För mig återstår bara en enda fråga, och den rör ditt kausalitetsresonemang. Måste "allt" har börjat någongång?
Nej, men då kan vi bara spekulera - de (astrofysikerna) är inte ense ännu om huruvida universum kommer att expandera i all evighet eller implodera på sig självt (i det senare fallet föreställer jag mig att en "kritisk massa" uppnås och att universum därför exploderar ut igen - en evig cyklisk explosion-implosion, vilket är en ganska vacker och gäckande tanke - som ett kosmiskt pulserande hjärta). Den möjliga implosionen skulle innebära, eftersom universums "lagar" inte kan brytas, att allting som nu sker kommer att ske exakt likadant i en "återkommande" framtid. Vidare betyder det också att detta inte nödvändigtvis behöver vara första gången. Som sagt, det är dock bara spekulationer - dessutom uppstår komplikationer med den "fria viljan" som i detta exempel inte kan existera, vårat medvetande reduceras till en typ av "betraktare" vars enda uppgift blir att ställa sig förnöjsamt till de val som universum gör åt oss (för att på något sätt kompromissa med upplevelsen av en "fri vilja"). Detta fungerar dock analogt med hinduismens syn på just frälsning (ingå Krishnamedvetande), där vi inte befläckas av karman - då vi i detta medvetande inte "befinner" oss i Maya (den slöja, som via våra sinnen och föreställningar, döljer den verkliga existensen).
Tid är, för mig, en måttenhet på rörelse, och jag har svårt att se några bevis för en oändlig rörelse - även 'Big Bang' har ju ett startdatum. Däremot så har du en poäng. Det universum som vi befinner oss i kan ju vara en typ av "eko" från ett annat som i sin tur är ett "eko" på ett annat. Det skulle också kunna förklara upphovet till 'Big Bang', men för mig är det - i dagsläget - allt för abstrakt.
Kan det inte vara så att "allt" alltid (evigt) finns i någon form och "rörelsen" gör att det forsätter finnas och får nya former, nya uttryckssätt?
Är det inte vad universum ser ut att göra kontinuerligt? Explosion, gasklumpar av väte, explosioner där "stjärnor" tänds, mer komplexa atomer, ännu fler explosioner och komplexa atomer, encelligt liv, flercelligt liv, ett sinne, två sinnen, fem sinnen, förmåga att kommunicera och att själv "skapa" eller omforma, informationssamhälle, Star Trek... Jag tycker det, på sätt och vis, är ett bevis för din tes där. Frågan blir dock om detta förlopp kan fortgå i all evighet, och mitt svar måste bli att jag har svårt att föreställa mig det.
Om en regression av universum kommer till stånd (inte av denna process utan snarare av universums geografiska utbredning) och detta cykliska förlopp tar vid så är vi nästan tvugna att anta att det skulle ske på samma sätt (den allra första frågan kan bara ha två möjliga svar "av eller på", "ja eller nej", "1 eller 0", "existera eller icke-existera"). Återigen är detta bara spekulationer, någon premiss skulle ju kunna ändras - vem vet. I den bemärkelsen tycks universum vara evigt, men det blir på sätt och vis en missvisande terminologi anser jag. Cykliskt är nog bättre.
Nu finns ju också den andra varianten. Universum expanderar utåt i all evighet och dör ut, kallnar och slocknar. Eftersom vi nu ser bevis på att universum expanderar allt fortare (som att vakumet i rymden på något sätt besatt en typ av okänd kraft som "drar isär det", inte bara tryckvågen från 'Big Bang' alltså) så finns det ju också all anledning att tro att detta skulle fortgå i all evighet och då har vi fått oss ett evigt universum - i avsaknad på allt liv förvisso. I detta exempell så måste vi finna nya fysiska kvaliteter hos universum för att kunna ponera att det skulle anta "nya utryckssätt". Nu vet vi ju att svarta hål och "Mörk materia" existerar och, någon gång i framtiden, kan agera "dammsugare" men detta resonemang leder då tillbaka till det cykliska universumet.
Jag vet inte om, vare sig, du eller jag blev klokare av mina svar här - vet inte ens om jag svarade på din fråga. Ur en filosofisk synpunkt kan inte dessa svar vara tillräckliga, men det är så långt som vetenskapen kan hjälpa oss på traven.[/quote]
