Marx mot strukturalister och postmodernister....

[Avantgardet]

Ska vi tala jbigs pedagogik så måste det ju sägas att den mest troligt tillfredsställer utövarens fascistoida perversioner. En mer humanistisk, demokratisk, och socialistisk pedagogik skulle vara vad jag väljer att kalla "det lärande samtalet". Alltså bort med den där diktatorn som står och pekar med hela handen, och istället ett något större mått av anarki där man tillsammans undersöker saker. Men det är kanske inte lärandet man sätter i första rummet, utan snarare självkänslan. Självkänslan är tyvärr något som beblandat sig i vetenskapen och besmittat dess corpus, sedan urminnes tider. Det är den libidinösa laddningen av idéer och föreställningen som orsakar detta. Ytterligare en anledning att släppa in postmodernismen, alltså för att avslöja sådana tendenser i det som skrives (eller snarare där det går ut över substans och saklighet, och det sanna, rätta och riktiga).

I fallet jbig så har vi här exakt den klyfta mellan idé och praktik som jag påvisat vara ett allt annat än marxistiskt drag i hans tänkande. Även den bästa kan bli bättre. Eller? Och det faktum att jag talar utifrån mitt fågelperspektiv är ju i sig något nedlåtande, men å andra sidan så kan man inte klandra min hökblick för att ta miste.

[Krenek]

Forumet har spårat ut...

[Krenek]

Men sig mig hur tror du att dina elever skall lära sig något sedan du knockat dem?

Du har liksom en stormästare imponerande minne och arkiv.
Stormästaren har genom hårt och idogt arbete trimmat sin hjärna att blixtsnabbt hitta ett lämpligt svar.

Min beundran minskar inte av att du verkar för det goda.
Likväl våra kunskaper regleras i hjärnan av känslor, därför var Zokrates summering (10) det intressantaste i tråden.  :wink:

Jag hoppas du skojar, det är endast genom ett förkastade av vetenskaplig metod som Marxismen håller, och ett sådant förkastande leder till totalt godtycke. Det är där ni leker just nu.

[Jbig]

Hejsan!

Avantgardet och Fromm.

Bigj:s pedagogik innebär att vi med vår revolutionära blick för det goda rensar underbyggnader och produktivkrafter från diverse kleti och tänkande pleti. Kort sagt, bigj skapar själva den stabila grunden. Sedan kan ni övriga på den goda sidan snickra lite överbyggnad och annat navelskåderi bäst ni vill. Men bigj är det stora folkhavets urkraft, ni övrige spelevinker kan sedan knåpa ihop era teorier och mandinariniteter där uppe i överbyggnaden! Bara ni inte får för er att ta över, det får ni inte - ni är bara galjonsfilurer!  :D

Huvudsaken är att bigj och massan ständigt håller utkik för kluriga modernister, nylibertiner, teoretiska kalaskulor och annat löst folk som hotar den goda demokratin!  :arrow:  :lol:  :lol:  :lol:

Kreneken han klagar på forumet, tja, vad skall han göra? Han blev ju totalt bortgjord av dem som använder sig av seriöst kunnande!  :D

MVH
bigj

[Krenek]

En större filosofisk fråga är vad moderatorerna har för tanke här, Flashback håller högre kvalitet än detta forumet, och det säger det mesta.

[Chloe]

Humaniora i allmänhet, historia och psykologi är inte betydelselösa ämnen även om de oftast inte klarar av kravet på vetenskaplighet. I vissa fall gör de bruk av den. Åldersbestämning och brain-scanning är vetenskapliga metoder av betydelse i anknytning till dessa ämnen.

Humanioran skulle ofta må mycket bättre om den övergav sitt mindervärdeskomplex och inte ens strävade efter vetenskapliga anspråk. I de allra flestas liv har en erfarenhet jämförbar med att Lisa älskar Kalle mycket mera värde än relativitetsteorierna någonsin. Det finns en demarkationslinje. Därför är det också alltid lika förvånande att människor bryter mot de principer de medger vara självklara. Här vill jag söka en beskrivning, märkväl inte orsaker, hos psykoanalysens överstepräst Otto F. Kernberg. Drar ur minnet.

I sina beskrivningar angående svåra personlighetsstörningar och patologisk narcissism beskriver han narcissister som kalla, oförmögna till empati, allmänt högdragna och arroganta med tendenser att försöka briljera utan att egentligen kunna överföra någon mening. Därtill upptäcker man en bristande kreativitet och ytlighet i arbetet och rädsla för kritik. Då mycket av detta kan vara iakttagarens intryck, så får vi lämna dessa drag därhän. Viktigare tycker jag då att hans huvudtes om den skönjbara oförmågan hos narcissisten att skilja på yttre och inre verklig är.

Detta hans viktiga bidrag tycker jag har fått sin egen motsvarighet i synnerhet i postmodernismen som lyfter fram vansinnet i form av verklighetsfrånvändhet och kritikflykt som mänsklighetens högsta nivå. Då narcissister sällan orkar med de krav sann vetenskap och forskning förutsätter kan de i stället vända sig till postmodernismen. Det är egentligen en anmälningsfråga då ämnet är lika lätt som svårt bara man accepterat jargongen. Om svåra saker inom vetenskapen kräver intelligens, så anar man sig till att postmodernismen försöker göra samma sak genom att framföra en betydelselös ordsvada som ingen kan begripa. Att ingen fattar uppfattas som ett kriterium på svårighetsgraden och det mera än antyds att det är läsaren som är dum, inte texten som är meningslös. Insikter om textens så kallade innebörd har bara postmodernisten utan att kunna förklara. De flesta eleverna är tvungna att godkänna bluffen för att klara kursen medan en del verkligen tror på den.

Då personen, ämnet och ett på förhand angivet politiskt syfte sammansmälter i forskningen borde man redan tala om charlataneri. I den postmoderna världen är liknande tendenser ändå bara önskvärd gränsöverskridning som visar, om ingenting annat, att forskaren är en gränslös personlighet.

Jag vill inte här gå mera in på det som inom Kernbergs bidrag anses vara orsaker, utan bara kort notera att objektrelationsteorin och separationsångesten påstås spela en stor roll. Men orsakerna inom psykologin uppfyller inte kravet på vetenskaplighet. Vi läser ju inte heller rubriker om att nya rön inom psykologin avfärdat oidipuskomplexet. Dessutom menar jag att Lisas kärlek till Kalle kan vara absolut sann, men att bevisen bör sökas utanför vetenskapens domäner. På samma sätt kan beskrivningen av postmodernismen vara sann. Börjar vi söka efter faktiska orsaker i ickevetenskapliga sammanhang förvillar vi oss bara, men gör vi det i vetenskapliga miljöer kommer vi närmare sanningen. Därför anser jag mig ha skyldigheten att hålla mig enbart vid beskrivningar här.

[Jbig]

Hejsan!

Det här uttalandet hade postmodernisterna nog gillat:

"...Humanioran skulle ofta må mycket bättre om den övergav sitt mindervärdeskomplex och inte ens strävade efter vetenskapliga anspråk....."

Minnsan kan vi notera att Chloe nog trots allt ligger nära den postmodernism han/hon tycks tro att han/hon inte gillar! Ibland äro ödets ironi mer klurigt än vad som ens äro tankemässigt påkommet! Tala om att lyfta fram "vansinnet" som Chloe brukar skriva!:lol:

MVH
bigj

[Avantgardet]

Jag kan instämma i det du säger Krenek, men anser tvärtom att det är din inställning till kunskapen som är problemet - du har ju flera gånger sagt att man kan avfärda något som man själv inte är det minsta bekant med, att man kan kritisera saker man inte känner till, och samtidigt snackar du om att andra far fram med godtycke? Blev du född igår eller?

Filosofin lär oss inte vad vi ska tänka, utan hur vi ska tänka, och i fråga om postmodernism och marxism så går ni "kritiker" långt utanför den filosofiska fåran och in i retorikens domäner (där det som förefaller sannolikt är lag, behöver inte ens vara sannolikt, och inte vad som är sant).

Du får gärna tycka - utan att ha så mycket som läst (eller i själva verket hade du ju läst en kort text av åtminstone en postmodernist [Foucault] och honom ansåg du ju vara vettig, vilket, givet det empiriska underlaget, ger vid hande att det sannolikt är så att du i själva verket finner postmodernismen mycket rimlig och vettig, men emedan du ännu inte hunnit sätta dig in i dess författarskap så har du ännu inte heller hunnit bli varse att du anser just detta) en endaste bok av någon postmodernist - att postmodernismen är rena rama gallimatiasen. Själv anser jag att den är oerhört stimulerande för tanken att både studera och diskutera, och jag tycker som sagt att det är hemskt synd att detta inte kunnat göras i denna tråd. Visst har det gått att smyga in små element av postmodernism i tråden, men överlag så har vi överhuvudtaget inte undersökt postmodernismen alls. Den har beskrivits nästan uteslutande på positivt manér, vilket är i direkt motsättning till dess eget sätt att tänka, och därför rejält missvisande och alls inte postmodernistiskt. Därför har vi överhuvudtaget inte närmat oss det som vi menat oss tala om. Detta i sig är emellertid just en postmodernistisk fråga. Hur talar man om postmodernismen? Hur skulle det kunna gå till? Och, än viktigare, hur talar man med postmodernismen? Och den kanske viktigaste frågan på samma linje: hur låter man postmodernismen komma till talan?

Det sista har aktivt motarbetats av både jbig, Chloe, och dig själv. Varför vet jag inte. Som att ni vore paranoiskt skräckslagna inför den. Som om ni ville hindra alla att ta del från den, att skydda andra från dess "hemska" inverkan. Som att ni alls inte litade till att det fanns någonting som kallas förnuft. Eller i själva verket som att ni gick med på en av postmodernismens "axiom" - att "kunskap är makt". Därigenom kan vi skönja att postmodernismen inte har några tydliga konturer, utan kommer till tals också hos er själva, i era undermedvetna skrymslen. Bättre är förstås att rycka masken av odjuret och avslöja det för vad det är. Vågar ni det? Om så är fallet så sätt igång och läs, och delge oss sedan era kritiker av just dessa specifika verk ni tagit del av. Det vore hemskt intressant, och för alla en välgärning och för vetenskapen ett framskridande.



Jbig,

jag förstår din ambition, och delar väl den också (på mitt sätt). Men den kritik jag framför mot dig är snarast sådant som jag tror skulle tjäna dina egna syften, inte något som står i motsättning till din agenda. Detta med mandarinismen i postmodernismen anser jag, precis som du, vara något egentligen dåligt. Dock anser jag att "folket" har rätt till de verktyg som filosofin plockar fram, i deras kamp, och inte att det skall vara förbehållet en liten elit (nästan uteslutande av borgerligt slag). På så sätt skapas bara de maktstrukturer som både du och jag vill ändra på. Det som därför måste göras är att få ned dessa högt flygande tankar på gräsrotsnivå. Att ge den lille mannen verktygen för att han själv skall kunna avslöja förtrycket vid dess självaste ursprung - det är värt att sträva efter. På sätt och vis är det ju också vad du gör. Tar bort några av vanföreställningarna ur det "kollektiva medvetandet". Men för att parafrasera Lukács så skulle jag vilja säga att en författare bara är rättfärdigad i den mån han förmår producera revolutionära medvetanden. Detta tror jag mig inte själv förmå, på sin höjd kanske jag kan få nån att tänka till i någon lite fråga men knappast mer. Så mina skriverier syftar främst till min egen bildning. Vad gäller de samhällsomstörtande och subversiva gesterna så är det något som mest tar sig ut i min verkliga vardag, utanför skrivandet. En annan typ av skrivande, ett skrivande direkt på samhällets målarduk.

[Chloe]

Det här uttalandet hade postmodernisterna nog gillat:

"...Humanioran skulle ofta må mycket bättre om den övergav sitt mindervärdeskomplex och inte ens strävade efter vetenskapliga anspråk....."

Kanske, kanske inte. Som vi sett har postmodernismen också framfört vetenskapliga anspråk i denna debatt genom att framföra dekonstruktionen som den enda vetenskapen, tror jag det var. Postmodernisternas gillande kan vara av kort natur.

[Avantgardet]

Chloe, min uppfattning är snarast den omvända - att postmodernismen har långt mcyket högre krav på sig själv än den "reguljära vetenskapen". Hur menar du att det skulle vara annorlunda? Det du anklagar postmodernismen för är ju just vad postmodernismen uppmärksammat redan föreliga i all vetenskap (utan dess egen inblandning). Den har bara medvetandegjort en implicit problematik. Den problematiken försvinner inte för att du blundar för postmodernismen, då finns den istället kvar i bara än högre utsträckning. Det rör sig alltså om ett klassiskt fall av att klandra brevbäraren för de dåliga nyheterna. Du vill bestämt göra vetenskapen kvitt sin självkritiska instans, sitt eget samvete? På vilket sätt skulle det hjälpa vetenskapen framåt menar du?

Vill vetenskapen bli fri - i den utsträckning det är möjligt - från "subjektiva värderingar" m.m. så måste den anamma det som postmodernisterna har gjort oss uppmärksamma på. Vetenskapen blir absolut inte mindre "subjektivistisk" för att man slutar granska sig själv på den punkten, tvärtom!

Sen är det ju alls inte sant att "ingen fattar" postmodernismens texter. Du kan inte generalisera på så sätt att bara för att du inte fattar så fattar ingen annan heller. Det är, i Barthes termer, "poujadism" och nyliberalitisk antiintellektualism. Inget argument alls med andra ord.

Däremot förstår jag alls inte din argumentation i övrigt. Vad har Kernberg med postmodernismen att göra? Vad har de påstådda "kurserna" med objektsrelation och ångest att göra? Det där synes mig vara en obegriplig text du författat. Du får förtydliga om du vill att vi ska förstå - även om du nu inte är postmodernist enligt egen utsaga. Och på vilket sätt sluter du dig till att Kalles kärlek till Lisa är absolut sann? Det saknas led i den ekvationen. Du måste skriva ut hela resonemanget, annars blir det obegripligt.

[Chloe]

Chloe, min uppfattning är snarast den omvända - att postmodernismen har långt mcyket högre krav på sig själv än den "reguljära vetenskapen". Hur menar du att det skulle vara annorlunda?

Jag har redan förklarat det.

Vidare så. Vilka krav? Kan du ange några? Inte vill du väl göra vetenskapen kvitt sin självkritiska instans, sitt eget samvete? Förvandla inte mina fördomar till sanningar igen. Varsågod.

[Krenek]

Vill vetenskapen bli fri - i den utsträckning det är möjligt - från "subjektiva värderingar" m.m. så måste den anamma det som postmodernisterna har gjort oss uppmärksamma på. Vetenskapen blir absolut inte mindre "subjektivistisk" för att man slutar granska sig själv på den punkten, tvärtom!

Alltså, om du har tankar och ideer som kan göra vetenskapen bättre, då kommer jag och många andra att välkomna dig med öppna armar.

Gör ett försök, ta ett område gärna inom de tunga vetenskaperna (fysik, kemi eller biologi) och visa hur det går till och de förbättrade resultat som följer.

[Avantgardet]

En fråga: är det bara jag som inte begriper ett smack av vad den här människan säger nu? Annat än att den inte tycker om något som den kallar "postmodernismen" (fast utan citationstecknen)?

Det var det här jag menade, Krenek, med att det är låg klass på det här stället. Det stövlar in nån lallare och säger sig ogilla "fglosnfl", så man tvingas fråga vad den menar med det. Då ger den ett svar som innefattar en rad olika författarskap, varav man själv läst och uppskattar några. Jaha, det var ju märkligt, måste man väl anse, då dessa författarskap inte skulle vilja kännas vid något som "fglosnfl". Härvidlag får man en precisering av "fglosnfl", som innefattar en besynnerlig karateristik som alls inte passar in på de författarskap som lätet ("fglosnfl") avser symbolisera. Själv konstaterar man bara att nåt så förvirrat som det där "fglosnfl", som du (Chloe) använder dig av, skulle aldrig dessa författare som du med det avser gå med på att använda.

Varför svarade du inte istället på mina frågor? Vill du inte förklara din lilla rebuslika berättelse för mig? Är det nåt slags hemlis som du söker dölja för mig? Vad är detta "fglosnfl" som du envisas med?

(Det där var, återigen, ett praktiskt exempel - det är då märkvärdigt att du aldrig lär dig, Krenek, jag börjar bli orolig)

[Krenek]

Jag kan instämma i det du säger Krenek, men anser tvärtom att det är din inställning till kunskapen som är problemet - du har ju flera gånger sagt att man kan avfärda något som man själv inte är det minsta bekant med, att man kan kritisera saker man inte känner till, och samtidigt snackar du om att andra far fram med godtycke?

Skillnaden mellan mig och alla andra människor jag hittills träffat är att jag aldrig stannar i mitt sökande efter kunskap. Vänta 6 månader och jag kommer ha satt mig in hyffsat i postmodernismen, vänta samma 6 månader och du kommer fortfarande inte veta grunderna inom sannolikhetslära i Cox's tappning.

Godtycke får ni genom att ni inte utsätter era teser för test som kan visa att teserna är fel. Med andra ord gäller fri spekulation. Det har att göra med att du vägrar släppa in osäker information, du kanske handlar i säkerhet men du har samtidigt tömt diskussionen på innehåll. Ungefär som att leka med logik utan att försöka koppla det till verkligheten (även om ni inte ens leker med logik utan bara kör ordlekar).

[Krenek]

(Det där var, återigen, ett praktiskt exempel - det är då märkvärdigt att du aldrig lär dig, Krenek, jag börjar bli orolig)

Du har alltså ingenting som kan ge några resultat i praktiken för den enskilde vetenskapsmannen. Har jag tolkat dig rätt?