Marx mot strukturalister och postmodernister....

[Avantgardet]

Vill du förstå eller vill du inte? Jag är som sagt ingen lysande pedagog, och börjar ha slut med resurser för att förklara det hela för dig, min uppmaning kan därför bara, återigen, bli: läs på själv!

Angående din efterfrågan på bevis så har den ju gjorts kontinuerligt, senast så är det väl slutet på föregående sida (eller sidan innan)? Tycker det är lustigt att du själv glömmer bort vad du efterfrågar, då den upplevda bristen (på det efterfrågade) är det du menar vara ditt tyngst vägande argument emot fenomenet som diskuteras.

[Krenek]

Vill du förstå eller vill du inte? Jag är som sagt ingen lysande pedagog, och börjar ha slut med resurser för att förklara det hela för dig, min uppmaning kan därför bara, återigen, bli: läs på själv!

Angående din efterfrågan på bevis så har den ju gjorts kontinuerligt, senast så är det väl slutet på föregående sida (eller sidan innan)? Tycker det är lustigt att du själv glömmer bort vad du efterfrågar, då den upplevda bristen (på det efterfrågade) är det du menar vara ditt tyngst vägande argument emot fenomenet som diskuteras.

Svara på mina frågor om teorival. Vore kul att se dig ta ställning en gång.

[Krenek]

Vill du förstå eller vill du inte? Jag är som sagt ingen lysande pedagog, och börjar ha slut med resurser för att förklara det hela för dig, min uppmaning kan därför bara, återigen, bli: läs på själv!

Angående din efterfrågan på bevis så har den ju gjorts kontinuerligt, senast så är det väl slutet på föregående sida (eller sidan innan)? Tycker det är lustigt att du själv glömmer bort vad du efterfrågar, då den upplevda bristen (på det efterfrågade) är det du menar vara ditt tyngst vägande argument emot fenomenet som diskuteras.

Jag söker bevis för mycket av det du påstått, men det intressantaste just nu vore att få vad som blir kvar efter att en vetenskaplig teori blivit dekonstruerad. Någon måste ha gjort det någon gång, det borde bara vara att länka...

[Avantgardet]

Så denna hypotetiska fråga om "valet mellan två teorier" är alltså ställd endast i syfte att s.a.s. "sätta dit mig", och således genom att på något sätt fått mig att ta avstånd från några principer som du föreställer dig dekonstruktionen ha också på nåt oförklarligt sätt kasta ett tvivelaktighetens sken på den? För att det skulle vara möjligt så måste vi förutsätta att jag är representativ för det vi kallar "dekonstruktionen", vilket jag inte skulle påstå att jag är - och då inte som en gest att faktiskt s.a.s. befinna mig inom dekonstruktionens domäner utan snarare som ett rakt och enkelt konstaterande att jag inte besitter det kunnande som jag upplever vara nödvändigt för att kunna axla en sådan "roll" (om det nu är möjligt att överhuvudtaget tala om någon sådan). Det hela förefaller mig vara oerhört barnsligt Krenek, och jag undrar om det inte bara är så att du känner dig "bortgjord" och "bortkommen" och inte kan förlika dig med tanken på att det faktiskt också är de faktiska omständigheterna som råder här.

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibliografin. Där har du en lista på vad dekonstruktionen producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar dekonstuktionen precis samma saker som vetenskapen producerade innan dekonstruktionen, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "dekonstruktion" har en självmedvetenhet som saknas i det senare (men kronologiskt tidigare, givetvis, eftersom något måste finnas till innan det kan dekonstrueras).

Huruvida "en vetenskaplig teori" blivit dekonstruerad, på det sätt som du vill ha den presenterad vet jag inte. Är som sagt bara bekant med några verk inom "genren" (om det finns en sådan), och kan därför inte svara tillfredsställande på den frågan. Därför, som tidigare, uppmanar jag dig: LÄS PÅ SJÄLV!

Förslagsvis kan man väl dock tänka sig en antologi av skilda dekonstruktiva texter vara en bra utgångspunkt, emedan du då har större sannolikhet att stöta på det du söker efter än ett verk som uteslutande kretsar kring ett enda författarskap. Dock är det hemskt ont om dekonstruktioner i svensk översättning, och man är då hänvisad till engelskan - eller franskan, som de i regel ursprungligen är författade på. Av Derrida finns några sådana antologier. Har dock inte läst dessa själv, emedan jag bara är bekant med 4 av de cirka 60 verk som bär hans namn. Igen, således, proklamerar vi: LÄS PÅ SJÄLV!

[Krenek]

Så denna hypotetiska fråga om "valet mellan två teorier" är alltså ställd endast i syfte att s.a.s. "sätta dit mig", och således genom att på något sätt fått mig att ta avstånd från några principer som du föreställer dig dekonstruktionen ha också på nåt oförklarligt sätt kasta ett tvivelaktighetens sken på den? För att det skulle vara möjligt så måste vi förutsätta att jag är representativ för det vi kallar "dekonstruktionen", vilket jag inte skulle påstå att jag är - och då inte som en gest att faktiskt s.a.s. befinna mig inom dekonstruktionens domäner utan snarare som ett rakt och enkelt konstaterande att jag inte besitter det kunnande som jag upplever vara nödvändigt för att kunna axla en sådan "roll" (om det nu är möjligt att överhuvudtaget tala om någon sådan). Det hela förefaller mig vara oerhört barnsligt Krenek, och jag undrar om det inte bara är så att du känner dig "bortgjord" och "bortkommen" och inte kan förlika dig med tanken på att det faktiskt också är de faktiska omständigheterna som råder här.

Nej, det handlar om att få dig att ta lite risker och angripa verkliga problem där man kan ha fel. Där sker det verkliga testet av huruvida dina tankar är sunda eller inte. Kan du inte ge ett svar på min fråga innebär det att du hamnar i förvetenskaplig tid tankemässigt, vilket öppnar dörrarna till medeltidens mysticism, vilket jag tidigare poängterat verkar vara där ni härjar.

Det är svårt för mig att bli bortgjord i en diskussion av detta slaget. Om vi utgår ifrån mina principer vinner jag enkelt, ni har inte ens koll på grunderna. Enligt era principer kan ingen av oss ha varken rätt eller fel, alltså kan jag som sämst få oavgjort, medan du som bäst kan få oavgjort (om vi nu skulle se det som tuppfäktning vilket ni verkar göra. Jag har insett (igår faktiskt) att ni verkar se forumet som ert revir, och angriper därför nyanlända vigoröst med så mycket personattacker som ni kan. Ganska löjligt och gynnar inte kunskapsinhämtning på något sätt).

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibliografin. Där har du en lista på vad dekonstruktionen producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar dekonstuktionen precis samma saker som vetenskapen producerade innan dekonstruktionen, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "dekonstruktion" har en självmedvetenhet som saknas i det senare (men kronologiskt tidigare, givetvis, eftersom något måste finnas till innan det kan dekonstrueras).

Enligt de exempel som ni inte vet existerar skall vi alltså få samma resultat fast med större självmedvetenhet. Ett påstående som är svårt att kontrollera just eftersom ni inte har några referenser till sådana verk.

Huruvida "en vetenskaplig teori" blivit dekonstruerad, på det sätt som du vill ha den presenterad vet jag inte. Är som sagt bara bekant med några verk inom "genren" (om det finns en sådan), och kan därför inte svara tillfredsställande på den frågan. Därför, som tidigare, uppmanar jag dig: LÄS PÅ SJÄLV!

Det är väl det jag får göra eftersom ni inte verkar ha koll på området som ni förespråkar.

Förslagsvis kan man väl dock tänka sig en antologi av skilda dekonstruktiva texter vara en bra utgångspunkt, emedan du då har större sannolikhet att stöta på det du söker efter än ett verk som uteslutande kretsar kring ett enda författarskap. Dock är det hemskt ont om dekonstruktioner i svensk översättning, och man är då hänvisad till engelskan - eller franskan, som de i regel ursprungligen är författade på. Av Derrida finns några sådana antologier. Har dock inte läst dessa själv, emedan jag bara är bekant med 4 av de cirka 60 verk som bär hans namn. Igen, således, proklamerar vi: LÄS PÅ SJÄLV!

Med andra ord, vill man hitta belägg för det du påstår får man själv leta i litteraturen, för det finns någonstans därute...

[PopJimmy]

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibliografin. Där har du en lista på vad dekonstruktionen producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar dekonstuktionen precis samma saker som vetenskapen producerade innan dekonstruktionen, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "dekonstruktion" har en självmedvetenhet som saknas i det senare

Hmmm, jag tror mig känna igen detta...

Men vad händer om vi byter ut orden dekonstruktion och bibliografin?...

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibeln. Där har du en lista på vad Gud producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar Gud precis samma saker som vetenskapen producerade efter Gud, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "Gud" har en självmedvetenhet som saknas i det senare

Det hela faller på plats!  :)

(notera att jag även upptäckte att det var ett fel i härledningen, detta rättade jag till när jag böt ut "innan" mot "efter". Nu stämmer det!)

[Avantgardet]

Vad får dig att tro att en "dekonstruktör" inte skulle kunna ta miste? Vidare varför ska du avkräva den svar, svar i en specifik form, som den inte menar sig kunna ge dig? Det är ju helt poänglöst. Du är fortfarande kvar i en positiv omskrivning av dessa strömningar vilket är ett bergsäkert sätt att aldrig kunna förstå dem, och min uppmaning kvarstår: LÄS PÅ SJÄLV! Varför kräver du att jag ska göra jobbet åt dig? Jag har väl nog själv med att försöka förstå alla tänkares tankar som dyker upp överallt och hela tiden.

Vad gäller att vi skulle "angripa" nyanlända forumbesökare, så menar jag det vara en ytterst olycklig missuppfattning. Det som det handlar om är att nyanlända forumbesökare ofta kommer in med vansinnigt stora anspråk, som de flesta som hängt med här ett tag fått lära sig att avstå. Teorier testas med andra ord i verkligheten här. Saker stöts och blöts mot varandra. Det är kunskapande i praktiken, eller hur. En direkt analogi ser man i vetenskapernas diskurser. Personangrepp kan givetvis uppfattas osympatiska, och jag söker själv hålla mig från dem, men förutom att det faktiskt finns skäl för ad-hominem argumentation (ibland kan jag själv se det som befogat till och med), oavsett vad vi själva tycker om saken, så är vi i slutändan inte mer än människor. Tyvärr har många människor en tendens att libidinöst ladda idéer, och i detta skede förvandlas idéerna till åsikter som man hyser, och vars främst uppgift inte är att svara mot någon sanning utan att tjänstgöra som anställd av den egna självkänslan. Detta förhållande leder ofrånkomligen till att om "åsikten" ifrågasätts av någon annan så kommer personen som hyser den att tolka ifrågasättandet som, just precis, ett "angrepp". Problemet är alltså en ohållbar attityd till kunskap och kunskapande. När man väl tagit sig förbi den där initiala lärdomen - som tyvärr, vad det verkar, många måste ta sig förbi innan de tillskansat sig en mer fruktbar attityd - så kan man mer friktionsfritt delta i diskussioner - just eftersom man inte längre upprätthåller en libidinös laddning till en viss idé, så slutar man också att vara vad som kallas "dogmatisk".

De resultat du efterfrågar finns, återigen, i vetenskapens corpus, i synnerhet har de tillkommit i stor utsträckning i den vetenskapliga produktionen på senare tid (efter 1960), men de finns också verksamma här och nu, i talandes stund. Det är bara att sätta dig in i den. Inte svårare än så. Vilka andra resultat du menar att vetenskapen någonsin haft - än just i form av litteratur och tankar, tankar som är verksamma t.ex. här och nu, eller på andra ställen och vid andra tidpunkter under hela den historia som är västerlandets sedan "vetenskapernas tillkomst" -, vet jag inte, och du kommer få oerhört svårt att diskutera för detta något som du själv inte kunnat formulera annat än med hjälphypoteser av slaget "alternativa universum" och liknande förnuftsvidrigheter.

Jag vet inte riktigt vad det är du tillskriver mig för åsikter i det du säger att det är något som jag "förespråkar"? Vad menar du? Ett påstående som är riktigt erkänner jag som sådant, ett som inte är det erkänner jag inte som riktigt. Sen så plöjer jag mig bara genom en massa litteratur. Det här med att söka tillhörighet, och gömma mig bakom en auktoritet, är något jag anser vara lite "omoget". Men sanningen är en obönhörlig älskarinna, och man måste lyda hennes minsta nyck. Således blir jag tvungen att anpassa mig efter de upptäckter jag gör i våran kulturskatt som är vetenskapen, i allmänhet, och filosofin, i synnerhet.

Litteraturen finns helt klart, vet inte varför du tvivlar. Vill du veta vad som står i den så måste du förstås läsa den. Jag kan för allt i världen inte se vad sannolikheten skulle kunna hjälpa dig med här. Att någon annan uttolkar en bok ger dig ju inte denna boken oförmedlad utan det enda du får oförmedlat där (sånär som) är denne uttolkares tolkning. En andrahanduppgift med andra ord. Det är dessa andrahandsuppgifter du kontinuerligt ber om, synbarligen för att ersätta förstahandsupplevelsen med, medan jag säger att det på inga villkor går att ersätta riktig kunskap med tro på en auktoritet. Därför: Läs på själv!

[Avantgardet]

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibliografin. Där har du en lista på vad dekonstruktionen producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar dekonstuktionen precis samma saker som vetenskapen producerade innan dekonstruktionen, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "dekonstruktion" har en självmedvetenhet som saknas i det senare

Hmmm, jag tror mig känna igen detta...

Men vad händer om vi byter ut orden dekonstruktion och bibliografin?...

Vad gäller din förfrågan, om vad som blir kvar, så kvarstår mitt svar, med en liten nyansering till följd av ditt omformulerande av detta önskemål. Se till bibeln. Där har du en lista på vad Gud producerar. Eller med andra ord - här kommer den utlovade nyanseringen - så producerar Gud precis samma saker som vetenskapen producerade efter Gud, men med den skillnaden att det som skapas under beteckningen "Gud" har en självmedvetenhet som saknas i det senare

Det hela faller på plats!  :)

(notera att jag även upptäckte att det var ett fel i härledningen, detta rättade jag till när jag böt ut "innan" mot "efter". Nu stämmer det!)

Faktiskt ett riktigt kreativt sätt att illustrera det hela på, och med en intressant vinkling. Tack för den! Dekonstruktionen skulle dock anse att du har rätt i detta, och därför, från första början alltså, inte kännas vid sitt eget namn (om ett sådant nu kan sägas finnas osv...)

[Krenek]

De resultat du efterfrågar finns, återigen, i vetenskapens corpus, i synnerhet har de tillkommit i stor utsträckning i den vetenskapliga produktionen på senare tid (efter 1960), men de finns också verksamma här och nu, i talandes stund. Det är bara att sätta dig in i den. Inte svårare än så. Vilka andra resultat du menar att vetenskapen någonsin haft - än just i form av litteratur och tankar, tankar som är verksamma t.ex. här och nu, eller på andra ställen och vid andra tidpunkter under hela den historia som är västerlandets sedan "vetenskapernas tillkomst" -, vet jag inte, och du kommer få oerhört svårt att diskutera för detta något som du själv inte kunnat formulera annat än med hjälphypoteser av slaget "alternativa universum" och liknande förnuftsvidrigheter.

Jag vet inte om du är bekant med vetenskapsfilosofin men om vi ser till den kommer du finna att den ligger helt i min linje. Det eftersökta resultaten som du menar ligger i vetenskapen efter 60-talet består i själva verket innehåller ett tämligen enat förkastande av försöket att helt eliminera meta-fysiken, den innehåller även sannolikheter som den dominerande lösningen på teori-bekräftelseproblemet samt ett ytterst starkt förkastande av exempelvis The Strong Program som antagligen ligger väldigt nära dina tankar och funderingar. Så ja, jag har redan läst det du hänvisar mig till och det stödjer inte din position på något sätt eller vis.

[J R Auk]

Vilken kamp. Och tänk då. Att en gång i tiden så var det högskolan som kämpade för sin status. Anklagad som den var att sky sanningen och bara se till det praktiska.

Hur någon som står som verktyg för vetenskapen skulle ha samma status i sitt utförande, i ren praktik, undrade man.

Varför har det förbytts tror ni?

[Avantgardet]

De resultat du efterfrågar finns, återigen, i vetenskapens corpus, i synnerhet har de tillkommit i stor utsträckning i den vetenskapliga produktionen på senare tid (efter 1960), men de finns också verksamma här och nu, i talandes stund. Det är bara att sätta dig in i den. Inte svårare än så. Vilka andra resultat du menar att vetenskapen någonsin haft - än just i form av litteratur och tankar, tankar som är verksamma t.ex. här och nu, eller på andra ställen och vid andra tidpunkter under hela den historia som är västerlandets sedan "vetenskapernas tillkomst" -, vet jag inte, och du kommer få oerhört svårt att diskutera för detta något som du själv inte kunnat formulera annat än med hjälphypoteser av slaget "alternativa universum" och liknande förnuftsvidrigheter.

Jag vet inte om du är bekant med vetenskapsfilosofin men om vi ser till den kommer du finna att den ligger helt i min linje. Det eftersökta resultaten som du menar ligger i vetenskapen efter 60-talet består i själva verket innehåller ett tämligen enat förkastande av försöket att helt eliminera meta-fysiken, den innehåller även sannolikheter som den dominerande lösningen på teori-bekräftelseproblemet samt ett ytterst starkt förkastande av exempelvis The Strong Program som antagligen ligger väldigt nära dina tankar och funderingar. Så ja, jag har redan läst det du hänvisar mig till och det stödjer inte din position på något sätt eller vis.

Nej, det har du alls inte det. Att ha skymtat ett hårstrå från ett födelsemärke i kikare, är inte detsamma som att ha tagit del av dess corpus, nej, långt ifrån. Att du har läst en kursbok i vetenskapsfilosofi är heller inte det. Du har helt enkelt tagit del av en eller ett fåtal personers tolkningar av en viss, empiriskt testbar, kvantitet utav böcker. Sina tolkningar har dessa summerat och presenterat på vad de inbillar sig vara ett pedagogisk förtjänstfullt sätt. När du talar om "vetenskapen" så talar du med andra ord endast om dessa personers uppfattningar av ett visst fenomen - som är en idealitet konstruerad som ett slags paraplyterm för all den litterära verksamheten som samsas under "vetenskap". De har använt sig av reduktioner och förenklade koncept av slaget "The Strong Program" för att peka på några - märk väl inte alla - karaktärsdrag i något som de godtyckligt samlat, i sina egna föreställningar, under dessa begrepp. I detta kommer deras egna förhållningssätt till det som de anser betecknas av dessa begrepp till synes, genom att de alltså lägger fokus på vissa saker medan de exkluderar andra. Därför, för att alltså s.a.s. inte bara springa omkring och upprepa "klyschor", så föreslår jag att du istället tar dig tid och sätter dig in i det som betecknas i dessa böcker, och inte stannar vid det betecknande. Att du inte stannar vid begreppen, utan undersöker de fenomen som begreppen antas peka på. Dina falsarier i form av reduktioner och halmdockor ser jag inget som helst vare sig vetenskapligt eller filosofiskt värde i.

[Chloe]

När du talar om "vetenskapen" så talar du med andra ord endast om dessa personers uppfattningar av ett visst fenomen - som är en idealitet konstruerad som ett slags paraplyterm för all den litterära verksamheten som samsas under "vetenskap".

Inom postmodernismen liksom inom Kernbergs narcissism hittar man ett magiskt ordbruk. Då man påstår att postmodernismen är det ultimata inom vetenskapligheten så är det som om påståendet var självbekräftande utan någon som helst förklaring. Påståendet helt enkelt bara utstrålar betydelse. Postmodernisten ser något han själv påstått som påvisat. I citatet ovan märks det hur ytligt språket är. Det anses inte ha något budskapsbärande syfte utanför det tomma påståendet, utan är berövat på innehåll. Vetenskapen reduceras till en litterär form. Bara språket existerar. Och även det är tomt.

[Krenek]

Nej, det har du alls inte det. Att ha skymtat ett hårstrå från ett födelsemärke i kikare, är inte detsamma som att ha tagit del av dess corpus, nej, långt ifrån. Att du har läst en kursbok i vetenskapsfilosofi är heller inte det. Du har helt enkelt tagit del av en eller ett fåtal personers tolkningar av en viss, empiriskt testbar, kvantitet utav böcker. Sina tolkningar har dessa summerat och presenterat på vad de inbillar sig vara ett pedagogisk förtjänstfullt sätt. När du talar om "vetenskapen" så talar du med andra ord endast om dessa personers uppfattningar av ett visst fenomen - som är en idealitet konstruerad som ett slags paraplyterm för all den litterära verksamheten som samsas under "vetenskap". De har använt sig av reduktioner och förenklade koncept av slaget "The Strong Program" för att peka på några - märk väl inte alla - karaktärsdrag i något som de godtyckligt samlat, i sina egna föreställningar, under dessa begrepp. I detta kommer deras egna förhållningssätt till det som de anser betecknas av dessa begrepp till synes, genom att de alltså lägger fokus på vissa saker medan de exkluderar andra. Därför, för att alltså s.a.s. inte bara springa omkring och upprepa "klyschor", så föreslår jag att du istället tar dig tid och sätter dig in i det som betecknas i dessa böcker, och inte stannar vid det betecknande. Att du inte stannar vid begreppen, utan undersöker de fenomen som begreppen antas peka på. Dina falsarier i form av reduktioner och halmdockor ser jag inget som helst vare sig vetenskapligt eller filosofiskt värde i.

Nu talar du utanför ditt kunskapsområde igen. Jag har läst många böcker på området, du har läst noll böcker på området. Trots detta förkastar du allt de säger som om det inte hade någon betydelse. Trots detta var det precis denna litteraturen som du hänvisade till, du begår alltså konststycket att hänvisa till litteratur som du själv inte läst, som dessutom inte stödjer din åsikt, och när detta visade sig vara fallet förkastade du samma litteratur utan att läsa den! Man häpnar.

[Avantgardet]

När du talar om "vetenskapen" så talar du med andra ord endast om dessa personers uppfattningar av ett visst fenomen - som är en idealitet konstruerad som ett slags paraplyterm för all den litterära verksamheten som samsas under "vetenskap".

Inom postmodernismen liksom inom Kernbergs narcissism hittar man ett magiskt ordbruk. Då man påstår att postmodernismen är det ultimata inom vetenskapligheten så är det som om påståendet var självbekräftande utan någon som helst förklaring. Påståendet helt enkelt bara utstrålar betydelse. Postmodernisten ser något han själv påstått som påvisat. I citatet ovan märks det hur ytligt språket är. Det anses inte ha något budskapsbärande syfte utanför det tomma påståendet, utan är berövat på innehåll. Vetenskapen reduceras till en litterär form. Bara språket existerar. Och även det är tomt.

Vi kan väl börja med att bortse från det uppenbara (att du här begår just det misstag som du beskyller "postmodernisten" för, vilket är ett djävla bakvänt sätt att söka få igenom en poäng)

Din deskription är annars intressant på en del punkter. Menar du att t.ex. "menandet" skulle finnas i språket? Hur skulle det gå till hade du tänkt? Är ord "saker" som alltid betyder samma sak oavsett vem som tar det i sin mun? Ett sådant påstående medför väl att ironin blir omöjlig, och det vet vi ju vara ett direkt falskt påstående.

Du verkar ha en vilja att "äga" språket. Du vill göra anspråk. Du vill ha ensamrätt på beskrivandet. Men nu är det ju så att inget skäl har anförts från din eller någon annans sida varför vi skulle låta dig, och inte heller kan det finnas något skäl som är tillräckligt. Vad är problemet? Varför söker du uppmåla en konflikt som inte finns? Varför denna paranoia och irrationella rädsla?

[Avantgardet]

Nej, det har du alls inte det. Att ha skymtat ett hårstrå från ett födelsemärke i kikare, är inte detsamma som att ha tagit del av dess corpus, nej, långt ifrån. Att du har läst en kursbok i vetenskapsfilosofi är heller inte det. Du har helt enkelt tagit del av en eller ett fåtal personers tolkningar av en viss, empiriskt testbar, kvantitet utav böcker. Sina tolkningar har dessa summerat och presenterat på vad de inbillar sig vara ett pedagogisk förtjänstfullt sätt. När du talar om "vetenskapen" så talar du med andra ord endast om dessa personers uppfattningar av ett visst fenomen - som är en idealitet konstruerad som ett slags paraplyterm för all den litterära verksamheten som samsas under "vetenskap". De har använt sig av reduktioner och förenklade koncept av slaget "The Strong Program" för att peka på några - märk väl inte alla - karaktärsdrag i något som de godtyckligt samlat, i sina egna föreställningar, under dessa begrepp. I detta kommer deras egna förhållningssätt till det som de anser betecknas av dessa begrepp till synes, genom att de alltså lägger fokus på vissa saker medan de exkluderar andra. Därför, för att alltså s.a.s. inte bara springa omkring och upprepa "klyschor", så föreslår jag att du istället tar dig tid och sätter dig in i det som betecknas i dessa böcker, och inte stannar vid det betecknande. Att du inte stannar vid begreppen, utan undersöker de fenomen som begreppen antas peka på. Dina falsarier i form av reduktioner och halmdockor ser jag inget som helst vare sig vetenskapligt eller filosofiskt värde i.

Nu talar du utanför ditt kunskapsområde igen. Jag har läst många böcker på området, du har läst noll böcker på området. Trots detta förkastar du allt de säger som om det inte hade någon betydelse. Trots detta var det precis denna litteraturen som du hänvisade till, du begår alltså konststycket att hänvisa till litteratur som du själv inte läst, som dessutom inte stödjer din åsikt, och när detta visade sig vara fallet förkastade du samma litteratur utan att läsa den! Man häpnar.

Nej, jag talar inte utanför mitt kunskapsområde. Detta påvisas enklast genom att hänvisa till vetenskapsfilosofins objekt - vetenskapen, som den sedan avser filosofera kring. Frågan vad vetenskapen är måste således ställas. Här finns inget tillfredsställande svar. Dock har jag på sätt och vis garderat mig genom att hänvisa till ett corpus. Corpus skall läsas som "kanon". Det vill säga ett visst antal texter som befinner sig i centrum för den vidare diskurs som också betraktas som vetenskap. Vilka utav texterna som är centrum avgör man genom att se, rent statistiskt i till exempel "quotation index" och liknande, vilka texter som det primärt talas om och kring. Ibland kan det gälla ett helt författarskap. Detta corpus är den västerländska vetenskapliga kanon, och i den innefattas allt från Platon fram till spjutspetsarna inom de olika vetenskapliga disciplinerna idag. Vetenskapen är ingen strikt ackumulativ process - en vanföreställning som en del människor hyser - utan något organiskt i ständig utveckling, vissa verk äger dock en viss beständighet som förlänar den vetenskapliga kanon med en tröghet. Dessa verk kallas "klassiker".

Räkna nu gärna upp de verk du läst inom vetenskapens corpus, så får vi se om det var mer än det där hårstrået på ett födelsemärke som jag påtalade. Själv gör jag absolut inga anspråk på att ha satt mig in i alla dessa verk, det finns knappast tid till det, men gör så gott jag kan. Vetenskapsfilosofin, eller nån bok inom det området, kan, som jag hela tiden hävdat och fortsätter hävda, på inget sätt ersätta de verk som de talar om! Är det förstått. Det är inte samma sak att läsa en kommentar som att läsa boken som kommentaren kommenterar. Det är helt väsenskilda saker. Denna distinktion måste du väl ändå begripa? Hur ska du annars kunna göra anspråk på vetenskaplighet? Gör dig inte dum.