Inläggav J R Auk » 09 nov 2008 03:00
Det är du som tror på spöken, jag ville bara att något skall beteckna det som gör att vi nämner materia i omvandling med ett identitets begrepp. Och än mer förunderligt blir det när det jag benämner med detta begrepp av identitet kan kliva upp till mig och säga att det är vad jag inte längre känner igen som ett och samma.
Det är inte alla andra som inte förstår dig, det är du som vägrar att snegla åt det håll som påpekas här.
Du har gjort din distinktion och den är förstådd och registrerad.
Förstår inte hur du kan tala om ett "spöke" och mena det vara något fundamentalt annat än en själ. Eller säga att vi är en process, och att enbart tiden och rummet ger oss en numerologisk identitet. Själva poängen är ju att det inte är rummet eller tiden som ger oss som distinkta, ger oss en identitet. Det är något annat, vilket visas av den som kliver upp till mig efter 20 år och säger sig vara den samma som förut.
Och inte heller är det upplevelsen som ger mig identiteten då jag är säker på att du slocknat och vaknar utan minne kring vad som föregick ditt uppvaknande, men ändå i tron att du är den samme som innan minnet började saknas. Det är alltså inte ett pågående, en kontinuitet. Och här talar jag inte begrepp utan ren känsla. (och bespara mig insnöandet i den ordliga metafysik som du menar undviker metafysik)
Med kameran så ser vi att vi ger den identitet. Vi kan byta varje skruv och materiell komponent bit för bit och behålla dess numerologiska identitet. Och det är problemet som vi måste relatera till människan, bara det att hos människan är det inte vi, utan hon själv, som påpekar sig lik med sin tidigare form.
Så sluta upp med ditt suckande nu och ta frågan på allvar. Annars är det du som är tröttsam och drar ut på denna frågeställning.
Att du inte vill använda begrepp gör inte det inte finns något behov av dem. Är vi en process i tiden borde vårat "liv" åtminstone räcka tills vår kropp har multnat, men något sådant vill du inte gå med på. Nej vi är döda när "spöket" lämnar kroppen, när processen är slut. Men inte om det bara är ett tillfälligt avbrott, som om jag svimmade av och livlös låg utan att ens andas, då vill du att kroppen bara skall gälla för vår identitet. Men vad processen, "spöket", praxisvarelsen är skall vi alltså inte, efter alla dessa problem, tala om?
Och ditt snack om låtsasvarelser förstår jag mig inte på. Det är väl en projektion du gör. Då du dragit in det opaka "spöket" in i bilden. Medan det jag tex påpekat är att det i det förgängliga finns något som behåller form.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
