Rätt att ringa upp icke-utlämnat telefonnummer?

[Jonas Nystrom]

Kan vara bra att hålla i minnet att de gamla förhållningsreglerna inte var gripna ur luften utan bygger på uråldrig människokunskap och livsvisdom. Regeln jag tänker på är förstås: Sukta inte efter annan mans kvinna, särskilt inte om de har barn ihop. Du riskerar att bli skyldig till en familjetragedi. Har du minsta gnutta hjärta i kroppen så vill du inte det. Hennes man är din broder. deras barn är dinabrorsöner och brorsdöttrar. Gör dem inte otrygga och förvirrade.

Vad vet man om vad som håller ihop familjer, hur sköra trådarna kan vara och hur viktiga de ändå kan vara för framtidens generationer!

Jag må låta som en gammal surgubbe (vilket jag kanske är) men har varit på alla sidor (utom kvinnans) i dylika dramer. Back off! Det blir INTE bättre av att reda ut saker. Erfarenheten är entydig på den punkten. Avtändande, tillnyktrande och tråkig och entydig.

[Zokrates]

Exakt min tanke. Världen är full av krossade förhållanden på grund av kortsiktig egoism samt ett behov av ny bekräftelse. Det är väl därför sol och vårare är så framgångsrika.

Du skall inte begå äktenskapsbrott, ej heller ha begärelse till din nästas hus, din nästas hustru eller ens något som tillhör din nästa. Bud som står sig oavsett du är religiös eller ej.

[Byz]

Uppriktigt sagt tycker jag inte att ni bör träffas. Visst var äventyret fint, men låt det stanna där. Kvinnan har partner och barn, och i ljuset av faktumet att ni bara är människor vore det ansvarslöst av dig att försöka få till det. Det märks på ditt sista inlägg att du har vissa idéer i riktningen mot det.

Det finns ca 3 miljarder kvinnor till. En del förmodligen ännu härligare än tjejen på tåget. Gör något fint, och låt äventyret ta slut innan du förstör någonting riktigt.

Annars tycker jag att det var helfränt av dig att ringa upp tjejerna. Stil.

I all välmening.

[Jonas Nystrom]

Annars tycker jag att det var helfränt av dig att ringa upp tjejerna. Stil.

Ja det var imponerande. Tokroligt och en smula desperat. Som i en film.

Men vissa saker ÄR bäst på film (mitt liv skulle bli en vansinnigt häftig film men den får vi aldrig se). Nånstans kanske vi alla är Truman i The Truman Show och dessa våra liv ÄR filmade, i detalj och i direktsändning. Ibland har jag den känslan. Det blir en film om sanning och moral.

Sanning och moral, vad är det?

Sanning är det som räddar oss - från oss själva. Men den enda sanning som biter på oss består av ångrade lögner.
Och moral? Ja, det är det vi gör när vi tror att ingen ser på.

Sanningen är att det ALLTID är någon som ser på. Minst en: du själv.

spridda tankar...

[Platon]

Jag håller med, med tanke på ditt senaste inlägg så kanske ni inte bör träffas ändå. Känns inte bra alls detdär, lämna det och leta vidare, ge inte upp, det finns som sagt många fler.

Mvh

Platon

[ae]

Altså, jag hade verkligen INTE uppskattat om en snubbe jag träffade på tåget hade bemödat sig så för att få tag i mina kontaktuppgifter. Jag hade ganska snabbt bedömt denne vara en hungrande och desperat individ, altså ingen jag vare sig vill eller kan ha något vettigt utbyte med. Men denna tråden och erfarenheter av människors beteende tyder på att mitt förhållningssätt är ganska sällsynt. Småsmöriga killar ses ofta som romantiska. Jag tror jag föredrar förhållanden som startar på ett mer inkännande och mindre överrumplande vis.

Och så sällar jag mig till mängden som tvivlar på det goda i idén att ni träffas mer. Emellertid vill jag såklart veta hur det gick.