iris skrev:531bts skrev:Jag tror, enligt min enkla fattningsförmåga, att det finns en mycket enklare förklaring till muslimers hårda, dogmatiska, oresonliga, glädjefattiga o kärlekslösa uttryck i sin religiositet. Skillnaden i det religiösa uttrycket hos de tre monoteistiska religionerna tror jag bottnar i tolkningen av Gudsbegreppet.
Judendomen tolkar Gud som Herren, satt över skapelsen o människan vars uppgift är att frukta o tjäna Herren inom ramen för de 10 Budorden. Här finns ett förhållande mellan människa o Gud. Det finns utrymme för människan till dialog o förhandling med Gud. Gud har initiativet o människan kan fritt vända sig till Gud genom att be o förhandla, ett begripligt förhållande uppstår.
Efter det kom Jesus o populariserade Gud som Fadern framför Herren. Han drog Gud o människan närmare varandra genom att peka på Faderns kärlek till Människosonen, att det primära för Faderns o människorna är kärlek dvs det ultimata förhållandet mellan levande varelser.
Senare kom Profeten Muhammed o presenterade Allah som barmhärtig men med en outgrundlig agenda med skapelsen o människan. Det enda sättet för människan att undgå Allhas lynne o i förhoppning att åtnjuta barmhärtighet är att blint följa Koranen. Det finns ingen möjlighet till ett individuellt förhållande till Allah eftersom människan är ett ynkligt stoff som inför varandra måste tävla i att underkasta sig Allhas outgrundliga o lynniga vilja genom Koranläsning o publika böner. Resultatet av att underkasta sig en sådan hård, oresonlig o moraliskt avgränsande lära skapar förträngning o sublimering hos individen. Allah förväntar sig underkastelse o rättning I ledet enligt Koranen, punkt, slut. Ingen förhandling eller kärleksdravel här inte.
Det gör inte alla muslimer till onda... - vilket de inte är.
Jag ber ständig för dem...
Ingen människa är ond. Hon är i grunden medveten. Hon kan avsiktligt eller oavsiktligt etablera tanke, tal o gärning som ger negativa konsekvenser för sig själv, medmänniskor o omgivning. Men ingen är i grunden ond. Hade det varit så, skulle förlåtelsen o nåden inte vara möjlig.