näckrosblad skrev:"Säg att du är Amerikan då (och inte har förfäder från urbefolkningen) - vad skulle du säga då om invandring? Skulle du känna samma stolthet över ditt ursprung? Som jag ser det är det mer eller mindre samma sak. Vi har alla invandrarursprung och kan identifiera oss med dagens invandrare."
Nya bevis pekar på att indianerna inte alls var Amerikas urinvånare. Jag återkommer med källhänvisning till detta.
Alla folkstammar har en gång bosatt sig på ett landområde - so what? Vad har det med dagens massinvandring att göra? Invandrare i dag HAR ett hemland, och problemen i deras länder löses inte genom att de flyr.
Alla Europas folkslag hade också hemland när de emigrerade till USA, och tog landet från "indianerna". Hur som helst så borde inte USAs befolkning idag inte ha någon nationalism att hänga i julgranen - och inte vi heller. Vi har ingen större rätt till Sverige än vad invandrarna har. Vi kan ta oss den rätten genom makt - men vi har inga hedervärda motiv. Inte mer hedervärda motiv än européerna - och dess ättlingar - som emigrerade till Amerika. Om vi tänker som dig så ger vi snarare dagens invandrare rätten att bruka ojusta medel för att ta "vår" mark i besittning på vår bekostnad - på samma sätt som dina förfäder gjorde en gång. Relativt sett var Sverige mer glesbefolkat förut - men tro inte att det inte har förekommit kulturkrockar och konflikter mellan boende och nyinflyttade. Nivån av lidande har rimligen stått i proportion till varje tids förutsättningar och föreställningar; t.ex. vad som anses vara "trångbott". Om hundra år då Sveriges befolkning kanske är 10 gånger större så kommer de att tycka att det knappt bodde någon alls i Sverige förut. Jag håller dock med dig om att befolkningsökningen globalt är ett problem som kräver någon form av åtgärd. Det finns gränser för hur mycket människor som kan existera på vår planet. Kanske blir det nödvändigt att lagstifta och begränsa reproduktionen om styrmedel, information och opinion om detta inte räcker. Men eftersom det är en osympatisk åtgärd så ska den användas enbart i nödfall.
"Man har inte hört, att lapparna skulle ha kommit hit någonstans ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland, och då lappen fordom bodde här vid havskusten, då fanns det inte enda annan inbyggare vid havskusten, och då var det lapparna gott att vara. Och lapparna ska också fordom bott överallt på den svenska sidan. Då fanns det inte bönder någonstädes; lapparna visste inte av, att det fanns andra människor än de själva".
Den här texten är ett citat från "En bok om Samernas liv" skriven av Johan Tuuri, i mitten på 1900-talet och är i koncentrat, och all enkelhet, samernas egen bild av sitt ursprung..
I grova drag 10 000 år har Sápmi varit bebodd.
Från början var det små familjegrupper som flyttade mellan olika boplatser, i kust- och havsregionen. Jakt och fiske var grunden för det ursprungliga fångstsamhällets självförsörjning.
Efter hand kom nordbor och handelsmän och intresserade sig för Sápmis rikedomar. Pälsdjur, i huvudsak, men även den rikliga tillgången på fisk.
Det dröjde inte länge förrän hövdingar och handelscentra söderut fick upp ögonen på landet i norr och dess päls-, och fiskrikedomar.
Främlingar började röva och beskatta Sápmi, med skattepålagor som medel i en kamp om landherraväldet i norra Skandinavien.
För samerna blev då jakt och fiske en ekonomisk nödvändighet och möjlighet. Vildrensjakten utvecklades till en hörnpelare i jägarsamhällets ekonomi.
Kontakterna med omgivande folk blev allt tätare, handeln och skatteindrivningen allt intensivare. Nationalstaternas intresse ökade och det samiska jägarsamhället upplöstes. Många samefamiljer blev bofasta samtidigt som nuvarande rennomadism utvecklades.
.
Det är inte bra när det uppstår konflikter mellan olika intressen, men det går inte att hävda några absoluta rättigheter. Tänker vi som dig så skulle du och jag få kasta ut oss själva ur Sverige - dit våra ättlingar kom ifrån. Problemet är bara att dessa områden inte längre tillhör våra ättlingar ETC.
Det viktigaste är att försöka tänka på helheten. Man får nog tänka globalt utilitaristiskt när det kommer till sådana här frågor. Folkvandringar och kulturella krockar och måste ses över från en utsiktspunkt där lidandet totalt minimeras. Inga rättigheter kan ges utöver detta. Jag kan inte ges rätten att bevara eller skapa en kulturyttring i den mån det skapar ett vidare lidande utöver andra. Naturligtvis ska alltid rationalitet gynnas i den mån det kan fastställas, vilket torde vara den största utmaningen. Ett vettigt mål torde i alla fall vara att försöka finna de gemensamma nämnarna mellan kulturerna och gynna dessa, MEN samtidigt främja den enskilda individualiseringsprocessen.
Sedan ser jag det också av ytterst vikt att försöka neutralisera sådan yttringar som du står för då dessa motverkar alla möjligheter till en sådan process. Det du och dina likar möjligen kan uppnå är att hindra samförståndet genom att hävda det hopplösa företaget att olika kulturer skulle kunna sammanstråla i en syntes. I stället bevaras konflikterna och renodlas. Fråga i stället: "Vad är bra i er kultur, kan vi lära av det". Leta efter detta i stället för att endast se det som inte kan integreras. Om man stirrar sig blind på det som inte kan integreras så kommer inget att integreras, samtidigt som dessa attribut kommer att förstoras upp - en grundläggande psykologisk reaktion som varje tonårsförälder får lära - för sent.
/Johan
