Ta sig själv på allvar - eller?

[* KYREUS *]

Här på sajten finns det folk som skriver precis hur som helst.
Som det tycks. Menar så här: undrar om dom kan säga så på jobbet.

Menar vidare så här: skall man inte egentligen ta sig själv på så mycket allvar, att man endast skriver sånt man skulle kunna säga i
SVERIGES RIKSDAG och sedan ta de karriärmässig konsekvenserna
av sin egen uppstudsighet?

            (  ) KYREUS

[Angelina]

Jag säger vad jag vill på mitt jobb i alla fall, för jag är chefen.


Det finns både plats för allvar och humor i betraktandet av sig själv.

[* KYREUS *]

...men skulle du säga samma saker i Sveriges Riksdag?

               (  ) KYREUS

[Avantgardet]

Skulle säga precis vad än jag hade på hjärtat oavsett vem som lyssnade, är ingen rövslickare. Är "att ta sig själv på allvar" detsamma som att "bära mask"? Du är ute och cyklar med ditt borgartrams Kyreus.

[Algotezza]

...men skulle du säga samma saker i Sveriges Riksdag?

               (  ) KYREUS

Där ploppar väl grodorna ut tämligen ohämmat?

Eller: Det man inte kan säga från en predikstol bör man inte säga alls!

Från min lärarposition har jag nog kläckt ur mig det mesta, ohämmat, blott styrd av stundens krav och ingivelser.

A (improvisationspedagog)

[* KYREUS *]

(1)Borgartrams, säger Du.
Respekt säger jag. Det är klumpigt och plumpt och kränkande mot andra att uttrycka sig hur som helst. Ytliga människor upprfattar det som smart-käckt-duktigt att vräka ur sig vad som helst hur som helst, inte minst här i Sverige - eller i USA.
(2) "Rövslickeri", det ordet använder du vidare. Men det är ju en helt annan sak. Det gäller ju feghet i attityd och handling.
Man kan vara mycket radikal och modig - utan att kränka andra med dumma uttryck.

Jag, KYREUS, har 3 gånger utmanat Svenska Kyrkan åt det svåraste, blivit anmäld till Kyrkans Disciplinnämnd för mina åsikter - inte mina ord. Alla 3 gångerna har jag blivit friad från DOMKAPITLET, därför att vi har åsiktsfrihet i Sverige. Men ingen - SÄGER INGEN - har menat att jag kränkt dem personligen, tex genom ovårdat tal.

    Tes: det är skillnad på attityd-mod och smustigt språk.

                   ( ) KYREUS

[Angelina]

Vad du pratar om egentligen är att man ibland har intentionen att såra med sina ord, och inte så mycket uppstudsighet och "fula" ord. Det finns en viss skillnad. Eller är det blott den icke-kyrkliga tonen du så nesligt föraktar?


Men visst, jag skulle utan problem prata lika fritt i regeringen som jag gör annars. Det är bara ännu en plats.

[* KYREUS *]

Vad jag mycket tänker på är de som inte kan skilja på sak och person, vidare när man går till personangrepp utan att känna skribenten bara för att man inte gillar dennes ord för stunden. Du skall få ett exempel: tidigare skrev jag mycket på sourze.se. Där fanns några skribenter som formligen HATADE PRÄSTER och du skulle sett vilka skitkommentarer jag fick på mitt författande av dem. Dessutom tillskrev de mig en massa egenskaper som jag bevisligen inte har, vilket framgick av att en hel del andra skribeter på sourze bor i Skåne och har träffat mig IRL och de fullkomligt gapskrattade åt de oförskämda och fullständigt felaktiga personepiteten som tillskrevs mig.

Fö har jag iget emot artighet i kommunikationen människor emellan. Man kan vara tuff i sak och ståndpunkt och verserad i samtalstonen; men inte behöver man prata kyrkligt för det!!

            Med vänlig hilsen,

             CHRISTER KYREUS

[Benjie]

Här på sajten finns det folk som skriver precis hur som helst.
Som det tycks. Menar så här: undrar om dom kan säga så på jobbet.

Menar vidare så här: skall man inte egentligen ta sig själv på så mycket allvar, att man endast skriver sånt man skulle kunna säga i
SVERIGES RIKSDAG och sedan ta de karriärmässig konsekvenserna
av sin egen uppstudsighet?

            (  ) KYREUS

Av detta gör  Du stor sak ..men vad  är  det du syftar på  Att allas vårt uppträdande skall vara korrekt..? Är  inte  det för mycket begärt i ett forum där alla är välkomna?

Präst  som Du är, borde Du ju veta en del om den direkt  obehagliga exkommunicering som förevarit i kyrkans historia (din egna  känsliga ställning icke att förglömma!

Tala så ur skägget och Du  vinner  eventuellt  respekt!

BENJIE

[Avantgardet]

(1)Borgartrams, säger Du.
Respekt säger jag. Det är klumpigt och plumpt och kränkande mot andra att uttrycka sig hur som helst. Ytliga människor upprfattar det som smart-käckt-duktigt att vräka ur sig vad som helst hur som helst, inte minst här i Sverige - eller i USA.
(2) "Rövslickeri", det ordet använder du vidare. Men det är ju en helt annan sak. Det gäller ju feghet i attityd och handling.
Man kan vara mycket radikal och modig - utan att kränka andra med dumma uttryck.

Jag, KYREUS, har 3 gånger utmanat Svenska Kyrkan åt det svåraste, blivit anmäld till Kyrkans Disciplinnämnd för mina åsikter - inte mina ord. Alla 3 gångerna har jag blivit friad från DOMKAPITLET, därför att vi har åsiktsfrihet i Sverige. Men ingen - SÄGER INGEN - har menat att jag kränkt dem personligen, tex genom ovårdat tal.

    Tes: det är skillnad på attityd-mod och smustigt språk.

                   ( ) KYREUS

Aristoteles går så långt att han t.o.m. hävdar att ilskan, argsintheten (eller vad vi nu vill kalla det), är en dygd. Man kan hålla med, eller inte. Det väsentliga är att det i sig inte är att betrakta som ett implicit ont. Med denna följer allt som oftast heta ordväxlingar - då det gäller en kommunikationsform som denna. Om du tror på en mänsklig natur, som är universell, så är du säkerligen benägen att instämma i ovanstående. Själv är jag av åsikten att man kan omöjligt påstå sig stå i sanningens tjänst - eller sökandes dess väsen -, om man inte ens kan vara ärlig mot sig själv, eller andra, vilket man ingalunda gör om man måste tillrättalägga sig - vilket är detsamma som att säga att man bär mask, eller slickar röv för den delen om avsikten är att dölja något för att erhålla något (inte vara sann mot sig själv, sitt känslo-/tankeliv), och detta oavsett om det så gäller något så trivialt som andras erkännande (i etiskt eller estetiskt smakhänseende).

Fint av dig att stå upp för vad du tror på, ett litet mått av civilkurage. Ingen Luther, men ändock.

Det här med att "kränka andra" har vi ju gått igenom förr. Aristotelses har annars en intressant kommentar också om denna. Den hör ungdomen till, precis som han menar att det hör ålderdomen till att vara feg. Är inte acceptansen den dygd som samtiden saknar mest av allt? Det öppna mötet, inte på Allas villkor, men på Bådas. Subjekt och subjekt emellan. Och vems skall man då ge företräde? Glöm anspråk - vi lär tillsammans. Människan Är i plural.

[suchanother]

Kyreus, vad är din replik till Avantgardets oerhört intressanta och djupsinninga "replik i repliken"?

[PopJimmy]

Är inte acceptansen den dygd som samtiden saknar mest av allt? Det öppna mötet, inte på Allas villkor, men på Bådas. Subjekt och subjekt emellan. Och vems skall man då ge företräde? Glöm anspråk - vi lär tillsammans. Människan Är i plural.

Det tar sig!

[Jörgen]

Att censurera sig själv gör man nog mest omedvetet,
annars skulle man vara helt obegriplig åt andra människor,
språket måste formuleras också.

Tillkommer att man måste vara på sin vakt gentemot potentiellt agressiva personer, och inte ge den tändande gnistan till den som inte vill en väl.

Det gäller att presentera sin tanke på rätt sätt till rätt person.

Vi får vara tankar av varandra, bland annat.

[* KYREUS *]

Avantgardet har mycket under luggen.
(ang replik i repliken)

[suchanother]

Tillkommer att man måste vara på sin vakt gentemot potentiellt agressiva personer, och inte ge den tändande gnistan till den som inte vill en väl.

Det gäller att presentera sin tanke på rätt sätt till rätt person.

Vad exakt menar du Jörgen?