Minded skrev: Algotezza skrev:Minded skrev:Den är ungefär lika relevant som den är irrelevant. Den har en trevlig teknisk poäng om man är intresserad av ämnet. Men en 4åring skulle antagligen helst slippa höra den.
Är du fyra år? :lol:
Om en distinktion är relevant eller irrelevant är kontextberoende. Du tycker med andra ord, om jag nu tolkat dig rätt, att den är onödig här, med motiveringen att en fyraåring inte skulle gilla den. Om du tycker det är en vettig motivering, får du tycka det, men jag köper den liksom inte... Bättre kan du.
Nej. Men ibland önskar jag att jag hade en lika enkel tillvaro som en. Och ytterligare vid andra tillfällen beter jag mig som en, oavsett. Liksom alla andra.
Jag minns detaljer ur min tillvaro som fyraåring som gör att denna tillvaro, när jag levde i den, inte var så himla enkel. Små barn har små bekymmer som ter sig stora för dem. Vuxna kan skratta åt dem men för barnen är det dödligt allvar.
Minded skrev:Du missförstår mig. Jag sa att den både är relevant och irrelevant, precis som vi bägge säger, beroende på kontext och situation. Jag, personligen, när jag först svarade på den, var ganska likgiltig inför den. Liksom andra, som läste samma inlägg antagligen tolkade det som ett betydelsefullare bidrag till tråden. Vilket jag pekade på i förbifarten, utan egentlig poäng.
OK. Den gav dig inget. Förde inte samtalet vidare.
Minded skrev:Algotezza skrev:Tro är alltså vår världsbild. Och oavsett vilken världsbild vi har handlar det om tro, menar du. Man behöver inte dela upp världsbilder av olika slag på något sätt. Allt är tro. Punkt slut. Antar jag att du menar.
Jag menar att allt kan påstås handla om tro. Liksom det inte alls behöver göra detta. Där kommer tekniska skillnader in. Kristendom islam. Tittar man på nära håll så skiljer de sig från varandra på alla sätt och vis. Tittar man från ett annat perspektiv så är de identiska.
Ja, allt kan påstås handla om tro betingat av hur vi definierar begreppet tro. Och det går ju inte att hitta en definition som skiljer det ena slaget tro från det andra som alla håller med om, vilket vår diskussion visat.
Minded skrev:Algotezza skrev:tro - ett sätt för människan att förhålla sig till det gudomliga, att förlita sig på Gud och hans makt, kärlek, helst utan bevis för det ger bäst cred i Guds ögon (Jesus säger att det är saligt att tro utan bevis när Thomas ber om bevis att den uppståndne Jesus är Jesus!).
tro - att hålla något för sannolikt; att tro på vetenskapen kan då innebära att tro att den ger en användbar och rättvisande modell av verkligheten; här tror man inte utan bevis; ja , det ger i regel dålig cred att tro utan bevis; på samma sätt om man tror på politiken då menar man att den sannolikt kan vara en hjälp att förändra/förbättra/ rädda världen men man tror i regel inte på politiken utan bevis utom kanske när det gäller politisk extremism som på så sätt kan likna religionen
Här har jag klippt in ditt tidigare inlägg, jag fick uppfattningen att det beskriver din ståndpunkt bättre än det senare, kortare.
Du behöver putsa din definition om den ska bli bättre. Att slå upp religion i nationalencyklopedin och finna ovanstående är föga troligt. Och en definition behöver ju kunna vara så gott som allmängiltig. Annars fyller det inte sin funktion av definition speciellt bra.
Var har du för invändningar mot den mer precist förutom att du menar att du inte kan hitta den i NE? En tillräckligt allmängiltig definition alla kan hålla med om skulle förmodligen bli så utslätad att den inte skulle säga så mycket, förutom "ett sätt att förhålla sig till något annat".
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Någon sa att det inte finns något nytt under solen. Jag tror inte att det har skett speciellt mycket utveckling av oss som ras (är det rätt benämning?) de sista två tusen åren, nej. Vi har andra tekniker, sure. Men teknik bedömer inte jag som en väsentlig del av vår mänsklighet.
Jag menar att det har skett en viss utveckling av vårt samlade vetande också, och att vi nu är inne i en fas, när den traditionella, oftast religiöst grundade moralen, släppt sitt hjärngrepp, vilket gör att många av oss, om inte de flesta världen över, genomgår det lidande som kommer att lägga grunden för en utveckling av moralen baserad mer på egen erfarenhet än andlig dressyr, uppfostran, utifrån. Men då är reinkarnation en förutsättning för detta, något jag tror på. Det är då individerna som utvecklas, och samhällets utveckling är sekundär i relation till individerna utveckling. Den speglar bara denna. I annat fall kommer all moralisk utveckling att grunda sig på uppfostran eller mental dressyr.
Ah, moral. Förklara gärna för mig i vilket avseende moral inte har att göra med uppfostran och mental dressyr. [/quote]
Den moral vi vanligtvis talar om växer oftast fram via mental dressyr men den moral jag tänker på och hoppas skall växa fram med tiden menar jag kan göra det sedan man på djupet reflekterat över sina egna normer och erfarenheter och vad dessa inneburit för en själv och andra. Den växer fram i dialog, även med omvärlden och i relation till andras moral och moraliserande. Moral som bara är dressyr och inget annat menar jag innebär att vi agerar moraliskt så länge vi tror vi har "publik" av något slag men i det fördolda följer vi mer vår lust, egoism och girighet och agerar amoraliskt.
Minded skrev:Och while u'r @ it - samt, självklart, om du är up 4 it - peka också på var uppfostran skiljer sig från mental dressyr.
Jag talar om uppfostran eller mental dressyr - alltså som synonyma begrepp.
Minded skrev:Algotezza skrev:Minded skrev:Hur definierar du själv religion? För mig är det ett ord som inte innebär så mycket alls. Annat än man har just en valfri tro, vilket vi alla ändå har, samt utövar denna i form av ritualer, vilket vi alla ändå gör.
Om du med tro menar att ha en världsbild oavsett vilka grunder den har och att man utifrån den har ett visst beteende, så blir ju allt en fråga om tro, allt blir religion.
Religion i vanlig bemärkelse skulle jag vilja definiera som att förhålla sig till något bortom vår vardagsverklighet. Det behöver inte vara Gud utan någon form av andlig verklighet bortom sinnevärlden eller i form av en framtida politisk eller annan utopi, vilken ju också oftast befinner sig bortom denna världen. Annars hade den inte kallats utopi.
Att ha en medveten och bedömd världsbild, hävdar du att detta inte kan kallas tro? Alternativet här är att kalla det vetskap, att vara säker på att sin uppfattade bild är den rätta, och att andras annorlunda dito per automatik är felaktiga.
Nu var ju poängen att jag ville skilja mellan olika former av tro, att hålla för sannolikt (sekulär tro) och att förlita sig på Gud eller något gudomligt(religiös tro). Men visst kan man peka på exempel där de flyter ihop, politisk extremism t.ex.
Är det en omöjlighet att ha en tro av något slag och mena att varje tro är rätt ur den troendes perspektiv? Har alla fomer av tro absoluta anspråk? Eller vill vi alltid undvika relativismen?
Minded skrev:Det du vill definiera som religion i vanlig bemärkelse tycker jag liknar min egen ovan nämnda definition av tro och religion, den som du några rader ovanför i samma citat förkastar eftersom att allting då är detta.
Det handlar väl om graden av bevis, belägg för övertygelsen i fråga. Om man tror rakt av utan bevis eller kräver någopn form av bevis, enligt ens kriterier för bevis. Men visst, det flyter ihop. Här finns ju inga absoluta generella svar: man kan bara tro :lol: Bevis för en är det inte för en annan...
Minded skrev:Du skriver: att förhålla sig till något bortom vår vardagsverklighet, skulle kunna vara religion. För att hitta någon skillnad i våra utsagor, då du inte fann smak för min, så vad som inte kan räknas till vår vardagsverklighet? Eller nej, för enkelhetens skull, vad kan strikt räknas tillhöra vardagslivet, men inte någonting bortom detta?
Ja, här finns naturligtvis inget absolut svar om det är det du vill ha. Vardagsmat för en är det inte för en annan. Eftersom vi har olika typer av vardag kan man inte generellt definiera den. Den som lever "nära Gud" har ju Gud i sin vardag och då är inte Gud bortom vardagen. Han är en del av den.
Några allmängiltiga svar på detta område som alla kan acceptera kan vi kanske inte hitta. Vi kan bara föra ett samtal, utbyta tankar, ibland blir något klarlagt, ibland blir man bara mer förvirrad. Man behöver inte tappa fotfästet för det, utan i stället bejaka sin subjektivtet och sitt perspektiv på tillvaron och inse vad det innebär för ens världsbild, inte smyga med det, låtsas vara objektiv när man inte är det och kanske inte heller kan vara det.
In subiecto veritas. (Eller hur det nu blir på latin)
MVH
Algotezza
