lukas skrev:Det känsligaste och det svåraste just nu är att försöka förstå
det som skedde i Norge nyligen:
Varför och hur kan något sådant ske i vårt samhälle ?
Det är inte ett dugg konstigt att det kunde ske. Något jag tycker är mycket konstigare är att folk tycker att det är konstigt att det kunde ske.
Något som möjliggjort mänsklighetens kolossala och fantastiska utveckling är människohjärnans förmåga att "spränga ramar", tänka "utanför boxen", våga gå längre än någon tidigare gjort, våga vara "extrem", tänka det i förstone kanske "otänkbara". Människor skulle inte ha kunnat ta sig till månen, transplantera hjärtan, tillverka mobiltelefoner, förutsäga jordskalv m.m. om de inte hade vågat spränga ramar för sitt tänkande gång på gång, som en del av framtagandet av all den teknik som behövdes för att göra sådana saker möjliga. Som en bieffekt av människors flitiga ramsprängande uppstår även då och då riktigt destruktiva idéer. Det är inget konstigt. Det vore konstigare om människan vore perfekt, d.v.s. kapabel att kunna få extremt "bra" idéer utan att någonsin kunna få några extremt dåliga. Om människohjärnan inte hade varit så flexibel och beredd att "tänka det otänkbara" som den är, hade vi visserligen aldrig fått någon Hitler, Pol Pot eller Anders Breivik, men då hade vi heller aldrig haft någon chans att få någon Einstein, någon Newton, någon Hawking, någon Curie eller något annat geni i den storleksordningen. Hade vi inte ens varit så flexibla i vår hjärna att det inte hade kunnat uppstå någon galen makthavare eller mördare av något som helst slag, hade vi inte heller kunnat uppfinna skriftspråket eller hjulet ens en gång.
Då hade vi varit kvar på stenåldern än idag. Då hade många av oss inte levt idag, eftersom många av oss är äldre än vad man blev på stenåldern.
Vi ska alltså vara tacksamma för att människohjärnan är så komplex och flexibel som den är - trots att den är det till ett till synes högt pris i termer av oskyldiga terroroffer eller andra dödsoffer då och då. Alternativet hade varit ännu värre. (Realistiskt sett alltså, d.v.s. om man bortser från den hypotetiska möjligheten att människohjärnan kanske hade kunnat vara "perfekt och garanterat felfri" (vad nu det vore?).)
Att destruktiva idéer ofrånkomligen uppstår ibland, och får människor att göra verklighet av dem, ursäktar inte automatiskt Hitlers eller Anders Breiviks gärningar (ty skulle man ursäkta sådana gärningar skulle
fler än vad som är ofrånkomligt börja begå sådana gärningar, och det vore onödigt) - men det ursäktar, tror jag, att man låter sådant som Anders Breiviks gärningar passera utan att reagera med att införa ännu mer övervakning, hårdare terrorlagstiftning, mer polisstat. Många tycker nog "ja men
lite mer vaksam måste väl polisen börja vara nu när en sådan här sak hänt", men det är faktiskt inte nödvändigtvis rationellt. Breiviks handling kan anses naturligt
ingå, redan, i den ungefärliga mängd dödligt våld, per t.ex. århundrade, som man får räkna med i ett samhälle, och den mängden dödligt våld per århundrade i samhället motiverar kanske just precis bara den grad av vaksamhet från polisens sida som rått fram tills nu - kanske inte ett dugg mer!
Det är ofrånkomligt, och därför acceptabelt, att det finns människor med hur galna idéer som helst. Fantisera fram en hur vidrig, vansinnig och absurd åsikt som helst, och jag slår vad om att det finns någon som på allvar hyser den. Vilken åsikt man än kan tänka ut, finns den nog representerad. Ju mer extrem, desto ovanligare, och ju "närmare mitten" desto vanligare. Hur åsikterna, i vilken fråga som helst, är fördelade enligt extremhetsgrad över ett folk skulle nog beskrivas bra av en kurva som ser ut som en kulle: hög i mitten, kraftigt avsmalnande redan en liten bit bort från mitten, och ganska snart mycket smal men därefter avsmalnande i
avtagande grad, för att först
mycket långt bort försvinna helt.
Man får
räkna med att det alltid finns några galningar som går för långt åt extremen, och att de ibland går längre än till tanke, även gör handling av sin tanke. Det är naturligt. Det är en företeelse varje samhälle måste acceptera (acceptera att den
ibland äger rum, alltså.). Om ingen hade gjort handling av Einsteins tankar, hade Einsteins tankar inte kommit till någon nytta. Vissa anser att Einsteins tankar är för farliga för att böra förverkligas: de anser inte nyttan med kärnkraft och annan Einstein-beroende teknik väga tyngre än riskerna med atombomber, till exempel. Men om alla hade tänkt så om varje geni och varje genial idé, skulle mänskligheten fortfarande vara kvar på stenåldern än idag. Risken att ett förverkligande av en ny extrem idé får mer destruktiva än konstruktiva effekter
måste tas någon gång ibland, om det någon gång ibland ska kunna bli några avsevärda positiva effekter av människors goda idéer.
Eftersom människors hjärnor nu ofrånkomligen är så "opålitliga" i sin genialitet att det ibland måste kunna uppstå hur idiotiska idéer som helst om det ska kunna uppstå några fantastiskt bra idéer vid andra tillfällen, får man acceptera ett visst "svinn" i form av ett visst antal oskyldiga offer för terror och liknande per århundrade. Det kanske låter cyniskt, men att det låter cyniskt är bara för att vi fostrats i den verklighetsfrånvända föreställningen att det skulle vara
realistiskt att (inom en överskådlig framtid) lyckas få alla människor på jorden (eller ens alla människor i ett land som Norge eller Sverige) att avstå från att ställa till med sådant. Denna verklighetsfräverklighetsfrånvända föreställning är långt farligare än enstaka terrorister som Anders Breivik, ty den gör att majoriteten av samhället lätt kan överreagera på sådant som det Breivik gjorde, och skapa en extrem polisstat för att sätta stopp för sådant. Nu kanske det inte sker redan efter ett enda sådant här terrordåd, men anta att Breivik nu inspirerar tre fyra till, galningar långt ute på den "kulturkonservativa" kanten, till att göra liknande saker, d.v.s. till att döda några hundra oskyldiga nordbor till, under de närmaste två tre åren. Då är nog tyvärr risken stor att majoriteten - vilket vore väldigt dumt, men risken är stor att de ändå gör det - svarar med att bygga upp en polisstat, som sedan lätt missbrukas av makthavarna så att det lätt blir en diktatur. Det vore att gå ur askan in i elden. Det är den i särklass största faran i sammanhanget.
Allmänheten måste släppa sin verklighetsfrånvända föreställning om att sådant som Breivik gjorde skulle vara något "onaturligt" som "till varje pris måste hindras". Att det före Breiviks terrordåd knappt skett några terrordåd i liknande storleksordning i Norge (eller Norden överhuvudtaget) på väldigt, väldigt länge, det är en anomali, en märklighet, något att glatt förvånas över, inte något att ta som ett självklart utgångsläge, hur saker och ting "borde" vara. Vi hade haft anledning att vara
mer förvånade om något sådant som Breiviks terrordåd
inte hade skett nu eller någon gång inom de närmaste åren, än vad vi har anledning att vara förvånade över att det skedde. Och det beror inte bara på att de senaste årtiondenas massinvandring polariserat nordborna och skapat fler högerextrema den senaste tiden, det beror även på att det rent statistiskt sett är väldigt ovanligt att ett land eller en grupp länder är så förskonade från både terror och regelrätta krig under så lång tid i sträck som Norden varit. Hade det inte varit någon extremhögertyp som Breivik, hade det mycket väl kunnat vara någon galen militant vegan som för att minska antalet köttätare hällde något gift i dricksvattnet och på så sätt dödade några hundra eller tusen svenskar eller norrmän etc, eller så hade det kunnat vara någon fundamentalistiskt religiös abortmotståndare som sprängde några hundra abortläkare som samlats för någon konferens eller något, plus en massa oskyldiga andra människor som råkade befinna sig på samma plats. Det finns inget som säger att mord på abortläkare bara kan ske i USA. Eller så hade det varit någon annan form av terrorist/massmördare. Det går att tänka sig många sorter. Det viktiga är inte
vilken sorts terrorism/massmord man bör eller inte bör förvänta sig. Det viktiga är att man
generellt bör förvänta sig att det sker terrordåd av
något eller några slag - eller något liknande - då och då. Att de sker ibland är absolut inget att förvånas över. Vad som är förvånande är snarare att vi nordbor hittills varit så förskonade från det.
Om vi hade varit helt rationella, hade de upplevt det vara
mer nyhetstorka när Anders Breivik just hade dödat en massa människor, än vad vi hade upplevt det vara fram till dess. Det hade nämligen, om vi hade varit rationella, framstått som minst lika väntat att något sådant skulle ske nu till slut, som vad en nitlott i ett lotteri är väntad efter att man haft turen att dra en lång rad vinstlotter. Fullständigt väntat alltså. (Förutom för offren och deras anhöriga och vänner, förstås. Det är en helt annan sak. Jag pratar om folket som helhet.)
Ett antal människor dödas av blixten per år. Det försöker man inte till varje pris hindra. Ett antal byggarbetare dör av fallolyckor varje år. Det försöker man inte till varje pris hindra. Ett antal unga människor dör av getingstick, fästingbett, salmonella från mat, hiv/aids från oskyddat sex och liknande varje år. Sådana dödsfall och sjukdomsfall pratas det inte så värst mycket om jämfört med hur mycket det nu pratas om det som hände i Norge - och det trots att de är fler och trots att man med lite extra ansträngningar säkert skulle kunna få ned dödssiffrorna på samtliga dessa områden ytterligare något. På nästan samtliga områden där människor då och då dör räknar man kallt med ett visst "svinn". Såvida detta är rationellt - och det är det, vad jag kan se - finns det ingen anledning att ha en annan attityd till dödsfallen när dödsfallen orsakas av terrorism. Terrorism är - även om det kommer några fler sådana som Anders Breivik - inte dödligare än många fenomen som vi inte ens höjer på ögonbrynen åt. Därför bör vi inte höja på ögonbrynen åt terrorism heller, så länge antalet människor som dödas av terrordåd per år håller sig inom ungefär samma gränser som många andra livsfaror i samhället som vi lugnt accepterar.
Även om det kanske var i första hand sossar som var Breiviks måltavla, och även om fler av Breiviks sorts finns därute, finns det inte nämnvärt större skäl för sossar att sluta engagera sig politiskt för sitt parti för att slippa bli dödade, än vad det finns för t.ex. människor som vill bli byggjobbare att avstå från att bli byggjobbare av rädsla för att dö av fallolyckor. Så länge tillräckligt många människor fortsätter välja att bli byggjobbare trots risken för fallolyckor borde logiskt sett människor även fortsätta bli sossar trots risken att drabbas av sådana som Breivik. Dessutom måste man, oavsett vilket parti man engagerar sig för, alltid räkna med en viss risk för att bli dödad för sitt politiska engagemang; det finns hatare till varje politisk inriktning, eftersom snart sagt alla galna åsikter som hypotetiskt kan innehas innehas av någon eller några individer i befolkningen. Det är bara att se det som en självklarhet, som normaltillståndet, och gå vidare som om inget hade hänt. Enkelt uttryckt: "det är farligt att leva, man kan dö."
Det bästa sättet att se till att sådana som Breivik inte får någon påverkan på samhället är att fullkomligt strunta i att sådana som han finns, eller åtminstone att bara reagera ungefär som man skulle ha reagerat om de dödsfall han orsakade hade varit utspridda över flera års tid och orsakats av t.ex. sjukdomar eller rena olyckshändelser. Som om det som hände vore en fullkomligt normal del av vardagen. Och det innebär bland annat att man inte heller bör vidta några som helst åtgärder (utöver vad man hittills bedömt vara rimligt) för att förhindra att sådant som skedde sker. Att sådant som skedde sker ingår i ett normalt samhälle. Annars hade det inte skett.
