Esther skrev:klorofyll skrev:Jag tror samtalet blir engagerande om deltagarna i gruppen har liknande problematik, intressen, eller speciella förmågor. Skulle nog säga att det är en viktig del av förhållandet på en arbetsplats.
Jag ser att det är exakt tvärtom. Visserligen åstadkommer man koncensus i att alla är liknade -men man åstadkommer ingen positiv förändring eller utveckling. Se på socialismen i Sverige - man tar visserligen in de med olika etnicitet och hudfärg eller kulturell bakgrund MEN med rätt syn på vad som är PK och därmed hur man själv tänker.
jasägare...
Så skapar man den perfekta grunden för undergång - av blindhet och dumhet som bara rullar inom sina egna kretsar. Det som är viktigt för de som förstår framgång - är att man tar människor med olika förmågor och intressen och kunskaper och åsikter - och kan leda dem.
Sådant kan inga Svenskar - de kan bara leda den redan ledde och med maktmedel tysta de som hade kunnat föra något framåt. Ren basal gruppsykologi som man fick lära sig inom näringslivet...
Därför misslyckas de - TACK GODE GUD!!!

Jag tror samtalet blir engagerande om deltagarna i gruppen har liknande problematik, intressen, eller speciella förmågor. Skulle nog säga att det är en viktig del av förhållandet på en arbetsplats.Hur kan du inte hålla med om det?
Gemensam problematik är grunden för att man ska ha nytta av att samarbeta, problemet kan vara att man måste bygga tusen bilar, laga bra mat till gästerna på en restaurang, eller att man som rådgivare/konsult, tillsammans med kunden, måste styra upp ekonomin... Utan problem hade ingen rört en fena.
Intresset är nödvändigt för att man skall utvecklas tillfredsställande.
Att två personer har förmågor är också fullständigt avgörande för att man skall förstå varandra.