(Ateism är en helt annan sak)
Som Marx sa, "religion är opium för folket", har jag hört sägas lite här och var. Men vad menas då med det påståendet? Opium syftar ju på något som endast ger en kortvarig tillfredställelse för att sedan endast dra ner sin brukare i än värre olycka.
Sådant är ju inte fallet hos personer som funnit sin tro och är självständigt religiösa, för dem är tron snarare en källa till långvarig lycka som följer med och utvecklas under hela livet. I många fall ger den även den troende en mer öppen/förstående syn på andra människor med mera.
Vad är då fel med religion?
1) Religion är upphov till massvis av lidande i världen, ett av de viktigaste anlednigarna till krig tex!
2) Den religiösa lurar sig själv att se på saker som de inte är.
Nej,de krig man då syftar på uppstår ur människan vilja att känna samhörighet (som religion kan ge). När det uppstår motsättningar mellan två grupper (kan ske genom avund eller dyl) finns risk att krig utbryter.
Men dessa gruppindelningar ligger i människans natur, religion är endast en av otaliga saker som ger människor en känsla av likhet, nationalitet och etnicitet är ett axplock bland andra. Det var förresten de som utnyttjades för att sätta igång andra världskriget.
Dra lite paralleler mellan det och valfritt "religionskrig". Det är läskigt hur snarlik utvecklingen är.
Att se på tro och vetenskap som motsatta poler som aldrig kan existera ihop tycker jag är en aldeles för snabb slutsats tagen av en aningen fundamentalisisk anhängare av någon av de båda "sidorna", hurevida de kan samexistera är väldigt personligt, kanske är världen så som man själv ser den... På den här punken ska jag inte uttrycka mina egna åsikter, men de som anser sig vara självständigt religiösa har en anledning och har säkerligen filosoferat kring den, något man inte ska dra några förutfattade slutsatser kring.
PS, det vart väldigt sluddrigt, jag ursäktar mig, men hoppas att jag får sagt vad jag ville.
Glad för mothugg
