Krenek, du är väl medveten om att vi som inte är med i eran sekt inte heller går med på eran alternativa och anakronistiska historieskrivning där sannolikheten utgör den röda tråden bakom all utveckling? Du är väl medveten om att vi faktiskt skrattar åt det där? Och de där "tyngre" vetenskaperna du talar om. Inte ska du tro att ditt poetiska språk på något sätt lyckas maskera det telos som föranlett det, och vi håller heller inte med dig på denna punkt utan anser dig vara fruktansvärt naiv. Så det du kallar "bevis" blir liksom, i våra ögon, ingenting alls. Den där "tyngden" försvinner, lustigt nog, så fort själva satsen "tung vetenskap" lämnat den absoluta närheten till ditt eget medvetande, och gått ut i den cirkulation som är språket här. Den genomgår ett slags metamorfos som du på inga sätt förmår hindra. Det visar dock endast att du förhåller dig till dina poetiska formuleringar på ett annat sätt än vad vi andra - mindre naiva - gör.
Samtidigt tycker jag det är kul med dig, för även om du kan vara fullkomligt bortkommen på ett visst område så finns det ju nåt slags driv i dig. Och det där tror jag kommer gagna dig framöver, men tyvärr måste du nog få begå dina misstag först - det är väl just genom dem du lär dig kan vi tro. Just av detta skäl så hyser jag stora förhoppningar om dig. Eller det var nog något jag anade redan i det att du hade tjorvat dig igenom den där Cox bok. Jag menar vem fan läser en sån djävla tegelsten om nåt så tragiskt deprimerande som sannolikhet? Bara för att du gjort det så känner jag ju, kanske av nåt slags semipervers önskan att dela den plåga det innebär med dig, att jag måste klå dig i läsning av dålig litteratur och tänker själv ge mig i kast med den där förr eller senare, trots att det alls inte är nåt jag skulle välja själv att läsa. Nåväl, poängen är att det är helt uppenbart att man måste ha nåt slags inre diktator som förmår få en att slava om man skall ta sig igenom nåt sånt där. Och i det har du en djävligt god förutsättning för vidare studier, kanske den bästa. Jag ser verkligen framemot att se vilka framsteg du kommer göra, och helst att du då gör en liten satsning på bredden i ditt kunnande. "Postmodernismen" är det nog klokt att ha ganska bra koll på, eftersom dess frågeställningar är något man behandlar på alla fronter inom den akademiska världen just nu. Men självfallet är det klokt att också plöja igenom hela den filosofiska kanon för att förstår vad den ("postmodernismen") i sig är en reaktion på.
I övrigt: tagga ner.
Marx mot strukturalister och postmodernister....
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Hejsan!
Föreslår att om vi skall debattera fattigdomen och liknande i världen, då bör vi flytta från denna tråd eftersom den mer är att betrakta som en filosofiskt inriktad tråd. Föreslagsvis till bigj:s tråd "Det tysta folkmordet" i "Politik och samhälle".
Detta pga att jag tycker att Avantgardet, som ju trots allt är genuint intresserad av det filosofiska, kan få ha denna ostörd. Även jag vill fortsätta i denna tråd, men bara med de filosofiska ansatserna.
Det innebär att jag hädanefter bara besvarar inlagor om fattigdom och det spåret i annan, föreskriven, tråd!
Vi hoppas detta respekteras!
MVH
bigj
Föreslår att om vi skall debattera fattigdomen och liknande i världen, då bör vi flytta från denna tråd eftersom den mer är att betrakta som en filosofiskt inriktad tråd. Föreslagsvis till bigj:s tråd "Det tysta folkmordet" i "Politik och samhälle".
Detta pga att jag tycker att Avantgardet, som ju trots allt är genuint intresserad av det filosofiska, kan få ha denna ostörd. Även jag vill fortsätta i denna tråd, men bara med de filosofiska ansatserna.
Det innebär att jag hädanefter bara besvarar inlagor om fattigdom och det spåret i annan, föreskriven, tråd!
Vi hoppas detta respekteras!
MVH
bigj
Att verka för det goda...
:Bägge våra nya stjärnskott har dessutom en del svårigheter med det demokratiska, Krenek är den som vågat gå längst, han försvarar diktaturen gentemot demokratin, medan Chloe nog tycker det samma, men ännu inte vågat uttala det, men det kommer nog! :lol
Var läser du det? Jag uttalade mig en gång om demokrati och rättigheter. Om jag kommer rätt ihåg så skrev jag ungefär att demokratin förutsätter fria periodvisa val, yttrandefrihet ett minoritetsskydd som garanterar att majoriteten inte kan rösta bort plånboken av en godtyckligt etablerad minoritet. För detta har man i praktiken en konstitution.
Kanske har marxisterna haft större bekymmer med demokratibegreppet, som inte betyder att alla behandlas lika dåligt av en diktator. Problemet här är att de inte kan legitimera sin maktställning. Men har inte kommunisterna rätt att införa folkets diktatur om de får en majoritet av rösterna? Nej, för gör de det så avfärdar de den metod som gett dem fullmakten att styra.
Jbig skrev:Hejsan!
Har flyttat svaret till tråden "Det tysta folkmordet" i avdelningen "Politik och samhälle".
Så skiljer vi de båda ämnena åt!
MVH
bigj
Vi kan avsluta det hela ändå, om du inte följer vanlig vetenskaplig metod är det ändå helt meningslöst att fortsätta. Marx prediktioner slog inte in, antingen får du ändra teorin och testa igen, eller helt enkelt medge att du har lämnat vetenskapens domäner (vilket är uppenbart).
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Avantgardet skrev:Krenek, du är väl medveten om att vi som inte är med i eran sekt inte heller går med på eran alternativa och anakronistiska historieskrivning där sannolikheten utgör den röda tråden bakom all utveckling? Du är väl medveten om att vi faktiskt skrattar åt det där? Och de där "tyngre" vetenskaperna du talar om. Inte ska du tro att ditt poetiska språk på något sätt lyckas maskera det telos som föranlett det, och vi håller heller inte med dig på denna punkt utan anser dig vara fruktansvärt naiv. Så det du kallar "bevis" blir liksom, i våra ögon, ingenting alls. Den där "tyngden" försvinner, lustigt nog, så fort själva satsen "tung vetenskap" lämnat den absoluta närheten till ditt eget medvetande, och gått ut i den cirkulation som är språket här. Den genomgår ett slags metamorfos som du på inga sätt förmår hindra. Det visar dock endast att du förhåller dig till dina poetiska formuleringar på ett annat sätt än vad vi andra - mindre naiva - gör.
Samtidigt tycker jag det är kul med dig, för även om du kan vara fullkomligt bortkommen på ett visst område så finns det ju nåt slags driv i dig. Och det där tror jag kommer gagna dig framöver, men tyvärr måste du nog få begå dina misstag först - det är väl just genom dem du lär dig kan vi tro. Just av detta skäl så hyser jag stora förhoppningar om dig. Eller det var nog något jag anade redan i det att du hade tjorvat dig igenom den där Cox bok. Jag menar vem fan läser en sån djävla tegelsten om nåt så tragiskt deprimerande som sannolikhet? Bara för att du gjort det så känner jag ju, kanske av nåt slags semipervers önskan att dela den plåga det innebär med dig, att jag måste klå dig i läsning av dålig litteratur och tänker själv ge mig i kast med den där förr eller senare, trots att det alls inte är nåt jag skulle välja själv att läsa. Nåväl, poängen är att det är helt uppenbart att man måste ha nåt slags inre diktator som förmår få en att slava om man skall ta sig igenom nåt sånt där. Och i det har du en djävligt god förutsättning för vidare studier, kanske den bästa. Jag ser verkligen framemot att se vilka framsteg du kommer göra, och helst att du då gör en liten satsning på bredden i ditt kunnande. "Postmodernismen" är det nog klokt att ha ganska bra koll på, eftersom dess frågeställningar är något man behandlar på alla fronter inom den akademiska världen just nu. Men självfallet är det klokt att också plöja igenom hela den filosofiska kanon för att förstår vad den ("postmodernismen") i sig är en reaktion på.
I övrigt: tagga ner.
Problemet här är det jag nämnde för inte länge sedan. Nämligen att varje gång ni skall producera någonting konkret, exempelvis en dekonstruktion av exempelvis något inom Fysik, Biologi eller Kemi, då står du svarslös och börja orera om mina "personliga brister" istället. Om det inte finns någon dekonstruktion inom de områdena som du kan hänvisa till, var ärlig och medge detta och säg att du förhastat dig i dina slutsatser. Det är ingen skam i det.
Jag kan förklara varför sannolikheter är intressant. Det stora problemet inom vetenskapsfilosofin (eller ett av dem åtminstone) är hur man bekräftar teorier. Idag är det Bayesianistiska sättet dominerande, det löste mängder med problem och paradoxer (samt fungerar även i praktiken) och det är vad man sätter störst tilltro till idag. Att inte ha kunskap inom det området innebär helt enkelt att du inte är i fas med dagens utveckling. Sen kommer det garanterat komplement i framtiden, förbättringar, nya tankar osv, men än har vi inga bättre alternativ. I frågor som dessa står postmodernisterna helt utan svar, eller?
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Fint BigJ, då kanske jag kan förhöra dig om ditt förhållande till Habermas? Själv - utan att ha läst mer än en lite längre intervju med honom, och en del sekundärlitteratur - att han i sitt tänkande flirtar allt för mycket med amerikanerna. Han lånar över idéer från dem som går direkt emot hans egen grund. Du tar upp detta som att han vill riva upp och göra om hela frankfurtskolan, eller så är det bara så jag läser dig, men det synes mig vara vad han också söker göra. Detta anser jag vara ett riktigt misstag. Han blir lite väl drömsk den där Habermas, vad det verkar. Förlorar det essentiella i frankfurtskolan - kritiken! Detta är nu sagt utan särskilt inträngande analys av hans tankar, och skall nog inte tas för mer än ett snabbt fattat omdöme som av nödvändighet kommer revideras ett flertal gånger om när jag passerar över de lämningar som finns av Habermas.
Krenek,
är inte kvantfysiken, till sitt självaste väsen, en dekonstruktion? En dekonstruktion av den text som är fysikens läsning av "naturen". Och visst har du rätt, jag känner alls inte till Bayes. Detta namn - er överstepräst - är helt enkelt inte känd utanför den snäva krets som är er sekt. Man tycker ju att namnet på någon som du menar vara så viktig skulle ha yppats även utanför denna krets, men så är inte fallet. Se efter själv får du se. Frågan är varför han inte tas på allvar...
Krenek,
är inte kvantfysiken, till sitt självaste väsen, en dekonstruktion? En dekonstruktion av den text som är fysikens läsning av "naturen". Och visst har du rätt, jag känner alls inte till Bayes. Detta namn - er överstepräst - är helt enkelt inte känd utanför den snäva krets som är er sekt. Man tycker ju att namnet på någon som du menar vara så viktig skulle ha yppats även utanför denna krets, men så är inte fallet. Se efter själv får du se. Frågan är varför han inte tas på allvar...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Krenek,
är inte kvantfysiken, till sitt självaste väsen, en dekonstruktion? En dekonstruktion av den text som är fysikens läsning av "naturen".
Dekonstruktionen saknar tydlig definition varav vi nog kan kalla det mesta inom vetenskapen för att dekonstruera tidigare föreställningar. Det skulle i princip innebära att dekonstruktionen ligger väldigt nära den metodik som används inom empirismen. Frågan är vad då begreppet dekonstruktion egentligen tillför?
De logiska positivisterna borde då även kunna kallas för postmoderna i det avseendet, eller?
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.
Hejsan!
Jodå, jag gillar Habermas. Men jag vill ändå här sätta in honom i den exposé som vi gör i denna tråd, vi sätter in honom i det stora sammanhang som utgör trådens syfte - Marx mot strukruralister och postmodernister.
Notera att jag redan påbörjat skrivningen om Habermas, leta bakåt några sidor så finner du detta. Nu del två om habermas och hans kluriga syn på marxismen, som antingen ännu en gång är en återvändsgränd, eller att ljuset kan ses i tunneln? Det återstår att se! :wink:
Det är enligt Habermas främst moraliska regleringar, mer än ekonomiska krafter, som har bestämt de stora omvandlingarna, ja det är dessa som tvingat fram de på varandra följande omgrupperingarna av de ekonomiska förhållandena som förknippas med civilisationens utveckling, inte tvärtom. Utvecklandet av de normativa strukturerna bestämmer den sociala evolutionens takt, därför att nya organisationsprinciper för samhällsorganisationen innebär nya sociala integrationsformer, och dessa gör det sedan möjligt att ta i bruk tillgängliga produktivkrafter eller skapa nya, på samma sätt som de möjliggör en ökad social komplexitet.
Här kom Habermas i direkt konflikt med sina tidigare ståndpunkter där han menar att den normativa utvecklingen, det ”normala livets dialektik”, inte alls anger takten för den ekonomiska utvecklingen utan på ett förödande sätt har tenderat att släpa efter denna. Habermas löser detta med att påstå att det mänskliga tänkandets ”utvecklingslogik” både växter och är samtidigt oföränderlig i sin struktur. Detta har han lånat från Piagets ”genetiska psykologi”. Habermas för alltså över detta från det individuella till det samhälleliga planet. De konkreta samhällsformationerna som följer på varandra är i princip godtycklig, och hans ”sociala evolutionsteori” förklarar utvecklingslogiken bakom ”tankens självständighet” – medan historieskrivningen i sin narrativa form studerar de slumpvisa omständigheter och sätt på och under vilka dessa mentala strukturer av olika mognadsgrad får sitt sociala uttryck.
MVH
bigj
Jodå, jag gillar Habermas. Men jag vill ändå här sätta in honom i den exposé som vi gör i denna tråd, vi sätter in honom i det stora sammanhang som utgör trådens syfte - Marx mot strukruralister och postmodernister.
Notera att jag redan påbörjat skrivningen om Habermas, leta bakåt några sidor så finner du detta. Nu del två om habermas och hans kluriga syn på marxismen, som antingen ännu en gång är en återvändsgränd, eller att ljuset kan ses i tunneln? Det återstår att se! :wink:
Det är enligt Habermas främst moraliska regleringar, mer än ekonomiska krafter, som har bestämt de stora omvandlingarna, ja det är dessa som tvingat fram de på varandra följande omgrupperingarna av de ekonomiska förhållandena som förknippas med civilisationens utveckling, inte tvärtom. Utvecklandet av de normativa strukturerna bestämmer den sociala evolutionens takt, därför att nya organisationsprinciper för samhällsorganisationen innebär nya sociala integrationsformer, och dessa gör det sedan möjligt att ta i bruk tillgängliga produktivkrafter eller skapa nya, på samma sätt som de möjliggör en ökad social komplexitet.
Här kom Habermas i direkt konflikt med sina tidigare ståndpunkter där han menar att den normativa utvecklingen, det ”normala livets dialektik”, inte alls anger takten för den ekonomiska utvecklingen utan på ett förödande sätt har tenderat att släpa efter denna. Habermas löser detta med att påstå att det mänskliga tänkandets ”utvecklingslogik” både växter och är samtidigt oföränderlig i sin struktur. Detta har han lånat från Piagets ”genetiska psykologi”. Habermas för alltså över detta från det individuella till det samhälleliga planet. De konkreta samhällsformationerna som följer på varandra är i princip godtycklig, och hans ”sociala evolutionsteori” förklarar utvecklingslogiken bakom ”tankens självständighet” – medan historieskrivningen i sin narrativa form studerar de slumpvisa omständigheter och sätt på och under vilka dessa mentala strukturer av olika mognadsgrad får sitt sociala uttryck.
MVH
bigj
Att verka för det goda...
hejsan!
Våran Krenek vågar ej fortsätta debatteringen. Kanske det beror på att han var lite för snabb med att anse att det är bra med diktaturer, och särskilt mot de däringa barbarerna, vilka han nu avser? Vi förstår att han ju rent vetenskapligt inte vågar fortsätta, det blir ju bara pinsammare ju längre han går! Visst vet vi att Marx framtidsgissningar inte slog in hela vägen, men hans teorier håller förvånansvärt bra ännu! :D
Nu till fortsättningen på Habermas......
Habermas menade helt enkelt att det naturliga spelet, eller urvalet, skapade de möjligheter som först ledde fram till en större hjärnkapacitet, därefter en utveckling av språket som i sin tur ledde framåt till den sociokulturella livsformen som vi idag fortsätter att utveckla. Habermas ansåg dock, delvis i likhet med en del strukturalister, att följden av de konkreta samhällsformationerna i princip är godtycklig. Hans ”sociala evolutionsteori” förklarar den ”utvecklingslogik som innebar tankens – och därmed den interna historiens – självständighet” (alltså är vi på individplanet). Allt medan historieskrivningen i sin berättande form studerar de slumpvisa omständigheter där de mentala strukturerna får sina olika sociala uttryck.
Här finns en oöverkomlig klyfta, menade Habermas – eftersom den evolutionisteoretiska förklaringen inte kan överföras till att överföras till den narrativa, alltså berättande, historieformen. Det finns inga garantier för att den nuvarande samhällsordningen innebär det absolut högsta moraliska stadiet i tänkandets utvecklingslogik. Habermas menade att de föreligger en distinktion mellan det kumulativa ekonomiska framåtskridandets ”utförbarhet” och ”mognaden” hos de socioetiska subjekt som har förmåga, eller oförmåga, att ta ansvar och kontroll över den.
MVH
bigj
Våran Krenek vågar ej fortsätta debatteringen. Kanske det beror på att han var lite för snabb med att anse att det är bra med diktaturer, och särskilt mot de däringa barbarerna, vilka han nu avser? Vi förstår att han ju rent vetenskapligt inte vågar fortsätta, det blir ju bara pinsammare ju längre han går! Visst vet vi att Marx framtidsgissningar inte slog in hela vägen, men hans teorier håller förvånansvärt bra ännu! :D
Nu till fortsättningen på Habermas......
Habermas menade helt enkelt att det naturliga spelet, eller urvalet, skapade de möjligheter som först ledde fram till en större hjärnkapacitet, därefter en utveckling av språket som i sin tur ledde framåt till den sociokulturella livsformen som vi idag fortsätter att utveckla. Habermas ansåg dock, delvis i likhet med en del strukturalister, att följden av de konkreta samhällsformationerna i princip är godtycklig. Hans ”sociala evolutionsteori” förklarar den ”utvecklingslogik som innebar tankens – och därmed den interna historiens – självständighet” (alltså är vi på individplanet). Allt medan historieskrivningen i sin berättande form studerar de slumpvisa omständigheter där de mentala strukturerna får sina olika sociala uttryck.
Här finns en oöverkomlig klyfta, menade Habermas – eftersom den evolutionisteoretiska förklaringen inte kan överföras till att överföras till den narrativa, alltså berättande, historieformen. Det finns inga garantier för att den nuvarande samhällsordningen innebär det absolut högsta moraliska stadiet i tänkandets utvecklingslogik. Habermas menade att de föreligger en distinktion mellan det kumulativa ekonomiska framåtskridandets ”utförbarhet” och ”mognaden” hos de socioetiska subjekt som har förmåga, eller oförmåga, att ta ansvar och kontroll över den.
MVH
bigj
Att verka för det goda...
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Krenek skrev:Avantgardet skrev:Krenek,
är inte kvantfysiken, till sitt självaste väsen, en dekonstruktion? En dekonstruktion av den text som är fysikens läsning av "naturen".
Dekonstruktionen saknar tydlig definition varav vi nog kan kalla det mesta inom vetenskapen för att dekonstruera tidigare föreställningar. Det skulle i princip innebära att dekonstruktionen ligger väldigt nära den metodik som används inom empirismen. Frågan är vad då begreppet dekonstruktion egentligen tillför?
De logiska positivisterna borde då även kunna kallas för postmoderna i det avseendet, eller?
De logiska positivisternas telos, deras strävan att städa ut metafysiken ur vetenskapen och filosofin, är nog densamma som man kan mena dekonstruktionen ha (i denna -ismlika bemärkelse). Att dekonstruktionen är notoriskt svårfångad definitionsmässigt är inte ett problem i den bemärkelse du tror, utan det visar snarare på det faktum att allt i vårat språk är precis så svårfångat men att endast dekonstruktionen ärligt medger detta. Ditt uppmärksammande av att dekonstruktionens "metodik" ligger nära empirismen är helt riktigt, och det skulle jag helt klart också vilja påstå, men med den en viss nyansering. Empirin kan i en viss bemärkelse tänkas som filosofins antipod, men på samma gång måste den tänkas som något inom filosofin själv - som har sitt upphov i filosofin med andra ord. Det vill säga att empirin (eller idén om en sådan) är på en och samma gång den metafysik den själv motsätter sig. Dekonstruktionen är ytterst petig med dessa små formaliteter, och är försiktig var den sätter ned fötterna.
Dekonstruktionen skulle, som jag tidigare skrivit i denna tråd, nog snarast betrakta sig som en läsning, en läsning som redan finns i den text som skall till att dekonstrueras, och att dekonstruktören helt enkelt råkar vara den som aktualiserar denna läsning. Så helt riktigt är det att dekonstruktionen finns överallt, inom alla vetenskaper, även inom våra dagliga samtal, och är ingen -ism som förs in, som vid en specifik historisk tidpunkt (till exempel efter 1960), utan finns alltid redan där, i den text som skall till att läsas.
Om man sen vill mer explicit, i en positiv form, ge uttryck för den "världsbild" som Derrida, personligen, har, så får man leta lite i hans texter. Detta kan jag dock inte göra utan att känna att jag befinner mig på djupt vatten. Det var också detta som biggen ville mena med att dekonstruktionen själv skulle hysa en metafysik, vilket skulle göra den möjlig att dekonstruera (och försöken att skriva en sådan historia som jag nu ger mig in på, gör det också möjligt att dekonstruera vissa av de föreställningar som jag således uttrycker). För Derrida finns inget annat än skrift - i en metaforisk bemärkelse. Detta tål att redogöras för grundligare. När vi talar om "skrift" här så är det som en metafor av andra graden som går hela varvet runt och slår in på sig själv. För skrift i den smalare meningen (att bokstavligen sitta och skriva) blir i själva verket en metafor för skrift i denna vidare mening (där allting är inskriptioner i "livets väv" - om man så vill -, där talet också ingår) när vi destabiliserar föreställningen om ursprunget - detta är centralt för Derrida, och man brukar härvidlag säga att skriften föregår talet. I en fotnot har Lévi-Strauss i "Totemismen" uppmärksammat samma fenomen men i förhållandet mellan metafor och myt:
... ur detta perspektiv kan de två myterna om totemismens ursprung, som vi sammanfattat och jämfört, betraktas som myter om metaforens ursprung. Eftersom metaforisk uppbyggnad är karakteristisk för myten, utgör den i själva verket en metafor av andra graden.
Derrida skulle i detta, hos Lévi-Strauss hämtade, finna en tanke om ursprunglighet - där det ena föregår det andra. Det är just en sådan föreställning som inte går att upprätthålla. Är idén om metaforen hämtad från myten, eller är idén om myten hämtad från metaforen? Kan vi överhuvudtaget tala om en ursprunglighet här, är det ens möjligt? Eller för kvantfysiken: ska vi säga att partikeln är en viss stelnad form av vågen, eller att vågen är en viss rörlig form av partikeln? Och vad gör nu strängteoretikerna om inte konstruerar en ny metafysik i formen av en neo-platonsk idealism? Man tillåter ett undantag (supersträngarna), som inte får plats inom det system man lägger fram, för att överhuvudtaget kunna resa systemet inom vilket allt det andra förklaras. Strängarna lyder själva inte under de lagar som de tillskriver resten av universum, de existerar i ett slags laglöst vakuum. Man kommer så att säga inte närmare verkligheten, utan man reser bara en ny metafysik och skjuter frågan om ursprunget ytterligare ett steg bakåt och bortåt. Jag vet inte hur väl den här metaforen fungerar, då jag saknar djupare kunskaper i den moderna fysiken, men jag hoppas själva grundidén når fram, är heller varken särskillt bevandrad i dekonstruktionen eller någon lysande pedagog, men man gör så gott man kan.
Givet denna föreställning om "skriften" som jag påstått att Derrida har, så kan vi också gå vidare till idén om "supplementet". "Jaget" är ett sådant supplement, och utifrån de riktlinjer jag här har skisserat skulle man kunna säga att "'jaget' är en ändlös kedja av substitutioner utav ett center för ett annat". I detta fallet är du det supplement som jag tillskjuter för att överhuvudtaget kunna skriva med en riktning, med en mottagare i åtanke, vilket ger vid handen att upphovet för dessa mina tankar kring dekonstruktionen alltid redan är delade, mellan du och jag, mellan Jag och Den Andre - detta är å andra sidan Lacans område om man vill vara petig, även om också Derrida berör det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Men detta är väl inget konstigt. Om man tar samhälls(samhällsfilosofier) /beteendevetenskaperna så kan teorier beskriva, förklara och till viss del förutsäga.
Har man samma krav som naturvetenskaperna vad det gäller att förutsäga tja då blir ju alla ickenaturvetenskapliga teorirer humbug, som Kernek verkar vilja göra gällande. Det är en extrem. AV verkar företräda den andra extremen. Någonstans därimellan verkar forskarvärlden vara överens var ribban kan/bör ligga.
Om man ser det postmoderna som ett kreativt skapande, vilken kommer skapa teorier, som sedan kan testast empiriskt. Ja då blir det ju inte så underligt längre.
Fast visst är det en intressant diskussion.
Har man samma krav som naturvetenskaperna vad det gäller att förutsäga tja då blir ju alla ickenaturvetenskapliga teorirer humbug, som Kernek verkar vilja göra gällande. Det är en extrem. AV verkar företräda den andra extremen. Någonstans därimellan verkar forskarvärlden vara överens var ribban kan/bör ligga.
Om man ser det postmoderna som ett kreativt skapande, vilken kommer skapa teorier, som sedan kan testast empiriskt. Ja då blir det ju inte så underligt längre.
Fast visst är det en intressant diskussion.
Hejsan!
Tja, Kreneken, nu har du ju för andra gången avbrutit din aviserade bojkott mot bigj!
Och visst hade Marx fel i sina gissningar till viss del, men hans teorier verkar ju funka rätt bra om vi ser till den ökande svälten och fattigdomen i världen! Det vet vi redan!
Vad vi saknar är hur du menar att diktatur, fascism och terror är ett bättre system än demokrati för barbarer? Och vilka äro desse barbarer? Fortfarande rädd för att svara lille vännen? :D
MVH
bigj
Tja, Kreneken, nu har du ju för andra gången avbrutit din aviserade bojkott mot bigj!
Och visst hade Marx fel i sina gissningar till viss del, men hans teorier verkar ju funka rätt bra om vi ser till den ökande svälten och fattigdomen i världen! Det vet vi redan!
Vad vi saknar är hur du menar att diktatur, fascism och terror är ett bättre system än demokrati för barbarer? Och vilka äro desse barbarer? Fortfarande rädd för att svara lille vännen? :D
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster