Makterna skrev:Men om du påstår att det finns någon som tänker på det där sättet, dvs "för mig är det viktigt att människor borde värderas efter hur rika de är" eller nåt i den stilen, så gör du dig skyldig till halmgubbe-argumentering. Mig veterligen finns det ingen som tycker så, kapitalismsympatisör eller inte. Tron att det finns nån som tänker på, visar däremot vissas svårigheter att förstå poängen med "kapitalismen" (eller nyliberalismen som jag tycker är en bättre benämning).
Samhällsstatus är för det mesta symbiost med att sträva efter och uppnå ett samhälles ideal och göra det så bra som möjligt. I en råkapitalism där den uppnådda framgången kan mätas i en siffra så blir samhällsidealet som sådan att en högre siffra är ett bättre livsresultat. Detta symptom kan man se i samtliga samhällen där kapitalism legat stom den grundläggande värderingen.
Vad har "en enskild" med saken att göra? Det finns ju juridiska personer, räknas dessa som "en enskild" eller är de summan av sina aktieägare, som kan vara fonder vars fondandelar i sin tur ägs av olika parter?
Jag tycker också att de orörda skogarna bör bevaras, men vad är det som säger att detta inte skulle kunna ske i ett fritt nyliberalt land? Staten skulle ju kunna äga dessa skogar och driva dem som naturreservat, dit folk skulle kunna söka sig för att njuta av naturen. Även sett rent ekonomiskt skulle detta vara en bra tillgång för staten att notera på resurskontona.
Det är så ett gemensamt (och skattebetalt) ägande fungerar. I ett råkapitalistiskt samhälle där allt privatiseras så privatiseras även naturen.
Vad har du för stöd till ditt påstående att "mänskligheten missgynnas"? Tycker du mänskligheten i Västtyskland hade det bättre än mänskligheten i Östtyskland (innan enandet)? Har mänskligheten det bättre i Nordkorea än i Sydkorea? Hade mänskligheten det bättre i Sovjetunionen än vad den har i USA? Kom ner på jorden!
"Kämpa hårt för att bevara sin situation", det är väl snarare en beskrivning som verkar gälla socialistiska länder, där man aldrig vet vilken dag man hamnar i fängelse för att ha brutit, omedvetet eller medvetet, mot den långa listan av förbud. Kanske innehöll porrfilmen man köpte i eftermiddags en godtycklig mängd för mycket piskning, kanske var det där du gjorde i helgen, köra lite motorcykel på skogsmark hos sin kompis, ett brott mot terrängkörningslagen - såna saker kan vara nog för att låsa in en människa i ett socialistiskt samhälle såsom (S)verige. Lagarna är förvisso så många att man kanske oftast klarar sig ändå, men om staten vill sätta dit dig så har säkert var och en nån socialistisk lag som de råkat bryta mot. Socialismen är ju ungefär som humanisternas skuldmoral, dvs att alla har nåt att skämmas för, skamen och synden är konstant. Detta återspeglas i socialismens lagar, som förbjuder i stort sett allting där man sticker ut näsan det minsta lilla. Att vara politiskt inkorrekt i ett socialistiskt land är praktiskt taget ett brott. Man kan därför inte leva trygg i ett socialistiskt land, utan man måste hela tiden gömma sig för man vet aldrig när det kommer fram en fortkörningspolis eller en tullgubbe, en TV-pejlare, en skorstensfejare, en bilbesiktigare eller nåt annat elakt.
Nu tänker du ganska svartvitt, ett "antingen eller"... Jag förnekar ett samhälle drivet av ren kapitalism. Det innebär inte att det vore bättre med ett samhälle med ren kommunism. En någorlunda fri marknad är minst viktigt för ett lands utveckling som vikten av ett socialt skyddsnät.
Det är ju tvärtom, hippiesarna tycker det är roligt att knulla och att det kommer söta barn (tror man) som man får uttömma sina moderskänslor på, men sen när man är tjock och korthårig, det blir skilsmässa och barnen börjar komma upp i tonåren, då tycker hippiemorsan inte att det är så himla kul längre. Och då är det givetvis nån annans ansvar att ta hand om barnen när de börjar hänga i gäng med de andra ungarna i förortsghettot som man fortfarande bor kvar i, för man är för dum och har för dålig impulskontroll att styra upp sin tillvaro och se till att barnen kan växa upp på nån bättre plats. Och så till slut har sossarnas barnbidragspolitik lett till att ännu en människa växer upp i kriminalitet till att bli en förlorare som röstar på - just det - socialisterna. Cirkeln är sluten. Och det ironiska är att hippies säger sig älska barn. Tråkigt nog ser de inte till konsekvenserna av sina handlingar, utan bara till avsikten. Att förstöra livet på barn i parti och minut går jättebra, sålänge man gör det i brinnande spontanitet. Samtidigt anser man att t.ex. pedofiler etc är det elakaste som finns. Så ironiskt då att i själva verket förstör hippiesarna själva betydligt fler liv för barn, och den barnsubventionerarpolitik som hippiesarnas partier förespråkar.
Det är resultatet som är det viktigaste, inte avsikten!
Det var mig en tragisk och bitter syn på människan.
Men vad döljer sig bakom den luddiga formuleringen "mänskligt värde"? Är inte det också något som är värt något, och som kan omräknas till kronor?
Nej. Pengar är ett kollektivt accepterat verktyg men inte en ersättning för mänskliga behov och värdighet.
Visst, men vilka "primära behov" är det som inte tillfredsställs? Kan folk inte få tag i mat eller vad är problemet? Visst, du kan säkert hitta en hungrig uteliggare även i världens mest välmående stad, fast vad är det som säger att det är politiken som gjort att uteliggaren inte har ätit det senaste dygnet? Han kanske har knarkat, och knark tar ner aptiten. Han kanske är psykiskt sjuk, och mår för dåligt för att tänka på att han behöver äta. Det kan finnas ännu fler möjliga förklaringar, så vänligen motivera varför det skulle vara frihetens fel att folk inte får sina behov tillgodosedda! Du verkar mena att staten ska se till att allas behov är tillgodosedda. Vänligen redogör för hurpass genomförbart detta är i praktiken? Om en socialsekreterare klättrar ner under en bro och uteliggarna där inte vill prata med henne, vad ska hon då göra? Om en knarkare lär sig att han får behålla sin soc-lägenhet även om han knarkar, hur ska man då motivera honom att sluta knarka och därmed rädda sitt liv? Sverige delar ut gratis lägenheter till personer som de vet är i ett aktivt missbruk, där de kan bo tillsammans med andra missbrukare, och som dessutom blir en central för tjuvgods och narkotikaförsäljning, däribland nyrekrytering bland ungdomar. Stor jävla skandal.
För att uppnå välbefinnande behöver de primära kroppsliga behoven vara uppfyllda, men också en känsla av trygghet och hälsa, närhet och värde med andra människor. Först när detta är tillfredsställt kan en individ känna tro på den egna förmågan.
Menar du inte snarare "bör", eller står du verkligen för ovanstående "kan"? Och eftersom ingen kan inrymma mänsklighetens sammanlagda erfarenheter, undrar jag hur gallringen bör gå till. Vilka erfarenheter ska man ta fasta på? Ska man t.ex. ta mer lärdom av aztekindianernas utrotning av 250 000 människor per år, eller ska man ta mer lärdom av inkvisitionens utrotning av 250 000 människor per århundrade? Det kanske är godtyckligt? Sålänge man har en "politiskt korrekt" grundsyn? Men då har man väl redan bestämt sig vad resultatet ska bli?
Givetvis prioriteras den grundläggande värdegrund och de baskunskaper som krävs för att klara sig i det samhälle man just nu lever i. Hur t.ex. brott och straff fungerar, att kunna räkna och eventuellt tala engelska är t.ex. i större behov än kunna redogöra för fotosyntesen eller kausalprincipen. Men även det primära vetandet förändras över tid.
Vad menar du med "ta till vara på befolkningen"? Jag har väl inte sagt att den ska typ gasas? Eller vad menar du? Att förortskids ska tvångsutbildas till ingenjörer trots att de inte har intresse?
Om en "förortskid" råkar födas med 140 i IQ så gynnas samhället av att han är positivt inställd till det samt får möjlighet att utbilda sig. Att neka honom denna möjligheten för att han tillhör fel samhällsklass är ett förbrukande av samhällets resurser.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
