Mitt tillsånd

[Åkes granne]

TApppat kontrollen på kontrollen på den utspridda vanan.


Försöker heala mig själv. Har fått enorma biverkningar/verkningar av medicinen; anitpsykos + stesolid.

Jag tar budskapet till mig: sluta att föreställ er.

Jaget: jag har inget jag: jaget är en identitetsrörelse.


Olika TIDER i vinklar skapar skönhetens förstörelse, när man inte litar på varndrandra.


Är djupt fysiskt skadad nu; min själsliga smärta. Är halv-cp på medicinen.


JAG Ä R ett offer!

[Åkes granne]

July 23 at 11:07am
Hej tjejen!!
Visade Gun smset jag skickade till dig?
jag hade inte ditt nummer sparat i mobilen så jag fick skicka till guns telefon..
Skulle ju ringt dig igår men hade verkligen fullt upp hela dagen så jag hann inte, men jag ringer så fort jag har tid!
Kram


Du behöver inte "fråga" eller "bevisa" någon lojalitet.

Min mamma sa att du hade ringt jag.. smsat.

Du måste förstå att livet kretsar kring det kreativa livssyftet, kärleken. Detta är den djupa förlust jag ser i er familj; det känns som du inte kan acceptera det; samtidigt vet jag att du är denna förståelse och frihet, så jag vet inte var problemet ligger.

Känns som du slösar bort pengar. Men det ser jag i så fall som en ömsesidig förståelse.

Varför pratar du jämt om "Gud": jag har också varfit rädd för att HA FEL. Man kan inte ha fel; jag har ett känslobehov som är utspritt överallt i min avundsjuka över att inte ha det rätta värdet av betydelsen. Jag känner mig väldigt kritiserad hela tiden; men detta mitt eget BEHOV. Detta är Gud; som inte har behov; endast den inre defekten att Gud inte var jämliken -är BEHOVET: och detta ligger i KRISläge nu.


Jag har genomgått trauman. Din MOR Nathalie; förstår inte. Hon är KLEPTOMAN; men detta ser du som hennes RÄTTIGHET?

Detta är konsten; och jag är rädd att förlora en inre ägodel. Det har hänt.


Jag FÖRSTÅR också FÖRDOMSFRIHETEN, och detta har jag velat UPPNÅ i hela mitt liv; genom mina relationer till KOLLEKTIVET; att vi som helhet och GRUPP förstår resultatet och våra "övergångar".


Astrologin är mycket intressant; det är ett formskapande.

Men Hälsa som sagt din syster och mamma. Och pappa. Min far också en KVINNA inuti; och vill inte ERKÄNNA det. Jag lovar; de känner precis detta: just den där envisa känsligheten över ARVET.

Vi måste förstå det. Det är det ANDROGYNA: som jag hela tiden förlorat allt utom hoppet i..

SKAPA FRITT; utan att ha GUD där som nåj jävla.. bla balabajdodfwerf #"r

Evolution är DNA och KREATIVITET.


Min mamma är psykiskt sjuk. Hon kartlägger mitt blod i detalj. Men det är även en vinst och värde förstås; efter själsdöden.

Du måste bli mer klar med dina intentioner om du vill ha någon form av jordnära vänskap med mig; för jag fattar faktistk inte alltid..

Jag skäms för min "sexuella innebörd"; freden och mänskiligheten.


DET ÄR HELT SJUKT.


Jag är rädd att andra ska bli avundsjuka; vet du Nathalie -dualism det är FÖREGÅENDET av det gamla och nya "tillvarotillståndet" GUD -men detta är inte JAG, inte DU, inte HAN, eller ens HON: det är mer än så....


Vi måste lägga ner tidsräkningen: klockan. Jag mår illa över mitt beteende, och vill ha en mer labil läggning åt mina inre yttre/behov i syntes.


Jag själv blir förstås lurad ibland. Jungfrun är BILDER/myterna: det är en kristalliering. Det är gud; vilktlöshet luft rehet, osvosvsvo

Jag är ledsen anna sara, men jag förstår absolut ingenting av vad du skriver..
Vad är det du vill ha fram?
Du hoppar från det ena till det andra...
Jag ville ju bara säga att jag ska ringa dig en dag när jag har tid, och så får jag detta till svar tillbaka...

Förstår inte....



DE KALLAR MIG FÖR PSYKOS

[Åkes granne]

Är jag för "överlägsen"/"aggressiv"?

Eller VARFÖR händer detta mig?


Droger existerar som en restriktion för att ackumulera förståelse för lidande, och dela ut efter själsdöd.



Jag trodde verkligen jag var påväg denna gången.. Jag var visserligen inte ens i närheten, inser jag.. i jämförelse med den vilja och förståelse jag hade för 1½ - 2 år sen.


Läkarna -snobbiga med ickeholistiska dömmande-värden/tvångsföreställningnar -vill droga ner mig med neuroleptika depot igen (det mest degenererande.) Total kränkning för intellektet och kroppen.


Jag hoppas jag får inflytande att prata med dem, på riktigt, igen. Att de lyssnar.



Vet ni vad Gud är? Alltså har vi koll på våra PROJICERINGAR? Behandlar ni era vänner väl?



Jag är kränkt och rädd -kommer ta lång tid att återställa mig i balans. Pratade med en kompis som gick på cisordinol och kände sig kemiskt lobotomerad, han sa att det tog ca 3-5 år att bli bra igen.


Kul liv. Vad har jag gjort egentligen? Vad behöver jag förstå? Handlar om den acceptansen jag skrev om i min "dialog/konflikt"-tråd.


Kan någon med ett SANT medvetande hjälpa till att blåsa ut dött dömmande-material från psykiatrin.









Vet inte vilka man kan lita på överhuvudtaget. Människor kan vara oanat perversa.


Jag är ledsen. Allting är såhär.



Vi måste BÖRJA FÖRSTÅ.. jag har ju sagt det, ett tag, nu.

[Åkes granne]

Hus 5 -stod på min Merkurius i Stenbocken när jag skrev inlägget innan. Det symboliserar att jag just nu kreativt söker att MARKERA att jag SETT IGENOM SAMHÄLLET; genom erfarenheter -"intellektuellt" bl.a, vilket jag kan "använda" i min "framgång".

[Åkes granne]

Känner mig fortfarande SKADAD.



Hur kan det vara så här? Vi är ju människor, tillsammans, allihopa. Vad händer? Varför måste jag jämt offra mig för min studie -in i så helvete.

?

[Åkes granne]

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?cat ... 0005034223


Kan höra av mig sen. Fan, det är NÄSTAN SYND OM MIG. Jag känner aldrig självömkan -men jag är en docka, trots min intensitet/styrka; en aktris för mina egna undermedvetna rädslor.. studerande dem, för framtid.


Hör av mig sen, om ett tag.

Ta hand om er -och SKÄRP ER för helvete.

[Åkes granne]

Mitt tillstånd:

Jag är KONSTANT VÅLDTAGEN AV MIN MOR (blev SÄKERT fysiskt förnedrad i babystadiet av hennes sjukliga neuros över renhet -hon ställer sig t.ex. och invaderar ens "sexuella" natur/rena zon, genom att stå utanför dörren på toaletten, när man är där inne, för att hon genom en omvänd process vill bevisa simn renhet för sig själv..)

Jag var djupt avundsjuk på adopterade barn som liten. Och invandrare. Jag har svårt att formulera mitt bekräftelsenbehov -jag är inte konventionellt känslig, jag är snarare "upphöjd".


Min mamma -eller fan vilket fult ord.. men hon SPRANG UT OCH TOG BILEN som VANLIGT, när jag "konfronterar henne".


Jag hade samlat mina värdefulla anteckningar av andlig/filosofisk natur, i en väska som stod under sängen. Vad händer? Kom hem efter 17 dagar på psyk -som ÄR min mors och min "kemi-ritual".


Hon är den STORA ILLUSIONEN. Det finns bara ett JAG och det GUD. Hon spelade detta i en ugly form viod min förlossning; samtidigt som hon var SVÄLTFÖDD andligt. Hon VILL att jag ska BEFRIA HENNE från SKULD; och klämer åt så hårt hon kan. Hon tycker det är ROLIGT.


Minns ungefär samma saker... en gång när jag varit på språkresa i England som 15åring. Hade i ca två dagar sorterat hela mitt rum på anteckningar -när jag kommer hem är allt GENOMSÖKT; och "sorterat" -alla mina papper och böcker alltså.



ALLA FÖRSVARAR HENNE. Lyssna nu. AV EN ANLEDNING. Och det är att HON ÄR MIN MAMMA.


Är ni inte kloka?


Tycker den inställning til det familjära de flesta av er har, är så BISARR att det inte finns ord att uttrycka det i.

Oj nu kommer min syster... BLIR HELAGGRESSIV för att det är "hennes" dator.


Det är en RITUAL. Vem tror ni att jag är? Jag HATAR INTE. Jag har alltid försökt DELA UT FÖRSTÅELSE.

SOm yngre ackumulerade jag förståelsen -genom mig själv som antimateria till tillvarons, famljekonfliktens konstanta OMVÄNDNING av SANNINGEN -det fulaste språktet uttalat och markerat som sann historia.. Det är ett sånt helvete.

Min enda sysselsättning, var att introspektivt studera "strukturerna"; vilket ledde mer och mer till en mardröm -genom att jag visste att det inte fanns en form, endast en ormrörelse, att förklara tystnaden i -dvs. svaret/utvägen; från LÖGNEN.


Pappa agerar BUDBÄRARE (och genom hans närvaro "tipsar" han mig); och MÖJLIGGÖR mammas perversion...


Detta är sann självutplåning, men jag vet inte vad jag ska göra..... det är så DOLT i OSYNLIGA/genomskilnliga former, där man lätt -för att inte säga som regel, bagatelliserar, -pga. AV rättivisan; men det är ju självklart. Men man kan inte leva ett moraliskt dubbeliv, kring åsikten -allting händer HÄR och NU.



Alla sopar upp spåren efter mig, och omöjligör min SJÄLVREFLEKTION: jag har inte ens ett eget inre "rum"; utan befinner mig i samma HÄNDELSE -hela tiden.


Det enda som är MITT EGET; är alkemin ("budskapet") -som ofta förvrids och FÖRSTÖRS -genom mäns kukar, vilket gör att jag blir nedtryckt av män ofta -eller kvinnor med fetisher för, när jag gör ett kraftfullt sannings-anspråk.

Vad fan tror folk? Så rädda för människan.



Jag vill inte leva -saken är att jag känt så varje gång någon med fula händer går och krossar ens arbete -ens jag, framför ögonen bakom ens rygg. Jag har alltid varit samma människa, jag var "vuxen" när jag var barn, vilket ledde till extrem alienation, vilket skrämmer mig. Murarna ska egentligen vara SANNA och TYDLIGA; och ingen inre neuros kring "auktoritäritet", för jag ÄR redan SERIÖST LAGD; så varför ska jag ens vara rädd för "avvisande". Jag bör väl snarare vara rädd för att jag inte avvisar andra -för det är inte riktigt sant, jag gör inte sånt -bara när den mentala rollen har för lite utrymme för ens egna känslor; och riktas inåt som "svaren" (filosofin.)


Har insett att jag känner andras skuld. Jag har nämligen aldrig haft någon, jag har inte gjort mer en det -och jag misslyckas med transcendens av denna anledning. Jag har inte penetrerat lidandet tillräckligt, genom sorg -för den uppstår när den inte kan nås. Jag har den alltid närvarande; det är min uppgivenhet som uppstår när jag blir känslomässigt oärlig -genom min skaparförmåga; jag blir "fristående" med min "insikt" -och pratar om "allting" i ihopmodulerade skyar; istället för att ha ett verkligt sammanhang. Men genuinitet och den äkta relationen till livet har alltid ryckt ifrån mig. Jag har ingen handling på livet, jag är för stressad och alltid blixsnabbt upplockande av information; och testar min egen dramatik, och är mästare i att göra meningslösheten meningsfull -är en besökare i mitt eget liv, och reagerar rakt mot det som alltid dödas -där jag finner mig själv.

Jag är för extrem, pga. av brist på förståelse för min idealism, och min mål -som alltid ses som "något annat", vilket gjort att jag alltid tror att jag är "något annat", och känner mig ovärdig och inte värd livet -INOM min distans.


Har börjat känna, när någon t.ex. frågar vem som tagit dennes klocka.. att känna mig "skyldig"; även fast jag praktiskt vet att det inte är jag..


Detta leder till att man genast känner igen andras "lögner", och "ser igenom bedrägeri" -men detta bygger på ett eget bedrägeri; man lever kvar i illusioner, för att nå slutet på lidandet..

[Algotezza]

Är man eller har man en psykos om man nu är/har det?

Eller finns psykosen "bara" i "psykiaterns öga"? Och i omvärldens intolerans/ inacceptans?

MVH

Algotezza

[Åkes granne]

Jag har försökt "ge upp" mitt behov av mitt arbetes perfektion. Alltså, att kunna ständigt TA att ANDRA RÖR ens SAKER och planering. Som exempelvis då, att min mor TAGIT BORT ens ANTECKNINGAR; och med hennes äckliga händer; "sorterat" GAMMLA (meningslösa) anteckningsböcker..




Jag har ALLTID; velat DÖDA henne. Det är MIN NÄRVARO. Då syftar jag inte fysiskt, utan med hela tillvarons väsen. Insåg just att det är just mitt Plutojag som styr min ascendent (närvaro), som kanaliserar sig i Venus, som styr min måne (som är modern) -som står i 90.grader till IC/MC (känslor; inåt i sitt hem, och "där man är påväg"/framgånsroll) i sjunde huset [offentligheten/"relationen"/relationer] -som styr 9.e huset (sanning) och är i konjunktion med Jupiter (sanning).. - i Oxen (överlevnad)..


Jag MÅSTE alltså för att befrias från den starka kränkningen -att inte kunna se mig för den jag är; PUBLICERA den VERKLIGA SANNINGEN; för att bli av med tidigare SPÅR..

Detta KROSSAR HENNE; och det är själva MENINGEN.



Hon är verkligen verkligen besatt. Mina föräldrar är inte bildade. Hatar det. Det finns inga "möjligheter" att NÅS. Sitter ständigt och SÄLJER mig själv till dem; för att de ska förstå.. men det är mer en brist på meningsfull aktivitet, för att "känna vem man är"... typ "föreläser" och "verkligheten" för dem, för att "hela" dem.

Jag "förlåter" alltid. Samtidigt är ju allting URSPRUNGSJAGET; i rörelsen, jag har aldrig någonsin förlåtit, eftersom det BLEV FEL; och det är jag som inte lyckats med mitt arbete -jag förstår inte att jag förstår, och söker en ädel informativ reform, för att "bli" denna "relation"..



Jag känner mig helt lugn. Var "upprörd" men inte allvarligt, när jag påbörjade inlägget ovan, av skälet jag skrev om.


Men det INTRESSANTA är vilket verkligt SKÄL eller Sanning, som jag där SER. Vad är det som EGENTLIGEN HÄNDER?


Hjälp mig gärna att konfrontera mig själv -genom öppen analyskommentar.


Människor har ofta NAIVT behandlat mig illa; bakom ryggen försökt "skära" i mig; och trott att det aldrig "kommer komma fram". Detta ger ett annat särtypiskt resultat, och är onödigt.


Varför skulle någon annan veta bättre än jag själv -OM MITT EGET VETANDE?

[Algotezza]

Finns intresse för en dialog?

undrar Algotezza

[Åkes granne]

Är man eller har man en psykos om man nu är/har det?

Eller finns psykosen "bara" i "psykiaterns öga"? Och i omvärldens intolerans/ inacceptans?

MVH

Algotezza

Varför tar du detta exempel? Är du inte klok? Jag har nyligen varit intagen på psyket, på grund av en igångkickad familjerelation, där jag pga. av "den utpekade" alltid blir den som får "testa sig".. -och kommer fram med resultatet -utan tacksamhet inom gruppen.

Fattar du inte att detta är väldigt kränkande. Dessutom kan andra som inte så insatta få en vrongbild av mig.


JAG KOM HEM IGÅR PGA. AV ATT LÄKAREN "NU FÖRSTOD MIG" -eftersom mitt språk var väldigt nedtonat, och hade i sig själv "tid" att förklara det ursprungliga anspråket. Han bad i stort sett om ursäkt. "-Du var väldigt forcerad.. jag föstod inte då, men jag gör det nu.."


Givetvis består kränkningen, men det är sånt man får ta. Det tog ett år att återställa den mentala balansen, efter misshandel med starka kemiska preparat, oljeinfusioner med medvetandeblockerande neuroleptika -efter förra gången jag itvingades samma medikament.


Du är så pass "omedveten" och "gissande" att du kan hävda något sånt här? Eller missförstod jag dig, var "psykosen" något du pekade på min mamma med?


Vi får reda ut detta nu. Tänk om vi hade setts i fel lokal. Då hade det VARIT SYND OM DIG; eftersom du hade KÄNT SKULD. För sådan är skulden; den går genom andra för att känna ömkan inför sin natur; istället för att ständigt informera rättivsan om sin anledning.


Ser oskydligheten i din text, jag är inte "paranoid" -men jag tycker det är opassande, när du inte utvecklar "filosofins" fråga i ett vidare väsen.

[Åkes granne]

Jag ber om ursäkt. Jag ser vad du menar -jag blir "subjektiv" när jag nyligen hamnar i situiationer av DÖMMANDE. Jag tycker själv att det är synd, eftersom det förlänger processer till återskapad objektivitet, inom nya former.


Vi kan ta en dialog om frågan senare. Jag har inte tid nu. Men svaret borde inte vara så svårt. Jag skrev för någon vecka sen, om detta fast i andra ord. Nämnde att de flesta psykläkare jag träffat verkar använda sitt jag i sin rena form; som verktyg för att "sortera" i sin rädsla för sitt eget kaos, och söker sig till denna ritualroll (psykiatrin) för att hämma gränserna ("eliminera kaos" genom att se ett "fel" -dvs. patienten.)

[Åkes granne]

Medvetenhet är att känna: DNA'ts symmetri/balans i tillvaron -vilket är den största kreativiteten; kaosets ordning -genom människan. Som kan BLI vad hon eller han VILL.


Det finns människor som "leker" i brist på andlig mognad, eftersom de inte har någon form av struktur, som är inre/psykologisk -och inte en imitation av faktas linjer -i kombination med upplösning, där de "höjer upp" boken, som sista hänvisning till sig själva: och där är det ganska illa.


Jag har aldrig varit psykotisk; men jag har skapat en självprojektion som sett ut att inte "höra samman" med verkligheten, eftersom den varit för dramatisk för omvärlden att erkänna sig sin samhörighet med (pga. av sociala riktlinjer); när jag "startat dialogen"; genom handlingens ständiga information. De har dömt mig, eller känts sig sexuellt bekräftade, eller "avundsjuka" -och då har de "tryckt ner" mig, för att de tror att det är skadligt att jag "ser mig själv", för att de tycker att det inte är "meningen" -för att de tror att meningen med livet, är att ha en skön plats i solstolen och "älska mamma och pappa" och "äta bra".



Finns det någon som anser mig ha varit "ej adekvat" i form av förvirring, ser jag GÄRNA att ni gör en kommentar, och pekar på mitt snubbel över tidens gränser.


Finns en sida, (där jag själv inte skriver), som heter www.poeter.se

Kombinera den med www.astro.com

Och BLI verkligheten; jag är den redan -och min personlighet är mina VÄRDERINGAR; och det är SANNINGEN; vilket är samma sak -det är att "uppnå jaget"; och det är Gud.

Precis så som alla människor söker sig. Jag vill påminna er om detta -så ni slipper slöseri med mentala resuser, i varv efter varv av specifierade "ideal". Det är bara ett förgyllande av verkligheten, och snarare en subrelation.

[Algotezza]

Är man eller har man en psykos om man nu är/har det?

Eller finns psykosen "bara" i "psykiaterns öga"? Och i omvärldens intolerans/ inacceptans?

MVH

Algotezza

Varför tar du detta exempel? Är du inte klok? Jag har nyligen varit intagen på psyket, på grund av en igångkickad familjerelation, där jag pga. av "den utpekade" alltid blir den som får "testa sig".. -och kommer fram med resultatet -utan tacksamhet inom gruppen.

Du skrev ju så här: DE KALLAR MIG FÖR PSYKOS

Det var den formuleringen jag re/agerade på.

Om jag är riktigt klok eller ej handlar inte så mycket om min självbild utan om den bild kollektivet "den andre"  skapar av mig, om jag fungerar socialt, har ett begripligt beteende...Gör/ har jag det?

Fattar du inte att detta är väldigt kränkande. Dessutom kan andra som inte så insatta få en vrongbild av mig.

Vari består det kränkande? Du fläker ut dig själv hela tiden i ett slags egocentriskt, skenbart exhibitionistiskt terapiprojekt, men när någon vill föra en dialog slår du bakut. Mig förstå inget. Jag är i stort sett bara ett eko, ett plank för det du skriver...

JAG KOM HEM IGÅR PGA. AV ATT LÄKAREN "NU FÖRSTOD MIG" -eftersom mitt språk var väldigt nedtonat, och hade i sig själv "tid" att förklara det ursprungliga anspråket. Han bad i stort sett om ursäkt. "-Du var väldigt forcerad.. jag föstod inte då, men jag gör det nu.."


Givetvis består kränkningen, men det är sånt man får ta. Det tog ett år att återställa den mentala balansen, efter misshandel med starka kemiska preparat, oljeinfusioner med medvetandeblockerande neuroleptika -efter förra gången jag itvingades samma medikament.


Du är så pass "omedveten" och "gissande" att du kan hävda något sånt här? Eller missförstod jag dig, var "psykosen" något du pekade på min mamma med?

Om du läser vad jag skriver är jag inne på att psykosens "rötter" finns både hos en själv och hos/i "den andre/a", då den är en produkt av samspelet mellan en själv och omvärlden. Psyksjukvården behöver ju också psykoserna för att rättfärdiga sin existens.

It takes to to tango/ psycho.

Vi får reda ut detta nu. Tänk om vi hade setts i fel lokal. Då hade det VARIT SYND OM DIG; eftersom du hade KÄNT SKULD. För sådan är skulden; den går genom andra för att känna ömkan inför sin natur; istället för att ständigt informera rättivsan om sin anledning.


Ser oskydligheten i din text, jag är inte "paranoid" -men jag tycker det är opassande, när du inte utvecklar "filosofins" fråga i ett vidare väsen.

Det kan man ju göra i en dialog, utveckla tankarna kring en fråga. Filosofi är en process, en livsstil,  som baserar på dialogen. Dialektiskt lyssnande/läsande och talande/skrivande/ tänkande.

MVH

Algotezza

[Åkes granne]

Du skrev ju så här: DE KALLAR MIG FÖR PSYKOS

Jag hade en väldigt stor medicinpåverkan, och kunde inte skriva riktigt, där.


Vet du vad? Du påminner i dina struktur-psykologiska resonemang om den medvetenhet jag själv skräddarsydde i mitt sökande efter svaren, för ca 2 år sen. Men sen förstod jag "vem som var vem", och att LIVET är det som HÄNDER oss.


Jag har svårt att kliva in i dessa termer, och finner det inte ens intressant, närmast SKADLIGT. Förstår du?


Om vi skulle diskutera INRE ALKEMI; där detta är ett verktyg för att reparera bubblan, kan det vara nödvändigt att "sortera" livsrelationens linjära punkter -för att förstå sin närvaros "löfte".