenhet? Är inte ägandet om det enbart har värde, utöver bruksvärdet, för att det relaterar till andras behov en social angelägenhet? Varför är det en personlig rätt att äga något?

[teoretikern]

text

Till att börja med måste jag säga att det är inte alls säkert att jag sitter inne med vattentäta moralfilosofiska svar.  Det som genomsyrar hela Anarki, stat och utopi är överenskommelser och äganderätt. Nozick menar att en överföring mellan två parter som med fria viljor ingår denna överenskommelse har ingen annan part rätt att besluta över. Här är mitt svar: man kommer närmare hur människan faktiskt agerar och tänker om man nyttjar denna moralfilosofi, än om man lutar sig mot någon diffus sluttillståndsrättvisa som ingen vet vad den innebär (alltså rättvisan), och dessutom lutar sig mot att kräva den ena efter den andra rättigheten, baserad på synen "Han har, men jag har inte" (vilken är socialdemokratins grund). Detta för att kunna upprätthålla ett samhälle överhuvudtaget. Möjligtvis kan vi tänka oss att en grupp skeppsbrutna personer som lever kollektivt kommer uppträda som socialister vill, men vårt samhälle är idag inte alls rent strukturellt sett uppbyggt på det sättet. Vad skulle jag göra om jag i mitt företag kom med en innovation som gjorde mig rik? Vad skulle ni göra? Skulle det första jag gjorde vara att tänka på vilka donationer jag skulle genomföra under följande dagar, till människor jag aldrig kommer se skymten av? Jag har aldrig någonsin hört människor (vanliga medelsvenssons och inga rika kapitalister)  jag arbetat med drömma om att göra något sådant, och socialpsykologiska experiment avslöjar att försökspersoner inte heller tänker så. Däremot skulle jag säkert donera pengar till min släkt.

Socialister brukar invända mot äganderätten att den är till för de rika, de fattigare har ingen som helst nytta av den. Med det är främst fattigare som blir utsatta för brott. En kvinnlig låginkomsttagare i någon dystopisk förort någonstans som råkar bli rånad och våldtagen kommer få hjälp av polisen, ingen negligerar hennes situation. Äganderätten är till för alla. Alternativet är anarki, och den behöver verkligen inte alls vara trevlig, snarare tvärtom.

Att följa överenskommelser och frivilliga överföringar är logiskt och konsekvent. Alternativet är godtycke. Och svävar man inne i godtyckets land, kan man lika gärna blanda in sex i diskussionen, för det finns då ingenting som säger att så bör inte ske. Ingenting förutom människor finns då som säger att diskussionen ska fjättras fast vid ämnet inkomster och ingenting annat. Ekonomisk ojämlikhet är en upplevelse, och det är även bristen på sex.

[J R Auk]

Du undvek frågan än en gång.

Det är en gigantisk skillnad på ett samhälle där mycket ägs, och ett samhälle där allt ägs.
I det förra finns möjligheten att berika sig utan omfördelning (dessa transaktioner mellan människor du talar om är omfördelning likväl). Men i det senare fallet är så inte fallet.

Det legitimerar strukturell makt, och det är vad du argumenterar för.

Jag kan acceptera att så är fallet. Men då borde vi avveckla hela staten. Då den konserverar de förhållanden som råder, och gör att den besuttne inte måste genom sin rationalitet se till att fördela sin rikedom.

(varför äga allt om man inte kan behålla det?)

[Zokrates]

Det löser vi med ett klassiskt statligt lotteri, (det enda av alla svenskars accepterade form av större resursomfördelning) där vi bland varje född årskull drar 100 vinnare som får dela på 1 miljard.

[teoretikern]

Du undvek frågan än en gång.

Det är en gigantisk skillnad på ett samhälle där mycket ägs, och ett samhälle där allt ägs.
I det förra finns möjligheten att berika sig utan omfördelning (dessa transaktioner mellan människor du talar om är omfördelning likväl). Men i det senare fallet är så inte fallet.

Det legitimerar strukturell makt, och det är vad du argumenterar för.

Jag kan acceptera att så är fallet. Men då borde vi avveckla hela staten. Då den konserverar de förhållanden som råder, och gör att den besuttne inte måste genom sin rationalitet se till att fördela sin rikedom.

(varför äga allt om man inte kan behålla det?)

Nej, om anarki är så mycket bättre än dagens samhälle, ja då ska vi avskaffa staten omedelbums och se fram emot en enda livslång fest. Men hur vet vi det? Vad händer om alla får sämre? Vad sker om produktionen minskar och våld och utrygghet bryter ut pga att det finns ingen statsmakt som med sitt våldsmonopol hindrar privatpersoner från att ha ihjäl varandra?

Att studera inkomsterna och kräva utjämning är att studera en slags dimension. Men varför inte studera andra dimensioner?

[Justin Case]

Angående mina förhastade slutsater om ditt sexliv så ber jag om ursäkt

Jag ursäktar dig! (Bättre sent än aldrig, hoppas jag.)

Jag är håller med om mycket av vad du skriver, Zokrates, att statsapparaten alltmer tagit monopol på begreppet moral, och börjat pådyvla medborgarna denna "moral", som numera alltmer tycks ha som huvudsyfte att göra samtliga medborgare alltmer likformiga och därmed (hoppas makthavarna kanske) lätthanterliga - vilket försämrar nästan alla medborgares liv på ett eller annat sätt eftersom nästan ingen svensk faktiskt lever efter någon sådan "moral" utan faktiskt begår brott ibland. Det vore intressant att veta hur många procent av svenska folket som aldrig begått något brott. Det är iofs kanske inte så många som våldtar (dock beror det på definitionen; hur snabbt efter ett "nej" måste man avbryta ett ömsesidigt frivilligt ingånget samlag för att det inte ska vara våldtäkt? En tiondels sekund? Två tiondelar? En sekund? Två sekunder? osv. Gäller detsamma både när den som säger nej är kvinna och när den som säger nej är man?) Men det är desto fler medelsvensson som jobbar svart, överskrider hastighetsbegränsningen, kör tvärs över spärrlinjer när han/hon kommer på att "oj, här skulle jag ju svänga av!", pinkar där man inte får pinka, laddar ned någon låt olagligt för att det är så mycket mer besvärligt att få tag på den lagligt, går mot röd gubbe, underlåter att ta upp något i deklarationen eller gör något annat som är förbjudet i lag. Med den rikliga flora av förbud som nu finns i lagboken kan nästan ingen svensk medborgare känna sig riktigt säker på att vara fri från lagens långa arm. Detta gör att när myndigheterna börjar övervaka folket med högteknologi, som nu med FRA-lagen, och de ännu mer integritetskränkande lagar som snart kommer, så styrs folket - även opinionsmässigt, återspeglat i undersökningar gjorda av sifo, temo etc. - in mot en centralfåra av "bäst att låtsas som att jag har rent mjöl i påsen och inget att dölja och att jag därför tycker att det är helt okej om myndigheterna snokar i hela mitt privatliv utan och innan och läser alla mina mejl och alla mina tankar och på det sättet skrämmer mig till att lyda varenda liten paragraf på sikt - för jag har ju ingenting att dölja" - i bjärt kontrast mot verkligheten, som är att nästan varenda medborgare har saker att dölja, och myndigheterna likaså. Man kan t.ex. undra varför vi aldrig får reda på vad f.d. statsminister Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson ringde för samtal eller inte ringde för samtal den där annandagen efter tsunamin, med tanke på att regeringen nu, via FRA, kommer att kunna ta reda på vad vilken svensk som helst gör, när som helst, på telenätet, från och med 1 januari 2009 och för en oviss framtid. Att nu 51% av svenska folket är "emot FRA-lagen" är dels säkert en mycket lägre siffra än vad folk hade vågat ge upphov till om de inte redan haft på känn att de är alltför övervakade (mobilen kan vara avlyssnad även i avstängt läge etc) för att det ska vara klokt att ge ärliga svar i opinionsundersökningar - och dels en siffra som på sin höjd avspeglar vad folket tycker om FRA-lagen i sin nuvarande formulering - inte i den nästan identiska formulering den kommer att ha om några månader, men som av regeringen då antagligen kommer att beskrivas som "med avsevärt stärkt skydd för enskilds integritet" eller något liknande, så att de opinionsundersökningar som hittills gjorts om FRA-lagen kan glömmas bort, och nya manipuleras fram istället.

Man får anta att från och med nästa år, när myndighetspersoner oförhappandes blir fångade i nätet, som t.ex. Lars Danielssons annandagsbeteende skulle ha blivit med den FRA-lag som nu kommer, så kommer vi att få höra bortförklaringar som "det var tekniskt fel i övervakningssystemet just när denna persons beteende övervakades". Sådana bortförklaringar kommer vi inte att få höra när det är någon icke-politiskt-korrekt icke-politiker som fångats i nätet, även om denne inte begått ett dugg värre brott. Alternativt kan regeringen "photoshoppa" fram ett politiskt korrekt samtal från en politiker, där ett icke politiskt korrekt samtal egentligen ägt rum. Innan det presenteras för folket. Och så vidare.

Efter 9/11 har myndigheterna vunnit mer och mer mark på bekostnad av de medborgare de är satta att tjäna. Det är nu verkligen dags att påminna sig om vilka som är satta att tjäna vilka, egentligen.

Så din skeptiska inställning till statliga kontrollfasoner som gått överstyr delar jag helt och fullt, Zokrates. Staten är inte folket.

Jag ville bara peka på inkonsekvensen i att man betraktar sex på ett annat sätt än vad man bekraktar pengar. Vad jag ville föra fram i den här tråden var att män som av någon anledning inte lyckas få ett tillfredsställande sexliv ska betraktas som lika mycket berättigade till  samhällsåtgärder - kvotering etc - som de kvinnor som idag blir inkvoterade i styrelser och allt vad det är. Varför göra skillnad på sex och pengar härvidlag? Vad finns det som säger att sex skulle vara ett mindre tillfredsställvärt behov hos män än vad pengar är ett tillfredsställvärt behov hos kvinnor? Varför ska kvinnor få kvoteras in i styrelser bestående av män, när inte män får kvoteras in i kvinnor?

[Justin Case]

Att studera inkomsterna och kräva utjämning är att studera en slags dimension. Men varför inte studera andra dimensioner?

Väl talat! Alla dimensioner, som påverkar (eller utgör) individernas sammantagna mående, är relevanta att ta med i beräkningen. Och i så mån som de påverkar individernas måenden. Om t.ex. tillgången till kärleksupplevelser är låg hos man x, och en kvinna y skulle kunna rätta till denna brist utan att behöva lida lika stort lidande som mannen i fråga lider av att inte få ifrågavarande brist tillrättad, bör ifrågavarande kvinna enligt utiltiarismen rätta till ifrågavarande mans brist. Grovt förenklat.

[Sceptisk]

Det måste bli ett slut på detta ständiga tjat om jämlikhet. Ta fram könens styrkor istället. Män vill inte bli kvinnor och kvinnor vill inte bli män. Jämlikhet reducerar bara folk till något sämre. Gör nåt bra av det som är istället.

[Justin Case]

Har du läst filosofi? Själva upplägget på inlägget är ganska likt Nozicks.

Ja, bl.a. har jag läst en bok av Nozzick, minns inte vilken, men jag håller med Tännsjö i hans kritik av Nozzick att om en fattig person A skulle skriva ett avtal med en rik person B om att A:s njure skall överföras till B för x antal kronor om B skulle bli i behöv av en njure, skulle B ändå inte ha moralisk rätt att ta hjälp av polis för att med våld och mot A:s vilja (i den uppkomna situationen) inhämta njuren när B kom att behöva en njure. Avtal kan inte få vara heliga i alla situationer. Detta avspeglas också i vår lagstiftning, som säger att endast "rimliga" avtal har juridiskt stöd. Om t.ex. du och jag skulle skriva på ett kontrakt som säger att du har rätt att t.ex. slå ihjäl mig, gäller inte det kontraktet, utan vad som gäller är vårt lands lagstiftning. Till syvende och sist blir det en tolkningsfråga för jurister vilka avtal som är "rimliga", men det bedömer jag som det minst dåliga av de till buds stående realiistiska alternativen. Man måste alltid komma ihåg att det enda som kan rättfärdiga någon som helst lagstiftning är dess sammantagna konsekvenser. Utilitarismen är härvidlag (och även annars) den naturliga domaren.

I ett annat inlägg undrade jag om rättvisetänkandet skulle kunna överföras till området sex. Och det verkar som att det synnerligen går. Vi tänker oss att egenföretagare Lars af Stephensson ger sin son 100 000 kronor. Lars avsäger sig rätten att att besluta om dessa 100 000 utan ger istället sin son rätten att förfoga över dem pengarna. Detta uppskattas inte av somlig vänster. Helst ska inga pengar alls överföras mellan fader och son, men om så sker ska beloppet röra sig om högst en hundralapp. All summa över denna har inte sonen rätt till, utan statskassan. en tredje part har rätt till denna frivilliga överföring mellan två andra parter.

Om Lina och Ponus träffar varandra för en kväll och aldrig mer, ger Lina Pontus rätten till sin kropp. Och tvärtom. Har då en tredje part rätt till den överföringen?

Förmodligen inte. Dels skulle antagligen varken Pontus eller Lina vilja ha sex med den tredje personen, vilket skulle göra att de skulle lida mer än vad den tredje personen skulle njuta av det hela, och dels skulle de inte kunna ge kärlek vare sig till den tredje personen eller varandra, och då skulle det även bli mindre av sådan "himmelsk" lycka som uppstår av att någon får äkta kärlek från någon annan. Därför skulle det förmodligen bli en minusaffär. i lycka räknat, för de tre parterna sammantaget om någon tredje part trängde sig på och genom hänvisning till ett avtal tilltvingade sig del i Pontus och Linas älskog. Motsvarande gäller definitivt inte för överföring av pengar. Om en miljonär överför t.ex. 10 000 kronor till var och en av hundra panka personer, kommer de sistnämnda att bli så mycket lyckligare att lyckan sammantaget ökar av överföringen. Hundra panka personer blir definitivt lyckligare, sammanlagt, av att få 10 000 kronor vardera, än vad en enda miljonär blir olycklig av att bli av med alla sina pengar.

Dock är jag ganska övertygad om att om den typiska sexiga östermalmsbimbon på 20-30 bast skulle sluta ta hem de gamla välkända korten och gå över till att ta hem okända "losers" som inte kan ragga, skulle den sammantagna lyckan för henne + dessa "losers" blir mycket större än den sammantagna lyckan för henne och hennes sexpartners i dagsläget. Detta till viss del med tanke på att hon idag ofta underskattar hur lycklig hon skulle kunna bli med många av dem som hon förhastat stämplar som losers. Men framför allt med tanke på hur mycket lyckligare en man, som hela sitt liv känt på sig att han haft stämpeln "loser" men plötsligt får ligga med en pangbrud, blir, jämfört med hur lycklig (d.v.s. minimalt) en stekare blir som sedan åratal betraktar dessa evinnerliga bimbos som en medioker förrätt till sin anklever eller vad han nu måhända äter till lunch.

[Justin Case]

Det måste bli ett slut på detta ständiga tjat om jämlikhet. Ta fram könens styrkor istället. Män vill inte bli kvinnor och kvinnor vill inte bli män. Jämlikhet reducerar bara folk till något sämre. Gör nåt bra av det som är istället.

Jag håller med dig fullständigt om att man ska ta vara på könens styrkor. Det ena könets styrka är att kunna få det andra könet saligt av lycka, och vice versa. Att öka antalet fall där detta blir verklighet är önskvärt, så länge det sammantaget ökar lyckan i universum. Det är det jag förespråkar. Jämlikhet har inget egenvärde, endast ett potentiellt instrumentellt värde i det att den tenderar öka den sammanlagda lyckan.

Om det finns ungefär lika många av båda könen, vilket det gör, vore det konstigt om det optimala sättet att maximera lyckan hos alla sammantaget vore att endast en tiondel eller mindre av männen hade sex med merparten av de sexuellt aktiva kvinnorna kväll efter kväll, så som det tydligen är nu. Troligen finns det hela tiden massor av kvinnor som går och trånar efter skitstövlar till män som de (dessa kvinnor) dels inte skulle må bra av att ligga med, och dels hur som helst aldrig kommer att få ligga med, eftersom så många andra kvinnor står i kö. Dessa kvinnor skulle i många fall vinna på att ligga med vad de idag betraktar som "losers". Då de själva vägrar tänka den tanken frivilligt, kanske statligt tvång är den rätta vägen i det fallet, för att maximera lyckan för dessa "losers" plus kvinnorna i fråga sammantaget.

[Zokrates]

Det måste bli ett slut på detta ständiga tjat om jämlikhet. Ta fram könens styrkor istället. Män vill inte bli kvinnor och kvinnor vill inte bli män. Jämlikhet reducerar bara folk till något sämre. Gör nåt bra av det som är istället.

Jag håller med dig fullständigt om att man ska ta vara på könens styrkor. Det ena könets styrka är att kunna få det andra könet saligt av lycka, och vice versa. Att öka antalet fall där detta blir verklighet är önskvärt, så länge det sammantaget ökar lyckan i universum. Det är det jag förespråkar. Jämlikhet har inget egenvärde, endast ett potentiellt instrumentellt värde i det att den tenderar öka den sammanlagda lyckan.

Om det finns ungefär lika många av båda könen, vilket det gör, vore det konstigt om det optimala sättet att maximera lyckan hos alla sammantaget vore att endast en tiondel eller mindre av männen hade sex med merparten av de sexuellt aktiva kvinnorna kväll efter kväll, så som det tydligen är nu. Troligen finns det hela tiden massor av kvinnor som går och trånar efter skitstövlar till män som de (dessa kvinnor) dels inte skulle må bra av att bli tillsammans med, och dels hur som helst aldrig kommer att få ligga med, eftersom så många andra kvinnor står i kö. Dessa kvinnor skulle i många fall vinna på att ligga med vad de idag betraktar som "losers". Då de själva vägrar tänka den tanken frivilligt, kanske statligt tvång är den rätta vägen i det fallet, för att maximera lyckan för dessa "losers" plus kvinnorna i fråga sammantaget.

Usch, inte mer statligt tvång! Dessutom var du ju tidigare själv inne på det felaktiga i att inte alla "kontrakt" bör vara bindande angående exemplet med njuren.
Jag vet inte om det går att ändra vår nuvarande syn på sexualetik, men den ger ju samtidigt uttryck för dubbelmoral. Hur mycket dold makt i samhället som grundas på kvinnors hot om uteblivet sex som går ut  över männen finns det egentligen? Mina före detta fruar använde sina kön för att få sin vilja igenom tämligen konstant.
Även mina fd. sambosar har gjort detsamma, kört med både öppna och illa dolda hot om att det blir inget sex, om inte...

Frågan är om vi borde stämpla detta som brottsligt, låta kvinnorna som kör denna stilen få pröjsa för det, eftersom det är en form av utpressning,
men, jag är ju samtidigt emot fler lagar så  det bär emot att på allvar föreslå en sådan åtgärd, annat då än för att påvisa att jämlikheten mellan könen är ytterst väldigt ojämlik.

[Justin Case]

Hejsan, mitt första inlägg här.  :)

Jag tycker att utgångspunkten är helt fel. Borde du istället inte fråga dig om inta alla män borde ha rätt till den kunskap och färdighet som dom män har som lyckas med sin raggning. Trotts allt är väll samspelet en del av tjusningen inte bara målet.

"Samspelet" du talar om är en del av tjusningen om det förlöper på ett sätt som gör att det blir en tjusning. Så är inte fallet för väldigt många. Om många individer av det ena könet upplever att "samspelet" är ett jobbigt spel med för det mesta icke önskad utgång, ett spel som man därmed helst skulle ha hoppat över, medan det andra könet upplever det som något som har egenvärde och som de inte vill hoppa över, råder en ojämlikhet redan där, och det vore då inte orimligt att fundera över om man kunde jämna ut denna ojämlikhet mellan könen, med tanke på att man jämnar ut ekonomiska ojämlikheter mellan könen. Kanske kunde t.ex. "samlag som man helst inte velat ha" vara avdragsgilla i deklarationen, eller något. Naturligtvis kan alla dra av för sådana samlag, men liksom man måste spara kvitton för att få göra avdrag för kostnader i firman, måste man naturligtvis kunna bevisa för skatteverket att händelsen i fråga faktiskt ägt rum. (Och kanske även att man inte tyckt om den.)

Själv var jag för något år sedan helt förvirrad och fattade inte alls hur vissa lyckades medans jag satt stumm i ett hörn och inte fattade någonting alls. Inte ens vågade gå fram och säga hej. Men nu vet jag hur man gör. Tänkter därför dela med mig av var man om man vill skulle kunna hitta kunskap och vägledning.
http://www.doctorpaul.net/
Även om detta nu har en väldigt komersiell prägel och kan tros vara ytterligare en kille som ska försöka lura folk på pengar. Så kan jag lova, det är det inte.
http://www.doctorpaul.net/about/

Blev kanske lite off topick. Men min poäng är att jag tycker att alla män borde ha rätt till den här typen av information och guidning och att det är i den änden man borde börja.

Visst är det bra med sådana kurser. Men det föreligger en ojämlikhet i det att endast det ena könet måste gå sådana kurser för att få vad det andra könet får utan att gå dessa kurser. Så för att utjämna den orättvisan bör kanske kurserna dels vara finansierade med skattemedel, dels ske på betald arbetstid så att ingen orättvist förlorar värdefull fritid för att bli ungefär lika attraktiv som den genomsnittliga individen av det motsatta könet. Någon millimterrättvisa är nog inte eftersträvansvärd, men det betyder inte att dagens mycket stora orättvisa mellan könen på sexfronten bör accepteras. Att alla medborgare inte bör tvingas dela med sig så att alla har exakt lika mycket materiell egendom betyder ju t.ex. inte att ingen fördelningspolitik alls bör tillämpas. Om viss fördelningspolitik faktiskt bör tillämpas på pengaområdet, varför inte även på sexområdet?

[Justin Case]

Det måste bli ett slut på detta ständiga tjat om jämlikhet. Ta fram könens styrkor istället. Män vill inte bli kvinnor och kvinnor vill inte bli män. Jämlikhet reducerar bara folk till något sämre. Gör nåt bra av det som är istället.

Jag håller med dig fullständigt om att man ska ta vara på könens styrkor. Det ena könets styrka är att kunna få det andra könet saligt av lycka, och vice versa. Att öka antalet fall där detta blir verklighet är önskvärt, så länge det sammantaget ökar lyckan i universum. Det är det jag förespråkar. Jämlikhet har inget egenvärde, endast ett potentiellt instrumentellt värde i det att den tenderar öka den sammanlagda lyckan.

Om det finns ungefär lika många av båda könen, vilket det gör, vore det konstigt om det optimala sättet att maximera lyckan hos alla sammantaget vore att endast en tiondel eller mindre av männen hade sex med merparten av de sexuellt aktiva kvinnorna kväll efter kväll, så som det tydligen är nu. Troligen finns det hela tiden massor av kvinnor som går och trånar efter skitstövlar till män som de (dessa kvinnor) dels inte skulle må bra av att bli tillsammans med, och dels hur som helst aldrig kommer att få ligga med, eftersom så många andra kvinnor står i kö. Dessa kvinnor skulle i många fall vinna på att ligga med vad de idag betraktar som "losers". Då de själva vägrar tänka den tanken frivilligt, kanske statligt tvång är den rätta vägen i det fallet, för att maximera lyckan för dessa "losers" plus kvinnorna i fråga sammantaget.

Usch, inte mer statligt tvång! Dessutom var du ju tidigare själv inne på det felaktiga i att inte alla "kontrakt" bör vara bindande angående exemplet med njuren.

Ja, går inte det ihop? Kontraktet som nu i praktiken råder mellan de flesta kvinnor och de flesta män är - om än outtalat - att männen måste prestera på allehanda sätt för att få ha sex med kvinnorna, men inte vice versa. Kanske kunde staten gå in och säga att "stopp och belägg, det där är ett lika orimligt avtal som om man skulle skriva avtal om att någon får ta ens njure vid behov!"

Att gå kurser i hur man blir mer attraktiv som man är bara ännu ett sätt att dansa efter kvinnornas pipa - att "betala" för att "få" sex. Även om man hittar någon gratiskurs som ger resultat, går det ju åt tid, och tid är pengar.

Men statligt tvång är jag egentligen också emot. Jag skulle helst vilja att vi alla - alla människor som finns -  lärde känna varandra så grundligt att vi, vid behov, kunde utöva ett kollektivets upplysta tvång gentemot varandra enligt sant demokratiska principer, på så sätt att alla de, och endast de, som verkligen fått en orättvist dålig lott i livet, blev kompenserade av övriga. På alla områden: sex, pengar, allt. Teknologiutvecklingen kan ge oss den möjligheten ganska snart. Farorna jag ser är 1) att makthavarna lägger beslag på den teknologin och använder den mot folket och förvägrar folket tillgång till den, och 2) att klimatkatastrofer, krig eller andra kaosaktiga händelser flyttar vår utvecklingsnivå nedåt eller rentav förintar mäskligheten.

Ser vi bara till att överleva, och föra över makt från våra nuvarande makthavare till folket, så mycket som omständigheterna tillåter, finns hopp om ett paradis inom en överskådlig framtid.

[teoretikern]

Ja, bl.a. har jag läst en bok av Nozzick, minns inte vilken, men jag håller med Tännsjö i hans kritik av Nozzick att om en fattig person A skulle skriva ett avtal med en rik person B om att A:s njure skall överföras till B för x antal kronor om B skulle bli i behöv av en njure, skulle B ändå inte ha moralisk rätt att ta hjälp av polis för att med våld och mot A:s vilja (i den uppkomna situationen) inhämta njuren när B kom att behöva en njure. Avtal kan inte få vara heliga i alla situationer. Detta avspeglas också i vår lagstiftning, som säger att endast "rimliga" avtal har juridiskt stöd. Om t.ex. du och jag skulle skriva på ett kontrakt som säger att du har rätt att t.ex. slå ihjäl mig, gäller inte det kontraktet, utan vad som gäller är vårt lands lagstiftning. Till syvende och sist blir det en tolkningsfråga för jurister vilka avtal som är "rimliga", men det bedömer jag som det minst dåliga av de till buds stående realiistiska alternativen. Man måste alltid komma ihåg att det enda som kan rättfärdiga någon som helst lagstiftning är dess sammantagna konsekvenser. Utilitarismen är härvidlag (och även annars) den naturliga domaren.


Förmodligen inte. Dels skulle antagligen varken Pontus eller Lina vilja ha sex med den tredje personen, vilket skulle göra att de skulle lida mer än vad den tredje personen skulle njuta av det hela, och dels skulle de inte kunna ge kärlek vare sig till den tredje personen eller varandra, och då skulle det även bli mindre av sådan "himmelsk" lycka som uppstår av att någon får äkta kärlek från någon annan. Därför skulle det förmodligen bli en minusaffär. i lycka räknat, för de tre parterna sammantaget om någon tredje part trängde sig på och genom hänvisning till ett avtal tilltvingade sig del i Pontus och Linas älskog. Motsvarande gäller definitivt inte för överföring av pengar. Om en miljonär överför t.ex. 10 000 kronor till var och en av hundra panka personer, kommer de sistnämnda att bli så mycket lyckligare att lyckan sammantaget ökar av överföringen. Hundra panka personer blir definitivt lyckligare, sammanlagt, av att få 10 000 kronor vardera, än vad en enda miljonär blir olycklig av att bli av med alla sina pengar.

Dock är jag ganska övertygad om att om den typiska sexiga östermalmsbimbon på 20-30 bast skulle sluta ta hem de gamla välkända korten och gå över till att ta hem okända "losers" som inte kan ragga, skulle den sammantagna lyckan för henne + dessa "losers" blir mycket större än den sammantagna lyckan för henne och hennes sexpartners i dagsläget. Detta till viss del med tanke på att hon idag ofta underskattar hur lycklig hon skulle kunna bli med många av dem som hon förhastat stämplar som losers. Men framför allt med tanke på hur mycket lyckligare en man, som hela sitt liv känt på sig att han haft stämpeln "loser" men plötsligt får ligga med en pangbrud, blir, jämfört med hur lycklig (d.v.s. minimalt) en stekare blir som sedan åratal betraktar dessa evinnerliga bimbos som en medioker förrätt till sin anklever eller vad han nu måhända äter till lunch.

Vissa miljardärer ger ifrån sig sina tillgångar frivilligt till någon välgörenhetsinrättning. USA:s rikaste man gav nyligen bort 90% av sina miljarder. Men om det inte existerar någon form av frivillig överföring, vad sker då? Har staten rätt att beslagta miljardärens pengar och dela ut dem till behövande? Med 'behövande' menar jag nu inte direkt fattiga, utan i statsutgifter ingår även stöd till olika kulturföreningar, till fullt arbetsföra människor. Dessa arbetsföra människor skulle uppskatta stipendium från staten, baserade på miljarderens överföring. Skulle miljardären söka smussla bort sina miljarder, skulle han bötfällas. Frågan blir då om staten skulle kunna bötfälla en vacker kvinna för att hon vägrar ligga med ensamna män? I begreppet tredje part kan en stor samling personer ingå, inte enbart en person.

Som sagt, jag har inga vattentäta svar.



Ytterligare en annan sak ska man ha i åtanke här. Naturen gjorde så att kvinnan föder barn medan mannen skaffar föda  till den gravida/nyblivna mamman. Under lång tid skedde så i jägar- och samlarsamhällen. Denna typ av arbetsdelning medförde att män är mer aggressiva än kvinnor och har dessutom sämre ordförråd och kan inte uttrycka sig lika bra. Kvinnor är bättre på prata och att intressera sig för  relationer. De är bättre på att berätta hur person A:s handlande påverkade person B. Detta är faktiskt till männens nackdel. Kvinnor är giftigare i munnen och män har ingen möjlighet idag att med våld ändra på den situationen. Det innebär att många kvinnor kan driva sin man hur som helst, med sin tunga. Det är orättvist. Om staten har rätt att korrigera orättvisor, varför inte även detta? Kvinnor skulle kunna åläggas att bära tejp för munnen i två veckor per månad.

Som sagt, det finns absolut ingenting som säger att diskussioner kring rättvisa bara bör handla om pengar. För manliga både medel- och låginkomstagare är nog frågan om hur man möter en kvinna långt viktigare än Wallenbergs inkomster. Somlig vänster resonerar i stil med att "Bara för att tjocka, ensamstående och lågutbildade  White Trash Sussie i Flemingsberg råkat födas in i en situation hon inte valt, betyder det inte att hon behöver vara fattig". Bara för att män råkar födas till män betyder det inte att vi behöver vara svarslösa inför kvinnor.