CAUSTIX, ja, utan att bli lyrisk så måste jag nog säga att Heidegger sjunger i blodet på mig. Jag måste också säga att det verkligen är synd att Marcuse, med så fina förutsättningar, inte gick vidare med sin Heideggerska marxism. Fast inflytandet från Heidegger märks tydligt i de frågor som intresserar Marcuse, och hur han behandlar dem, eller hur han metodologiskt söker komma närmare inpå verkligheten hela tiden - men också i hur han föreställer sig verkligheten som något sensuellt överbelastande nästan.
Jag undrar om Terrence Malick, filmregissören ("Den tunna röda linjen", "The New World" m.fl.) räknas, då det gäller detta kravet på att åstadkomma något i praktiken för Krenek? Alltså vetenskapen betraktad som detsamma som profitinbringande. Fast han är nog mer en renodlad Heideggerian han - ska tydligen ha skrivit nån avhandling på Heidegger också, när han studerade. En annan film på Heideggerskt tema, som är fullkomligt underbar, är "Being There" med Peter Sellers (se den, om den inte redan är sedd).
Om man skall föreslå nån en dekonstruktion, vilken skulle det vara? Det bästa med dekonstruktionen är ju att den har nåt åt alla. Har man ett intresse för ett visst författarskap så kan man om man har en oerhörd tur, hitta en dekonstruktion av detta och då kan man sitta där med ett léende på läpparna i några veckor därefter. Det man stoppar in i dekonstruktionen förlänas ofta lite humor också när det kommer ut igen. Det är en bonus.
Marx mot strukturalister och postmodernister....
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Om man skall föreslå nån en dekonstruktion, vilken skulle det vara? Det bästa med dekonstruktionen är ju att den har nåt åt alla. Har man ett intresse för ett visst författarskap så kan man om man har en oerhörd tur, hitta en dekonstruktion av detta och då kan man sitta där med ett léende på läpparna i några veckor därefter. Det man stoppar in i dekonstruktionen förlänas ofta lite humor också när det kommer ut igen. Det är en bonus.
Evolutionsteorin, den speciella relativitetsteorin & RT Cox teorem vore alla lysande kandidater. Men vilken etablerad vetenskap som helt inom de tyngre områdena är ok, välj fritt.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Krenek skrev:Avantgardet skrev:Om man skall föreslå nån en dekonstruktion, vilken skulle det vara? Det bästa med dekonstruktionen är ju att den har nåt åt alla. Har man ett intresse för ett visst författarskap så kan man om man har en oerhörd tur, hitta en dekonstruktion av detta och då kan man sitta där med ett léende på läpparna i några veckor därefter. Det man stoppar in i dekonstruktionen förlänas ofta lite humor också när det kommer ut igen. Det är en bonus.
Evolutionsteorin, den speciella relativitetsteorin & RT Cox teorem vore alla lysande kandidater. Men vilken etablerad vetenskap som helt inom de tyngre områdena är ok, välj fritt.
Jag sade ju: när jag får tid så skall jag söka mig på en dekonstruktion av C. J. Boström. Men det är länge dit...
Aha, du menade så! Sorry! Jag har själv inte läst någon dekonstruktion av dessa, så du får nog leta själv då.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Krenek skrev:jbig: Skriv en text om hur mycket rikare folk var på 1800-talet jämfört med idag. :lol:
Vilka är "folk"? Ja är knappast rikare idag än jag var på den tiden. Vad menas?
Du jämföra personerna då med de som lever idag. Borde inte vara speciellt svårt att förstå?
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Avantgardet skrev:Aha, du menade så! Sorry! Jag har själv inte läst någon dekonstruktion av dessa, så du får nog leta själv då.
Du kan välja en befintlig valfri dekonstruktion som berör etablerad vetenskap, det är trots allt den traditionen som du främst verkar ha i siktet. Ge mig en referens.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Krenek skrev:Avantgardet skrev:Krenek skrev:jbig: Skriv en text om hur mycket rikare folk var på 1800-talet jämfört med idag. :lol:
Vilka är "folk"? Ja är knappast rikare idag än jag var på den tiden. Vad menas?
Du jämföra personerna då med de som lever idag. Borde inte vara speciellt svårt att förstå?
Vem lever nu som levde på den tiden? Eller om du menar olika personer så vem på den tiden skall jämföras med vem i vår tid? En uteliggare idag är knappast lika rik som en industriman var på den tiden. Så vad menar du, egentligen?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Krenek skrev:Avantgardet skrev:Aha, du menade så! Sorry! Jag har själv inte läst någon dekonstruktion av dessa, så du får nog leta själv då.
Du kan välja en befintlig valfri dekonstruktion som berör etablerad vetenskap, det är trots allt den traditionen som du främst verkar ha i siktet. Ge mig en referens.
Jag tycker ju du ska läsa Derrida. Men eftersom jag bara läst fyra böcker av honom så kan jag nog inte ge dig referens till ett verk skräddarsytt för din smak. Jag föreslår istället att du tar och kollar upp vilka verk som finns, på något språk som du kan läsa, av honom, och därefter slår till och införskaffar det. Annars måste jag säga åt dig att läsa det och det för att förstå det och det hos den och den och som dyker upp där på det stället osv. Det blir ju helt hopplöst i sig det, anser du inte?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Jag tycker ju du ska läsa Derrida. Men eftersom jag bara läst fyra böcker av honom så kan jag nog inte ge dig referens till ett verk skräddarsytt för din smak. Jag föreslår istället att du tar och kollar upp vilka verk som finns, på något språk som du kan läsa, av honom, och därefter slår till och införskaffar det. Annars måste jag säga åt dig att läsa det och det för att förstå det och det hos den och den och som dyker upp där på det stället osv. Det blir ju helt hopplöst i sig det, anser du inte?
Men du måste ju ha läst en sådan dekonstruktion innan för att kunna uttala dig om dess förtjänster, eller? Hur vet du annars att det har de effekter som du talar om?
I vilken skrift har Derrida dekonstruerat etablerad forskning inom något av de tyngre områdena? Har du en referens?
Eller skall jag tolka det som att jag får leta själv i hopp om att finna något därute. "the truth is out there"
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Avantgardet skrev:Vem lever nu som levde på den tiden? Eller om du menar olika personer så vem på den tiden skall jämföras med vem i vår tid? En uteliggare idag är knappast lika rik som en industriman var på den tiden. Så vad menar du, egentligen?
Du kan räkna på genomsnittsmänniskan eller jämföra likartade grupper osv, finns många sätt.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Hejsan!
Krenek har kommit över den största besvikelsen kan vi notera. Dock har han ej besvarat våra frågor, och är han ohyffsad så kör vi fram dem igen och avkräver honom ett svar. Men eftersom vi moraliskt och vetenskapligt redan sänkt honom, så besvarar vi hans fråga! :D
Kreneken frågar hur mycket rikare folk var på 1800-talet? Frågan är i sig absurd eftersom penningvärde och annat var annorlunda då. Men vi förstår dock vad han är ute efter, och då giver vi naturligtvis svar på tal, vår vana trogen! :wink:
För det första är det idag långt fler människor som mäter sämre, dricker smutsigt vatten, lever under nya sjukdomar och har en så extremt dålig luft att andas att bara detta gör att världens 5,6 miljarder fattiga till utfattiga hade haft det bra mycket bättre vid mitten av 1800-talet. Då var vattnet rent, man hade mer mat, man andades ren luft och man hade sociala skyddsnät som fångade upp de flesta, men alls inte alla.
Historikern Paul Bairoch påstår att 1700-talets skillnader i välstånd mellan de stora civilisationerna i världen inte var så stora. Faktisk var det troligtvis så att den genomsnittliga levnadsstandarden i Europa var lägre än i resten av världen. Världens största tillverkningsdistrikt ännu på 1790-talet var faktiskt Yangtze-deltat och Bengalen. Guangdong Guanxi i södra Kina liksom Madraskusten i sydöstra Indien kom inte långt efter. Enbart Indien producerade en fjärdedel av världens manufakturer och även om dess - ”förkapitalistiska produktivitet i jordbruket antagligen var lägre än den japansk-kinesiska nivån översteg dess kommersiella kapital Kinas.”
Historikern Prasannan Parthasarathi har visat att det finns en hel del som pekar på att den sydindiske arbetaren hade en högre inkomst än hans brittiska motsvarigheter under 1700-talet, och att indiern dessutom hade en större ekonomisk trygghet i livet.
”Eftersom jordens produktivitet var högre i Sydindien hade vävare och andra hantverkare ett bättre näringsintag än genomsnittliga européer. Viktigare var att andelen arbetslösa tenderade att vara lägre, eftersom de anställda hade bättre anställningsskydd och utövade en större ekonomisk makt. Men till och med lågkastliga jordbruksarbetare i Madras hade en högre realinkomst än engelska jordbruksarbetare. Omkring 1900 beräknade Romesh Chunder Dutt däremot att den genomsnittlige inkomsten för ett brittiskt hushåll var 21 gånger högre än för ett indiskt.”
Nya undersökningar av kinesiska historiker ifrågasätter också de traditionella uppfattningarna om komparativ ekonomisk tillväxt. Philip Huang hänvisar till Li Bozhongs banbrytande arbete och noterar att den allmänna ekonomiska utvecklingen i Yangtze-deltat under sent 1700-talet – tidigt 1800-tal, då Qingdynastin styrde Kina, överträffade den i det tidigmoderna England. På samma sätt har Bin Wong betonat att de förhållanden som gynnade och hängde samman med den europeiska proto-industialiseringen – d.v.s. expansionen av säsongshantverk, minskande storlek på gårdarna i jordbruket och goda system för marknadsföring – till och med kan ha varit mer utbredda i Kina och Indien än i Europa. Den grundläggande funktionella läskunnigheten var mer spridd än i västerlandet vid den tiden och det gällde också kvinnor på alla sociala nivåer, påpekar F. W. Mote, historiker från USA.
År 1700 hade Europa 23,3 procent av världens bruttoproduktion, Kina hade 23,1 och Indien 22,6 procent.
År 1820 hade Europa 26,6, Kina 32,4 och Indien 15,7 procent.
År 1890 hade Europa 40,3, Kina 13,2 procent.
År 1952 hade Europa 29,7, Kina 5,2 och Indien 3,8 procent av världens bruttoproduktion.
(Källa: Angus Maddison: Chinese Economic Performance in the long run, Paris, sid.40)
Historikern Kenneth Pomeranz påpekar att det finns belägg för att vanliga kineser hade en högre levnadsstandard än 1700-talets européer:
”Kinesernas medellivslängd (och således deras näringsintag) låg ungefär på samma nivå som i England (alltså ovanför nivån i det kontinentala Europa) till och med slutet av 1700-talet. (Kinesernas fruktsamhet var faktiskt lägre än européernas mellan 1550 och 1850 men ändå växte befolkningen där snabbare. Vidare blir mina beräkningar av ”icke nödvändig” konsumtion förvånansvärt höga. Sockerkonsumtionen hamnar mellan 2 och 2,5 kilo per capita år 1750 – och i vissa regioner mycket högre – jämfört med bara 1 kilo per capita i Europa. Kina omkring 1750 verkar ha producerat 3 till 4 kilo tyg per capita. Det rikaste området, Yangtzi-deltat (med en befolkning på 31 miljoner människor), producerade antagligen mellan 6 och 7,5 kilo per capita. Storbritannien producerade så sent som 1800 6,5 kilo bomulls-, linne- och ylletyg sammanlagt per invånare och produktionen på kontinenten var antagligen lägre än Kinas.”
Pomeranz påpekar att kineserna i nedre Yangze dessutom producerade en väldig kvantitet siden samtidigt. Historikern Maddison visar även att den kinesiska bruttonationalproduktionen i absoluta tal växte snabbare än Europas under hela 1700-talet, vilket ledde till en dramatisk ökning av Kinas andel av världens inkomster kring 1820.
Britterna hävdade att de hade räddat Indien undan en ”svält utan slut” fick snart problem när indiska nationalister citerade en undersökning i den ansedda tidningen ”Journal of the Statistical Society” av år 1878 där 31 allvarliga svältkatastrofer under 120 års brittiskt styre ställdes mot bara 17 tillfällen av hungersnöd under de 2000 föregående åren av indisk historia.
Fattigdomen och svälten i tredje världen var således påtvingad – av kapitalister och kolonialister från främst Europa och senare Nordamerika!
Hur såg utsugningen ut?
Européerna, inte minst britterna och dess dåtida kapitalistklass, tjänade oerhörda rikedomar på de kolonier man tvingade under sig från 1700-talet och framöver. Den indiske historikern Amiya Kumar Bagchi beskriver det träffande på detta sätt:
”In the era of the rise of industrial capitalism and its development in western Europe and the USA also the transfer of part of the income from the major colonies played a critical part in boosting investment in western Europe and allowing enormous amounts of investment to be directed towards sustenance of the mass migration of Europeans to overseas colonies such as the USA, Canada, Australia, New Zealand, or South Africa.”
Kolonierna var lönsamma, särskilt för den brittiska, och över huvud taget den västerländska överklassen, och detta gynnade framväxten av den industrialisering som påbörjades i västvärlden under 1800-talet. Bagchi beskriver även dilemmat för dagens historiker att se dessa överföringar i den statistik som finns att tillgå på följande sätt:
”However, the size and even the direction of flow of surpluses have been obscured by the usual methods of calculating the value of foreign trade from the mercantile era down to the present. The problem is that the profits realised by the importers, financiers, shippers, or insurers based in the metropolitan country and the tribute exacted by the ruling power as expenses of administration and defence do not figure directly in the trade accounts. Hence the surplus flowing out of the colony is grossly underestimated, even if such a phenomenon is recognised at all.”
Européerna, främst britterna, dominerade cirka 40 procent av ”Indiens” (d.v.s. dagens Indien, Pakistan, Bangla Desh, Sri Lanka, Nepal och Burma) export- och importbransch dessa år. Detta syns inte alltid i den statistik som finns från denna tid, vilket främst beror på att investerarna befann sig i England, och investeringarna gjordes i Indien. Därför syns inte denna enorma utsugning direkt i handelsstatistiken mellan de bägge, England och ”Indien”. Till detta kommer att utflödet som fanns från Indien till kapitalisterna i England, sällan syntes i den officiella statistiken.
Systemet visar inte det egentliga förhållandet därför att kaptenerna på skeppen och de som sålde och seglade på kolonierna lånade till investeringarna på hemmaplan, från banker och finansiärer. Därmed hamnar inte utsugningen på handelskontot, utan vinsterna som köpmännen och kapitalisterna i England och Frankrike gjorde, fanns hemmavid – de lämnade egentligen aldrig landet. In till ”moderländerna” smugglades ofta piastrar och rupier av ädelmetaller utom synhåll för myndigheterna – och statistiken. Det var rentiererna och långivarna i London, Bordeaux, Marseille, Manchester och Liverpool som kammade hem vinsterna. Till detta kommer alla de privata vinster som gjordes i kolonierna, och som helt undgick dåtidens statistik, liksom lån till kolonister i kolonierna som också undgick statistiken eftersom kolonierna inte räknades som ”utlandet” utan tvärtom som delar i samma imperium.
Det samma gällde alla de ”investeringar” som gjordes i kolonierna, de var medel som befolkningarna tvingades samla ihop, och erlägga till sina kolonialherrar. Medel som hamnade hos rentierer och kapitalister i Europa. Därefter ”investerade” i kolonierna – och tjänade pengar ytterligare en gång eftersom de gav ut medlen som lån mot räntor. Likadant på alla områden där européerna tog för sig, exempelvis på råvarusidan. De köpte in råvaror billigt från kolonierna, förädlade dem och sålde sedan dessa förädlade varor med god vinst. Inte heller detta visade sig i handelsstatistiken mellan moderland och kolonier – eftersom förädlingen gjordes i moderlandet! Grunderna för dessa vinster fanns i kolonierna, och utsugningen av dess människor och resurser.
Källor:
Svält och kolonialism, Mike Davis, London 2001.
Kolonialismens svarta bok, Marc Ferro, Paris 2003.
Artikel i ”Economic and Political Weekly”, 8/6-2002, om den koloniala utsugningen av Amiya Kumar Bagchi.
Något mer du vill veta, krenek? Vi servar dig med kunskaper, var ej orolig - och vi använder oss av redovisade källor som det ju anstår ett vetenskapligt, för att inte tala om ett seriöst förhållningssätt!
Oooooooovad vi njuter nu.....
MVH
bigj
Krenek har kommit över den största besvikelsen kan vi notera. Dock har han ej besvarat våra frågor, och är han ohyffsad så kör vi fram dem igen och avkräver honom ett svar. Men eftersom vi moraliskt och vetenskapligt redan sänkt honom, så besvarar vi hans fråga! :D
Kreneken frågar hur mycket rikare folk var på 1800-talet? Frågan är i sig absurd eftersom penningvärde och annat var annorlunda då. Men vi förstår dock vad han är ute efter, och då giver vi naturligtvis svar på tal, vår vana trogen! :wink:
För det första är det idag långt fler människor som mäter sämre, dricker smutsigt vatten, lever under nya sjukdomar och har en så extremt dålig luft att andas att bara detta gör att världens 5,6 miljarder fattiga till utfattiga hade haft det bra mycket bättre vid mitten av 1800-talet. Då var vattnet rent, man hade mer mat, man andades ren luft och man hade sociala skyddsnät som fångade upp de flesta, men alls inte alla.
Historikern Paul Bairoch påstår att 1700-talets skillnader i välstånd mellan de stora civilisationerna i världen inte var så stora. Faktisk var det troligtvis så att den genomsnittliga levnadsstandarden i Europa var lägre än i resten av världen. Världens största tillverkningsdistrikt ännu på 1790-talet var faktiskt Yangtze-deltat och Bengalen. Guangdong Guanxi i södra Kina liksom Madraskusten i sydöstra Indien kom inte långt efter. Enbart Indien producerade en fjärdedel av världens manufakturer och även om dess - ”förkapitalistiska produktivitet i jordbruket antagligen var lägre än den japansk-kinesiska nivån översteg dess kommersiella kapital Kinas.”
Historikern Prasannan Parthasarathi har visat att det finns en hel del som pekar på att den sydindiske arbetaren hade en högre inkomst än hans brittiska motsvarigheter under 1700-talet, och att indiern dessutom hade en större ekonomisk trygghet i livet.
”Eftersom jordens produktivitet var högre i Sydindien hade vävare och andra hantverkare ett bättre näringsintag än genomsnittliga européer. Viktigare var att andelen arbetslösa tenderade att vara lägre, eftersom de anställda hade bättre anställningsskydd och utövade en större ekonomisk makt. Men till och med lågkastliga jordbruksarbetare i Madras hade en högre realinkomst än engelska jordbruksarbetare. Omkring 1900 beräknade Romesh Chunder Dutt däremot att den genomsnittlige inkomsten för ett brittiskt hushåll var 21 gånger högre än för ett indiskt.”
Nya undersökningar av kinesiska historiker ifrågasätter också de traditionella uppfattningarna om komparativ ekonomisk tillväxt. Philip Huang hänvisar till Li Bozhongs banbrytande arbete och noterar att den allmänna ekonomiska utvecklingen i Yangtze-deltat under sent 1700-talet – tidigt 1800-tal, då Qingdynastin styrde Kina, överträffade den i det tidigmoderna England. På samma sätt har Bin Wong betonat att de förhållanden som gynnade och hängde samman med den europeiska proto-industialiseringen – d.v.s. expansionen av säsongshantverk, minskande storlek på gårdarna i jordbruket och goda system för marknadsföring – till och med kan ha varit mer utbredda i Kina och Indien än i Europa. Den grundläggande funktionella läskunnigheten var mer spridd än i västerlandet vid den tiden och det gällde också kvinnor på alla sociala nivåer, påpekar F. W. Mote, historiker från USA.
År 1700 hade Europa 23,3 procent av världens bruttoproduktion, Kina hade 23,1 och Indien 22,6 procent.
År 1820 hade Europa 26,6, Kina 32,4 och Indien 15,7 procent.
År 1890 hade Europa 40,3, Kina 13,2 procent.
År 1952 hade Europa 29,7, Kina 5,2 och Indien 3,8 procent av världens bruttoproduktion.
(Källa: Angus Maddison: Chinese Economic Performance in the long run, Paris, sid.40)
Historikern Kenneth Pomeranz påpekar att det finns belägg för att vanliga kineser hade en högre levnadsstandard än 1700-talets européer:
”Kinesernas medellivslängd (och således deras näringsintag) låg ungefär på samma nivå som i England (alltså ovanför nivån i det kontinentala Europa) till och med slutet av 1700-talet. (Kinesernas fruktsamhet var faktiskt lägre än européernas mellan 1550 och 1850 men ändå växte befolkningen där snabbare. Vidare blir mina beräkningar av ”icke nödvändig” konsumtion förvånansvärt höga. Sockerkonsumtionen hamnar mellan 2 och 2,5 kilo per capita år 1750 – och i vissa regioner mycket högre – jämfört med bara 1 kilo per capita i Europa. Kina omkring 1750 verkar ha producerat 3 till 4 kilo tyg per capita. Det rikaste området, Yangtzi-deltat (med en befolkning på 31 miljoner människor), producerade antagligen mellan 6 och 7,5 kilo per capita. Storbritannien producerade så sent som 1800 6,5 kilo bomulls-, linne- och ylletyg sammanlagt per invånare och produktionen på kontinenten var antagligen lägre än Kinas.”
Pomeranz påpekar att kineserna i nedre Yangze dessutom producerade en väldig kvantitet siden samtidigt. Historikern Maddison visar även att den kinesiska bruttonationalproduktionen i absoluta tal växte snabbare än Europas under hela 1700-talet, vilket ledde till en dramatisk ökning av Kinas andel av världens inkomster kring 1820.
Britterna hävdade att de hade räddat Indien undan en ”svält utan slut” fick snart problem när indiska nationalister citerade en undersökning i den ansedda tidningen ”Journal of the Statistical Society” av år 1878 där 31 allvarliga svältkatastrofer under 120 års brittiskt styre ställdes mot bara 17 tillfällen av hungersnöd under de 2000 föregående åren av indisk historia.
Fattigdomen och svälten i tredje världen var således påtvingad – av kapitalister och kolonialister från främst Europa och senare Nordamerika!
Hur såg utsugningen ut?
Européerna, inte minst britterna och dess dåtida kapitalistklass, tjänade oerhörda rikedomar på de kolonier man tvingade under sig från 1700-talet och framöver. Den indiske historikern Amiya Kumar Bagchi beskriver det träffande på detta sätt:
”In the era of the rise of industrial capitalism and its development in western Europe and the USA also the transfer of part of the income from the major colonies played a critical part in boosting investment in western Europe and allowing enormous amounts of investment to be directed towards sustenance of the mass migration of Europeans to overseas colonies such as the USA, Canada, Australia, New Zealand, or South Africa.”
Kolonierna var lönsamma, särskilt för den brittiska, och över huvud taget den västerländska överklassen, och detta gynnade framväxten av den industrialisering som påbörjades i västvärlden under 1800-talet. Bagchi beskriver även dilemmat för dagens historiker att se dessa överföringar i den statistik som finns att tillgå på följande sätt:
”However, the size and even the direction of flow of surpluses have been obscured by the usual methods of calculating the value of foreign trade from the mercantile era down to the present. The problem is that the profits realised by the importers, financiers, shippers, or insurers based in the metropolitan country and the tribute exacted by the ruling power as expenses of administration and defence do not figure directly in the trade accounts. Hence the surplus flowing out of the colony is grossly underestimated, even if such a phenomenon is recognised at all.”
Européerna, främst britterna, dominerade cirka 40 procent av ”Indiens” (d.v.s. dagens Indien, Pakistan, Bangla Desh, Sri Lanka, Nepal och Burma) export- och importbransch dessa år. Detta syns inte alltid i den statistik som finns från denna tid, vilket främst beror på att investerarna befann sig i England, och investeringarna gjordes i Indien. Därför syns inte denna enorma utsugning direkt i handelsstatistiken mellan de bägge, England och ”Indien”. Till detta kommer att utflödet som fanns från Indien till kapitalisterna i England, sällan syntes i den officiella statistiken.
Systemet visar inte det egentliga förhållandet därför att kaptenerna på skeppen och de som sålde och seglade på kolonierna lånade till investeringarna på hemmaplan, från banker och finansiärer. Därmed hamnar inte utsugningen på handelskontot, utan vinsterna som köpmännen och kapitalisterna i England och Frankrike gjorde, fanns hemmavid – de lämnade egentligen aldrig landet. In till ”moderländerna” smugglades ofta piastrar och rupier av ädelmetaller utom synhåll för myndigheterna – och statistiken. Det var rentiererna och långivarna i London, Bordeaux, Marseille, Manchester och Liverpool som kammade hem vinsterna. Till detta kommer alla de privata vinster som gjordes i kolonierna, och som helt undgick dåtidens statistik, liksom lån till kolonister i kolonierna som också undgick statistiken eftersom kolonierna inte räknades som ”utlandet” utan tvärtom som delar i samma imperium.
Det samma gällde alla de ”investeringar” som gjordes i kolonierna, de var medel som befolkningarna tvingades samla ihop, och erlägga till sina kolonialherrar. Medel som hamnade hos rentierer och kapitalister i Europa. Därefter ”investerade” i kolonierna – och tjänade pengar ytterligare en gång eftersom de gav ut medlen som lån mot räntor. Likadant på alla områden där européerna tog för sig, exempelvis på råvarusidan. De köpte in råvaror billigt från kolonierna, förädlade dem och sålde sedan dessa förädlade varor med god vinst. Inte heller detta visade sig i handelsstatistiken mellan moderland och kolonier – eftersom förädlingen gjordes i moderlandet! Grunderna för dessa vinster fanns i kolonierna, och utsugningen av dess människor och resurser.
Källor:
Svält och kolonialism, Mike Davis, London 2001.
Kolonialismens svarta bok, Marc Ferro, Paris 2003.
Artikel i ”Economic and Political Weekly”, 8/6-2002, om den koloniala utsugningen av Amiya Kumar Bagchi.
Något mer du vill veta, krenek? Vi servar dig med kunskaper, var ej orolig - och vi använder oss av redovisade källor som det ju anstår ett vetenskapligt, för att inte tala om ett seriöst förhållningssätt!
Oooooooovad vi njuter nu.....
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Jbig skrev:Något mer du vill veta, krenek? Vi servar dig med kunskaper, var ej orolig - och vi använder oss av redovisade källor som det ju anstår ett vetenskapligt, för att inte tala om ett seriöst förhållningssätt!
Kul att du fortfarande försöker, men du svarade aldrig på min efterfrågan: Nämligen en skrift om hur mycket rikare människor var på 1800-talet än de är idag.
(sen kan jag påpeka att skälet att jag slutade svara var för att jag inte ansåg att du längre var seriös, jag utgick och utgår ifrån att du är en pajas)
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Jag tror att problemet ligger i att populärfilosofer tror att filosofin skall vara underkastad "vetenskapens" krav och inte vice versa. Detaljvetenskaperna bör inte uttala sig i filosofiska frågor. Filosofin kan röra sig över all vetenskap i och med att den agerar som destruerande och konstruerande ventil. Filosofins uppgift är att hitta nya begrepp och nya perspektiv, inte att vara en "annan" vetenskap. Filsofin som vetenskapsteori ser synar vetenskapernas metoder. Det vore ju konstigt om filosofin då inte kunde gå utöver vetenskaperna utan skulle vara underkastad de teorier som de ställt för de andra disciplinerna. Filosofin intar en särställning. Filosofin är ingen vetenskap.
Vidare när det gäller Humaniora och naturvetenskaperna så ser språk och metod olika ut beroende på vad man sysslar med, vad är det för konstigt med det? Det är så att tillämpningar inom en vetenskap inte kan eller bör tillämpas i en annan.
En tysk/tjeckisk matematiker bevisade att det i vilket konsistent första ordningens aritmetiska axiomsystem finns aritmetiska satser som är sanna, men som inte går att bevisas logiskt i det systemet. Så inte ens matematiken går fri från grundläggande problem.
Albert Einstein svarade på frågan om hur han kommt fram till sina banbrytande resultat: "By raising the questions that children are told not to ask."
Och som sagt tidigare så är inte direkt Goodmans "New riddle of induction" eller Humes klassiska induktionsproblem direkt oproblematiska för vetenskapsteorin.
Och rationaliteten... ack, ack! Den lider brist på den fullkomliga definition som popper måste förutsätta.
Vidare när det gäller Humaniora och naturvetenskaperna så ser språk och metod olika ut beroende på vad man sysslar med, vad är det för konstigt med det? Det är så att tillämpningar inom en vetenskap inte kan eller bör tillämpas i en annan.
En tysk/tjeckisk matematiker bevisade att det i vilket konsistent första ordningens aritmetiska axiomsystem finns aritmetiska satser som är sanna, men som inte går att bevisas logiskt i det systemet. Så inte ens matematiken går fri från grundläggande problem.
Albert Einstein svarade på frågan om hur han kommt fram till sina banbrytande resultat: "By raising the questions that children are told not to ask."
Och som sagt tidigare så är inte direkt Goodmans "New riddle of induction" eller Humes klassiska induktionsproblem direkt oproblematiska för vetenskapsteorin.
Och rationaliteten... ack, ack! Den lider brist på den fullkomliga definition som popper måste förutsätta.
CAUSTIX skrev:Jag tror att problemet ligger i att populärfilosofer tror att filosofin skall vara underkastad "vetenskapens" krav och inte vice versa. Detaljvetenskaperna bör inte uttala sig i filosofiska frågor. Filosofin kan röra sig över all vetenskap i och med att den agerar som destruerande och konstruerande ventil. Filosofins uppgift är att hitta nya begrepp och nya perspektiv, inte att vara en "annan" vetenskap. Filsofin som vetenskapsteori ser synar vetenskapernas metoder. Det vore ju konstigt om filosofin då inte kunde gå utöver vetenskaperna utan skulle vara underkastad de teorier som de ställt för de andra disciplinerna. Filosofin intar en särställning. Filosofin är ingen vetenskap.
Men du medger väl att i slutändan måste det finnas någon koppling till faktisk vetenskap eller? Annars är det ganska meningslöst.
En tysk/tjeckisk matematiker bevisade att det i vilket konsistent första ordningens aritmetiska axiomsystem finns aritmetiska satser som är sanna, men som inte går att bevisas logiskt i det systemet. Så inte ens matematiken går fri från grundläggande problem.
Stämmer bra, men det behöver inte vara ett stort praktiskt problem, läs gärna ET Jaynes om du vill förstå det i relation till de teorier jag utgår ifrån.
Albert Einstein svarade på frågan om hur han kommt fram till sina banbrytande resultat: "By raising the questions that children are told not to ask."
Och som sagt tidigare så är inte direkt Goodmans "New riddle of induction" eller Humes klassiska induktionsproblem direkt oproblematiska för vetenskapsteorin.
Goodman är problematisk för vissa, men mindre för andra. Använder man sannolikheter är det inget större problem, det finns tillfredställande lösningar på hans paradox. Hume är ett ärkeproblem som man "kommer runt" genom att göra vissa obevisbara antaganden. Man får helt enkelt bita i det sura äpplet. Men när man väl gjort det klarar man sig återigen bra om man använder sannolikheter. Det är insisterandet vid ren logik som är ursprunget till de flesta paradoxer och problem gällande induktion och bekräftande av teorier.
Och rationaliteten... ack, ack! Den lider brist på den fullkomliga definition som popper måste förutsätta.
Popper ger bara en grov skiss, men man kan använda Cox och Wald istället om man vill ha det übertydligt.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Hejsan!
Det är bara att läsa innantill, krenek vännen. Det är ju flerta källor som visades upp av mig. Låt nu inte ditt syraka humör leda dig i affekt, utan var vid gott mod, eftersom du ju nu lär dig en massa! :lol:
Sedan kan man ju fundera om detta är från verkligheten:
"(sen kan jag påpeka att skälet att jag slutade svara var för att jag inte ansåg att du längre var seriös, jag utgick och utgår ifrån att du är en pajas)"
Har du slutat svara? Hur förklarar du då dina fortsatta svar? Ho ho ho....tala om att vara bortgjord......
Sanningen ligger nog i att våran Krenek inte kunde fortsätta föra sin rasistiska dumheter om det där med Mill och barbarernas behov av terror och fascism, han hade ju hur han än vänt på det garanterat blivit sänkt även där! :lol:
Ho ho ho ho ho ho....vad vi njuter av vår totala överlägsenhet över dem som inget vet, men ändå tror att de har något på banan att göra! Bigj dominerar genom extremt mycket mer bildning, kunskap och stilism, lär dig det krenek.......
MVH
bigj
Det är bara att läsa innantill, krenek vännen. Det är ju flerta källor som visades upp av mig. Låt nu inte ditt syraka humör leda dig i affekt, utan var vid gott mod, eftersom du ju nu lär dig en massa! :lol:
Sedan kan man ju fundera om detta är från verkligheten:
"(sen kan jag påpeka att skälet att jag slutade svara var för att jag inte ansåg att du längre var seriös, jag utgick och utgår ifrån att du är en pajas)"
Har du slutat svara? Hur förklarar du då dina fortsatta svar? Ho ho ho....tala om att vara bortgjord......
Sanningen ligger nog i att våran Krenek inte kunde fortsätta föra sin rasistiska dumheter om det där med Mill och barbarernas behov av terror och fascism, han hade ju hur han än vänt på det garanterat blivit sänkt även där! :lol:
Ho ho ho ho ho ho....vad vi njuter av vår totala överlägsenhet över dem som inget vet, men ändå tror att de har något på banan att göra! Bigj dominerar genom extremt mycket mer bildning, kunskap och stilism, lär dig det krenek.......
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster