Harald Davidsson skrev:kort skrev:Harald Davidsson skrev:kort skrev:vet inte om detta är helt korrekt, men till exempel då du tar en promenad, så kanske du bestämmer dig när du går ut genom dörren vart du ska gå, men på vägen tänker du över huvud taget inte på vart du går, du bara går, är i din egen värld, lyssnar till fåglarna, och helt plötsligt kan du börja fundera på vad du gör, vart du är på väg, och så kommer du ihåg vart du är på väg och tycker att det är fantastiskt att du har gått rätt utan att vara medveten om det, så kanske det är med hjärtats slag också...
det handlar om vem som bor i din kropp, du vet, heidegger säger att språket är varats hus, men om kroppen är vår boning, som du skildrar då du glömmer bort vart du är på väg, så går du ändå åt rätt håll, men inte därför att du programmerat kroppen som en robot, vi behöver inte dra in det omedvetna här, för att finna stöd, det handlar helt enkelt om minnet, du kan t.ex. prata med folk bredvid dig då då kör bil, att du samtidigt gör två saker i ditt medvetande dels kör bil och dels diskuterar med din kompis som sitter bredvid dig om filosofi, det handlar då om ett helhets-medvetande att man kan göra flera olika saker samtidigt,
men vem andas då du sover, samma kraft som håller planetsystemet i en orubblig ordning
när jag tänker så utgår jag aldrig från logik jag utgår alltid ifrån ett begränsat språk som jag sedan aplicerar avancerad logik på
i den drömvärld vi befinner oss i när vi sover måste man också andas, vad är det egentligen som skiljer dröm från verklighet, det enda som skiljer är att det inte är verkligt, det resulterar i att vi inte dör om vi trillar ner för ett stup, detta gör att vår minnesfunktion förändras under drömmen, i övrigt är drömmen som upplevelsen av verklighet, vi lever och andas alltså i drömmen som i vardagen bara det att vi inte minns allt sånt när vi vaknar, vi minns bara det dramatiska.
du utgår väl från dina känslor, för du ser t.ex. min text och då känner du något, det kan vara ilska, glädje, upphetsning eller tvivel, och då du svarar är du laddad med denna känslan och dina tankar väller fram, och språket byggs upp på den vitaktiga bakgrunden på dator-skärmen, och du bygger upp ett svar eller en ny fråga, men det viktiga här är att du verkar kunna gå rakt in i din känsla ungefär som någon som går rakt in i djunglen utan att direkt följa nån stig och då blir det ganska nyskapande texter
tack! jo det stämmer, men jag vet inte om alla gör det, jag tänkte att, eller jag kom på nu, att skillnaden mellan det språkliga och logiska är väl att det logiska är som ett samband mellan olika företeelser, medan språk hela tiden bygger på det föregående (och efterkommande), i ett sammanhang där man skrivit en viss text så betyder ett visst ord något speciellt men om den föregående texten är annorlunda så betyder det speciella ordet något helt annat, håller du med om detta? Så en person som bygger sina tankar på logik bygger dem på ett förhållande, en spänning medan en som bygger sina tankar på språk utgår från ett objekt, en konstruktion, eller ett ideal. Jag kom fram till detta nu efter en del tänkande,