Illusionen skrev:F = m a där F är kraften, m är massan och a är acceleration (= hastighetsförändring per tid, m/s²).
Det är rätt det du skriver, men det är inte något bevis på annat än att ekvationen är riktig (förutsatt att beteckningarna beskriver något som existerar).
Vi diskuterade detta i tråden Existens. Jag citerade Bertrand Russlell. Ordet existerar har endast mening då det tillämpas på en beskrivning, i motsats till en beteckning. Så existerar sekunder?
T ex det som förflyter (visarnas rörelse i stationsklockan) medan vi väntar på att tåget skall anlända, kallar vi tid. Varför är denna sats giltig? Den har ett sanningsvärde, satsen är sann eller falsk! Vi kan kontrollera att den utsträckta händelsen verkligen är tiden vi erfar medan vi väntar. Övriga personer på perrongen kan instämma i, att de hade fått vänta en lång stund. Någon påtalar att fördröjningen var 37 minuter. Han mätte tiden.
Trots alla dessa vardagliga upplevelser av tid tvivlar många på tidens existens. Det beror på en enkel orsak. De kan inte beskriva vad de menar med tid, de saknar ord för vad det kan vara, men de upplever tid. Tid är en abstraktion av det kontinuum av väntan mellan deras ankomst till stationen till dess tåget anlände, 37 minuter. Det lustiga är att denna försening inte är beroende av att någon mäter tiden, eller att någon väntade. Tåget var försenat!
Utan förhoppning om att detta klargör något, men jag uppfattar det som att tid existerar även då vi utesluter Berkeleys idealism, eller andra förklaringar som utesluter tid.
