Hejsan!
J A Auk ställer det hela på sin spets när han skriver detta:
"...1. Det som människors arbete används till är inte det som är rationellt i perspektivet allas väl. Mycket av det går åt till det spel, som kallas konkurrens om hierarkin. Minns hur många som sysselsatte sig med produktion för våra basala behov förut. Vart är frukten av den effektivitet vi skördat i vår teknik?..."
Fred Hirsch, amerikansk ekonom och sociolog, hade ju svaren redan på 1970-talet!
Konkurrensens farliga biverkningar...
” Överdriven konkurrens på den positionella sektorn av ekonomin har visat sig vara förknippad med stora externa kostnader. Om man låter dessa kostnader växa ytterligare, når man till sist den punkt, där de samhälleliga skadeverkningarna blir alltför stora för att den individuella handlingsfrihet, som vållar dem, skall kunna tillåtas bestå. Den individuella friheten visar sig vara alltför socialt destruktiv och i längden alltför självförstörande för att detta skall få ske. Trycket på att begränsa denna frihet blir oemotståndligt”.
Individens vilja och kollektivets behov...
”En viktig justering, som måste göras, gäller utrymmet för det individuella beteendet. Det måste anpassas till flertalets behov. Den traditionella individuella friheten byggde på fåtalets behov, men detta ger i våra dagar upphov till en överbelastning. De uppskruvade förväntningar, som allmänt råder i moderna ekonomier, är identiska med dem som hystes av de högsta inkomstklasserna i forna tiders samhälle. Men för flertalet är en sådan allmän standard ouppnåelig. Den liberala välfärdsstatens framtidsutsikter förefaller i dag mindre ljusa, men dess attraktioner ter sig alltjämt lika förföriska. Vad som måste tonas ned är tron på möjligheten att göra dessa attraktioner åtkomliga för alla.
Det är sant att kapitalismen gjort en lyxartikel som silkesstrumpor, förr ett privilegium för drottningar, åtkomlig för vilken fabriksflicka som helst; på sådana områden har kapitalismen verkligen, som Schumpeter skrev, blivit ”den store utjämnaren”. Men den prestationen kan den inte upprepa på området för icke-materiella nyttigheter och privilegier, vare sig dessa hör hemma i förfluten eller nuvarande tid."
Egennyttan kontra de allmänna behoven...
” … det viktigaste ekonomiska problemet för dagens avancerade samhällen är att flytta tillbaka gränserna för det egennyttiga ekonomiska handlandet. För detta krävs att man upprättar ett rättsgiltigt system för inkomst- och förmögenhetsfördelning, ett system som dessa samhällen lyckats klara sig utan under en övergångstid, som emellertid nu snart är till ända. I fortsättningen kommer styckvisa ekonomiska beslut av autonoma individer inte att vara tillräckliga. Det betyder inte att det individuella beteendet skall bannlysas, men det kan inte få intaga samma dominerande plats som hittills. Det förefaller troligt att vi befinner oss nära gränsen för våra möjligheter att organisera samhället om vi inte får stöd av en ny sorts moral. Om vi fortsättningsvis måste vara utan en sådan, kommer sporadiska korrigeringar av det sociala systemet att bli resultatlösa. Just häri ligger svagheten i det rent teknokratiska receptet för att få marknadsekonomin att fungera för sociala mål.”
Verktyg och medverkan...
"Det är inte i främsta rummet tekniska verktyg vi behöver. Vad vi behöver är alla människors medverkan för ett rätt bruk av dessa verktyg."
Konkurrensen om de goda jobben
"Konkurrensen om ledarbefattningar och nyckelposter har många goda sidor. Det stimulerar de enskilda till ökad effektivitet och högre prestanda, och själva tävlandet är för många en källa till tillfredsställelse. De negativa sidorna berör sådana ting som svikna förväntningar, även rimliga sådana, och en ofta onödig och kraftförslösande förlängning av tävlingsbana… Om då konkurrensen om viktiga poster och utmärkelser kunde begränsas till ett för samhället i dess helhet önskvärt minimum, skulle enbart fördelar uppkomma."
Jakt efter pengar är en dålig drivkraft för att få rätt folk att besätta viktiga samhällsposter...
"I alla avancerade samhällen utövar nyckelposter och liknande verksamheter en magnetisk, dubbelverkande dragningskraft på folk. De erbjuder relativt höga löner och relativt stora icke-pekuniära fördela. Den status som följer med innehav av sådana poster hänger ibland samman med den relativt höga lönen, men det finns åtskilliga belägg för att detta samband inte alltid behöver vara påfallande stort. Universitetsprofessorns höga status jämförd med affärsföretagarens är inte hopkopplad med någon särskilt stor lön. Likväl skulle en reducering av nyckelposternas löner kunna minska efterfrågan på dessa poster genom att sålla bort aspiranter som har intresse främst för löneförmånen.
En relativ lönesänkning på det nämnda området skulle alltså minska konkurrensen om de begränsade antal toppjobb som står till förfogande och samtidigt i viss mån förändra karaktären på denna konkurrens. Tävlingen skulle nämligen i större utsträckning komma att stå mellan aspiranter, för vilka själva arbetsuppgiften är det väsentliga. Om sådana förändringar skulle innebära en sänkning av den genomsnittliga kvaliteten och kompetensen hos de sökande, bleve i högre grad beroende av omfattningen av det arbetsområde som drabbades av lönesänkningen. En lönereduktion, som endast berörde ett isolerat yrke eller en isolerad aktivitet, skulle få de största negativa effekterna i detta hänseende, eftersom de mest kompetenta aspiranterna skulle ha lätt att finna en alternativ sysselsättning och förmodligen skulle de därigenom bara komma att öka den positionella konkurrensen på dessa andra fält. En landsomfattande lönereduktion för nyckelfolk skulle som konkurrensdämpande medel få långt större effekt och detta skulle i ännu högre grad bli fallet om den blev internationellt tillämpad. Ett sätt vore att man införde en speciell löneskatt, relaterad till lönedifferenserna i företagen och institutionerna. Effektiviteten av sådana åtgärder skulle i hög grad bli beroende av allmänna opinionens hållning till dem. De måste accepteras av folkets flertal."
Teoretikern har nog inte riktigt förstått det hela, han slåss fortfarande mot sina kommunistiska väderkvarnar, precis som Kallekula. För att inte hamna helt fel i diskussionen tager han fram gammalt material från Östeuroppa - men vem tror han egentligen det är som försvarar det systemet?
Vilket tyder på en intressant insikt, både han och Kallekula har fastnat i ett förlegat tänkande, som samtidigt är en försvarsmekanism! Istället för at se framåt, håller de fast vid något som redan äro passé! Därför har dessa så svårt att egentligen tänka i nya, och modernare, banor!
MVH
bigj
Att verka för det goda...