ARN - segt sömnpiller

[What Gives?]

På vilket sätt agrerar jag smakdomare åt andra om jag ger uttryck åt mina egna åsikter om något? Jag förstår inte... Har jag skrivit: så här skall ni tycka, kanske...

Nej, det har du ju faktiskt inte skrivit, men är det inte ett underliggande faktum i och med att du yttrar dig? Uppenbarligen har du ett behov av att låta andra ta del av din åsikt, men vad jag skulle behöva hjälp med att förstå varför du tycker vi borde veta att du inte tyckte om filmen. Jag är uppriktigt nyfiken.

[Loke]

Jag har klarat mig undan än så länge. Såg ett klipp från DN's recension som gav ett tattigt intryck. Tyckte inte de verkade kära alls, Arn och hon. Sen har jag redan dömt ut Guillou som för enkelspårig för att ge en någorlunda ok bild av hur människor gestaltade sig på medeltiden.

Någon hört något om hur produktionen lades upp? Tycker inte man kan göra en storsatsning på en film om medeltiden utan att isolera hela produktionsteamet ute på landet helt utan media tillgängligt. Syns ju såå tydligt att det är nutidsmänniskor i farten annars.

[Algotezza]

På vilket sätt agrerar jag smakdomare åt andra om jag ger uttryck åt mina egna åsikter om något? Jag förstår inte... Har jag skrivit: så här skall ni tycka, kanske...

Nej, det har du ju faktiskt inte skrivit, men är det inte ett underliggande faktum i och med att du yttrar dig? Uppenbarligen har du ett behov av att låta andra ta del av din åsikt, men vad jag skulle behöva hjälp med att förstå varför du tycker vi borde veta att du inte tyckte om filmen. Jag är uppriktigt nyfiken.

Filmen är aktuell just nu; jag, och andra också kanske, har läst mycket om den, alla turerna kring den, vad den kostade... Då kan det kanske vara av visst  intresse att veta om alla tycker att den lever upp till kostnaderna för den, om man använt kosingen väl eller ej...

Nästa gång kan jag berätta om en film jag verkligen uppskattat. Igår såg jag en med familjen på DVD med Anthony Hopkins, Fracture, som hade en smart  och överraskande intrig och där Hopkins spelade sin favvoroll: intelligent sociopat.


Jag såg alltså en film, den om Arn, och berättade om delar av mina intryck av den. Andra kan se samma film och berätta om sina intryck av den. Så kan vi jämföra våra intryck.  För att bedöma den bör man väl åtminstone  ha sett den... Jag tycker det är intressant att jämföra olika subjektiva intryck av samma film, musikstycke, konstverk, tv-program etc. för jag är intresserad av vad andra människor tycker och tänker om saker och ting som både de och jag upplever, och jag  förutsätter då att andra har samma intresse.

OK, jag började inte så här: "Jag har sett filmen om Arn. Så här tyckte jag, vad tycker ni som också sett den?" Men det är ju bara en fråga om retorik och stilistik om man uttrycker sig så eller på det sätt jag gjorde.

Jag föreslår att du går och ser filmen så kan vi mer i detalj jämföra våra intryck av den. Trots allt har den en juste budskap: Olika religioner (och generellt sett olika ideologier) och deras utövare bör sträva efter att leva i fred sida vid sida och respektera varandra  i samma värld!

MVH

Algotezza

[What Gives?]

Filmen är aktuell just nu; jag, och andra också kanske, har läst mycket om den, alla turerna kring den, vad den kostade... Då kan det kanske vara av visst  intresse att veta om alla tycker att den lever upp till kostnaderna för den, om man använt kosingen väl eller ej...

OK.

Nästa gång kan jag berätta om en film jag verkligen uppskattat. Igår såg jag en med familjen på DVD med Anthony Hopkins, Fracture, som hade en smart  och överraskande intrig och där Hopkins spelade sin favvoroll: intelligent sociopat.

Den har jag faktiskt sett!

För att bedöma den bör man väl åtminstone  ha sett den...

Vet inte om du riktar den kommentaren till mig, men det är alltså inte filmen i sig som jag intresserar mig för här. Såvitt jag kan se är det godtyckligt vad som är objekt för omdöme, däremot är jag intresserad av rättvisan bakom detta omdöme.

För att omforma mig lite mer filosofiskt menar jag att det är avgörande för ens trovärdighet vad som ligger till grund för ens uttryckta värderingar. Med andra ord skulle man kunna fråga vad det är i din kritik som du tycker jag bör ta på allvar. Det ligger kanske i ditt intresse i den mån du är intresserad av att diskutera dina åsikter på ett seriöst sätt.

Jag tycker det är intressant att jämföra olika subjektiva intryck av samma film, musikstycke, konstverk, tv-program etc. för jag är intresserad av vad andra människor tycker och tänker om saker och ting som både de och jag upplever, och jag  förutsätter då att andra har samma intresse.

Jag håller med, det är intressant. Det jag försöker komma åt här är emellertid inte din ambition att diskutera filmen, utan hur du valt att diskutera den, och varför.

OK, jag började inte så här: "Jag har sett filmen om Arn. Så här tyckte jag, vad tycker ni som också sett den?" Men det är ju bara en fråga om retorik och stilistik om man uttrycker sig så eller på det sätt jag gjorde.

Japp, och det är alltså den retoriken som intresserar mig.

Jag föreslår att du går och ser filmen så kan vi mer i detalj jämföra våra intryck av den.

Det kommer jag kanske att göra. Det kan hända att jag återkommer till det i en ny tråd i så fall.

[Algotezza]

För att bedöma den bör man väl åtminstone  ha sett den...

Vet inte om du riktar den kommentaren till mig, men det är alltså inte filmen i sig som jag intresserar mig för här. Såvitt jag kan se är det godtyckligt vad som är objekt för omdöme, däremot är jag intresserad av rättvisan bakom detta omdöme.

För att omforma mig lite mer filosofiskt menar jag att det är avgörande för ens trovärdighet vad som ligger till grund för ens uttryckta värderingar. Med andra ord skulle man kunna fråga vad det är i din kritik som du tycker jag bör ta på allvar.

Vad du bör ta på allvar är att jag, utifrån mina förutsättningar,  har uttryckt mitt ärliga förstahandsintryck av filmen.

Kan du vara snäll och definiera begreppet "rättvist omdöme"! Vilka är kriterierna för ett sådant? För vem är det rättvist? Ur vems synvinkel? I allmänhet och t.ex. för den aktuella filmens del... Tack!


Jag är ingen cineast, men jag har läst en delkurs i filmkunskap när jag läste svenska på universitetet i Lund. Om dessa uppgifter nu krävs för att du skall förstå vad jag menade med mitt första inlägg och varför jag skrev som jag skrev.

Till grund för ens omdömen, oavsett vad dessa gäller, ligger ens egen erfarenhet. Det är pga av skiftande erfarenhet olika personer ofta avger olika omdömen om samma företeelse. Om vår livserfarenhet är analog, kommer våra omdömen att likna varandra, och om vi har väldigt olika livserfarnhet och bakgrund, kommer så ej att vara fallet.

Det ligger kanske i ditt intresse i den mån du är intresserad av att diskutera dina åsikter på ett seriöst sätt.

Vad som ligger i mitt intresse är att man skall se denna tråds första inlägg som min spontana reaktion på en film jag precis sett under kvällen. Framgår inte det ganska tydligt? Det är  sedan upp till var och en att se filmen om de vill, om de undrar om de kommer att tycka detsamma.



Jag vet inte om jag tycker det är så intressant att diskutera mina åsikter, seriöst eller oseriöst; långt intressantare är det att diskutera det jag har åsikter om, som jag ser det.

Varför tycker du det är så intressant att diskutera mina åsikter om Arn-filmen och hur jag framför dem, snarare än själva sakfrågan, alltså filmen? Det kan jag inte riktigt förstå...

Jag tycker det är intressant att jämföra olika subjektiva intryck av samma film, musikstycke, konstverk, tv-program etc. för jag är intresserad av vad andra människor tycker och tänker om saker och ting som både de och jag upplever, och jag  förutsätter då att andra har samma intresse.

Jag håller med, det är intressant. Det jag försöker komma åt här är emellertid inte din ambition att diskutera filmen, utan hur du valt att diskutera den, och varför.[/quote]

Jag utgick från min spontana reaktion inför filmen, i synnerhet inför de moment i filmen jag tog upp. Det var ämnat som en spontan reaktion. Ingen genomtänkt, genomarbetad,  allsidig analys. Jag kunde lagt den på Tankar och känslor men lade den där jag lade den ändå, pga att det handlade om en aktuell film. Du är ju fri att göra en sådan analys om du vill.

OK, jag började inte så här: "Jag har sett filmen om Arn. Så här tyckte jag, vad tycker ni som också sett den?" Men det är ju bara en fråga om retorik och stilistik om man uttrycker sig så eller på det sätt jag gjorde.

Japp, och det är alltså den retoriken som intresserar mig.

Varför det? Är den retoriska frågan intressantare än sakfrågan, själva filmen?

Jag föreslår att du går och ser filmen så kan vi mer i detalj jämföra våra intryck av den.

Det kommer jag kanske att göra. Det kan hända att jag återkommer till det i en ny tråd i så fall.

Gör så... om du upplever det som ett intressant projekt...

MVH

Algotezza

[Max Besserwisser]

Jösses! Jag har aldrig sett en film, och om så vore vågar jag inte berätta det.

[Algotezza]

Jösses! Jag har aldrig sett en film, och om så vore vågar jag inte berätta det.

Ja, det verkar krävas en hel del för att man öht skall få yttra sig om en film. Frågan är dock om det är nödvändigt att ha sett den...  :lol:

MVH

Algotezza

[What Gives?]

Kan du vara snäll och definiera begreppet "rättvist omdöme"! Vilka är kriterierna för ett sådant? För vem är det rättvist? Ur vems synvinkel? I allmänhet och t.ex. för den aktuella filmens del... Tack!

Det vore rättvist mot filmskaparna att i sitt omdöme tillmäta det de gjort en viss mått av respekt inte på grund av slutresultatet, utan för att de engagerat sig och faktiskt ansträngt sig för att göra skillnad.

Att raljera över resultatet av andras ansträngningar sänder i allmänhet ett budskap att det inte är värt att anstränga sig, och jag har svårt att förstå syftet med att bidra till ett sådant klimat.

Filmen i sig har jag - som skrivet tidigare - inte sett, kan inte kommentera, men det har alltså ingen betydelse för den attityd du representerar och som intresserar mig.

Jag är ingen cineast, men jag har läst en delkurs i filmkunskap när jag läste svenska på universitetet i Lund. Om dessa uppgifter nu krävs för att du skall förstå vad jag menade med mitt första inlägg och varför jag skrev som jag skrev.

Varför tolkar du mig som om jag missförstår dig?

Jag vet inte om jag tycker det är så intressant att diskutera mina åsikter, seriöst eller oseriöst; långt intressantare är det att diskutera det jag har åsikter om, som jag ser det.

Jag förstår.

OK, jag började inte så här: "Jag har sett filmen om Arn. Så här tyckte jag, vad tycker ni som också sett den?" Men det är ju bara en fråga om retorik och stilistik om man uttrycker sig så eller på det sätt jag gjorde.

Japp, och det är alltså den retoriken som intresserar mig.

Varför det? Är den retoriska frågan intressantare än sakfrågan, själva filmen?

Det är grund och botten fråga om psykologi, och ja, det intresserar mig.

[Algotezza]

Kan du vara snäll och definiera begreppet "rättvist omdöme"! Vilka är kriterierna för ett sådant? För vem är det rättvist? Ur vems synvinkel? I allmänhet och t.ex. för den aktuella filmens del... Tack!

Det vore rättvist mot filmskaparna att i sitt omdöme tillmäta det de gjort en viss mått av respekt inte på grund av slutresultatet, utan för att de engagerat sig och faktiskt ansträngt sig för att göra skillnad.

Hm, jag ställer mig tveksam till att värdera något mest utifrån ansträngningar och ekonomiska resurser. Till och med skolan är idag målrelaterad, även om man gärna vill belöna elever som jobbar hårt och ambitiöst utan särskilt starka resultat.

Jag menar att värderingen av en kulturprodukt som en film bör göras utifrån att relatera ansträngningar och resurser till slutresultet.

Att raljera över resultatet av andras ansträngningar sänder i allmänhet ett budskap att det inte är värt att anstränga sig, och jag har svårt att förstå syftet med att bidra till ett sådant klimat.

Så man skall bara acceptera och värdera något positivt därför att det kostat ett par hundra miljoner och tagit ett antal år att producera utan att bry sig om slutresultatet? Den inställningen till kulturproukter kan jag inte förstå. Om det varit mödan värt att anstränga sig kan man väl bara avgöra om man sätter ansträngningen i relation till resultatet... Eller menar du att ansträngning och ekonomiska resurser har ett egenvärde oavsett resultatet? Så om vi tillämpar detta resonemang på den globala uppvärmningen är det viktiga inte att vi löser de globala problemen utan att vi kastar ut X antal miljarder och verkligen anstränger oss? Eller ditt resonemang gäller bara kulturprodukter, kanske bara filmer, kanske bara filmen om Arn?

Filmen i sig har jag - som skrivet tidigare - inte sett, kan inte kommentera, men det har alltså ingen betydelse för den attityd du representerar och som intresserar mig.

Jaså, men min attityd är ingen allmän attityd jag har utan den grundar sig på det faktum att jag sett filmen om Arn och den handlar i detta fall bara om filmen Arn. Att du då struntar i att det är detta som min attityd grundar sig på och att du alienerar mina åsikter från dess grund gör att jag undrar vad du håller på med. Om du verkligen är seriös eller bara driver med mig, vill spela besserwisser. Det har du verkligen lyckats med i så fall. Grattis!

Jag är ingen cineast, men jag har läst en delkurs i filmkunskap när jag läste svenska på universitetet i Lund. Om dessa uppgifter nu krävs för att du skall förstå vad jag menade med mitt första inlägg och varför jag skrev som jag skrev.

Varför tolkar du mig som om jag missförstår dig?

Du har missförstått mig såtillvida att du nu fokuserar på annat än filmen, har brutit loss mina åsikter från deras grund i det faktum att jag sett just filmen om Arn och du tolkar uppenbarligen min attityd till filmen som om det handlade om min attityd till livet i stort. Varför generaliserar du på detta sätt?  Vad ger dig rätt att göra det, tycker du?

Jag skrev om mina studier eftersom du var ute efter att jag borde göra en rättvis bedömning av filmen. Därför gav jag dig en av grunderna  till min bedömning av Arn-filmen.

Jag vet inte om jag tycker det är så intressant att diskutera mina åsikter, seriöst eller oseriöst; långt intressantare är det att diskutera det jag har åsikter om, som jag ser det.

Jag förstår.

Exakt vad är det du förstår? Att jag ställer mig undrande till vad du håller på med eller om du förstår att du lyckats i ditt uppsåt - vilket du nu kan ha varit... Om att diskutera Arn-filmen har det uppenbarligen inte handlat.

OK, jag började inte så här: "Jag har sett filmen om Arn. Så här tyckte jag, vad tycker ni som också sett den?" Men det är ju bara en fråga om retorik och stilistik om man uttrycker sig så eller på det sätt jag gjorde.

Japp, och det är alltså den retoriken som intresserar mig.

Varför det? Är den retoriska frågan intressantare än sakfrågan, själva filmen?

Det är grund och botten fråga om psykologi, och ja, det intresserar mig.

Är det därför du glidit från själva sakfrågan och finner den ointressant?

Vill du fortsätta psykologisera kan du ju starta en tråd om det under avd. Psykologi.

MVH

Algotezza

[What Gives?]

Jag menar att värderingen av en kulturprodukt som en film bör göras utifrån att relatera ansträngningar och resurser till slutresultet.

Och därtill håna de som inte lyckas?

Så man skall bara acceptera och värdera något positivt därför att det kostat ett par hundra miljoner och tagit ett antal år att producera utan att bry sig om slutresultatet? Den inställningen till kulturproukter kan jag inte förstå. Om det varit mödan värt att anstränga sig kan man väl bara avgöra om man sätter ansträngningen i relation till resultatet... Eller menar du att ansträngning och ekonomiska resurser har ett egenvärde oavsett resultatet? Så om vi tillämpar detta resonemang på den globala uppvärmningen är det viktiga inte att vi löser de globala problemen utan att vi kastar ut X antal miljarder och verkligen anstränger oss? Eller ditt resonemang gäller bara kulturprodukter, kanske bara filmer, kanske bara filmen om Arn?

Jag skriver inte om att hylla misslyckande. Möjligtvis som nyttiga lärdomar i så fall. Det betyder emellertid inte att man måste häckla misslyckanden. Kalla mig besserwisser om du vill. Du frågade faktiskt.

Jaså, men min attityd är ingen allmän attityd jag har utan den grundar sig på det faktum att jag sett filmen om Arn och den handlar i detta fall bara om filmen Arn. Att du då struntar i att det är detta som min attityd grundar sig på och att du alienerar mina åsikter från dess grund gör att jag undrar vad du håller på med. Om du verkligen är seriös eller bara driver med mig, vill spela besserwisser. Det har du verkligen lyckats med i så fall. Grattis!

Jag har såvitt jag vet inte påstått att du uppvisar en allmän attityd i hänseendet att du skulle vara sån jämt. När jag skriver om det allmänna påstår jag däremot den attityd du uppvisar - må så vara enbart i denna tråden - bidrar till ett allmänt klimat tillsammans med andra.

Du har missförstått mig såtillvida att du nu fokuserar på annat än filmen, har brutit loss mina åsikter från deras grund i det faktum att jag sett just filmen om Arn och du tolkar uppenbarligen min attityd till filmen som om det handlade om min attityd till livet i stort.

Nej, det gör jag inte.

Exakt vad är det du förstår? Att jag ställer mig undrande till vad du håller på med eller om du förstår att du lyckats i ditt uppsåt - vilket du nu kan ha varit... Om att diskutera Arn-filmen har det uppenbarligen inte handlat.

Jag kan förstå ifall du inte vill diskutera dina åsikter. Jag ville i alla fall fråga.

Är det därför du glidit från själva sakfrågan och finner den ointressant?

Jag ser inte att jag glidit från någon sakfråga. Däremot kan det ju hända att vi har olika syn på vad sakfrågan gäller.

Vill du fortsätta psykologisera kan du ju starta en tråd om det under avd. Psykologi.

Det är uppfattat.

[Algotezza]

Jag menar att värderingen av en kulturprodukt som en film bör göras utifrån att relatera ansträngningar och resurser till slutresultet.

Och därtill håna de som inte lyckas?

Jag vet inte om det jag skrev var ett direkt hån, snarare någon form av ironi. Sedan har jag ju nyanserat min syn på filmen genom att skriva att jag tycker att dess budskap är juste - och för mig är det faktiskt det som är det centrala i en film.

Det var ju så här jag skrev - om du minns:

Min yngste son och jag har varit och sett Arn-filmen, ett segt sömnpiller, som börjar som ett UR-program med Per Myhrberg som speaker. I mitten är det mycket Ronja Rövardotter och på slutet slutstriden i Sagan om Konungens återkomst. Det finns inslag av David och Goliath-temat. Guillous våta dröm: hunsad kille klår stor ful elak typ.

Ärligt talat: hur hånfullt är detta?

Segt sömnpiller är ett omdöme som härrör ur det faktum att både min son och jag bitvis satt och hade ganska tråkigt och att filmen stundtals kändes väldigt utdragen.

Både min son och jag tyckte att det fanns vissa likheter mellan de filmer jag nämner ovan och Arn-filmen. David och Goliath-temat är ju ett kärt tema för Guillou, för exakt samma scen finns i Ondskan, när huvudpersonen klår upp det förhatliga  adelsynglet.


Jag föredrar ARN-osten. Jodå, han finns som en vällagrad herrgårdsost också från Falbygdens mejeri. Kanske Guillou skulle låtit det stanna vid en ost?

Handen på hjärtat, detta är väl snarare en form av ironi, möjligtvis sarkasm, än direkt hån. Och det finns en Arn-ost och Guillou tjänar förstås pengar på den. Det är en god vällagrad herrgårdsost som blivit vår favorit hemma. Många i familjen har läst både Hamilton- och Arnböckerna och jag har själv  sett och uppskattat de flesta av Hamiltonfilmerna. Jag är inte någon allmän Guillou-hatare utan finner honom sympatisk och ofta med glimten i lögat.



Min subjektiva kritik  var alltså inte menat som hån, men om det nu uppfattas som hån, tror du inte Guillou och filmskaparna skulle tåla att en liten lort som jag uttrycker mig på detta vis? Det är ju de som har de stora musklerna och som slagit på stora trumman för sitt projekt. Kom inte och säg att jag kritiserar Arn-filmen ur ett ovanifrån-perspektiv! Det är inte jag som är giganten. Jag är bara myran.

Så, nu har jag förklarat mig lite tydligare. Står fördömandet av mitt agerande  kvar?

MVH

Algotezza

[What Gives?]

Det känns verkligen som att den här diskussionen har låst sig. Jag hade en tanke med det hela, och den var inte att få dig att göra avbön. Jag ber om ursäkt för hunsningen.

[Algotezza]

Det känns verkligen som att den här diskussionen har låst sig. Jag hade en tanke med det hela, och den var inte att få dig att göra avbön. Jag ber om ursäkt för hunsningen.

Inga problem...

Vi kan nog lite till mans undra över vad vi hade för avsikter med denna tråd: för egen del kan jag ju fråga mig - ville jag göra en recension eller vad ville jag?

Vilken tanke/avsikt du primärt hade vet jag nog inte riktigt...

Men så här kan det bli ibland pga dialektiken mellan två i ett samtal: det blev till slut som ingen av oss avsett! Ibland blir det synergi, ibland det motsatta - som det också finns ett ord för...minns ej vilket...

Tes - antites - syntes...

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Hur i helvete lyckas ni börja bråka över en film? Får man vara med? Har boxarhandskarna här nånstans...

[Algotezza]

Hur i helvete lyckas ni börja bråka över en film? Får man vara med? Har boxarhandskarna här nånstans...

Vet ej. Jag tror vi båda var sugna på ett uppfriskande gräl. Vill du vara med? Då måste du ta något slags ställning. Jag vet inte riktigt för eller mot vad. Men nånting. Have a try! Lycka till!

MVH

Algotezza